Etikettarkiv: blogg

Köp en bok om heraldik 1

Min blogg börjar finnas i bokform. Köp den som e-bok om du vill.
https://www.bokus.com/bok/9789177853381/heraldik-och-vapenskoldar-volym-1/

Det är länken om du vill köpa boken via Bokus.

Den saknar bilder får jag erkänna. Endast texten är med. Jag har inte justerat något i innehållet, mer än att jag har rättat stavfel.

Att bloggen nu finns som bok beror på att jag tycker att det är värt att bevara texten även om jag  skulle sluta med den här webbplatsen någon gång i framtiden.

Varje volym representerar ett år på bloggen så volym 1 innehåller 2015 års inlägg. Fler volymer kommer.

 

 

 

 

Vansinniga Vasas blogg

Gustav Vasa. Foto: Wikipedia commons

Historiker som blog är inte särskilt vanligt. Desto roligare då när det sker. Därför vill jag lyfta fram Amanda Wuopios blogg Vansinniga Vasa som handlar Vasa-ätten och Vasa-tid.

Att bloggandet inte är så vanlig tror jag beror på osäkerhet. Det kräver en hel del mod för en ovan skribent att spotta ut sig text efter text utan att ha tid att kontrollera alla källor två tre gånger och sedan låta en redaktör granska texten (som man sedan kan skylla mindre misstag på). Än tuffare brukar det vara om man ska ge sig på atlantiskt tycka något som inte kan beläggas/motbevisas i källorna.

Amanda Wuopios blogg vågar allt detta. Det är uppfriskande och lärorikt att läsa hennes blogg och jag hoppas att hon fortsätter skriva så att jag får chansen att lära mig mer om denna spännande tid.

Jag uppskattar också att hon hittar så många olika vinklar att närma sig sitt ämne. Här finns traditionell personhistoria, genusvinklar, arkeologisk kunskap och en hel del annat. Allt med en stor portion personlighet i språket som gör det än mer läsvärt.

Här hittar du Amanda Wuopios blogg Vansinniga Vasa

Spännande engelsk blogg

Bloggtips

Nyfiken på äkta lokal engelsk heraldik? På bloggen Cheshire heraldry kan du se de vapen som registrerats vid visitationerna under 1500- och 1600-talen. 

Martin Goldstraw är en engelsk heraldiker med stor passionoch stor kunnighet. Titta gärna in på hans blogg. Här han du se alla vapen som omnämnts och registreras vid visitationerna under 1500- och 1600-talen. Visitationerna var ett sätt för kronan att få ordning på vem   var ”adlig” (det engelska adelsbegreppet är ju inte direkt översattbart till svenska).

Martin har inte bara tagit fram den lokala heraldiken. Han har också avbildat vapnen och strukturerat upp dem på ett föredömligt sätt. För dem som liksom jag inte riktigt litar på att bloggar på nätet finns kvar för evigt finns det möjligt att köpa böcker för respektive visitation. Visst är de lite dyra, men upplagan är såklart liten och det arbete som Goldstraw lagt ner viktigt varför summan känns överkomlig.

Det hela är förstås en bra vapenbok vilket är viktigt för oss heraldiker. För mig är det dessutom en intressant källa till att förstå lite mer hur härolderna i England arbetade rent praktiskt, hur de resonerade samt vilket heraldiskt syfte de hade med sitt arbete. med böckerna i hand borde det dessutom fantastiskt spännande att få åka i deras fotspår.

Bloggen Cheshire heraldry

500

500 inlägg på ett år. Jag måste säga att jag är lite överraskad över att jag har fått ihop så mycket om heraldik. 

Mitt första inlägg var mycket kort och mycket anspråkslöst, men satte ändå tonen för denna blogg. Låt oss ta det i repris:

Världens bästa heraldiker

Jesper skriver om heraldik, vapensköldar och historia

Ja, så såg det ut. Inga bilder och inget flum. Bara ett kallt konstaterande av fakta. Så har det nu fortsatt i över ett år sedan starten den 1 mars 2015. Jag hoppas att det kan fortsätta ett bra tag till och att du hänger med.

Om det är något du vill så är det bara att mejla mig.

Världens fulaste flagga

Det finns många listor som berättar om världens fulaste av något slag, exempelvis flaggor.
Jag är inte så förtjust i dem. 

Vad som är fulast är ofta en smaksak. Och det går fröstås att säga vad som är fult och vackert inom en bestämd grupp. Som vilken är den vackraste korsflaggan i Norden.

Men när man tar upp andra saker och plötsligt, utan att själv inse det, gör en värdering av olika kulturyttringar samtidigt som man tycker att den egna smaken är den vackraste – då är man fel ute.

Så gör man exempelvis i det här blogginlägget:
http://a-proper-blog.blogspot.cz/2010/04/15-worst-flags-of-world.html

Samma bloggare har också en lista på de bästa flaggorna. Om man jämför dessa två ser man tydligt att de som är vackrast är de som mest påminner om dagens reklamspråk med vissa enkla, men inte för enkla, geometriska drag. Han tycker också hela tio i topp kunde bestå av japanska flaggor.

För att inte hamna i den fällan avstår jag från liknande topplistor.

Lita inte på sökmotorerna

I flera år har jag följt sökmotorernas arbete på nätet, och det är inte någon kul läsning.

På senare år har det blivit än värre. Speciellt Bing har ändrat sina logaritmer så att man idag på ordet Vapensköld bland de tio första sökningarna får fram två (2) sidor från Zazzle. På deras sida eller ens sajt nämns knappt ordet Vapensköld, men det är ett företag inom branschen. Det är enda förklaringen till varför de kommer på sidan ett. Ytterligare två företag finns på sidan ett – Momak och Rhombus, medan IPA och 1001flaggor finns på sidan två.
Den här bloggen kommer på sidan tre, vilket är lägre än den gjorde på Bing för några månader sedan.

Bing om Vapensköldar den 23 november 2015
Bing om Vapensköldar den 23 november 2015

Även Google har ändrat sina variabler för några företag som har gamla sidor utan uppdatering har den senaste tiden ändå stigit i rankingen. Det är klart att sökmaskinerna hellre lyfter de sidor som kan förmås att köpa annonser hellre än de sidor som ger den sökande den information som hon söker.
Det är synd när man inte kan lita på Google och Bing.
Den här bloggen kommer på sidan två hos Google medan Svenska Heraldiska Föreningen (den mest relevanta i ämnet) kommer betydligt längre ner.

Google om Vapensköldar den 23 november 2015
Google om Vapensköldar den 23 november 2015

#1 riktigt usla bloggare

Internet är fritt för alla. Så ska det vara, luften är fri. Men baksidan är att vi får stå ut med några riktigt usla bloggare.

Med usla menar jag nu inte att man stavar fel eller liknande. Tro mig, jag har korrläst akademiska avhandlingar, rapporter och andra texter av välutbildade personer och vet att alla – hittills utan undantag – skriver mer eller mindre fel. Även jag. Alla har däremot inte tid och kunnande att korrigera sina texter, men det är en annan sak.

Nä, med usla menar jag de som mot bättre vetande sprider felaktigheter och tyckande men påstår att det är fakta. Några av dessa tar jag upp här:

Anders Edwardssons blogg http://svenskhistoria.blogspot.se/
Han lider av nyliberalism, tycks han tro, samtidigt som han vill tysta de som tycker annorlunda. Riktigt så skriver han förstås inte, men den som gör en ”ironisk” (nu var jag ironisk) världsregering och där placerar in Al Gore, Barack Obama och George Soros jämsides med Robert Mugabe, Vladimir Putin och Kim Il Song, den personen är inte att lita på när han gör andra överväganden.

Fem engelska bloggtips

Jag har hittat några spännande utländska bloggar om heraldik. Nu tipsar jag bara. Senare kommer jag säkert att plocka upp något av det som de skriver om. 

Edward Herbert
http://edwardherbert.tumblr.com/

Guy Sylvester
https://exarandorum.wordpress.com/

David Appleton
http://blog.appletonstudios.com/

The Cheshire Heraldry Society
http://cheshire-heraldry.org.uk/weblog/

Kimon Andreous
http://www.idtg.org/

Jo, såklart. Bloggarna är inte alla engelsmän, men de skriver på engelska.

Vad sa texten?

Bloggtips

Vad sa texten? Hur tolkar vi den och vad betydde den i praktiken?Historikern Charlotte Vainio vid Helsingfors Universitet har på sin blogg tagit upp frågan om målsmanskapet under medeltiden.

Så här skriver hon:
Men hur som helst, jag ville ge ett exempel från min egen forskning. I Magnus Erikssons Landslag som utkom kring 1350 står det att en man ska vara sin hustrus målsman så snart de är gifta. Av det har tidigare forskning dragit den synnerligen logiska slutsatsen att kvinnan under medeltiden var omyndig och att mannen skulle vara ansvarig för henne. När man sedan (för kanske 10 år sedan) började undersöka vad kvinnor faktiskt gjorde på medeltiden så visade det sig att de både dök upp på tinget, stod anklagade på rättegångar och handlade med jord. Den logiska slutsatsen då var att när mannen inte var tillgänglig så kunde kvinnan sköta vissa saker.

Helt logiskt, allt detta. Vilken slutsats man kommer fram till beror på var forskningen befinner sig – vilken fakta som finns tillgänglig.

Nu, när jag har gått igenom många tusen dokument, kan jag visa att kvinnor var delaktiga i så stor utsträckning att det är dags att omvärdera vår förståelse av det medeltida målsmanssystemet. En målsman då hade inte samma implikationer som en målsman i dag. Flera saker som jag har kommit fram till är dessutom, baserat på vad vi trodde oss veta, helt ologiska. Till exempel har vi trott oss veta att kvinnorna flyttade till männen (så kallad patrilokalitet), men jag hittar inte ett enda exempel på att så skulle ha skett i praktiken. Däremot hittar jag mängder med exempel på när maken har affärer tillsammans med hennes familj. Det betyder inte att patrilokaliteten inte existerade, bara att den inte syns och att den var betydligt mer komplex än vad man skulle kunna tänka sig.”

Den här tanken kan även appliceras på heraldiken. Vi har våra egna lagar och regler som styr heraldiken och som sägs beskriva ”rätt” heraldik. ”Rätt” är det dock bara sett till dessa skrifter, så det hela blir ibland (inte alltid) någon form av cirkelresonemang. I praktiken kan man ha betett sig på ett helt annat sätt, både vad gäller färgval, komposition och vapenrätt.

Ett tydligt exempel på det sistnämnda är arv av vapen. Från 1626 slås det fast att adeln ska föra ett vapen inom Riddarhuset, vilket snabbt tolkas som att hela släkten måste föra ett och samma vapen. Undantag är inte tillåtna (de olika avbildningar som finns från den här tiden kanske inte bara är konstnärlig frihet, det kan också vara adelsmannens egen tolkning av sitt vapen eller rent ut av en tyst protest).

Sentida heraldiker använder fortfarande det här bruket som regel för hur vapen ska föras inom en släkt. Men det intressanta, som bland annat Magnus Bäckmarks forskning i Eder har visat, är att bland de ofrälse fortsatte vapenrätten att fungera som under medeltiden.

Så kan det gå ibland när regler och logiskt tänkande antas leda en rätt i jakten på sanning. Man tenderar att skapa en verklighet som ska passa kartan.

Läs Charlotte Vainios blogg mycket tänkvärda blogg om ditt och datt.