Frimurare i Borås

Carl Eiserman, grundare av Eiser i Borås.

Som frimurare förväntas du ta dig ett vapen från grad åtta. Och då ritas din sköld upp på en plåt. Bara det är ju ett skäl att gå med i frimurarna. Men hur ser de ut?

Frimurarevapen är tyvärr illa sedda bland heraldiker. Ändå skulle jag vilja påstå att de är en av de viktigaste skälen till satt heraldiken är så levande idag som den ändå är. Merparten av äldre heraldiker har rötter i frimureriet.

Dessutom är dessa vapen en källa för släktforskare som vill ta upp ett familjevapen. Många av vapnen innehåller förstås frimurarsymbolik, men den kan man antingen skala bort eller göra om till något eget. Trots all, en murslev kan ju lika gärna användas av en frimurare som en ingenjör/murare som av någon som heter Murare (3 st) eller Tegel (123 st).

Familjen Reis. Mycket frimureri här.
Familjen Nylander (som har en riksdagsman i modern tid). Mycket frimureri här med.
Carling. Mycket Borås här, men inget frimureri.

Margaretas röda tre kronor

Drottning Margaretas sigill.
Drottning Margaretas sigill, 1490-93. Var det en röd eller blå sköld med tre kronor av guld? Var det en symbol för unionen eller Sverige?

Hade unionsdrottningen Margareta verkligen en sköld med tre kronor i rött?
Antydningar finns, men inga bevis och jag säger nog nej. Margareta förde aldrig en röd sköld med tre kronor och det gjorde ingen annan unionsmonark heller. 

Drottning Margareta ska, enligt Margareta Grips bok från 1574, ha haft ett unionsvapen med tre öppna kronor i gult på rött fält.  [(Riksheraldikerämbetet 1935, s 14).]
Hans Gillingstam har i personhistorisk tidskrift (1957) skrivit om boken men artikeln är inte illustrerad.

Hans Toll skrev 1926 i danska Personalhistorisk tidsskrift skrivit om ”Unionssköldar och unionsbanér” där hans tes är att drottning Margareta inte kan ha använt ett av de tre rikenas vapen utan varit tvungen att skaffa ett nytt – tre kronor i rött. Hans källa är enbart Margareta Grips bok. (Toll, s 23-24)

Kung Eriks (av Pommern) unionssigill.
Kung Eriks (av Pommern) unionssigill från 1398. Representerar de tre kronorna Sverige eller unionen? Den uppmärksamme ser att de danska lejonen håller i i en korsfana.

Att byta ut det blå fältet mot ett rött var också vad de svenska förhandlarna krävde att danskarna skulle göra, när det förhandlades efter Nordiska sjuårskriget (1563-70) [KÄLLA: mejlkonversation med Bartholdy]. Orsaken till kriget var de oupplösta konflikterna sedan 1520-talet då unionen upphörde, kombinerat med en hel del (måste ändå sägas) tramsiga skäl som att Sverige la in danska vapnet i det svenska riksvapnet eftersom danskarna inte tog bort tre kronor ur sitt, samt att kung Fredrik II av Danmark på modernt språk helt enkelt kidnappade svenska sändebud som passerade genom Danmark.

Det har också sagts, att eftersom kung Erik (av Pommern) införde en rödgul flagga, ett unionsvapen och dessutom en gemensam härold för de tre nordiska rikena (Larsson, s 152-53), så är det sannolikt att han eller Margareta också hade en rödgul tre kronorsköld. (Riksheraldikerämbetet 1935, s 14).  Att rikenas (plural) hade ett baner/flagga i rött och gult framgår bland annat i brev i Riksarkivet daterat till 15 december 1430, där kung Erik förmanar munkarna i Vadstena att hålla mässor över drottning Filippa, och att de ”hatwi oppa sith röklin rykins banér swa som aer eth röeth kors oppa eth gulth fiaeld”, alltså att de på sitt  (Toll, s 173)

Detta är de tre argument som talar FÖR att drottning Margareta hade en röd tre kronor-sköld.
Vad talar då MOT?

Rettertingssegl fra Danmark
Rettertingssigill. Valdemar Atterdag (med nio kronor9 från 1367, Margaretas med en krona (1388), Erik av Pommern med tre leoparder (1396) och Olof med ett kors ovanför kronan (1376). Ur Unionsdrottningen.

1300-talets danska sigill

De danska regenterna hade under 1300-talet en form av ”rettertings”-sigill som ibland hade en sköld, ibland inte. Valdemar Atterdags sigill hade ett kors belagt med nio kronor (ingen sköld). Margareta hade en krona i korsmitten (ingen sköld). Olof hade en krona under ett kors, eller om korset sitter i kronans topp (ingen sköld) medan Erik av Pommern hade en sköld med de danska leoparderna över korsmitten.
Korsets proportioner är ungefär detsamma som det som ses i hans stora vapensigill från sent 1300-tal, där det norska lejonet finns i hjärtskölden . Utseendet är också detsamma i Eriks sekretsigill från 1403. (Bartholdy, s 92-97)

Åren 1376-80 har Margareta ett sigill som visar henna sittande på en tron omgiven av fyra sköldar: Norge, Bjälbo och två danska leopard-sköldar. Hon var då drottning över Danmark i arv efter sin far Valdemar, och drottning över Norge i egenskap av hustru till kung Håkon, som i sin tur ansåg sig vara Sveriges rättmätige kung. Det är nu Margareta titulerar sig ”Danmarks, Sveriges och Norges drottning”. (Bartholdy, s 93)
Detta är samtidigt som kung Albrekt är kung i Sverige och sedan tio år använder sig av tre kronor-vapnet.

1380 dör Håkon och sonen Olof blir kung av Norge. 1388 avlider sonen Olof och Margareta ärver tronerna i Danmark och Norge.

1388 får hon stöd av Bo Jonsson grips testamentesexekutorer att även göra sig till härskare över Sverige (som var hennes man och sons rättmätiga arv) och hon titulerar sig då ”Sveriges fullmäktige fru och rätta husbonde”. I februari 1389 besegrar hon kung Albrekt vid Åsele utanför Falköping och tar sedan kontrollen över Sverige. 1390 har hon så ett sigill som visar tre kronor i en sköld. Sigillet och segern över Albrekt hänger sannolikt ihop.
Kung Albrekt och hans son Erik var krigsfångar fram till juli 1395, då de undertecknade Lindholmstraktaten och släpptes. Albrekt förde sitt kvadrerade vapen med tre kronor fram till sin död, men sonen Albrekt, som efterträdde honom som hertig över Mecklenburg, hade inte kronorna.

Kung Eriks (av Pommern) norska unionssigill
Kung Eriks (av Pommern) norska unionssigill. Skölden på bröstet är tre kronor. De andra är Norge och Pommern samt Danmark och Bjälbo.

Erik och Filippa

När kung Erik 1412 övertar styret efter drottning Margaretas död sker en viss förändring i politiken. Han driver centraliseringen vidare, men han gör det inte genom att koncentrera makten till sig och närstående utan bygger upp ett embryo till statsförvaltning.

Snart skapar han ett unionssigill som i grunden bygger på de sekret som danska monarker haft under 1300-talet. Det är alltså en hjärtsköld lagd ovanpå ett tydligt kors. Men vad han gör nytt är att han lägger fyra andra vapen i respektive fält som skapas runt korset: Danmarks leoparder, Sveriges tre kronor, Sverige Bjälbolejon och Pommerns grip Hjärtskölden är Norges, det enda land han har genom arv. (Grandejean, s 97f). Grandejean anser emellertid inte att de tre kronorna representerar Sverige utan unionen, vilket jag tror är en feltolkning. Han anser också att svenska Bjälboättens vapen är ett släktmärke, medan Estridsens leoparder visar på Danmark, vilket i sig är en märklig slutledning.

Drottnings Filippas sigill
Drottnings Filippas sigill, 1420-tal. Notera att hon INTE har Bjälbovapnet. Vänster halva är unionen, höger halva är Englands vapen.

Filippas sigill är snarlikt men med en viktig förändring. Hon saknar helt hjärtsköld så Norges lejon har placerats i tredje fältet medan svenska Bjälbo-vapnet har tagits bort. Samma vapen som i samtida tyska och ”Benelux”- vapenböcker nämns som ”altes Schwedische wappen”. Vapenbilden 127:2021)

Detta är en markering. Tre kronor-vapnet representerar här helt klart Sverige, inte unionen. Färgerna bör därför ha varit gult/blått, inte gult/rött.

Kung Erik av Pommerns kansler använder under hela Eriks regering Eriks sekretsigill i nästan alla handlingar som rörde Danmark, Norge eller Sverige, ett ”uttryck för den personliga och centraliserade maktutövningen, som var kärnan i Margaretas unionstanke”, som Nils Bartholdy uttrycker det. (Bartholdy, s 97)

Kung Kristoffers unionssigill
Kung Kristoffers unionssigill, 1440-tal. Notera kronornas placering.

Men lätt är det inte

Medeltidens kungar gör det inte lätt för oss. I Erik av Pommerns norska sigill sitter kungen på en tron omgiven av fyra sköldar: Norge och Pommern på hans högra sida samt Danmark och Bjälbo på hans vänstra. På bröstet har han en sköld med tre kronor. Vad betyder de? Är det en symbol för Unionen eller för Sverige?
Om Sverige – varför ha det på bröstet på det norska sigillet för en kung som hade sin bas i Danmark men kom från Pommern? Det går bara inte ihop. Rimligen bör detta vapen symbolisera unionen, på något sätt.

Lägg då till att samme kung Erik hade en sköld med tre kronor över ett kors som användes som kontrasigill. Detta vapen kan endast tolkas som ett unionsvapen.

Är detta ett tecken på att det fanns två olika tre kronor-vapen eller att samma tre kronor-vapen användes parallellt men i olika syften?
– jag lutar åt det senare och det bygger jag på att vi inte har någon framställning i färg eller text från Kalmarunionens tid som nämner en röd sköld med tre kronor. Däremot har vi flera blå från olika sammanhang i Norden och runt om i Europa.

Kung Kristoffers sigill.
Kung Kristoffers sigill, 1440-tal.

Efter kung Erik

Erik av Pommern är den siste unionskungen som har Bjälboättens vapen i sitt sigill.  varken Kristoffer av Bayern eller någon av Oldenburgarna tar upp detta gamla vapen. Orsaken är sannolikt att de inte gjorde några anspråk på att vara ättlingar till Sveriges gamla kungaätt.
Det gjorde däremot kung Karl Knutsson Bonde, och det är sannolikt skälet till varför han i sitt svenska (men inte norska) kvadrerade vapen stoppar in både tre kronor och Bjälbo bakom sin hjärtsköld med Bondevapnet.

Kung Kristian I:s unionssigill.
Kung Kristian I:s unionssigill.

Mina tankar

Många har tyckt till om tre kronor. Jag är en av dem. Här är min korta hisspitch.

Jag tror nog att vi bör anse att de svenska tre kronorna  kom till som ett svenskt riksvapen därför att den regerande monarken inte kunde överta den föregående dynastins vapensköld. Han – Albrekt – var därför tvungen att ta sig en ny sköld och han valde Tre kronor.
Av flera möjliga skäl (taktiskt, kulturellt, enkel igenkänning eller något annat) valde han den symbol som redan använts av föregående kung och som (min åsikt) var en förkortning av en ännu äldre dynastis vapen.
Orsaken till detta var att kung Albrekt inte kunde göra anspråk på föregående dynastis vapen eftersom dess kungar (Håkon) inte bara överlevt upproret utan dessutom satt som kung på grannlandet Norges tron, och dessutom var gift med arvtagaren till det andra grannlandets, Danmarks, tron.
Med överhuvudet i Bjälboätten i livet och i ålder att skaffa sig flera potentiella arvtagare fanns inget utrymme för Albrekt att uppta sin moder Eufemias sköld, till skillnad från 1250, då Valdemar Birgersson kunde ta sin morbror Erik Erikssons erikska sköld.

Om kung Albrekt däremot hade blivit kung i egenskap av legitim arvtagare utan konkurrerande Bjälbo-män är det min tro att han skulle upptagit Bjälbo-ättens vapensköld och låtit tre kronor fortsatt vara en inofficiell symbol som endast undantagsvis skulle användas. Ungefär som hur de danska kungarna använde sina kronor på mynt, rettertingssigill och liknande vid samma tid.

Kung Hans unionssigill.
Kung Hans unionssigill.

Litteratur

  • Lars-Olof Larsson; Kalmarunionens tid (1997)
  • Sveriges tre kronor; Meddelande från Riksheraldikerämbetet (1935)
  • Nils Bartholdy; Kronan och kors som unionssymboler i Unionsdrottningen (1996)
  • Hans Gillingstam; Margareta Grips bok i Personhistorisk tidskrift (1957) Ladda ner den här
  • Poul Bredo Grandejean; Det danske rigsvaaben (1926)
  • Hans Toll; Unionssköldar och unionsbanér i Personalhistorisk tidsskrift (Band 5:1926) Ladda ner den här 
Kung Erik (av Pommern)s kontrasigill.
Kung Erik (av Pommern)s kontrasigill från (senast) 1403.

Samling på Riddarhuset 2013

Detta var en sida publicerad 3 april 2015. Nu omgjord till ett inlägg.

2013 och ett nytt besök på Riddarhuset. Även denna gång var orsaken Svenska Heraldiska Föreningens årsmöte. 

För en heraldiker är det kul att komma hit och lokalerna börjar nu kännas väldigt hemtama. Som att springa som barn i huset. Man (åtminstone jag) blir också barnsligt glad över all den heraldik som finns samlad i riddarsalen. Fantastiskt vackert.

Henrik Degerman föreläser i Riddarhuset 2013. SB i förgrunden.
Henrik Degerman föreläser i Riddarhuset 2013. Stefan Bede i förgrunden.

Här på bilden håller förre finske riddarhusgenealogen Henrik Degerman ett föredrag om vapenböcker, främst Keysers vapenbok från 1600-talet. I förgrunden ses Stefan Bede, mångårig (sedan 1993, längst i rullorna) styrelseledamot i Svenska Heraldiska Föreningen och nuvarande informationsansvarig. I bakgrunden kan man ana några av de 1500 sköldar som finns uppsatta i riddarsalen.

Resa till Midjylland (Århus)

Detta var en sida publicerad 2 mars 2015. Nu omgjord till ett inlägg.

Familjens semesterresa 2014 gick till Århus med omnejd (med avstickare till Legoland utanför Billund, såklart, när det är barn med.

Här fanns det oväntat många heraldiska skatter som gjorde resan mödan värd, sett ur en strikt heraldisk synvinkel. Den var mycket värd också på andra sätt.
Några av dessa skatter vill jag tipsa om.

Århus domkyrka

Klassisk gotisk stil med några välbevarade väggmålningar från 1400-talet. Några möjligen äldre, men inte äldre än 1300-tal.
Flera av dem visade upp heraldiska motiv för kyrkans välgörare. Roligast är den jättelika egobilen av den danske kungen som pryder utbyggnaden på söderväggen. Fotografering är tillåten.

Vår frus kyrka

Gamla klostret i centrum av Århus har två spännande sevärdheter. Dels finns här nordens kanske äldsta bevarade valvkonstruktion från tusentalets andra hälft, dels finns en fantastisk vapenfris runt hela koret med ett tjugotal vapen tillhörande donerade släkter från omkring 1400, enligt skriften som man kan köpa. Här finns bland annat ett vapen för kung Valdemar som dog tre decennier tidigare.
Färgerna har bleknat med motiven är tydliga. Fotografering är tillåten.

Jesper utanför Rosenholms slott, Jylland i Danmark. Foto: Loke Wasling
Jesper utanför Rosenholms slott, Jylland i Danmark. Foto: Loke Mutka-Wasling

Rosencrantz borg

Norr om Århus är Rosencrantz gamla borg. Jo, den är ännu i släktens ägo, men ingen bor där numera.
Här har man samlat ihop en hel del heraldiska föremål och dessutom finns mycket heraldisk utsmyckning i huset. Kolla speciellt in bönerummet intill salongen. Slottet kan endast ses med guide på rundtur. 75 kr för vuxna, våra barn under tolv år kom in gratis.
Fotografering är inte tillåten, i alla fall inte med blixt. Men om någon tjuvfotar kan inte jag hållas ansvarig för det.

På besök i grevens tid

Detta var en sida publicerad 2 mars 2015. Nu omgjord till ett inlägg. 

Per Brahes grevebrev från sent 1500-tal.
Per Brahes grevebrev från sent 1500-tal.

På besök i grevens tid

En resa till Visingsö, på Braharnas ö i Vättern. 
Under 1600-talet utvecklades Per Brahes dy:s grevskap Visingsö till en liten stat i staten.  

Nära Visingsö hamn ligger Visingsborgs slottsruin och Brahekyrkan. Båda byggdes av släkten Brahe som 1561 fick ön som en del av grevskapet Visingsborg. Störst insatser gjordes av Per Brahe d. y. som ärvde grevskapet efter sin farbroder Magnus 1633. Under Per Brahe d. y. byggdes såväl Brahehus som Visingsborg upp till riktiga slott och Västanå slott renoverades – tillsammans bildar de en triangel runt staden Gränna som Per Brahe d. y. grundade 1652.

En skola för folket

Utbildning låg Per Brahe d.y nära om hjärtat. Förutom att grunda Åbo universitet under sin tid som generalguvernör över Finland byggde han upp skolor i sitt grevskap. Men utbildning var inte bara skola. Hela Brahekyrkan är ett enda stort lärorikt bildspel över bibelns lära.

Skolan omfattade även ett gymnasium som kom att verka i 175 år. När det till slut lades ner flyttades allt till Jönköping där den nya skolan fick namn efter den gamle greven. Platsen för den äldre skolan var Kumlaby kyrka, vars lokal blev ledig när kyrkan stängdes 1636 då Brahekyrkan stod klar.

Anledningen till att Brahekyrkan byggdes var att Per Brahe ansåg att det växande Visingsö behövde en ny större kyrka som kunde ersätta den medeltida Ströja kyrka. Den nya kyrkan blev betydligt större och mer imponerande och kom alltså att ersätta båda kyrkorna på ön.

Fyra kungar dog här

På borgen Näs längst ut på den södra udden finns Sveriges äldsta stenborg av medeltida typ. Här var epicentrum för maktkampen mellan den erikska och den sverkerska ätten. Bättre läge kunde borgen knappast ha. Ett tecken på att borgen var ett populärt residens under perioden och fyra kungar dog här mellan 1167 och 1290.

Tyvärr återstår bara delar av den nedersta våningen i det hus som en gång hade tre eller fyra våningar. Södra delen har också till stor del rasat ner i Vättern.

Spännande om myndigheters symboler av Magnus Fredriksson

– Svenska  myndigheter använder sig av allt från kronor, svärd och rymdfarkoster till djur, växter och isberg. Allsköns olika symboler finns i de här märkena och logotyperna.

Göteborgsforskaren Magnus Fredriksson har gått igenom svenska myndigheters symboler åren 1974 till 2019. Vad är det som avgör vilka symboler som används? Vem bestämmer över dem? Vad vill man signalera?

Detta och mycket annat kommer till uttryck i denna film och rapport.

 

 

Medeltidens värld i Götene

Tidigare publicerad i  Vapenbilden #75:2008
TF iklädd Tyrgils tunnhjälm på Skara länsmuseum.

Arn har blivit verklighet. Nu öppnar Medeltidens värld i Götene och smyginvigningen firades med en rikstornering.
[Följ med på en Jovialisk resa till Skaraborg anno 2008]

Tornerspel var grundpelaren i den medeltida heraldiska prakten. Genom dust och tornej spreds heraldikens kultur och bildspråk ut från sin födelseort i Normandie till hela den kristna världen. När medeltiden var över försvann tornerspelen. Först ersattes de av de lekfulla karusellerna som var ett stående inslag i offentliga festligheter från 1500- till 1700-tal och när industrialismen kom glömdes bort. Idag med vårt sökande efter upplevelser och drömmar har tornerspel åter väckts till liv.

Rikstornering i Götene

42 riddare gjorde den 31 maj upp i Götene om den svenska mästartiteln. Tävlingen avgörs genom sex grenar där varje deltagare sitter till häst. De sex grenarna är quintan, spjut, låga ringar, gissel, tre kombi svärd och tre kombi lans. Någon kontakt mellan riddare förekommer inte varför tävlingarna mer liknar de eftermedeltida karusellerna än regelrätta medeltida tornerspel. Det är tredje gången en svensk mästare koras och antalet deltagare blir fler för varje år. För andra året i rad segrade en riddare från Torneamentum, denna gång Lyckans Riddare. Övriga två riddare på pallen (Riddaren av Silverkorset och Kunskapens riddare) var också från laget Torneamentum som kommer från Gotland. Torneamentum vann dessutom lagtävlingen dagen efter, där bäste man var Kunskapens riddare som vunnit de individuella tävlingarna både 2006 och 2007, så Gotland har idag Sveriges bästa riddare.

Heraldiken viktig

Heraldiken är viktig för Svenska Riddarsällskaps Samarbetsgrupp, föreningen som arrangerar SM i tornerspel. Varje riddare måste registrera sitt vapen innan han får delta i tornerspelen även om det inte finns några regler om heraldisk komposition som deltagarna måste följa. Deras sköldar finns publicerade på www.riddarsällskap.se. Den ansvarige för heraldiken, Lars-Erik Wiss, är emellertid endast en rådgivare men hans råd på hemsidan är goda och i svensk tradition. Som renlärig heraldiker kan man oroa sig över att vissa sköldar är överlastade med symboler, men som färgsprakande show fungerar de. Några sköldar är också lätt heraldiserade varumärken och ska mer ses som sponsorskyltar än som heraldiska vapen, men detta är mest att betrakta som kulturens offer på marknadens altare än som omedvetna fel av riddarsällskapen.Riddarna har underliga namn

Riddarnas namn är hämtade från sköldens motiv och sättet att namnge sig påminner om hur riddargrupper och härolder namngav sig under 1200- och 1300-talet. Men det betyder inte att riddarsällskapen tror att man bar dessa namn på medeltiden, för som de själva skriver på sin hemsida: ”Det bör betonas att man inte hette ’Sex rosor’ under medeltiden. Riddare Bååt är också fullständigt omöjligt som autentiskt riddarnamn eftersom han själv skulle ha kallat sig Herr Lars. Men som artistnamn i nutida tornerspel går det alldeles utmärkt.” Så dagens riddarspel än kanske inte historiskt autentiska, men roliga och en bra introduktion till medeltidens färgrika spektakel.

Helgonet Knut i Betlehem med Danmarks äldsta vapensköld

Danmarks äldsta vapensköld!
Vad ska vi tro om bilden i Betlehem?

Hubert de Vries visade på ett för mig okänt danskt vapen från 1100-tal. Det finns på hans blogg hubert-herald.nl/INHOUD.htm.

Enligt honom dateras det till 1130-tal, och det kan nog stämma. Om det däremot ska anses vara ett heraldiskt vapen tycker jag känns mer tveksamt.

Bilden på helgonkungen Knut finns i Födelsekyrkan i staden, och enligt texten runt bilden så föreställer den just Canutus rex Danorvm (Knut, danernas konung).

Skölden kan tolkas som en åttauddig stjärna eller liljesjärnskors (likt det som finns i grevskapet Cleves vapen) av guld/rött på silver och med en svart/blå bård med någon form av dekoration av guld.

Just den här typen av motiv förekommer i många kyrkliga sammanhang under tidig medeltid och ska inte nödvändigtis ses som ett tecken för identifikation av person utan mer som identifikatin av den sanna tron.

Men visst kittlar det fantasin.

Hertigdömer Kleves vapensköld, med samma typ av liljekors.
Teckning av Tom Lemmens
File:Coat of Arms of the Duchy of Cleves.svg – Wikimedia Commons

Nationaldag med Karl XI

Karl XIs kröning. Av David Klöcker, ur Nationalmuseum – http://collection.nationalmuseum.se/, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45587179

Karl XI var kung på höjden av Sveriges stormaktstid. Han kröntes 1675 och tillställningen förevigades av konstnären  David Klöcker, adlad Ehrenstrahl. Men var är flaggan?

Svaret är förstås att det då inte fanns någon svensk flagga i vår mening. Det fanns däremot flera fält- och örlogsflaggor och så fanns det ett riksbaner.

Riksbaneret (eller huvudbaner, som det kallades fram till 1500-talet) var kungens främsta symbol och visade ursprungligen dennes vapenflagga. Med åren kom det att bli allt mer utsmyckat och allt mer unikt (vi vet från Erikskrönikan att kungens baner fanns i många exemplar och kungen behövde inte finnas där baneren var).

Från sent 1500-tal har de definitivt blivit så utsmyckade att vi kan kalla dem konstverk. Några äldre är inte bevarade så deras konstnärliga värde lämnar jag därhän.

Karl XIs riksbaner. Av Livrustkammaren och Skokloster slott med Stiftelsen Hallwylska museet – http://emuseumplus.lsh.se/, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45584752

Kröning utan flagga

Jag visar upp Karl XI:s kröning i Uppsala domkyrka just för att visa att där, på den svenska stormaktstidens ceremoniella höjdpunkt, förekommer inga svenska flaggor. i alla fall ingen som man vill visa upp. Endast riksbaneret ses vig sidan om ungens tron. Det är en tydlig signal om hur man såg på flaggors och fältteckens symbolvärden vid denna tid. Väggarna är dekorerade i ljusblått (tänk serafimerordens färger, även om den kom till 75 år senare) med guldbroderier. Färgerna gult och blått dominerar alltså miljön.

Målningen visar interiören i domkyrkan med kungen i centrum, sittandes på den svenska silvertronen. Riksbaneret intill och kungens namnchiffer (notera – inte vapensköld) på tronen.
Kungen är klädd i en vit guldbroderad dräkt, vita benkläder, blå guldstickad hermelinsfodrad mantel, hermelinskrage och spetskrage. På bilden ses också riksdrotsen Per Brahe (till vänster) och ärkebiskop Laurentius Stigzelius (till höger). Tillsammans håller de kronan för att visa på att kungen är krönt av både stat och kyrka.
Drotsen och alla andra riksråd är klädda i den röda hermelinsfodrade riksrådsmantel som även ses i några högadliga vapen. Ärkebiskopen är iförd svart dräkt och guldbroderad mantel.
Det är riksrådet Axel Sparre som står invid ett bord med duk av guldbrokad och håller spiran.
De män till höger som är klädda i guldbroderade mantlar är biskoparna. De i svart där bakom är präster. Drottningen står i egen läktare till vänster i bild.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia