Etikettarkiv: kommunvapen

Hallsberg, frimurarna och hänglåsen

Hallsbergs sigill från senast 1791. Bilden kommer från Samzelius bok.

Är Hallsberg ett frimurarnäste?
Kanske inte, men deras kommunvapen kan ha att göra med frimurarna i Göteborg. 

Hallsbergs tre hänglås känns lite malplacerade som symbol för denna ort.

En teori är att hänglåsen ska symbolisera att orten som Sverigesn viktigaste järnvägsknut förbinder Sverige. Eftersom vapnet antogs av hallabergs köping år 1950 och järnvägsknuten kom till tidigare är det en rimlig toeri. Om det inte vore för det det som hände tidigare.

Hänglåsen förekommer första gången i kyrkoherde Martin Georg Wallenstråles sigill för sin socken. var han fått dem ifrån är inte helt klart, men sannolikt från frimurarna i Göteborg, där han var medlem.

Wallenstråle var son till biskop Olof Wallin dy och kom därför att adlas på sin faders förtjänster. Senare kom han själv att bli biskop i kalmar och även grunda  Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg men jag har inte hittat några referenser till hänglås här.

 

Mer om Hallsberg

  • Clara Neveus/Bror Jaques De Wærn; Ny svensk vapenbok s. 72.
  • Per Andersson; Svensk vapenbok s. 43.
  • Samzelius; En krönika om Hallsberg s. 244.

Årets nordiska kommunvapen 2020

https://www.youtube.com/watch?v=KMKU7TKFTFw

UTMÄRKELSEN Årets nordiska kommunvapen 2020 överlämnades den 10 juni* till Ängelholms kommuns företrädare, kommunalrådet Robin Holmberg.

Kommunen får priset för sitt kloka sätt att använda sitt kommunkommunvapen och priset delas ut av Societas Heraldica Scandinavica, här genom dess ordförande Martin Sunnqvist.

Martin Sunnqvist föreläser här även på temat Ängelholms kommunvapen – ett exempel på god heraldik.

 

* 10 juni är den internationella heraldikdagen

Liten upprättelse av F Liljeblad

1878 släppte F Liljeblad boken ”Svenska stads- och landskapsvapen” som låg till grund för många utsmyckningar vid den tiden. Men boken har fått kritik för att den är fylld av fel Är den det?

Norrköpings vapensköld
Norrköping idag. Från Wikipedia.

Ja och nej.
Boken är fylld med fel utifrån vårt perspektiv, men boken kom 1878 och då fanns ännu inte någon sammanställning av svenska stadsvapen. Klingspor/Schegels bok om Svensk heraldik kom 1874 men nämner inte ens stadsvapen, än mindre har riksheraldikern någon lista.
Däremot har riksheraldikern Harald Fleetwood det i sin ”Handbok i Svensk heraldik” från 1917. Nästa rejäla förteckning är från 1967 då statsheraldikern Gunnar Scheffer kommer med ”Svensk vapenbok” och därefter Clara Neveus/Bror Jaques de Waern ”Ny svensk vapenbok” år 1992.
Det fanns alltså inget facit så Liljeblad skapade ett.

Hans två källor var Erik Dahlbergs ”Suecia antiqua et hodierna” och  Tunelds ”Geografi”. Flera vapen stämmer också väl överens med den första medan andra inte gör det så jag antar att det finns en annan, nyare, bild i ”Geografi”., som jag inte har tillgång till.

Ulricehamns vapen
Ulricehamns vapen. Från Wikipedia.

Ulricehamn avviker såklart från ”Suecia …” eftersom staden bytte namn efter den boken trycktes. Däremot har Norrköpings vapen fått ett utseende som helt bryter mot allt. Det är obegripligt idag men kanske inte då, med de källor som fanns till hands.

Köping är det annorlunda med. Det ser inte riktigt ut som idag, eftersom det finns ett ”R” med. Detta ”R” finns faktiskt med också i Fleetwoods bok från 1917 och försvinner först på 1930-talet.
Då fanns det en idé om att endast det utsprungliga vapnet var det rätta, men så lätt ska vi inte göra det för oss. Heraldiken har alltid tillåtit vapenförbättringar eller att man helt byter vapen. Därför är det inte ålder ett argument när ett vapen ska fastställas. Däremot är det såklart möjligt att återta ett äldre vapen om förbättringen inte känns. bra, även om jag då tycker att man ska vara medveten om att man är mer kulturarvsförstörare då än de som gjorde förbättringen. Samt att även en återgång är en förbättring, heraldiskt sett.

Köpings vapensköld.
Köpings vapen. Från Wikipedia.

Njurundas kommunvapen

Njurunda vapen, av Lokal_Profil

Utanför Sundsvall ligger Njurunda. Känt för att Henrik Zetterberg och jag växte upp där. 

Njurunda är också känt för att socknen har formen av en njure, därav namnet (falskt, men en bra historia) och för att den hade den största landsortskyrkan norr om Uppsala (vilket jag inte vet något om, men stor är den).

Här ska jag däremot prata om kommunvapnet.

Socknen har haft ett sigill med tjurhuvudunder lång tid. Det äldsta är känt från tidigt 1600-tal- Men själva kommunvapnet skapades av Sundsvalls stadsarkitekt, tillika heraldikern, Hans Schlyter på 1950-talet. Vapnet registrerades av kungl. Majestät 1961. När Njurunda efter kommunsammanslagningen 1974 kom att bli en del av Sundsvall försvann inte vapnet för den nya storkommunen fortsatte att använda sig av Njurunda och de andra gamla kringkommunernas vapen i offentliga sammanhang.

Men hur var egentligen bilden av vapnet i Njurunda. Användes det till vardags?
Här är jag lite osäker för jag flyttade trots allt från Njurunda när jag var femton och jag hade så inget heraldiskt intresse. Men jag har minnesbilder av hur idrottsföreningarna var och jag har en pappa som då var ordförande i hembygdsföreningen.

Klubbmärket för Njurunda SK, med ortens tjur

Tjuren fanns

Den stora idrottsklubben var Njurunda sportklubb (NSK) med Henrik Zetterberg och Fredrik Modin som främsta profiler. Och klubben har självklart tjuren som symbol, men inte kommunens färger.  Övriga idrottsföreningar var inte lika flitiga med att använda tjuren och inte heller någon annan förening. Inte ens hembygdsföreningen eller kyrkan. Skolan använde inte heller tjuren.

Däremot har jag sett flera böcker med tjuren på framsidan så i de sammanhangen var den populär.

Det var några tankar om Njurundas tjur och hur man använder ett kommunvapen även om man inte är en stad.

 

Källor

Heraldisk tidskrift nr 5:1962
https://heraldik.org/wp-content/uploads/2020/01/HT.1962.1.05.s185.pdf

Njurunda vapen är gjort ab Lokal profil, CC BY-SA 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12518096

Wikipedia om Njurunda
https://sv.wikipedia.org/wiki/Njurunda_landskommun

Egna minnesbilder.

Sveriges sexigaste vapen

Med den rubriken lockar jag säkert någon vilsen själ. Hoppas även du läser vidare.

Kvinnor i heraldiken är en ovanlig syn, inte minst om vi ser på själva sköldarna. Men de förekommer ibland. Oftast är det då en antik gudinna eller motsvarande, som Athena eller fru Fortuna. Annars är det ett helgon men ytterst sällan en riktig kvinna i vardagen.

Män är inte heller jättevanliga men de förekommer betydligt oftare, även om de då oftast är iklädda en rustning.

När en kvinna ändå förekommer blir det lätt i form av något oheraldiskt,  som den här artikeln som visar på Sveriges sexigaste vapen. Det här är alltså Hilleborg, symbolen för Hille kommun som numera är en del av Gävle. Skapat av Sundsvalls stadsarkitekt Hans Schlyter, som skapade ett flertal kommunvapen i mellansverige under 1950 och -60-talen.

https://www.arbetarbladet.se/artikel/sveriges-sexigaste-kommunvapen?fbclid=IwAR0QJnULj0BuwuCK5qmsloMj_ozaDBva1MUs9ThBvJhMeGZP1R5xBvFFx7I

 

Idén till det här inlägget kommer från Riksarkivets heraldiska sektion. 

Så gör man om sitt kommunvapen

Hör upp, kommunkatörer i våra kommuner och grafiska hantverkare på våra reklambyråer*. Ni behöver inte längre sväva i ovisshet. Det finns kunskap om hur man uppdaterar ett kommunvapen men ändå håller sig till traditionen.

Filmen här är gjord av Martin Sunnqvist och konstnären Ronny Andersen. Den ger en rak och enkel introduktion till heraldiken, speciellt då den kommunala heraldiken. Se den så blir ditt arbete med en ny logga för kommunen betydligt lättare.

”Traditionen, vad ska man med den till?”, tycks många tänka inom den offentliga sfären, livligt påhejade av reklambyråerna som de upphandlat. Jag tycker om att vända på den frågan.  Säg att du jobbar på en reklambyrå och föreslår kunden IKEA att de ska byta logga för den är gammal och trist. Föreställ dig sedan hur det är att stå utan jobb för att din firma har fått kicken och hela reklamvärlden skrattar åt dig.

Vi vet att detta gäller för varje byrå som skulle komma på idén att byta logga på ett storföretag men så fort det kommer till kommuner tycks det ständigt varar den enda idén de har. Jag förstår inte varför. Det är ju så kommunikativt dumt, rent ut sagt.

Underbara nyheter från Värmland

Idogt kämpande gav resultat. Vägverket skyltar om i Karlstad.

Det är framför allt Martin Asker, medlem i Värmlands heraldiska sällskaps styrelse, som uppmärksammat Vägverket på att Karlstad kommun har kommunens logotyp (närmast ett platsvarumärke) på vägskyltar som visar att man inträder i kommunens jurisdiktion.
Korrekt är att ha namnet och möjligen, som tillägg, kommunens heraldiska vapen.

Det för att skapa enhetlighet över hela Sverige för en besökare ska direkt förstå att det är just en kommun och inte ett företag vilket som helst.

För mer information tycker jag att du ska läsa Fredrik Höglunds blogginlägg.

Felskyltat i Radio Värmland

 

Hög svansföring i Nordanstig

 

Känslorna svallar när hästen får en rest svans istället för en hängande. Ja, det är ett nytt svensk kommunheraldiskt bråk på gång och jag ställer mig helt på statsheraldikerns sida. 

Kommunvapen tycks vara en ständig källa till irritation. Antingen gjorde man förr och därför ska kommunchefen alternativt kommunikationschefen ändra till något nytt och fräscht. Eller så tycker samma personer att man minsann inte får ändra på något för en gång så ritade man en bild och den gäller för evigt.
Båda varianterna visar okunnighet om heraldiken.

Gör de väl rätt så kan man ge sig den på att det de gör retar upp kommuninvånarna som samtliga (enligt media, men knappast i verkligheten) har stödjer alternativ 2.

I fallet Nordanstig är det kommunikationschefen, men stöd av kommunchefen som helt tycks ha tagit ställning för alternativ 2 och visar därmed en stor brist på nyfikenhet inför nya kunskaper samt – vilket jag kan tycka är med bekymmersamt – en stor okunskap om vad ett varumärke egentligen är.

Nordanstigs version

Statsheraldikern har ritat upp en version och kommunen en annan. Båda följer blasoneringen så rent heraldiskt är de identiska. Men svansen skiljer sig åt och där har vi vår konflikt.

 

På kommunens hemsida står det:

Nordanstigs kommunvapen är ritat av Paul Persson, Jättendal och ser ut så här. Det förekommer även andra tolkningar av den heraldiska beskrivningen av vapnets utformning, men det här är den utformning som Nordanstigs kommun har i sin logotyp. Inga andra varianter av skölden får finnas.
Det är kommunstyrelsen som ger tillstånd till andra verksamheter än Nordanstigs kommun att använda logotypen.”

Länk till hemsidan

Nu har kommunen faktiskt fel i sak i sista stycket. De kan inte på något sätt stoppa dig eller ens ett företag från att använda kommunens vapen, utom just i egenskap av varumärke. Så en bryggare i Nordanstig kan helt lagligt låta trycka en etikett med kommunens vapensköld på, intill loggan för bryggeriet och texten med ölets namn.

Däremot har kommunen rätt att de, i egenskap av myndighet, just nu har den version som är tecknad av Paul Persson. Det betyder alltså inte att vägskyltar måste vara tecknade så. Den kommunchef och den kommunikationschef (Lars Larsson) som därför engagerar sig en sån fråga har på tok för lite att göra (länk till SVT Gävleborg).

Det är lite synd att en kommunikationschef har så dåliga kunskaper om sitt eget varumärke och den kontext i vilket det är framtaget (den västeuropeiska, för den som undrar – och i detta avseende gäller samma kultur nu som för 500 år sedan)

Däremot kan förstås den vanliga medborgaren tycka vad de vill.

 

Tack

till Riksarkivets instagramkonto @riksarkivet_heraldik för tipset.

 

Lerums trasa och kommunens seriositet

Lerums kommunlogga

Den som sett Lerums kommunlogga börjar lätt att fundera på: Hur tänkte de här?
För som varumärkesbild är den inte speciellt lyckad och som kommunrepresentation direkt usel. Dessutom har de med några färgglada trådar raderat sin historia. 

Det finns i Sverige en bild av att kommuner egentligen inte håller på med myndighetsutövning. Kommunen är som vilket företa som helst eller rentutav

och så kan man tänka, som tips till den undersökande journalisten, att man som kommun bör fundera dels på hur man kommunicerar sitt varumärke, dels på var.

Som platsvarumärke funkar det här väl hyfsat. Lite glatt och anspråkslöst, bra för att promota badhuset och teatern.

Som den logga som för evigt ska stå på ditt betyg, på ditt avslag på bygglovet och försörjningsstödet känns det väl något sämre, typ: ”hej vad vi är glada och käcka. Och du, med glatt humör säger vi att du inte får några pengar så ut och fråga släkt och vänner om du får låna några hundringar för att köpa vinterjacka till barnen”

 

Lerums kommunvapen

 

Den självständige tjänstemannen i Norra Råda

Från bloggen Under Wermlandsörnen kommer nyheten om den motsträviga tjänstemannen Ingvar Axelsson i Norra Råda. Fredrik Höglund har hittat nyheten.

Det här inlägget på Wermlandsörnen är för bra för att inte sprida. Det handlar om kommuntjänstemannen Ingvar Axelsson som i en jubileumsskrift till Sixten Larsson, förbundsdirektör i dåvarande Landskommunernas förbund, med en viss syrlighet lägger in sina tankar om kommunalt självstyre.

På bilden ser du att någon, troligen Sixten själv, har noterat Axelssons ord med en något förvånad penna. Men för att läsa hela historien måste du gå till Wermlandsörnen och Fredriks välformulerade inlägg.

Så här står det i texten:

Norra Råda kommunvapen, som ovan skådas, symboliserar Klarälven med dess fem stora kraftstationer inom kommunen enligt den officiella beskrivning Konungen undertecknat. De skarpa spetsarna med deras dolda elkraft kan också tänkas inrymma en annan symbolik, nämligen kommunens vilja att själv vårda sina angelägenheter. Antalet spetsar är tio men ändock måhända otillräckligt för att möta välvillig tillsyn, råd och anvisning ovanifrån huvudstad och residensstad om någon spets skall finnas redo att möta det latenta hot mot självstyrelse, som kommunalkamrer och Landskommunernas Förbund representera.

Råda i Norra Råda kommunalkontor den 30 juni 1955

Ingvar Axelsson