Etikettarkiv: Magnus Bäckmark

God jul önskar Jesper och Magnus

Boktips

Bokomslag för boken Heraldiken i Sverige av Jesper Wasling
Bokomslag för boken Heraldiken i Sverige av Jesper Wasling och Magnus Bäckmark.

2001 kom Heraldiken i Sverige ut. Nu finns den inte längre att köpa så därför kommer den här som julklapp. 

Här kan du ladda ner en PDF av boken Heraldiken i Sverige av Magnus Bäckmark och Jesper Wasling.

Jag och Magnus skrev boken för Historiska media och den kom ut 2001. Det är utan tvekan den viktigaste heraldiska boken sedan Arvid Berghmans Heraldiskt vademecum vilket märks på att man ofta hänvisar till den. Och det gör mig glad.

Men hur står den sig?
Nja, både jag och Magnus är båda överens om att vi hade ändrat vissa saker om vi skulle skriva om den idag . Ibland är vi något för säkra, ibland tvekar vi för mycket och vid något tillfälle har vi faktiskt fel. Samtidigt tror jag att både jag och Magnus är bokens allra största kritiker för det är vår läggning att inte vara helt nöjda med det vi gjort.

Boken sålde faktiskt i 5000 ex, först en tryckning om 3000 (den med de blå citronerna), sedan en om 2000 ex. Därför bör den finnas hemma hos varje heraldiker med självaktning. Men för den händelse att du faktiskt inte har boken så kommer den här som PDF.

God jul!

önskar Jesper

 

När började ofrälse använda heraldik?

1320 undertecknade Henrik Sonntag ett dokument med sitt sigill. Det är det äldsta svenska ofrälse släktvapnet vi känner till.  

Men Henrik till trots, hur många ofrälse förde egentligen vapen under medeltiden?

Tyska borgare och svenska präster

De ofrälse som först använde heraldiska vapen i Sverige var inflyttade tyska borgarfamiljer och präster, som nog i vissa fall kan ha studerat i Tyskland eller åtminstone var god vän med kollegor som hade gjort så. Det är också i ”Hansastäderna” Visby, Stockholm, Kalmar och Lödöse som vi hittar de äldsta vapenbevisen på gravstenar och i sigill. För närmare titt på Visbyborgarnas vapensköldar, se Hamner, J W och Widén, H; Gotlands gravstenar I-II (1933, 1940). Bilder på 12 gravstenar finns i del 2, s 40.

Att präster använde vapen vet vi från många dokument som de bevittnade, men även från gravstenar och andra minnesmärken i våra kyrkor. Det finns till och med en tvist mellan ärkebiskopen i Lund, Birger Gunnersen, och riksrådet Henrik Krummedige om den förstas bruk av ett vapen som den andra ansåg sig ha rätt till. Tvisten slutade med vinst för den förste eftersom han hade en tydlig brisering. Ärkebiskopen var inte frälseman av födseln utan kom från en bondefamilj.

Det finns även bönder som hade vapen, även om dessa bönder nog, tror jag, snarare ska klassas som storbönder i frälsemäns tjänst som hade egna lantarbetare, så att vi inte förleds att tro att det var män som själva gick på åkern som avsågs.

Heraldikern bristande metodik

Dagens problem med de ofrälse vapnen är egentligen äldre tiders heraldikern klart bristande kännedom om historisk metodik samt deras förutfattade meningar. Eller tydligare formulerat: Du har sett vapensammanställningar över medeltida vapen (ex Hildebrand och Raneke). Du har även sett utdrag ur dessa visandes frälsemäns vapen. Men har du sett utdrag åt andra hållet, vapenböcker som visar ofrälse vapen, prästerskapets vapen (inte deras sigill, för de finns) eller någon annan framställning som inte fokuserar på den världsliga eliten i samhället? Svaret är att det har du inte, för de finns inte.

Vad medeltidsheraldiken behöver är en ordentlig katalogisering av medeltidens heraldik.

Finland ett undantag

I Finland fanns det en talrik svensk grupp frälsesläkter som främst fått sitt frälse för att kunna ställa upp som försvar mot ryssen. Dessa var i huvudsal vapenförande redan från tidigt 1300-tal. Ändå tycks bruket av vapensköldar inte ha spritt sig.

Christoffer von Warnstedt visar att inget av de 65 ofrälse sigill som finns bevarade mellan 1380 till 1530 visar en heraldisk bild. (Heraldisk Tidsskrift nr 34:1976 + Hausen, pl XX-XXII) Warnstedt har med rätta kritik mot Hausen som allt för lättvindigt låter vissa finnar vara ofrälse när de nog var frälse, som hövitsmännen/fogdarna på Tavastehus, Raseborg och Kustö. Vid den här tiden ska vi nog vara försiktig med att beteckna makthavare som ofrälse ståndspersoner även om vi saknar dokumentation att de var frälse.

Svag forskning även efter medeltiden

Man skulle kunna tro att forskningen om tiden efter medeltiden hade kommit längre, men det är tveksamt. Det finns en genomgång av prästerna i Västerås stift under 1600-talet (Ekström, G; Västerår stift herdaminne II: 1 bilagebandet (1971) s. 17-40) där man kan se 464 prästers sigill.

Magnus Bäckmark har gått igenom rikets Eder och tagit fram sigillen där. Ett fantastiskt arbete som numera finns digitaliserat i Svenska Heraldiska Föreningens databas Källan

Årets julklapp 2016

Boktips

Bokserien Riddarhusets vapensköldar
Bokserien Riddarhusets vapensköldar

Jag säger det redan nu – Det här är ÅRETS JULKLAPP 2019.

Det är nästan tre år kvar, men jag längtar redan efter Riddarhusets nya spännande bokserie – Riddarhusets vapensköldar.

Verket ska visa varje enskild sköld som hänger i Riddarhussalen. Det är 2 331 vapenplåtarna så boken blir i sanning magnifik. Det blir första gången hela samlingen kommer att visas och det sker genom att varje sköld får sin egen berättelse.

Banden kommer att bli illustrerade med nytagna bilder av fotografen Gabriel Hildebrand. Texten till vapensköldarna skrivs av heraldikern Magnus Bäckmark. Böckerna innehåller även fördjupande och intresseväckande artiklar av specialister inom adel och heraldik. Ett oumbärligt referensverk för såväl den allmänt släkt- och historieintresserade som den heraldiske kännaren.

Nu kan du förhandsbeställa

Bokverket kan nu beställas till specialpriset 1 500 kr vilket inkluderar en exklusiv kassett i begränsad upplaga. Ordinarie pris är 2 100 kr. Frakt om 100 kr tillkommer.
Erbjudandet gäller enbart under perioden 20 februari – 30 juni 2016.

Utgivningen planeras till februari 2019.

Styrelsen tar sig an beslut

30 minuter kvar till kvällens styrelsemöte i Svenska Heraldiska Föreningen. Många frågor att ta sig an detta sista möte innan årsmötet. 

Vi har flera spännande projekt framför oss. Det två viktigaste är vår kommande bok med vapen från Svenska Vapenkollegiet och vår kommande nylansering av databasen Källan.

Källan är nog det viktigaste projekt som vår förening någonsin gett sig in på. Det enda som på allvar ger något bestående till eftervärlden och till omvärlden. Ungefär 6000 unika vapen från svenska släkter och organisationer har vi hittills samlat in under Mats Perssons ledning.

Källan bygger på det arbete Magnus Bäckmark gjorde för Gröna stubben och det som jag plussade på när jag överförde det till databasen, men sedan 205 är det Mats som varit den ledande figuren.

Nu hoppas vi att vi kan lösa dagens krångel och få Källan ut på internet igen.

Grafisk profil och heraldiska vapen

Jag läste precis Strängnäs grafiska profil eftersom de hade den goda smaken att citera mig (tack för det, sånt värmer).

Eftersom jag är artig så citerar jag tillbaka. Deras grafiska profil har jag inget emot som varumärkestext. Däremot har jag lite tankar om den från ett heraldiska perspektiv. Och här kommer citaten in för det är kul att bli citerad utan att man riktigt läser hela texten.

Strängnäs har i sin iver att vara korrekta noterat att heraldiken bygger på blasoneringen. Gott så. Men i samma kapitel klargör de att kommunvapnet ska återges på ett väldigt bestämt sätt. Alltså rakt motsatt mot vad de själva citerar.
Här någonstans funderar jag på varför man inte lägger till en extra mening om att kommunens vapen är evigt, MEN att kommunen i sin grafiska profil för myndighetsbrev och reklam under en kortare period om fem tio år har bestämt sig för att använda en viss tolkning av vapnet. Och att alla andra kan använda vapnet på det sätt som behagar dem.  Då lir allt rätt och riktigt.

Det heraldiska vapnets färger

Vårt heraldiska vapen ska alltid återges enligt exemplet nedan [bild]
Nedanstående färgblandningar används i vapnet. Använd alltid digitala original.
Vapen röd
PMS 185C
C0 M91 Y76 K0
R231 G0 B51
HEX #e70033
NCS S 1085-Y90R
Vapen gul
PMS 116C
C0 M16 Y100 K0
R255 G203 B0
HEX #ffcb00
NCS S 0570-Y10R
Vapen blå
PMS 300C
C100 M44 Y0 K0
R0 G99 B190
HEX #0063be
NCS S 2565-R80B

Principer för utformning av heraldiska vapen

Ett heraldiskt vapen ska vara tydligt och lätt att känna igen och definiera. En grundregel vid utformningen av vapnet är därför enkelhet. Om många symboler ingår i vapnet blir det otydligt. Mångfalden skymmer helheten och vanligen går vapnet – tvärt emot avsikten – inte att förstå utan  särskild förklaring. Text och bokstäver bör inte förekomma i ett
vapen.
Ett vapen kan utföras i flera varianter till exempel färg eller svart/vitt, med guld och silver ersatta av gul respektive vit färg samt med olika sköldformer, så länge vapenbeskrivningen följs. Det får emellertid inte förändras eller ersättas av annat vapen/emblem.
Det grundläggande för ett vapen är vapenbeskrivningen (blasoneringen), inte bilden. Den senare återger endast hur vapenbeskrivningen  uppfattats vid en viss tidpunkt.
(Ur TFG 010004, Försvarsmaktens heraldiska vapen)

Vapenbeskrivning (blasonering)

Ett vapen fastställs till sitt innehåll genom en vapenbeskrivning, även kallad blasonering. Verbet blasonera ”beskriva eller måla en vapensköld” är ett låneord från tyskan och franskan.
En särskild terminologi har utvecklats för att underlätta blasoneringen och göra den så noggrann och precis som möjligt. De olika återkommande märkena och olika kompositionsgreppen har alla sina specifika benämningar. 
En vapenbeskrivning utgår alltid från en tom sköldyta som lager för lager byggs på till dess att ett helt vapen är beskrivet.
(Ur Heraldiken i Sverige, Bäckmark/Wasling)

 

Två nya heraldiska vykort

Vapensköäldarna för Kamlarunionens regenter
Kamlarunionens regenter/Monarchs of the Kalmar union. Artist: Magnus Bäckmark

Magnus Bäckmark och Ronny Andersen har gjort Societas Heraldica Scandinavicas två nya vykort. 

Magnus Bäckmarks motiv visar vapensköldarna för Kalmarunionens regenter och deras respektive, från Margareta till Christian II. Bilden är typisk för Magnus, lekfullt heraldiskt med sinne för detaljer som gör bilden levande. Som att han har vänt på skölden för drottning Kristina Abrahamsdotter, vars vapen är okänt. Hon var Karl Knutsson Bondes tredje hustru och han gifte sig med henne i stort sett på sin dödsbädd vilket gjorde hans son till den person som stod närmast tronen. Hon var inte av frälseätt och därför hade hon inget stöd i arvstvisten efter sin make. Arvet kom att delas mellan svågrarna Gyllenstierna och Tott.

Det andra vykortet har Ronny Andersen tecknat, och det visar vapen för samtliga Societas Heraldica Scandinavicas styrelseledamöter mellan 2009 och 2015.

Vykorten är en kul idé. Problemet är väl bara att ingen skickar vykort längre. Det är numera mest ett samlarföremål. Men som samlarvärde är de värda en hel del för oss heraldiker.

Läs mer om hur du beställer vykorten

In English

The two heraldic artists Magnus Bäckmark and Ronny Andersen have made two postcards on the behalf of  Societas Heraldica Scandinavica. Bäckmarks card shows the monarchs of the Scandinavian Kalmar union 1396-1523.

You can by the cards from Societas Heraldica Scandinavica.
Pleace send a mail to order@heraldik.org.

Prices:
1 card 1 Euro
2 cards 1.5 Euro

 

 

Vapensköldar för Heraldiska sällskpets 16 styrelseledamöter
Coat of Arms of SHS boardmembers. Artist: Ronny Andersen

Min vapensköld – uppkomst och utveckling av vapen Wasling

Coat of Arms of Wasling family, by Davor Zovko
Coat of Arms of Wasling family, by Davor Zovko

Varför ser vårt släktvapen ut som den gör? Vad betyder symbolerna? Här är berättelsen om min vapensköld.

Någon gång i mitten av 80-talet fick jag upp ögonen för heraldiken. Det tog inte lång tid innan jag tänkte att jag skulle göra en vapensköld men det tog lång tid innan den blev klar. Flera år faktiskt, och efter närmare 50 helt olika idéer som ritades upp för hand och färglades.

Två nedhängade ax

Till slut, och tack vare Tor Flensmarck, kom jag på en lösning som fungerade. Det blev en avhuggen kärve med två nedhängade ax. Inget mer och inget mindre.

Den här enkla symbolen är helt klart inspirerad av en vase men det är ingen vase. Det var också en sak som jag och Tor pratade om (i brev) när vapnet skapades kring 1990. Det kunde inte vara en vase eftersom kungliga Vasa-ätten redan hade den symbolen. samtidigt kunde det inte gärna bli någon annan symbol heller när namnet är Wasling från släktgården Vasared.

Till slut blev det den här symbolen. Om man är heraldiskt bevandrad vet man att en vase inte är en sädeskärve  (och jag är heraldiskt bevandrad). det är därför en extra poäng i att vår släkts ”vase” eller kanske en ”wasse” är en sädeskärve eftersom det då blir ytterligare en olikhet från kungavapnet. Sädeskärven är symboliskt mer passande för vår bondesläkt.

Coat of Arms of Wasling family, by Fredrik Falkenback
Coat of Arms of Wasling family, by Fredrik Falkenback

Färger och vingar samt andra symboler

Vapnets tinkturer är svart och guld (gult). De färgerna symboliserar ursprunget i Västergötland. Vår enkla släktforskning ner till omkring 1600 visar att släkten har en påfallande ovilja att lämna denna region i världen. En gav sig iväg för att söka lyckan (och kanske en partner) i Amerikatt, men återvände till hembygden.
Först i generationen före min lyckades vi komma oss iväg, och det var ju bra det.

Men eftersom mina anfäder och anmödrar kommer från Västergötland men från olika kommuner var det ingen idé att hänga upp sig på en viss kommun när vapnet skulle göras (hint hint, statsheraldikern och skaparen av två ingifta vapen för kungahuset).

Alliansvapen, släktvapen, för släkterna Mutka och Wasling
Alliansvapen för Mutka-Wasling. Teckning: Magnus Bäckmark

Vingarna är inga örnvingar. De är korpvingar och symboliserar släktens äldre släktgård Onsered (Odinsryd på 1600-talet). Om jag någon gång gör en badge/märke så kommer den att föreställa en korp på något sätt. Korpen användes även som symbol i det exlibris som Magnus Bäckmark gjorde åt mina barn.

 

Vapensköld för Jesper Wasling
Personligt släktvapen för Jesper Wasling. Teckning: Sunil Saigal.

En personlig brisering

Eftersom jag är en heraldiknörd kunde jag inte låta bli att ha en personlig brisering. Mitt heraldiska förnamn, om man så vill. Jag ändrade helt enkelt färgerna från svart till grönt. Det är även de ursprungliga färgerna som Tor föreslog, men som sedan ändrades till svart för att det var en bättre symbolik.

Det här personliga vapnet använder jag endast i heraldiska sammanhang, som i Svenska Heraldiska Föreningens matrikel och i det exlibris jag har för min heraldiska boksamling.

Att jag valde grönt i kombination med gult kommer från maskrosorna i vår trädgård. Den mest somriga känsla jag kan få är faktiskt när jag sitter på trappan ner mot baksidan av huset och med en kaffe i handen se de gula maskrosorna växa i den gröna gräsmattan. Det är sommar.

Ett vapen för hela släkten

Vapen Wasling är ett släktvapen som får användas av ättlingar till Carl-Edward och Alma Pettersson i Vasared, Tvärred.

Jag förstår att hela släkten inte är intresserad av att använda det, men det gör inget.

Vapen du inte trodde fanns

Magnus Bäckmark har ”skapat” vapen av några välkända varumärken för att visa hur levande heraldiken ännu kan vara. Om reklamarna bara vågar.

Bäckmarks sex förslag, varav två ses här, visar hur enkelt en modern logotyp kan omvandlas till ett varumärke, eftersom nästan alla västerländska logotyper följer den västerländska heraldikens regler. För den som undrar vad jag menar kan fundera på hur reklam och konst ser ut i arabvärlden respektive Indien och Kina. Tre olika stilar, vara och en oändligt mycket mer skild från heraldiken än dagens varumärken.

Vänsterpartiet
I fält av silver en röd nejlika med svart stjälk uppskjutande från ett rött band vikt så att det liknar bokstaven V.
vapen_vp
Stockholms universitet
I blått fält en brinnande fackla omslingrad av en lagerkvist uthängande åt sinister och på dexter sida åtföljd av tre kronor, ställda två över en, allt av silver.
vapen_sthlmuniv

Här finns artikeln, som även har publicerats i Svenska Heraldiska Föreningens tidning Vapenbilden.

Fel i min egen bok

2001 gav jag och Magnus Bäckmark ut ”Heraldiken i Sverige”. Det är en på alla vis bra bok som jag är stolt över, men vissa saker vill jag nu revidera.

Sidan 10

Jag skriver här att härolderna var kunniga i heraldik eftersom ämnet fått namn efter dem. Det var de säkert också, men faktum är att under heraldikens första 100 år är det väldigt svårt att koppla ihop sköldar med härolder.

Under nordiskt 1400-tal, då vi bevisligen har ett organiserat häroldsväsende underordnat unionskungen, här härolderna inte haft något med sköldarnas komposition att göra. Alternativt har de det men då har härolderna saknat grundläggande fackkunskap.

Sidan 19

Här tar jag upp att riddarna var dolda och att heraldiska tecken därför behövdes. Problemet med det här argumentet är att under den tid som riddarna var som mest dolda bakom järn (1380-1520) verkar heraldiska vapen inte förekomma alls, varken på sköldar (de användes inte längre) eller på vapenrockar utanpå rustningarna (de hade också blivit gammalmodiga.

Däremot användes heraldiska vapen på fanor som vägledde de stridande.

Sidan 19

Korstågen. Jag har i mina forskningar inte stött på något som antyder att dessa krigståg varit bärare av den heraldiska kulturen. Visst förekom heraldik i korstågsrikena, men det var arv från hemländerna – såvitt jag kan se.

Tanken (ehj framförd i min bok) att riddarna genom korstågen skulle ha kommit i kontakt med lejon och andra exotiska djur bygger på en grov misstolkning av hur mycket man runt medelhavet kände till om varandras kultur och natur.

Sidan 26

Vapenkonstens nedgång. Jag tar avstånd från detta uttryck. Varje heraldisk period har sin tjusning, och ska man vara ärlig så har det romantiska skimret allt för mycket fördunklat vår syn på medeltida heraldik. Den är ofta lika felaktig som senare tiders men betydligt sämre utförd, sett till hantverksskickligheten.

Har du hittat fel i min bok?

Du är då välkommen att komma med rättelser. Boken blir ju inte bättre för att felen hålls hemliga, men blir de kända höjer vi kvalitet på den kunskap som finns mellan pärmarna.

Även solen har sina fläckar

Ifrågasätt mig – jag gör det själv hela tiden.

En fågel viskade i mitt öra rörande artikeln om auktoriteter att jag borde se över det inledande kapitlet till ”Heraldiken i Sverige”.

Och hen har rätt. Boken ”Heraldiken i Sverige” av mig och Magnus Bäckmark har fel. Detaljerna är nog så rätt, och helhetsgreppet också. Men det finns tankegångar som bör rättas till.

Så ska också ske, även om jag inte haft tid till det än. Men fram till dess ber jag er att läsa boken med ett öppet sinne och fundera på om det kan finnas alternativa tolkningar till de äldsta heraldikens historia.
Jag har själv en del, som kommit till mig med ny kunskap.