Till frågan om Finlands vapen

Egentliga Finlands vapen. Illustration: Wikipedia commons.

Detta är en kort text som jag bara skriver för att uppmärksamma Leif Tengströms artikel ur Finskt museum 1981 (utgiven av Finska fornminnesföreningen). Alla noter och källor står nämnt i Tengströms artikel.

Leif Tengström, som sedermera doktorerade på ett ämne närbesläktat med heraldiken, skrev denna artikel som ett svar på Matti Klinges artiklar om just Finlands vapen.

Jag kan avslöja att Tengström inte är nöjd med professor Klinges sätt att hantera såväl begrepp som källor, men det som är än viktigare är att Tengström själv ger en väldigt fyllig historisk bild (som hade blivit ännu bättre om det var mindre polemik mot Klinge och mer fokus på att hålla en röd tråd i texten).

Det hela börjar den 3 juni 1551. Den då 17-årige kronprinsen Erik (blivande XIV) får i uppdrag av sin far kung Gösta att göra en ”skamplunn eller utkastning” för kungens och sitt eget vapen.  Exakt vad som menas är oklart men det är möjligt att Finlands vapen ingår för i sammanhanget nämns också att vapnet ska granskas av Anders Målare,  som sedan 1550 var anställd vid hovet som konstnär/arkitekt, för att se om han kunde göra några förbättringar. Och av brevets formulering så är det tydligt att det är innehållet som avses, inte själva vapenteckningarna.

 

Låt medaljen bli ett smycke

Konstnären Marie Teike gör smycken av gamla medaljer. 

För ett tag sedan pratade vi på jobbet om dödsbon. Om vad man gör med sina föräldrars alla saker. Inte minst de där föremålen som var så betydelsefulla för dem men som vi inte kan använda. Som gamla medaljer. För det går ju inte att sätta upp mammas gamla skyttemedaljer i ens eget prisskåp.

Vi kom där och då inte på något. Men en stund senare stötte jag på Marie Teike på Instagram. Hon hade det självklara svaret på frågan hon inte fått.

Man gör ett smycke.

Jag tycker om Maria Teikes idé att återanvända dem som smycken och dekoration. Dels behåller man minnet av prestationen, dels är de ju vackra att se på. Och de är ju personliga.
Så gör som Marie Teike, eller anlita henne om du inte kan själv.

Tack för att jag fick använda bilderna @marie.teike (på Instagram)

 

 

Clemensens medeltida vapenrullor

Derring vapenbok. En rulla från medeltiden.  

Söker du medeltida vapenrullor?
Besök då Steen Clemens hemsida där han samlat sina digitaliserade genomgångar av medeltida vapenböcker. 

Hemsidan hittar du här

Steen har i flera år gått igenom och sammanställt innehållet i vapenböckerna. Inte illustrerade, men väl systematiserade på bästa sätt. Så om du vill veta innehållet i en vapenbok, eller ens veta att den finns, så är det här hemsidan för dig.

Greven med extra allt

Sveriges mest imposanta vapen. Greve Nils Bielke med inte mindre än 10 anvapen i skölden.
Greve Nils Bielke, född 1644 med silversked i mun, lyckades bra fram till Karl XIIs vuxna tid. Generallöjtnant 1678 (34 år, imponerande). Året efter ambassadör i Frankrike, sedan i tysk tjänst. Där befordrades han till general och riksgreve 1686. Åter i Sverige samma år. Utnämnd detta år, 1687, till kungligt råd, generalguvernör över Pommern, general över allt kavalleri och infanteri och till greve.
🛡

Vapnet har extra allt

Svenska och Tyska flaggan (riksbaneren) ses på den vänstra hjälmen.  Sveriges flagga är alltså tre kronor respektive Bjälbo-vapnet, inte korsflaggan. På den högra står det svenska sköldhållarlejonet med marskalkstaven som tillfaller alla med generals grad. Mitthjälmen visar släktens medeltida hjälmprydnad med de tre påfågelfjädrarna.
Sköldarna visar i ordning övre raden  för släkterna Vasa, Lewenhaupt, Sture, Natt&Dag och Grip samt nedre raden Oxenstierna, Tre Rosor, Horn, Baner och Trolle. De egna bragderna syns där emellan. I mitten, men inte som hjälrtsköld, syns familjen Bielkes vapen med bjälkar.
Allt är väldigt tidstypiskt och därför ett av mina favoritvapen.

Baner för befälhavaren

Kvadratisk eller rektangulär. Vapenflaggorna kommer i många former. 

Här ovan ses en fransk riddare på 1200-talet med en väldigt korrekt vapenflagga för sin tid. Den är rektangulär, inte kvadratisk. Baner som dessa var endast förbehållna högadeln, de som var befälhavare.

kvadratiska flaggor var relativt ovanliga vid den här tiden, på målningar från slagfältet. De förekommer däremot oftare i vapenböcker. Det kan betyda att flaggan i vapenboken mer var avsedd för att på minsta utrymme visa skölden än att visa hur heraldiska vapenflaggor såg ut.

Detta är värt att fundera mera kring.

 

 

 

Tornersköldar från 1400-talet

Typisk tornerspelssköld från 1400talet. Vapensköldens motiv täckte INTE hela sköldens yta utan man la gärna in såväl hjälmprydnad som helgon och ornament.

Redan på medeltiden hade man alltså slutat använda heraldik på det medeltida sättet och skälet var att man inte längre hade några sköldar på slagfältet. Den heltäckande rustningen räckte som skydd.

Tornerspelet var något helt annat. Har visade man upp sin skicklighet som krigare samtidigt som man visade upp sin börd och sin rikedom. Detta vare något som förstärktes under 1400-talet.

Det är skälet till varför hela vapnet är med på skölden, som alltså snarare används som bakgrund och skrivtavla än som identifikationsbärare.

En sköld som denna, med urtag för lansen, kallas även för tartsch eller tarts och är typisk tysk. 18

 

Grattis på 80-årsdagen farsan

3

Farsan fyller 80, och det firas med pompa och ståt.
Jag hyllar honom med hans eget curriculum vitae

Wasling föddes när vintrarna voro särskilt kalla och växte upp i sitt barndomshem. Av mor fick han lära sig att alltid stå med båda fötterna på jorden, men fick då genast problem med byxpåtagningen. Han led tidigt av hasfötter och drabbades senare av både hönshicka och fnasöron. Å grund av begynnande klenhet lider han numera också av huttskräck och är allergisk mot hösnuva. Efter nyligen genomgången vaccination hoppas han dock kunna vara oemotståndlig ännu en liten tid. Ja, det är egentligen bara en tidsfråga innan det går över.

Han har deltagit vid hembrygdsutställningen i Frufällan 1953; sedan blev han datör och sneseglare. W är son till gamle Wasling och sin mor; sonson till Pettersson i Vasared. Han är särskilt stolt över att alla hans förfäder tycks ha nått fertil ålder och lämnat avkommor, låt vara av ibland diskutabelt slag.

Redan i unga år visade W. stor fallenhet för förkovran inom olika ämnesområden. Han har således genomgått Hönsskolans kurser Gödselteori I och II. Vidare har han närvarit vid förbättringskurs i vardagslatin. Han har även gjort en betydande klassresa: tillsammans med hela skolklassen fick han som ung ta en cykeltur till Kröklings hage en bit bort vid vägen.

Ett gott anlag för affärsverksamhet visade sig tidigt och tog sig bl. a. uttryck i en regelbundet återkommande försäljning av majblommor och lotter för syföreningen därhemma. Annars har livet mest varit en lång uppförsbacke, men på senare tid har det börjat gå utför. Han är glad att han är som han är, när han nu inte är som han ska. Siktet har länge varit inställt på att bli full pensionär och nu är målet nått.

Sitt praktiska sinnelag har han också lärt sig fördra. En oväntad höjdpunkt blev därför renoveringen av den egna jolingen (livremmen), då den senaste i raden av tekniska arbetsuppgifter resulterade i ett nytt hål lite längre ut. Nu står den sig ännu en tid.

Wasling har alltid visat stort intresse för sina egna idéer och starkt vurmat för desamma. Hans fallenhet för förträfflighet har lett till antagandet av valspråket »Det vill gärna bli bra» eller på vardagslatin »Nempe bene» — [för den besvärande okunnige kan upplysas att det kan direktöversättas med »givetvis (går det) bra»]

Vapensköld för släkten Wasling
Vapensköld för Lennart Wasling av Jan Raneke 2010.

Han har alltid befarat att där tvenne personer samlats bör en förening bildas och därtill genast anhållit om medlemskap och en förtroendepost. Just nu är det aktuellt att ansöka om medlemskap i pensionärsföreningens ungdomsgille.

Har inte idrottat eller råkat ut för något annat trauma. Därför har framgångarna ännu inte blivit så stora som kunde förväntas. Trots ihärdiga försök har sålunda ännu inget personligt rekord slagits.

Bland fritidssysselsättningarna märkes särskilt hans intresse för samlande av ett och annat, som kan spridas ut på golvet på ett förtjänstfullt sätt, för att kanske komma till nytta vid ett senare tillfälle. En obruten svit — från slutet av 1970-talet! — av portotabeller hör till rariteterna.

Till hans dygder räknas främst anspråkslöshet och ett milt sinnelag. Många vilande talanger finns dock.

Och inte har han så bråttom heller numera — väl medveten om att det är andra musen som får ostbiten.

Waslings vapensköld
Lennart Waslings vapensköld med Svenska heraldiska föreningens baner, av Thomas Falk.

Dalmans vapen och krona

Dalmans vapensköld
Dalmans vapensköld av Bror Jacques De Waern. Ur Skandinavisk vapenrulla.
Släkten Dalman.
Nej, de är inte adliga. Så varför en krona?
Jo, för detta är nyteckningar av sigill från 1600-talet och vid den tiden fanns det ingen adlig krona. De enda kronor som fanns var den för grevar, den för friherrar och den för riddare. Vanlig obetitlad adel hade inte någon rangkrona.
Vid denna tid ansågs kronan allmänt vara en symbol för någon som var en ståndsperson. Dock inte helt utan kritik, för 1686 kom det upp en motion på Riddarhuset (inför riksdagen) att ofrälse skulle hindras att föra en krona. Den röstades med stor majoritet ner av övriga adelsmän, så även inom adeln var det en relativt oviktig fråga, det här med krona på sköld. Så länge man inte utgav sig för att vara greve eller liknande.
Notera att kronorna är olika. Den övre har kors, den nedre blad. De har också tolkat blasoneringen av en krigare olika. En lite mer rustningsromantisk, den andra modern (för sin tid) och dåtidens motsvarighet till en soldat i camouflageuniform.
Vid den här tiden kom också den ovala skölden på modet. Det var först på 1900-talet de började förknippas med kvinnlig heraldik, och då framför allt på grund av Arvid Berghmans flitiga propagerande för den saken.
Dalmans vapensköld
Dalmans vapensköld av Jan Raneke. Ur Skandinavisk vapenrulla.

Svenska medeltida kronor

Hur ser den svenska medeltida kronan ut? Tja, går vi tillbaka till källorna är svaret – lite hur som helst.

På bilden här ovan ser du svenska kunga-/drottningkronor åren 1164 till 1523. Kronorna är hämtade från sigill. Notera gärna att tre av de fyra äldsta verkar vara en kronring runt en form av mössa. Det är sannolikt inspiration från Östrom, vars kejsare hade en liknande typ av krona. Samma typ, men inte likadan, finns även på våra tidiga mynt från 1000-talet. Det kan betyda att kronan inte alls fanns i verkligheten, utan endast som bild.

Erik den helige hade däremot i sin grav en krona som påminner om den som hans son Erik Knutsson hade i sina sigill. Öppen och med samma antal uppstickande liljor (eller vad det ska föreställa).

Kamon-logga för rock ’n roll-orkester

Om man leker med loggor så kan det lätt bli något japanskt över det hela. Som denna musikaliskt inspirerade ”kamon”.

Vilka är dina musikaliska inspirationskällor? De artister som format dig idag? Det behöver inte nödvändigtvis vara de du tycker är bäst, utan de som fick dig att höra musik på ett nytt sätt.

Efter en del funderande kom jag fram till att dessa var mina topp fyra-artister.  Och efter ytterligare letande hittade jag de symboler som kunde fogas ihop till något gemensamt.

Nu låter jag musiken tala

 

 

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia