Etikettarkiv: Stefan Bede

Vapensköld

Mon och Kamon

Mon är en symbol vilken som helst (nästan). Lägg till prefixet ”Ka” och säg Kamon så har du en familjesymbol, ungefär som ett familjevapen. 

Kamoner kom i bruk inom den japanska adeln (kuge, vilket här i Europa motsvaras av kontinentens högadel och i Storbritannien av dess peers) för knappt 1000 år sedan. Några hundra år senare hade bruket även tillåtits få fäste bland deras riddare, samurajerna.

Numera förekommer de överallt i samhället och används även om företagslogotyper, ex i Mitsubishi, Yamaha och Kikkoman. Det sägs att i stort sett alla japanska familjer har en kamon, men om man med det menar familjeklaner eller enskilda familjer kan jag inte säga.

Det som utmärker en kamon är dels att de endast är tvåfärgade, dels att se är extremt förenklade och stiliserade.

En annan egenskap är att en kvinna kan välja att föra vidare sin egen och föra den vidare till sina döttrar. Någon fixering vid manslinjen, som europeisk heraldik ofta uppvisar, finns inte, även om det är det vanligaste.

En sista sak är, och här kan vi däremot tala om fixering, att en kimono ska prydas med 1, 3 eller 5 kamon.

Bede family Coat of Arms as a Kamon
Bede family Coat of Arms as a Kamon

Vill du veta mer om hur du kan skapa en egen kamon kan du vända dig till Svenska Heraldiska Föreningens expert på ämnet, Stefan Bede.

Kamonlik tolkning av vapen Wasling
Kamonlik tolkning av vapen Wasling
Svenska Heraldiska Föreningen, Vapenrulla

Raneke-projektet en framgång för heraldikforskningen

Card from project Raneke
Card from project Raneke

Idag blev det offentligt – Jan Ranekes samling av medeltida vapen systematiskt ordnade på gamla hålkort. Men nu digitala.

Ska man fira internationella heraldikdagen så ska man göra det med stil. Se bara på Svenska Heraldiska Föreningen som just idag lanserar sitt fantastiska och imponerade Raneke-projekt med tusentals vapensköldar systematiskt presenterade.
Se de 8762 korten som hittills digitaliserats.

Under sitt arbete med avhandlingen Bergshammarvapenboken började Jan Raneke samla in alla vapen han hittade från medeltiden. Modern som han var (detta var på 60-talet) skapade han ett hålkortssystem där varje kort representerar en familj och dess vapensköld.

Jag vet att Raneke ibland tog genvägar när han studerade vapensköldar och skapade system, men han vågade sikta högt och har sammanställt något som ingen annan före honom hade vågat eller orkat. Så eventuella fel är det upp till oss att hitta och rätta. Men det brukar vara det lätta arbetet.

Tack till Henric och till Stefan

Detta material donerade familjen efter Jan Ranekes bortgång till Svenska Heraldiska Föreningen. Tillsammans med Lunds universitetsbibliotek har föreningen under det senaste året låtit digitalisera hela materialet.
Det absolut största lasset har dragits av vår ordförande Henric Åsklund som verkligen ska hedras för allt arbete.

Att materialet nu finns på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida är tack vare Stefan Bedes insatser.

 

The Jan Raneke Archive of
Coats of Arms in Medieval Europe

In the 1950–70s the heraldic artist and scholar Jan Raneke catalogued and systemised more than ten thousand medieval coats of arms. The arms were documented in index cards with handpainted shields and several text fields. The Swedish Heraldry Society is running a project to digitize and make this unique material available to a broader audience. After securing the preservation of the so called ”Archival holding C” we are now making all 8762 cards in this part of the collection available on heraldik.se.

Vapensköld

Deras Vapen – Stefan Bede & Claus Berntsen

Bede family Coat of Arms as a Kamon
Bede family Coat of Arms as a Kamon

I Serien ”Mitt vapen” kom turen nu i veckan till Stefan Bede. 

Det är en kul serie han gör, Claus Berntsen. Och det säger jag inte bara för att jag känner honom väl som heraldiker och för att han intervjuat mig och nu senaste vännen Stefan Bede.

Heraldiska släktvapen brukar alltid förklaras som om att det var självklart hur de skulle se ut. Jag tycker att Claus har visat att hans, mitt och Stefans alla tre led av mycket mer tvekan än man först kan tro. De ser ju så självklara ut.

Stefans jämförelse med en tatuering var bra. Man trycker inte in något som ska vara för evigt bara för att det är kul för stunden. Det måste kännas rätt.

Läs intervjun med Stefan Bede

Läs intervjun med Claus Berntsen

Läs intervjun med Jesper Wasling

Arms for Berntsen family, by Ronny Andersen
Arms for Berntsen family, by Ronny Andersen
Svenska Heraldiska Föreningen

Idag för 23 år sedan

Det har idag gått 23 år sedan jag och Stefan Bede valdes in i Svenska Heraldiska Föreningens styrelsen. 

Och eftersom vi båda omvaldes på det senaste årsmötet går vi nu in på vårt 24 tjänsteår, vilket tar oss upp på en delad andraplats i föreningens historia. Vi passerade precis Carl Axel Rydholm och har nu endast Ingemar Apelstig framför oss i listan. Tre år till får vi hänga i för att gå förbi honom.

Svenska Heraldiska Föreningen

Omvald för 23 gången

Svenska Heraldiska Föreningens styrelsen 2016 // Society Board of Governors 2016
Svenska Heraldiska Föreningens styrelsen 2016 // Society Board of Governors 2016

Så inträder jag i mitt 24 år i Svenska Heraldiska Föreningens styrelse. 

24 år, det är ganska länge i en heraldisk styrelse. Men ännu inte längst. Den ledarvästen bär Ingemar Apelstig i ytterligare två år. Dessutom delar jag 24 år med likaledes omvalde Stefan Bede och vi passerade nu äntligen Carl-Axel som ”endast” fick ihop 23 styrelseår.

Och trots att jag avsade mig omval som sekreterare för att endast vara redaktör står ja i särklass där med mina 20 år på den posten. Carl Axel Rydholm innehade rollen i 11 år, de övriga har varit Merenius, Widing, Torstensson och nu Nahas.

Ja, som ni förstår pratar jag om det årsmöte som hölls i Stockholm nu i helgen.  I det här inlägget berör jag endast det personliga. I kommande inlägg tar jag upp något av det som jag fick lära mig under dagarna två.

Flagga

Nya Zeelands flagga igen

Så har media ännu en gång uppmärksammat att Nya Zeelands flagga. Jättekul. Och ännu roligare var det att de tar in Stefan Bede som Expert.

Min heraldiske kollega och vän, Stefan Bede, har denna morgon pratat i radion om Nya Zeelands flaggomröstning.  Rubriken är Ormbunke kan ersätta Union Jack.

Lyssna, för han förklarar bra. Det är inte för inte som han är Svenska Heraldiska Föreningens kommunikationsansvarige.

Vapensköld

Grattis till en 47-årig yngling

Arms for Bede family, by Davor Zovko
Arms for Bede family, by Davor Zovko

 

På denna dag för 47 år sedan föddes denna man. Det firar med ett fyrfaldigt hurra, hurra, hurra, hurra.  

Stefan Bede med marskalksstaven vid den internationella kongressen i Uppsala 1992
Stefan Bede med marskalksstaven vid den internationella kongressen i Uppsala 1992

För dig som inte känner igen Svenska Heraldiska Föreningens främsta gentleman så ska du veta att han, jämte undertecknad, har suttit i styrelsen längst av alla. Sedan 1993. Att han är föreningens webbredaktör och tillika dess kommunikationsansvarige.

Han var också grundare av Borås Heraldiska Förening och dess förste ordförande.

Grattis till dig, Stefan.

Ps. Om någon undrar så är bilden ovan tagen före kl. 18.00. Om ni inte undrar så …

Vapensköld

Nationalism handlar inte att välja bort

Stefan Bede, Svenska Heraldiska Föreningens kommunikationsansvarige, skrev dessa kloka ord på föreningens Facebook-sida i veckan (2/11). Jag vill passa på att sprida dem en extra gång. 

… Men då vi är en ideell förening som är öppen för alla så kan jag säga att den består av allt annat är en homogen skara.
Vi är svenskar, finnar, danskar, norrmän och folk med annat osvenskt påbrå. Vi är adliga, ofrälse, katoliker, kristna och ateister. Vi har till och med elfsborgare i föreningen. Vi är rojalister och republikaner.
Vi är män, kvinnor, pojkar och flickor. Vi är heterosexuella och homosexuella. Vi kanske har en och annan asexuell människa i leden, vad vet jag.

Vi hyllar den gamla traditionen av att gå från att flagga sin härförares färger och vapen till att skapa sitt eget.
Jag inbillar mig att det är ett mänskligt faktum att de flesta inte går omkring och identifierar sig som svenska hela dagarna. Själv känner jag mer tillhörighet med folk som är rollspelsnördar, single speed-cyklister och house-DJ:s än de som räknas som svenskar. Man kan vara fler saker än bara en. Man kan välja att visa sin mångfacetterade person och man behöver inte välja bort.

Nation eller stam – samma sak

Med detta sagt vill jag även lägga till att Erik Helmerssons inlägg på DNs ledarsidan igår den 5/11 tar upp samma tankegång (har han månne läst SHFs Facebook-sida?)

Det handlar om mångas fokusering på tribalism (definierat av Nationalencyklopedin som ”benägenhet att sätta den egna gruppens eller stammens intressen före nationens” = dvs fördomar) när de tar ”avstånd” från nationalismen. Ja, det förstås, de tar ju inte avstånd från nationalismen, de gör den bara ännu snävare vilket jag trodde var omöjligt.

Jag håller till fullo med i hans avslutande ord och försöker tillämpa dem inom heraldiken närhelst jag kan:

Det är dissidenterna, inte gruppernas mer högljudda ledargestalter, som borde lyftas fram och ges utrymme. De är förebilderna vi behöver i en alltmer fragmenterad, avindividualiserad och identitetsfixerad tid.

Vapensköld

Lär om Vapenböcker i Göteborg 12 september

11143625_1017859094914972_828515263944236067_n

Lördagen den 12 september anordnar Göteborgs Heraldiska Sällskap ett besök på Göteborgs universitetsbibliotek.

Det kommer att göras nedslag i den heraldiska litteraturen med tyngdpunkt på svenska vapenböcker.

Besöket följs av en extra ordinarie generalförsamling för Göteborgs Heraldiska Sällskap.
Förutom mig själv är Jens Christian Berlin, Stefan Bede och Marko Arosilta de mest drivande i detta sällskap, men vi blir gärna fler.

Därefter finns det möjlighet till ett avrundande besök på något lämpligt kafé för de som så önskar.

Göteborgs Heraldiska Sällskap
Göteborgs Heraldiska Sällskap
Svenska Heraldiska Föreningen

Så lyckas du med en heraldisk förening

Lämna en kommentar

Hur ska man få folk att bli aktiva i en heraldisk förening?
Börja med en fest så folk blir vänner. Därefter kan du börja prata heraldik. 

I helgen visade det sig att Lunds heraldiska sällskap (lokalavdelning till SHS/SHF) är Nordens mest aktiva heraldiska förening. Och det ska de ha all cred för, deras insatser är fantastiska.

Lund

Men om vi ser bortom aktiviteterna och försöker förstå varför de lyckas så är det inte så lätt. De i Lund är idag ett sammansvetsat gäng killar i ungefär samma ålder, med ungefär samma bakgrund och jobb. De har med andra ord mycket gemensamt utanför heraldiken. Dessutom var de alla mer eller mindre aktiva i Svenska Heraldiska Föreningen innan de bildade detta lokalsällskap. Då är det ganska lätt att få tid över till gemensamma luncher eller eftermiddagsträffar om heraldik.

Borås

När Borås Heraldiska Förening bildades var det ungefär likadant, fast de som var med var yngre (och delvis samma personer). Den föreningen bildades 1990 av Stefan Bede, Magnus Persson och Jesper Wasling och där ingick snart även Per Ladenvall (tidigare revisor i SHF) och Henric Åsklund samt Henrik Sjövall. Föreningen upplöstes 95 på grund av att alla medlemmar (nästan) flyttade till universitet för att plugga. BHF återbildades 2000 och omvandlades 2014 till sällskapet Sju härolder/Seven heralds.

Under sin första tid hölls fler aktiviteter än SHF åstadkommer, samt gjordes två rätt stora utställningar, större än vad SHF hittills lyckats producera.  Men det var lätt ordnat eftersom alla som var med kände varandra väl sedan gymnasietiden.

Grästorp

Ett tredje exempel är Grästorp. Denna lilla ort var Sveriges heraldiska centrum under 70- och 80-talet, vad än andra försöker hävda. Här fanns eldsjälarna Carl-Axel Rydholm och Alf Djerf och de drog med sig Bengt-Göran Lundkvist och Kenneth Wulcan, med flera vanliga medlemmar.

Återigen blev det ganska lätt att samordna den heraldiska aktiviteten eftersom gruppen redan gjorde så mycket tillsammans i andra sammanhang.

Det gemensamma

I alla dessa grupper är att de först kände varandra, sedan byggde upp en heraldisk aktivitet. Då har verksamheten blomstrat. När det fungerat tvärtom har det krävt mycket mer energi och kraft för att lyckas, samt att allt ständigt måste ha ett tydligt syfte för att locka besökare.

Heraldiken själv lockar tyvärr inte – ännu – massorna på det sätt vi heraldiker skulle önska.