Sveriges flagga genom historien, del 1

Den här artikel publicerades första gången 5 juni 2015. Den har därefter kompletterats flera gånger och kommer fortsätta att kompletteras. Senast juni 2020.

Svenska flaggan –
En 800 år lång kärlekshistoria

Dagens korsflagga har många föregångare. Sedan 1620-talet har har många ett gult kors, även om det inte gäller alla. Några har varit enfärgade. Innan dess användes helt andra symboler på flaggduken. Gemensamt för dem alla är den blågula färgkombinationen, ofta kompletterat med vitt men aldrig med någon annan färg.
Här tittar vi på den svenska flaggan från 1200 till 1600. 

Vad menas med en svensk flagga? 

Måste det heta ”flagga” för att vara en flagga eller kan andra ord ha använts förr, ord som idag betyder något annat?

Först måste vi reda ut vad ett rike, nation är.
Före den moderna tiden (1800-tal och framåt) är inte riket detsamma som det är nu. Det finns ingen odelbar och okränkbar stat utan riken olika delar kunde skiftas genom fördrag, byten eller helt enkelt äktenskap. Så sent som 1815 bytte Sverige ut Vorpommern-Meckenburg mot Norge. Vid den tiden hade invånarna i den tyska delen möjlighet att sända representanter till den svenska riksdagen (även bönder) medan den rätten inte tillkom norrmännen under hela unionstiden. Vorpommern var alltså mer integrerat med det svenska riket än Norge blev, ändå kunde det ges bort.

Med den insikten är det lätt att förstå varför det då inte kunde finnas en nationsflagga i vår mening. Tänk själv att vara skåning och flagga svenskt för att plötsligt upptäcka att du blivit tysk för att Sverige fick möjligheten att få byta till sig en del av oljerika Sydnorge, som tyskarna tagit från danskarna efter en schism om Schleswig.
Jag tror att både du och jag då skulle nöja oss med att flagga lokalt, för något rike kunde man ju inte våga känna gemenskap med. Och just så flaggade också menigheten (från adelsman ner till bonde) förr, fram till tidigt 1800-tal.

Flaggan representerar makten över riket, inte riket i sig självt.
Under medeltid och fram till tidigmodern tid ska dagens nationsflagga därför främst jämföras med fästningarnas, härens och örlogsflottans flaggor och baner. Det går alltså inte att prata om en Svensk Flagga för Nationen Sverige. Däremot går det bra att tänka sig en flagga för Svenska Riket, med underförstådd betydelse ”Svenska rikets härskare”.

Vad är då skillnaden mellan flagga, fana och baner?
Egentligen ingen alls. Det vi idag kallar flagga motsvaras bäst av medeltidens baner. Nations-/statsflagga blir då riksbaner eller kungens baner som man oftare sa då.

Ordet ”flagga” är inte känt i det svenska språket förrän under 1500-talets senare hälft: Det är också först därefter som orden ”baner” och ”fana” får dagens betydelse och avse unika flaggor som antingen kan vara handsydda (vilket är en dålig definition eftersom det även gäller alla flaggor fram till 1800-talets slut) eller har överlämnats under ceremoniella förhållanden, såsom sker på nationaldagen allt sedan 1936. En flagga är idag en massproducerad duk.

Såväl Erikskrönikan som Engelbrektskrönikan använder endast ordet ”baner/banner”. Peder Swarts krönika över Gustav Vasa lägger till ”fänickor” och avser då fälttecken medan Erik XIV använder uttrycket ”fält tecken” om flaggor till lands och sjöss.
Jag tror att vi får acceptera att alla dessa begrepp motsvarar dagens nationsflagga när de förs av kungen eller hans män. Inte minst för i de fall när dessa baner faktiskt har överlevt fram till våra dagar så är argumentet just att de har förts av en kung en gång i tiden (som Danmark och Österrike).
Under 1200-1400-tal sa man baner. På 1500-tal säger man baner, fänickor eller fälttecken och senare flagga.

Oavsett ord är det samma symbol  som avses, tecknet för riket och dess härskare.

Birgers tredje sigill, från 1257
Birger jarls tredje sigill, från 1257, med lejonet på ett baner.

Svenska ryttarsigill från 1100- till 1300-talen visar en kung, riksföreståndare, jarl eller hertig (och i ett fall lagmannen Höldo, som styrde det i princip fristående Värmland) med ett baner. Baner förekommer även på samtida mynt men inte i något frälsevapen. Baneret symboliserade i sig själv något

Hur gammal är den svenska flaggan?

Om vi anser att en svensk flagga ska vara en symbol för landet/nationen Sverige så är den formellt 110 år, för det var 1906 som riksdagen antog den första svenska flagglagen.
Informellt är den något äldre, men inte mycket, för mot slutet av 1800-talet började man flagga vid landets järnvägsstationer och på folkskolorna. Flaggan användes då civilt för att skapa gemenskap snarare än att uttrycka överhöghet som alla äldre flaggor har visat. I Sverige användes då den avskurna unionsflaggan som var avsedd för handelsflottan.

Om vi ska se flaggan som en symbol för svenska folket så är flaggan ännu yngre eftersom hela arbetarrörelsen vägrade erkänna den som sin innan alla vuxna svenskar fick rösträtt. Det skedde 1921. Samma år deltar också arbetarrörelsen för första gången i firandet av Svenska Flaggans Dag. Då, men inte förr, kan man säga att den stora majoriteten av svenskarna erkänner samma nationalsymbol. Innan dess var det överhetens flagga, och det är inte samma sak.

Om vi däremot räknar in de flaggor som använts för att visa på överhöghet över Sverige så blir den svenska flaggans historia både längre och brokigare. Samtidigt visar det att vår historia ständigt förändras och att nya omständigheter ger oss nya flaggor utan att det innebär något negativt.

Myntet med Knut Eriksson hållande en fana.

Erikska eran, 1160-1275

Vi vet väldigt lite om flaggor och vapen under 1200-talet. Det rör sig om några få sigill, mynt och kyrkobilder. Vi känner till att medlemmar av Erikska ätten har låtit framställa sig med baner, liksom Uppsala ärkestift. Någon fana för Sverkerska ätten är inte känt men har självklart funnits.
Vill du se de svenska mynten så finns de samlade här, hos Myntkabinettet.

Kung Erik 1222-29, 35-50

Erikska ätten dominerade svensk politik från 1160 till 1275, för jag räknar kung Valdemar Birgersson som dess siste heraldiske medlem. Och då är det inte konstigt att det är Erikska ätten som har Sveriges äldsta kungavapen. Det finns i en version hos Erik Knutsson (1210-16) med två motvända lejon och i en annan version med tre stolpvis ställda lejon hos sonen Erik Eriksson (1223-50).
Vi vet inte med säkerhet om lejonen var av guld eller silver eller om de möjligen var guld, silver, guld. Klart är däremot att kung Valdemar hade krönta silverlejon som efter hans abdikation 1275 förlorade sina kronor. Kronorna var alltså väsentliga, och förekommer faktiskt inte på andra kungavapen i Europa vid den här tiden.

Kung Knut "Långe" Holmgerssons mynt från omkring 1230
Kung Knuts mynt från ca 1230

Kung Knut 1229-35

Kung Knut ”Långe” Holmgersson (1229-35) var även han av den Erikska ätten men en sidogren. Flagg-heraldiskt är han väldigt intressant för det är från honom vi har det första baneret på ett mynt och i ett sigill. Ett annat av Knuts mynt visar hans vapen och jag tolkar det som en stiliserad variant av Erikska ättens lejon. Färgerna är kända från sonen Holmger Knutssons gravtäcke som nu finns på Historiska museet i Stockholm. Min gissning är att det kungliga baneret hade vapnets bild. Därför får han äran att ha haft Sveriges första kända flagga. Möjligen har hans (tänkbara” farfars bror kung Knut Eriksson fört samma vapen. Se bild här nedan. Om så är fallet kan flaggan med rän

Mynt med sköld från präglat av kung Knut Eriksson
Mynt från c:a 1180, präglat av kung Knut Eriksson

Inte för att Knut Långe har något med det att göra, men slumpen har gjort så att såväl Sveriges första och dess nuvarande arméflagga är tretungad, och tre tungade flaggor är då väldigt ovanliga i europeisk historia.

Bjälbo-ättens kungar, 1275-1389

I Erikskrönikan nämns kung Birger och hertig Eriks baner flera gånger. Utseendet nämns bara en gång, i samband med kung Birger Magnussons bröllop. I vers 1397-98 kan vi läsa:
Konungsins baner war ther utstikkat:
eth gylt leon med tre hwita bara” (Erikskrönikan s 74)

Även om utseendet bara nämns här antar jag att det är samma motiv vid alla tillfällen för baneret används enligt krönikan av såväl  kungens följe som för att markera att en borg (krönikan nämner Dalaborg) lyder under kungen fast denne inte är på plats. Erikskrönikan nämner även att hertigen av Schleswig och greven av Holstein har ett baner, men inga andra. Det tolkar jag som att baneret är något med än bara ett märke under strid, det är något som endast mycket få har rätt till. Samma mycket begränsade hänvisning framgår av Engelbrektskröninkan från 1400-talet.
Såväl kung Birger som hertig Erik använder i sina sigill baner som är identiska med det som beskrivs i Erikskrönikan. Ingen av krönikorna ens nämnder sköldar, än mindre heraldiska motiv på dem.

 

 

Kung Albrekt av Sverige
Kung Albrekt av Sverige och hans far hertig Albrekt av Mecklenburg.

Senast under Albrekt av Mecklenburg införs den blå tre kronors-fanan som ett baner. Den finns första gången med på en bild från 1378 som visar kung Albrekt med sin far, hertig Albrekt av Mecklenburg. Det är oklart på vilket sätt flaggan då användes i praktiken. Tre Kronor som symbol i sköld är kända från 1336 och på mynt från 1354 så det var under Albrekts regering ingen ny symbol för riket Sverige.

Banerets motiv finns alltså före kung Albrekts regering och det används konsekvent under hela unionstiden av svenska företrädare  och i konst för att markera svensk överhöghet.

Erik av Pommerns flagga som unionskung 1411-1436.

Kalmarunionens tid

Kung Erik (av Pommern) använde denna flagga som skeppsflagga. Det vet vi för detta är den enda bevarade nordiska flaggan. Lägg märke att alla vapenbilder är sydda ovanpå danska Dannebrogen, och att det norska vapnet har en blå bakgrund istället för en röd.

1427 lanserar kung Erik en gemensam flagga för hela unionen. Den ska vara gul med ett rött kors. Alltså danska flaggans form men till färgen en kompromiss mellan de tre rikena i Kalmarunionen. [KÄLLA]

Olaus Petri nämner också baner i sin skildring av slaget vid Brunkerberg: ”På .. (konung Kristiern I:s) skip fingo (dvs. togo) bönderna itt baneer thet the kallade Danabroka. Samma baneer .. wart vpsat.. på Brunka bergh.” (SAOB) Dannebrogen fanns alltså både på stridsfältet och på skeppen och fungerar därför som en dansk flagga.

Korsflaggorna under Vasa-kungarna

1522 är Gustav Vasa Sveriges odiskutable härskare. En ny flotta skapas och hären utvecklas. Flottan kommer snart att få en flagga som visar vågade bjälkar i blått och gult eller vitt (färgerna är oklara på de bilder som finns bevarade). Teckningarna visar allt från tre till sju delningar så det går inte att avgöra om antalet linjer faktiskt varierade eller om det bara är konstnärens frihet som fällt avgörandet. Jag gissar på det senare och tror att antalet delningar var sju.

När Gustav Vasa 1544 införde en ny härordning fick denna också en fana. Hur den såg ut vet vi först från 1545 då tyget till densamma beställs och det ska vara ett vitt kors på blå botten. [KÄLLA]
Troligen var det ett centrerat kors och inte ett skandinaviskt kors eftersom den formen verkar ha med tungorna att göra, men vi vet inte. Vad vi kan säga att det här är den första korsflaggan i Sverige.

Senare under Gustav Vasas regering kom man i flottan att lägga ett gult kors i mitten av flaggan. Den här versionen var flottans huvudsakliga flagga fram till 1620-talet, trots de anvisningar som gavs av Erik XIV (1562) och Johan III, varför de senares direktiv kanske ska tolkas mindre bestämt än man ibland gör.

Svensk flagga från 1580-talet i Södra Finlands sköld.

1556 utsågs den då 19-årige Johan till hertig av Finland och  året efter fick han ett formellt vapenbrev med bland annat Egentliga Finlands vapen. Originalblasoneringen lyder: ”… Thet andre öffre och venstre så ock thett nidre och högre fiälledt rödt  och udi hvartt aff thöm en open opå förgyllt tornere hjälm medh en chrone opå och två glaffenstaker (lansar) udi korsvijss bakk för hiälmen, både med förgyltte udder, blå fänicker och förgyltte korss, egenom hvilket vapn och skiöldemercke vi her med tilägne … ” samt vidare ”…  och udi chronan på then venstre och tridie hiälmen fel glaffenstaker, alle medh förgyltte udder blå fänicker och förgyltte korss udi.” (Cederholm, s 11f)
I teckningen över Johan IIIs begravning avbildas dessa flaggor med genomgående kors och två tungor.

När svenska flaggan ska beskrivas i Södra Finlands vapensköld anser man i kungliga kansliet att det är frågan om ett fristående kors likt de som finns i samtida flaggor till sjöss minus ränderna. För övrigt samma design som överlevt till idag i Schweiz.

Riksbaneret

Gustav Vasas begravning 1560 är central för svensk heraldik för det är nu som nästan alla våra landskapsvapen skapas. var en orgie i heraldisk uppvisning med helt nya landskapsvapen. Dessutom var rikets nygjorda baner i processionen och enligt bar rikets baner som enligt uppgift var gjort i blått. Om det var ett guldkors i eller om det var belagt med kungens vapen är okänt. Min gissning är att kungens vapen var i centrum men jag är tveksam till korset eftersom det år 1560 endast användes som symbol i Finland. Det dyker först upp i Johan III:s riksbaner från 1594, då som en tvåtungad flagga och belagd med riksvapnet.

Karl IX:s riksbaner från 1611 visar också en tvåtungad flagga med riksvapnet, men utan korset. Detsamma gäller drottning Kristinas riksbaner från 1650. Korset var alltså inte centralt i dåtidens härskares symbolvärld, men det var den blå färgen.

 

Här kan man notera att den flagga som nu är Sveriges finns med men det är oklart om det ska betraktas som en symbol för Sverige vid denna tid. Däremot tror jag att kungahuset väldigt snart insåg att de hade kommit på en symbol som både var snygg, ståtlig och provocerande mot dansken på samma gång. Det tycker jag märks när Jakob Bagge fem år senare färdas till Maria Stuart av Skottland för att lägga fram ett äktenskapserbjudande. I Erik XIVs direktiv från den 19 april 1562 (Riksarkivet/Cederholm s 13) står det : ”Hvadtt fäldt tecken hans Ko:mtt will haffe till sjöss weet Jacob Bagge tillförenne wähl nempligen gultt udi korrswijs fördeelt påå blått.”
Om det är menat att korset ska vara genomgående eller inte framgår inte. Däremot är det tydligt att flaggan är en örlogsflagga eftersom herr Jakob var amiral samt att kung Erik nämner att de två har pratat om denna flagga tidigare.

 

Läs mer om Sveriges flagga

  • Cederblom, Harald ; Vår flagga (1918)
  • Stiftelsen Läckö institutet; Flaggor: Från fälttåg till folkfest (1993)
  • Törnquist, Leif; Svenska flaggans historia
  • Jansson, Sven-Bertil; Erikskrönikan

 

Lämna ett svar

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia