Ett familjeträd likt Ascheberg | Heraldik och Vapensköldar

Waslings släktträd med familjevapen — Jesper Waslings anträd med några riktiga och många påhittade vapen.

”Fake it till you make it” eller Om man inte har det får man skaffa det.
Så tänkte nog greve Rutger von Ascheberg när han skapade sitt heraldiska släktträd och så tänker jag just nu.

Nä, nu ska jag inte överdriva. Jag är inte mannen att här och nu värdera äktheten i Aschebergs anträd och jag fuskar inte heller till mig några anor.

Vad jag däremot gör är att jag leker med det heraldiska bildspråket. Med åren har det blivit tydligt att minnet lättare bevaras om det kan kopplas samman med bilder och ljud, eller varför inte dofter. Med det i tankarna kom det för mig att skapa ett minnesträd över mina närmaste anfäder. Som heraldiker blir det då enklast att använda det heraldiska bildspråket.

Trädet här ovan är alltså mina anor och för att citera min far så är jag särdeles stolt över att alla mina anfäder uppnådde fertil ålder, något som inte alla hade turen att göra förr i tiden.

Påhittade vapen

Alla vapen utom två är påhittade av mig och bygger på en berättelse eller ett intresse eller ett yrke de hade. Alla bilder gör det lätt att förstå dem och varifrån de kom. De är bönder, statare, arbetare och hantverkare och så en lokförare. I skapandet har en sak konsekvent tagits bort, och det är kärleksfulla omdömen. Jag vet inte hur ofta, och speciellt om kvinnor och fattiga, som de beskrivs efter epitet som klok, öm, kärleksfull, matlagning och liknande. Det är som att man inte vill se dem som människor eftersom de är för nära och för betydelselösa.
Jag tycker tvärtom att det är deras intressen och/eller deras aktiviteter som ska stå i centrum. Var stolt över dina anor oavsett vilka dessa är.

Dessa vapen är skapade för att visa att att vem du än är, är du värd att ha ett vapen. Du ska inte skämmas för din bakgrund, för som någon heraldiker än gång sa ”a family makes its start at some point or another.” Alla kan inte vara först, men de som var först är å andra sidan inte heller längre kvar.
Tyvärr känner jag inte alla så jag vet egentligen inte något om dem. Jag har bara hört några historier och dessa har jag lyft fram.

Inga hjälmar

Det finns inga hjälmprydnader här. Det finns två skäl till det. Det ena är att det vore fel att skapa hjälmprydnader med, eftersom det skulle ge illusionen av att det är riktiga vapen som personerna har använt på riktigt. Vilket alltså är fel.

Det andra skälet är att det finns en poäng i att tänka på att vapensköldar är just sköldar och att man inte alltid måste ha en hjälmprydnad.

En liten spännande detalj är att de som hade det sämre ställt i sin barndom faktiskt blev äldre. Kanske slump, kanske inte.
Endast en dog innan de var 70, och det var min mormor Ella. Å andra sidan så fick hon bröstcancer 1947 och levde med det i mer än 25 år trots den tidens cancervård. Rätt starkt ändå.

Carl-Edvard Pettersson Calle i Vasared 1871-1959 Anfader till waslingarna eftersom det var han som hade gården Vasared varifrån släktnamnet är taget. Var i sin ungdom i USA men återvände och stadgade sig på gården han köpte vid återkomsten. Vapnet förde han däremot aldrig. 88 år blev han.
Alma Jönsson 1881-1958 Dotter till August Jönsson, kallad Pajas i Backa. Vapnet (skapat är helt inspirerat av detta smeknamn. Jag tänker, att om folk kommer ihåg ett smeknamn på en person som dog 75 år tidigare, och personen dels var självägande bonde, dels kunde gifta bort sin dotter till brorsonen till landstingsmannen, sonen till nämndemannen, den blivande kommunnämndsordföranden, så måste smeknamnet varit menat positivt. En glad tjomme, helt enkelt. 77 år blev hon
Herman Karlsson 186?-1947 Rättare (statare som arbetar som förman) vid diverse gods och större gårdar. Fattig och från torpar och soldatfamilj. Därför har han fått ett gevär och en högaffel. ca 82 år blev han
Ida -dotter 1864-1944 Statare och mjölkerska. Därför har hon fått en mjölkpall och en virvel som förr var en symbol för mjölk(ning). Som liten parentes kan sägas att hennes ena dotter (inte min farmor) fick utmärkelse för framstående mjölkgård/mjölkning. 80 år blev hon.

Carl-Alfred Svantesson 1863-1935 Lokförare som tydligen var den som körde snabbast mellan Borås och Herrljunga. Självklart ska en sån man ha ett lok med puffar. 72 år blev han.
Lotta Sofia Jonasdotter 1860-1934 Kom från Orraholmen och Gimranäs utanför Herrljunga. När hon flyttade in till Borås planterade hon en äppelkärna hemifrån sin barndomsgård och det trädet står ännu i mina föräldrars trädgård. Det är också unikt och dess namn blir såklart Gimranäs. Eller Orraholmen. Ännu inte fastslaget. Hur som helst gav det idén till detta vapen. 74 år blev hon.
August Karlsson 1864-1941 August körde ut vin till restauranger och affärer i Borås. Då blev det självklart att hans vapen ska vara en vintunna på en vagn. Innan dess var han färgare, och för all del – vapnet har ju en hel del färg i sig. Hans pappa hette Östberg; varför sonen inte tog efter vet ingen idag. 77 år blev han.
Josefina Berntsson 1872-1962 Hon var när hon flyttade hemifrån så fattig så att hon och en vän delade säng. En tog dagskiftet den andra nattskiftet. Hon berättade för min mamma att hon var stolt över sin fina klänning, som hängde på en spik i det lilla rummet. Hon var fattig. Hennes farfar var en dålig knalle som gick i konkurs men dennes far hade ägt flera gårdarvar nära släkt med Sven Eriksson. Men det vill jag säga att utan social skyddsnät kan vem som helst falla och det kan ta generationer att komma upp igen. 90 år blev hon.

Ragnar Wasling 1902-79 Målare. Och detta vapen målade han faktiskt själv omkring 1927. Det är såklart taget från målarämbetets vapen men ändå. Det är inspirerande för mig. Det var Ragnar och hans äldsta syster Dagny som 1925 bytte efternamnet Pettersson till Wasling. Övriga syskon följde efter när de blev myndiga. 77 år blev han.	Detta är ett riktigt vapen, som Ragnar målade till sig själv.
Ester (Karlsson) Wasling 1903-98 Hon har fått ärva sina föräldrars vapen för att jag tycker att kombinationen var för bra för att slarvas bort. Som någon sa. Något med bondskt vapen har jag aldrig sett. 95 år blev hon
Alf Svantesson 1907-89 Typograf som skapade det här vapnet som ett exlibris någon gång under 1930-talets andra hälft. Nu är det fixats till lite. Symbolen är grafikernas/typografernas grip med stampen man slår i typerna. 81 år blev han	Detta är ett riktigt vapen, som Alf gjorde till sig själv.
Ella Carlsson 1907-74 (även Wässbring, som hennes bröder bytte namn till) Hon hade några passioner i livet. På äldre dar var det hennes trädgård som jag ännu minns som överfylld med blommor och färg. Längs väggarna stod det stockrosor i alla färger och dessa finns med här. I yngre dar älskade hon att dansa och att sy. Hon sydde sina klänningar och med tiden även sina döttrars. Därför har hon fått med sig en nål. 67 år blev hon.