Etikettarkiv: vikingar

Vad står Tyr-runan för

På senare tid har en viss nazistisk organisation börjar använda Tyr-runan för att visa på sin fornnordiska historia och sina nazistiska kopplingar – det senare dock utan att våga gå hela vägen.

Om den synen på sig själv kan inget annat ord än ”trams” användas, sedan spelar det inte någon roll hur hotfulla och våldsamma de än är. De har lika fullt en fullständigt vriden syn på historia. Så om det finns inget mer att skriva.

Ingen naiv normalisering

Med utgångspunkt i en debattartikel i Svenska Dagbladet idag vill jag istället reflektera kring normaliseringen av nazismen. Författaren där vill göra gällande att Tyr-runan inte är nazistisk utan fornnordisk och det har han ju rätt i. Men därifrån drar han slutsatsen att lagstiftningen bör hålla sig ifrån att lagstifta om denna och andra symboler. Där tycker jag att han har fel, för han missar kontexten. Den alltid lika viktiga kontexten. och genom att missa den så normaliserar han nazisternas bruk av Tyr-runan även om det inte är hans avsikt.

Vad jag menar är att det demokratiska samhället måste kunna vara intolerant mot intoleransen. Det innebär att kalla saker vid dess rätta namn även om det kan smärta den som inte riktigt vill se intoleransen.

Men genom att klart och tydligt markera att Tyr-runan i vissa sammanhang är en nazistisk symbol kan vi andra i andra sammanhang använda denna och andra runor för att

Detsamma hände – som författaren också tar upp (om än med något felaktig tidslinje, enligt min mening) – med Torshammaren. Denna slog igenom på 80-talet inom flera olika grupper där nazisterna långt ifrån var först. Det var därför dåtidens skinheads så sällan hade just Torshammare utan istället använde Odalrunan. När de sedan försökte utvidga sin asa-symbolik hamnade de i bakvattnet och övergav den strax.

Symbolen står för det vi vill att symbolen ska stå för

Det går inte, som författaren påstår, hävda att en symbol minsann bara betyder en sak och att dess betydelse aldrig förändras. Tvärtom förändras symboliken oavbrutet eftersom vi själva förändras liksom vår omvärld. En symbol står för det som dess betraktare lägger i den.  Om Tyr-runan endast framträder i det offentliga som en symbol sm används av nazisterna blir det en symbol för nazismen. Ska den fortvara en symbol som hör till Asa-tron så måste de som bevarar traditionen kring denna tro också visa upp den i dess ursprungliga sammanhang.

Att det i dagens upphaussade medielandskap kan kännas som en hopplös uppgift kan jag förstå, och därför tycker jag att fler ska bidra till en positiv syn på den fornnordiska traditionen. Om inte annat så för att visa att den är allas och att den är inkluderande. Författaren som kommer från Samfundet Forn Sed Sverige kan inte stå ensam.

Den som har tittat in på Svenska Heraldiska Föreningens och Svenska vapenkollegiet ser säkert där att flera vapen har en symbolik som går tillbaka till just Asatron och dessa har verkligen inget med nazism att göra.

 

Flagga för Vinland

Vinlands flagga
Vinlands mycket inofficiella flagga från omkring 2000

Vikingarnas Vinland har en flagga. Visserligen vet inte vikingarna om det, men här är den.

Flaggan har kommit till kring millennieskiftet, troligen för att uppmärksamma att det då var 1000 år sedan Leif Eriksson och hans män/kvinnor nådde det som idag är Newfoundland, Kanada.

Företaget ”Patriotic Flags” som säljer flaggan konstaterar helt krasst och utan åthävor att det är en påhittad flagga. Och att flaggan användes först av goth/heavy metal-bandet Type O Negative från New York.

Som minnesmärke fungerar det väl men glöm nu inte att det inte är en äkta flagga som används av någon, utan ett neutralt minnestecken.

 

Hakkorset flyr från striden

Hakkorset är världens mest infekterade symbol och jag tycker att det så ska förbli. Men hakkorset har en historia som man måste vara medveten om.

Först vill jag säga att nazisterna inte vara några kryptobuddister eller protohinduister. De tog inte hakkorset därför att de tyckte att buddismen/hinduismen var en trivsam ideologi som borde introduceras i västerlandet. Nazisternas hakkors har inget med österlandets hakkors att göra. Än mindre har den något med Navajo-indianerna att göra, som en del påstår. Här bör det påpekas att eftersom indianer och asiater/européer var åtskilda i tiotusentals år kan inte gärna hakkorstets förekomst i olika kulturer ses som något annat än ett resultat av att det är bland de enklaste tecknen man kan göra som ändå inte är för enkelt.

Därför är det inte konstigt att den har symboliserat så mycket olika saker som ex sol, gudomligheter, finländska flygvapnet, Asea och nazisterna.

Intressant är att nazisterna har en svastika som roterar medurs. Alltså går mot höger för åskådaren. Som heraldiker och västeuropé är det ett udda sätt att göra en symbol fram till just 1900-talet eftersom märken i regel placerades på en sköld eller på en fana. En bild som går åt höger för åskådaren blir nämligen på sköld och fana en bild som riktar sig bakåt FRÅN slagfältet. Den flyr, som man säger inom heraldiken.

Det finns ett återkommande prat om att vikingarna hade hakkors. Det hade de inte av den enkla anledningen att ”vikingarna” inte hade något tecken alls. Vikingar är folk från norr, oklart vilka. Ungefär som européer. De hade inget gemensamt land, ingen gemensam härskare och banne mig inte heller en gemensam religion eftersom de betedde sig ungefär likadant både som asatroende och som kristna.

Däremot kan det vara så att vissa vikingar använde ett hakkors som dekoration i något sammanhang.

Ordet svastikas ursprung finns inom hinduismen. I hinduisk kultur skiljer man mellan svastika (medurshakkors) och sauvastika (moturshakkors). Svastikan är en solsymbol vars lopp imiterar solens lopp över himlen. Sauvastikan går åt andra hållet och symboliserar natten och mörker, ibland även med gudinnan Kali.

 

Vikingarnas heraldik

Detalj från runstenen i Tängelgårda med den gironerade skölden. Foto: Åhlin, Christer, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).

Vikingar hade inte heraldiska vapen. Men de hade målade sköldar som ibland påminner om heraldiska motiv. 

Det är lätt att se fel och tro på saker som inte finns bara för att det ser ut att vara samma sak.

Se på bilden här ovan. Det är  en detalj från en av de fyra Tängelgårda-stenarna från Gotland (nu på Historiska museet). Stenarna dateras till 700-talet och ryttaren tros föreställa Sigurd Fafnesbane. Här är jag mest intresserad av motivet på skölden. Denna är helt uppenbart gironnerad. Eller är den?

Baron Erling Amundssons vapensköld

Erling Amundsson och hans vapen känt från omkring 1300.
Erling Amundsson och hans vapen känt från omkring 1300.

Här syns en vikingaättling med en gironnerad vapensköld. Det är baron Erling Amundssons sigill från tidigt 1300-tal. Motivet är helt klart detsamma så varför kan man inte säga att vikingarna hade heraldik när de helt klart hade samma motiv på sina sköldar som sina efterkommande riddarna?

Det finns två skäl som avgör allt. För det första är det fem hundra år mellan de två bilderna och de kommer från två skilda kulturer.

Det andra skälet har med hur vi ska se på själva motivet. Gironneringen (spiralen) är ganska enkel att utföra, den finns i alla kulturer och förekommer inte så sällan på keramik.
Jag skulle därmed vilja säga att motivet är dekorativt, inte identitetsbärande som ett heraldiskt vapen är (identiteten, inte dekorationen är det viktiga för den heraldiska vapenskölden).

Om samma gironnering skulle förekomma överallt där Sigurd Fafnesbane avbildas, då vore det en annan sak. Då skulle hans sköld vara Sigurds ID-bricka.  Men det gör den inte.

Runstenen i Rök

Runstenen i Rök i Östergötland. Foto: Jesper Wasling.

Runstenar ses ofta som typiskt svenska. Med vi kanske ska börja se dem med nya ögon, visar en artikel av Troels Brandt i The Medievalist.

Jag gör det lätt för mig och lägger in Troels sammanfattning lite längre ner. Men jag måste sägas att hans inlägg är intressant och ett bra sätt att visa på betydelsen av mer tvärvetenskapliga ansatser vid analys av historia.

Challenges to the mind were popular at the Frankish court at the time of the Rök Stone. Due to the political situation in Scandinavia at that time the stone was made in a combined Swedish and international context. The methods of the stone are clearly influenced by the Frankish renaissance initiated by Alcuin of York. Therefore the interpretation may appear complicated, but in spite of a lot of details they are all fitting together in a very clear and planned structure – ending up in two simple messages – a coincidence is very improbable in that pattern. The principle has already been accepted by the scholars regarding the complicated encryption of the runes, which is integrated in the structure. We must never forget that way of thinking when reading the text. In the article the following simple and logical key structure of the text is recognized:  The text is separated into riddles (statements) by the Old Norse word ”sakum” (”I say”) succeeded by an interrogative pronoun. Each riddle may consist of one or more stanzas.  The answers are confirmed indirectly in the succeeding riddle – connecting in this way all the riddles.  When ”sakum” is followed by ”mukmini” the riddle is a common known myth (Wessén’s ”public memory”). In the other riddles the history of the relevant region must be searched.  According to the numbering nine riddles are missing – representing the ”nine generations” mentioned

Troels Brandts artikel om Rökstenen