Etikettarkiv: England

Kvinnor och vapen i England och Wales

Fruntimmersvapen för fröknarna Åsklund.
Rombsköld. Rosetten visar att bäraren är en ogift kvinna. Här för släkten Åsklund.

I Sverige för en kvinna idag ett heraldiskt vapen på samma sätt som en man.  Men hur är det i allas vårt heraldiska föregångsland England? 

Det som här nedan sägs är en översättning av det som vapenkungarna Garter, Clarenceux, Norroy & Ulster fastslog den 7 april 1995.  Men först mina egna kommentarer.Det är, som synes, väldigt långt ifrån det nordiska sättet att se på heraldiskt bruk. det är också väldigt långt ifrån det medeltida, men det följer väldigt väl den tidigmoderna synen på kvinnans plats i samhället, speciellt inom den tidiga industrialismen.

Jag har här en hypotes om att det engelska kvinnliga vapenbruket är dels en följd av att England mycket tidigare än övriga Europa industrialiserades med följd att heraldiken där kom att följa med in i det nya samhället på ett sätt som inte skedde någon annanstans, dels att England genom att ha en heraldisk organisation/myndighet måste skapa ett juridiskt system för att motivera denna myndighets existens. Varför ha en övervakande myndighet om de inte får ingripa?

Det här mycket unika systemet, som alltså inte ens finns i Skottland, har ingen motsvarighet i den heraldik som fanns under medeltid och renässans eller ens 1600-tal. Samtidigt låtsas den (dvs dess anhängare) som att det är något ursprungligt och att det är ett system som är respektfullt mot den ena halvan av befolkningen.
Det anser jag inte att den är och hur strikt heraldisk synpunkt (att vapnet ska identifiera en person) är det helt meningslöst eftersom det är så fixerat vid att identifiera bärarens civilstånd snarare än bäraren självt. Detta sagt utifrån att en mans vapenbruk inte på något sätt visar på dennes civilstånd, vilket det såklart skulle göra OM det var ett jämlikt system. Det manliga vapenbruket i England visar däremot på vilken position i syskonskaran du har, dvs vad du ska ärva. Och det i sin tur är ett sätt att säga att kvinnor inte ska ärva något svida det inte finns några bröder.

Notera att jag skriver ”sin fars vapen”.  När kvinnors vapenbruk nämns för ”hon” alltid sin fars vapen medan ”han” för släktvapnet. Så redan här, när man säger vems vapen det är, slår framför allt brittisk heraldik fast at kvinnan inte är på samma nivå som mannen. Detta förekommer ibland även i svensk heraldik, men påfallande mycket mer sällan.

Kvinnligt vapenbruk

1. Ogift kvinna

En ogift kvinna kan (även om vuxen) fortsätta att bära hennes fars vapen i oförändrat skick men på en romb- eller en oval sköld. Hon kan även placera vapnet på en vapenflagga.
(Om hon är sambo eller inte, ens med gemensammabarn, har ingen betydelse, eller så fanns inte det begreppet i vapenkungarnas föreställningsvärld)  

F=Far

2. Gift kvinna, alternativ 1

En gift kvinna kan fortsätta föra hennes fars vapen OM hon kombinerar det med sin vapenförande makes vapen. Hans vapen till dexter och hennes till sinister eller hans vapen på huvudskölden och hennes på en mindre sköld i centrum av den stora skölden.
(Denna lilla sköld ska inte förväxlas med vår högadliga hjärtsköld).
Detta alternativ är det som presenteras som det normala i näst intill samtliga engelska böcker om heraldik. Men det finns faktiskt ett alternativ.

H=Husband, W=Wife

3. Gift kvinna, alternativ 2

Oavsett om en kvinnas make har ett vapen eller inte kan hon välja att föra sin fars vapen ensamt på en romb- eller oval sköld. När hon gör sp ska hon lägga till en liten mindre tom sköld i en avvikande  färg.
Skölden kan läggas var som helst på den större skölden, men helst i kantonen eller längs dess centrumlinje.  Sköldens komposition trumfar alltså den strikta regeln om placering.

4. Änka, alternativ 1

En änka kan fortsätta föra sin fars vapen  kombinerat med sin före detta makes, som är beskrivet i punkt 2.
(Vad jag förstår kan hon däremot inte ändra och välja punkt 5. Är dock osäker. )

5. Änka, alternativ 2

En änka kan fortsätta föra sin fars vapen  kombinerat med sin före detta makes, som är beskrivet i punkt 3.

6. Gift kvinna, alternativ 3

En gift kvinna kan välja att bortse från hennes fars vapen och endast föra sin makes. Gör hon så ska hon lägga till en rombformad sköld (lozenge) i en avvikande färg.
Skölden kan läggas var som helst på den större skölden, men helst i kantonen eller längs dess centrumlinje.  Sköldens komposition trumfar alltså den strikta regeln om placering.

7. Änka, alternativ 3

En änka kan välja att bortse från hennes fars vapen och endast föra sin makes vapen, som är beskrivet i punkt 6. Gör hon så ska hon lägga till en rombformad sköld (lozenge) i en avvikande färg.
Skölden kan läggas var som helst på den större skölden, men helst i kantonen eller längs dess centrumlinje.  Sköldens komposition trumfar alltså den strikta regeln om placering.

8. Änkans vapen

Makens vapen i punkterna 6 och 7 bärs av artighet men är fortfarande makens vapen. Om kvinnan skulle förlänas sköldhållare (och upphöjd till pär)  eller utses till ledamot av en ordens storkors måste hon föra sitt eget vapen.
(Detta är den första punkt där det nämns att hon har ett vapen ”on her own”, dvs i egen rätt och inte som något hon har från sin far eller make.)

9. Skilda kvinnors sköld

En frånskild kvinna ska återta sitt vapen som ogift och då endast använda en rombformad sköld. Hon kan också lägga till en genombruten romb i skölden om hon så önskar.
(Tänk reaktionen på om College of Arms föreskrev att frånskilda män skulle markera skilsmässan i sina vapen.)

10. Högadliga kvinnors vapen

En kvinna som är pär (countess, baroness etc) i sin egen rätt har rätt att bära sitt vapen på en rombsköld oavsett deras civilstånd. De får, om de vill, lägga till en liten sköld som i punkt 3.
(Tänk reaktionen på om College of Arms föreskrev att gifta män skulle markera civilstånd med ett litet märke i sina vapen.)

11. Högadliga kvinnors barn

Barnen till en högadlig kvinna som i punkt 10 har rätt att kvadrera sin fars vapen med sin mors. Det förutsätter emellertid att fadern har ett vapen, annars får de inte heller föra moderns vapen. De kan nte heller kvadrera vapnen förän deras mors far är död.
(Notera här, att barnen till ”järnladyn” Margaret Thatcher alltså inte anses ha full rätt till sin mammas arv förrän morfadern dör, medan en son till vilken fattiglapp som helst inom högadeln direkt från födseln anses vara en betydande arvinge. Mer ideologiskt färgat kan nog ett heraldiskt system inte bli)

M=Mother

12. Arv av kvinnliga vapen

En kvinna som förlänats ett vapen kan föra det vidare till sina barn i kvadrerad form, såvida inte vapenbrevet säger något annat (det kan säga både nej och att barnen slipper kvadrering)

13. Vapen till minne av avliden kvinna

En vapenförläning få uppta en bortgången kvinnas vapen, men normalt ger College of Arms inget sådant beviljande bortom mor- eller farföräldrarna. Den bortgångna kvinnan måste  ha varit framstående genom egna prestationer.

Källa

(The Heraldry Society) The Arms of Women, a Decree. | 
(som i sin tur har citerat de tre engelska vapenkungarna)

Hitta engelska vapen

För den som verkligen vill ha ett unikt vapen räcker det inte med att titta i svenska eller nordiska vapenböcker. Man behöver gå djupare än så.

Jag är visserligen en av dem som hävdar att vi inte kan begära att någon ska kolla igenom alla heraldiska vapenböcker sm finns. Det gör ingen (den som påstår så ljuger och är inte värd att på allvar därefter) eftersom det inte finns någon vettig sammanställning.
Men för den som vill anstränga sig lite finns det förstås vissa möjligheter att nå djupare. En lämplig bok att titta i är John Papworths ALPHABETICAL DICTIONARY of Coats of arms belonging to famelies in Great Britain and Ireland. På över 600 sidor tar han upp de vapen som finns, men bara i text. Inga bilder.

Papworth som PDF finns här

Problemet med att tro sig titta i alla källor är att det finns mängder av vapen som nte är med. ta bara England. John W Papworths bok trycktes i mitten av 1800-talet och det finns ingen sammanställning av tillkomna vapen efter det. Så det betyder att du som följer Papworths bok undviker ett vapen som kanske bara fördes en ort tid under 1600-talet av en sedan länge utdöd familj men missar ett vapen som tillhör en välkänd handelssläkt av typen Wallenberg som är verksamma idag. För att inte tala om alla spanska och ryska vapen du missar när du fokuserar på engelska källor.

Men ändå – läs gärna Papworth och så många andra vapenböcker du kan. Det ger dig mer kunskap om heraldik än du kan tro.

Härolden som annonserade freden

Härolder som proklamerar fred, det hör väl bara medeltiden till. Skulle man kunna tro, men så sent som 1919 var det faktiskt en engelsk härold som proklamerade freden i Versailles.

Det är härolden York, Gordon Ambrose Lee, som i korsningen Charing Cross läser upp fredstraktaten från Versailles och intill honom sitter en vapenkung. Bilden är tagen 2 juli 1919 då fredstraktatet skrevs under, inte från november 1818 då kriget tog slut. Freden i Versailles skrevs under 28 juni.

Detta är inte det enda framträdande härolderna gjorde utan runt om i London vilket Oswald Barron skrev om i tidningen Country Life (juli-numret 1919). Denne Oswald blev senare Maltravers Herald Extraordinary.

College of arms har samlat ihop denna och mer information på sin hemsida.

 

Hitta engelska medeltida vapen

Obetald reklam

Dagens tips. Ladda ner fyra böcker om engelska medeltida vapensköldar.

Det är Oapen (Open access publishing in European networks) som har digitaliserat fyra volymer av ”Dictionary of British Arms”. Jag kan direkt säga att det här inte blir några kioskvältare. Det är ett par tusen sidor med text men inga bilder. Däremot är det lätt att söka eftersom det är text.

Så hämta hem dessa böcker och låt dem bli en bas i ditt nya digitala bibliotek.

Här laddar du ner böckerna:

http://oapen.org/search?title=dictionary+of+british+arms&creator=&orcid=&serie.title=&subject=&isbn=&doi=&grantors=&grantors=&grantors=&collections=&pubdate=&pubdate-max=&smode=advanced

Färg på Färg 2 – Ett sanslöst exempel från College of Arms

Vapenskölden som postumt gavs till Jo Cox.

Den tragiskt mördade brittiske parlamentsledamoten Jo Cox har av engelska College of arms tilldelats ett vapen. Som tyvärr är den värsta överträdelsen jag sett när det gäller tinkturregeln. 

Helen Joanne Cox (labor) är den parlamentsledamot som mördades inför Brexit-omröstningen. Hon var ledamot för distriktet Batley and Spen i norra England, inte så långt från York och i Yorkshire.

Barnen var medskapare

Innan jag kommenterar själva vapnet måste jag framhålla att Jo Cox två barn, sex och fyra år gamla, har varit med och skapat vapnet. Riktigt hur vet jag inte med tanke på symboliken, men på något sätt har de varit med. Jag säger det som den enda ursäkt jag kan komma på.

Jag vill också notera att den stiftelse som bär Jo Cox namn, Jo Cox Foundation, som organiserar ”Great Get Together” inte under sina nyheter inte tar upp denna heraldiska nyhet på sin hemsida, på Facebook eller på Twitter, trots att hon samtidigt fick en plakett i House of Parliament. Det säger kanske något om vad de egentligen tycker om det hela, även om de spelade med i den ceremoni som hölls den 24 juni i år.

Tinkturbrottet

Jo Cox vapen, som dock är ett minnesvapen avsett för en minnesplakett, är bland de sämsta jag sett. Och då är jag ändå en av mottagarna för förslag till kommande släktvapen som kommer in till såväl Svenska Heraldiska Föreningen som Svenskt vapenregister. De vapen vi får in som är heraldiskt fel görs till 99% om till korrekta och mer eller mindre vackra vapen. Den sista procenten underkänns inte och blir därmed inte publicerad i officiella heraldiska kanaler. Den här processen brukar ta några månader inom vår ideella värld.

Så varför kommer det då ett sånt här vapen från den organisation som påstår sig vara den bästa i världen när det kommer till heraldik?

Först av allt fältet, som alltså är av vågskuror delat i grönt och purpur. Två färger intill varandra på ett helt oacceptabelt sätt alldeles oavsett heraldisk tradition. Dessa färger anspelar på suffragetterna som från 1908 hade grönt, purpur/violett och vitt som sina färger – dock inte i något heraldiskt vapen.

Sedan finns här en smal sparre. Inget fel i det, men att den är smal beror på att man velat trycka in inte mindre än fyra rosor på två stjälkar. Det gör att kompositionen redan där blir överlastad. Att en av stjälkarna dessutom nästan kommer upp ur spärrens topp gör det inte bättre, speciellt inte eftersom man hade kunnat hoppa över de övre två rosorna helt och hållet.

Till sist rosorna. Symboliken bakom dem är riktigt bra: Vit ros för Yorkshire och röd ros för Labour-partiet. Men där tar det stopp för av någon anledning har de alltså en röd ros med gröna kronblad och med naturfärgad (=grön) stjälk på ett fält som är dels purpur, dels grönt. De lyckas alltså två gånger om lägga inte bara färg på färg utan grönt på grönt. Visserligen har konstnären här försökt komma undan det genom att måla stjälken beige (vilket varken är en heraldisk färg eller en färg som är rosens egen).

Men faktum kvarstår – vapnet är av den kvalitet att det skulle underkännas av vilken heraldisk auktoritet som helst i världen, oavsett tidsperiod.

Att den ändå har godkänts visar på den låga status heraldiken har i England idag alternativt det låga självförtroende College of Arms har med tanke på deras finansiering. I annat fall hade de med lätthet kunnat hävda att vapnet, hur behjärtansvärt det än är, inte är heraldiskt korrekt och därför behöver justeras.

Källa

Letters Patent of Garter and Clarenceux Kings of Arms, 6 mars 2017. College referes: Grants 180/149.

Formell blasonering:
Sköld: Barry wavy Vert and Purpure a Chevronel Argent between in chief a White Rose and a Red Rose proper both barbed seeded and slipped the stalks conjoined Or and in base a Red Rose and a White Rose proper both barbed seeded and slipped the stalks conjoined Or.

Motto: MORE IN COMMON

 

Dering Roll

Derring vapenrulla
Derring vapenrulla

Dering Roll, Englands äldsta bevarade vapenrulla, gjordes under 1270-talet. Den innehåller vapen för 319 riddare.

Vapenrullan är döpt efter Sir Edward Dering som köpte rullan under 1600-talet för att föra in sitt eget vapen i den och på så sätt skapa en imponerande historia varje år. Nu blev det inte en sån social framgång som han hoppades på, men vi kanske ändå har honom att tacka för att rullan finns kvar. Trots allt, om du vill fuska så här vill du nog också att det du fuskar med ska bevaras på bästa sätt.

Utdrag ur vapenboken Dering roll.
Utdrag ur vapenboken Dering roll.

Edward IIIs regim

Det var alltså under Edward IIIs långa regeringstid som rullan skapades och fokus är på riddare som hade feodal jord i Sussex och Kent. Rullan i sig skapades i Dover, som ligger i Sussex. Dateringen är 1270-80-tal. Riddarens namn står ovanför skölden och alla är markerade utom sex, som antingen lämnats tomma eller har tagits bort. Kanske på grund av dödsfall och därmed vakanta. Det visar också att det fanns ett system bakom placeringen av vapnen. Kanske har den skapats på initiativ av Stephen de Pencester som då var Constable över Dover castle.

De 324 riddarna har var sin sköld och man ser tydligt hur det heraldiska formspråket har satt sig. Reglerna efterföljs ordentligt och det finns en stor variation. De geometriska mönstren dominerar bilden,  även om de faktiskt inte dominerar så mycket i antal. Det om något visar hur kraftfulla häroldsbilder faktiskt är som signal.

Utan att veta något om riddarnas inbördes släktrelationer är mitt intryck att det saknas alla former av strukturerade differentieringar.

Spännande för att se förstå brittisk heraldik i slutet av dess första utvecklingsperiod.

Läs mer på engelska Wikipedia.

British library har digitaliserat originalet

 

 

Dering vapenrulla
Dering vapenrulla

När proffsen sviker

Grants vapensköld
Vapen för Edward Davies, guvernör över Gibraltar.

Man har lust att skrika högt när College of Arms gång på gång skapar fullständigt groteska vapen. 

College of Arms är världens förnämsta institution för heraldiska studier, men jag begriper inte vad de håller på med numera. Denna institution som borde gå i bräschen för högstående heraldik är snarare den institution som mer än någon annan förstör heraldiken genom att konsekvent bryta mot de mest fundamentala tinkturregler eller konstruera vapen som mer ska liknas vid grafiska varumärken än heraldik.

Nu senast ett vapen för Gibraltar-guvenören Edward Davies, vars sköld både är heraldiskt fel (vilket till nöds hade kunnat åtgärdats) och gräsligt komponerat (vilket bara bevisar att det krävs oerhört mycket nöd för att åtgärda tinkturbrott). Att bara få för sig att dela in en sköld i grönt och rött visar på okunskap. Att dessutom lägga något naturfärgat (proper)  över, och dessutom över delningslinjen, visat för mig att CoA inte har kvar någon respekt för det ämne som de är satta att råda över. Det blir i det läget svårt för mig att ha någon respekt för dem.

College of Arms och heraldiska läroböcker

Men detta handlar inte bara om College of Arms. Det handlar också om hur kunskapen om heraldik förmedlas eftersom de som är härolder vid just CoA är de som lättast/oftast får bokförlagens uppdrag att skriva om heraldik, och när engelska är det världsspråk som det är sprids denna grovt skeva uppfattning om heraldik runt om i världen med stöd av förmodade auktoriteter.

Vi i Svenska vapenkollegiet ser ofta vapen som verkar vara inspirerade av modern engelsk heraldik och det kommer dessutom ofta krystade förklaringar som känns väldigt mycket som tolkningar av det som händer i England. Ofta, får jag ändå säga, lyssnar de ändå till vad vi har att säga men visst finns det personer som dragit tillbaka sina ansökningar när vi säger att deras sköldar inte är ok, trots att de ser ut som något som hämtats från College of Arms.

College of Arms egen beskrivning av vapnet

A grant of Arms was made to Edward Grant Martin DAVIS of the Territory of Gibraltar, CB, CBE, Governor and Commander-in-Chief of Gibraltar, lately Lieutenant General in the Royal Marines, by Letters Patent of Garter, Clarenceux and Norroy and Ulster Kings of Arms dated 28 February 2017. College reference: Grants 180/119. The Arms (illustrated right), are blazoned:  Arms: Per saltire Gules and Vert in the Vert a Fess wavy Argent thereon two Barrulets wavy Azure over all two Sykes-Fairbairn Daggers in saltire points upwards proper enfiling a Square Loop of Cord placed lozengewise and twisted once in base to form a Round Loop pendant therefrom by an Annulet a Key wards downwards and to the dexter all Or.  Crest: Upon a Helm Issuant from a Naval Crown Or a Sea Bull erect Vert armed and unguled Or holding in the mouth a Sykes-Fairbairn dagger point to the sinister proper.

 

Klassresa med William Shakespeare

 

Vapenbok med Shakespears vapen.
Vapenbok med Shakespears vapen.

Heather Wolfe, från  Shakespeare Library i Washington, visar hur aktivt Shakespeare arbetade för att stärka sitt varumärke.

Shakespeare-forskarna har börjat upptäcka heraldiken och inser nu att man kan lära sig en hel del om William Shakespeares liv. För oss heraldiker är de här dokumenten inte sensationella, men det är ju roligt att andra historiker hittar fram till vår vetenskap.

Läs artikeln i New York Times.

Heather Wolfe kan dessutom, som den historiker hon är, kosta på sig att ta fram härolder som beter sig illa, som Ralph Brooke. Det ser man sällan något om i heraldiska verk men något som vi verkligen borde visa upp eftersom det kan förklara vissa heraldiska sedvänjor.

Shakespeares barnbarn Elisabeth Bernard verkar dessutom ha använt samma vapen i sitt sigill, även om det är svårt att se på denna blanka bild.
Originalet finns i Shakespeare-arkivet.

 

Testamente för Elisabeth-Bernard, barnbarn till William Shakespeare, med släktvapnet på sigillet längst ner.
Testamente för Elisabeth-Bernard, barnbarn till William Shakespeare, med släktvapnet på sigillet längst ner.

 

Fler vasar i heraldiken

Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.

Den nya digitala världen är mästare på att förmedla kunskap, men också att mångfaldiga fel. Denna gång i vapnet för grevarna Eglington och Winton. 

Earls of Eglinton and Winton är en fin gammal släkt som har förbättrat sitt vapen åtskilliga gånger. Något de däremot inte har gjort är att byta ut sina kärvar mot vasar. Så ser det däremot ut på Wikipedia numera och därför är bilden säkert spridd till helt andra platser med. Därför tar jag upp bilden här.

 

Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton, felaktigt med vasar.

Vapnet är kvadrerat och sedan kvadrerat i kvadreringen. Det är kvadreringarna som är ”förbättringarna” för heraldiken kan ju vara lite inkonsekvent i sitt språkbruk.

Kvadrering 1:
1+4  = Montgomerie
2+3 = Eglinton )

Kvadrering 2:
1+4  = Seaton
2+3 = Buchan

Earldom Buchan representeras av vapnet för Chester som  i sitt vapen har tre kärvar av guld, ställda två över en i blått. De har INTE tre vasar, inte ens om dessa vasar kallas vasakärvar. Det ingår numera i Aberdeenshire.

Lärdomen är. Titta gärna i Wikipedia och på andra håll, men var lite försiktig om du ser något sensationellt.

Heraldiskt golv från 1200-talet

Ett fantastiskt heraldiskt klinkergolv från 1200-talet kan nu visas igen.

Det är golvet i det gamla klostret Cleeve som nu har fått ett bättre skydd. Att golvet finns kvar är det största miraklet som skett inom klostrets väggar sedan det lades på snart 800 år sedan.

Golvet borde ha rivits när munkarna under 1400-talet byggde om sina lokaler men de tog då beslutet att lägga sitt nya golv över det gamla. Och nu är detta golv det enda kvarvarande på de brittiska öarna och ett av de få – samt det största – i Europa.

Läs mer om detta golv i Guardians artikel