Kyrkornas rum är fylld med gammal heraldik, men hur står det till idag? Blir det någon ny begravningsheraldik?

Nyss begravdes drottning Elisabeth II under stor pompa och ståt. Det var flaggor och vapensköldar var än vi såg. Kungligheter är emellertid inte de enda som har förärats heraldik under deras  begravning. Det är en ära som förr tillföll alla i de högre klasserna och som idag tillfaller alla som så önskar, om än mindre pompös än den brittiska monarkens sista resa.

Går vi tillbaka i historien ser vi i kyrkorna mängder av bevis på hur central heraldiken var. I modern tid, 1900-talet och framåt, har
vapensköldarna däremot blivit påtagligt färre på gravmonumenten. Men istället för att beklaga oss tänker jag visa på det goda exemplet, och hoppas att du läsare kan hjälpa mig att inventera de moderna
svenska gravstenarnas heraldiska utsmyckning.

Två heraldiker gravstenar

De två vi har med här tillhör båda personer som hade ett heraldiskt intresse: Jan Raneke som nestor i svensk heraldik och Fredrik Posse som var en del av det illustra lilla sällskapet Borås Heraldiska Förening. Jan och hans hustru Ullas gravsten pryds som sig bör av familjevapnet flankerat av ett kors.
Fredrik Posses anspråkslösa gravsten på Brämhults gamla kyrkogård i Borås har den grevliga familjen Posse av Säbys stamvapen. Passande för Fredrik som var både anspråkslös och välkomnande innan han i allt för unga år gick bort.
Jag för min del tänker följa dessa herrars exempel den dagen det blir aktuellt.