Nu är det nära. Korrekturen är ute på sin sista vända och snart trycks vår bok.
Det har varit en otrolig resa, och vi har lärt oss mycket. Dels mycket engelskt fackheraldiskt språk, men även att korrigera det svenska. I arbetet med att översätta har vi i arbetsgruppen insett att vi inte alltid varit så konsekventa som vi trott. Och att vi är otydliga. Det sista har inte minst våra engelska vänner berättat när de hjälpt oss med översättningarna.
Ett annat problem var att hitta en spridning på det heraldiska konstnärliga arbetet. Några vapen förekommer om och om igen i böcker medan andra aldrig syns. Det är de sistnämnda vi försökt att lyfta fram med denna bok.
Det är lätt att tycka att de engelska översättningarna är meningslösa, men vi tror att de kommer att betyda mycket för synen på svensk heraldik utomlands. Nu, för första gången, är faktiskt svensk heraldik tillgänglig på ett systematiskt sätt.
När kom heraldiken till? Evig fråga bland heraldiker. Här är ytterligare en pusselbit för den som vill forska i saken.
Dessa tre riddare hittades för ett tjugotal år sedan i tempelriddarnas kyrka i London. Som du ser är rustningarna typiska för denna tid, med en enkel föga ansiktstäckande hjälm i normandisk stil. Detsamma gäller sköldarna.
Men dekorationen på sköldarna är intressant. Här finns två geometriska motiv och något som jag tror ska föreställa vingar. Jag är dock öppen för alternativa tolkningar. Dessa tre avviker från de motiv vi ser på Bayeux-tapeten som endast är några decennier äldre. Men de avviker också från de heraldiska motiv som framträder i heraldikens begynnelse, speciellt vingarna. Just den typen av motiv förekommer inte i heraldiska vapen förrän på 1200-talet.
Vad som är intressant att tänka på är att de geometriska motiven överensstämmer med dem vi kan se på dopfuntar och liknande från samma tid, varför jag tror att man ska vara försiktig med att attribuera dem till en viss person eller släkt. Det är nog helt enkelt ett uttryck för det Horror vacui som är så typiskt för medeltiden.
Det antyds om inte annat av att såväl hjälm som ringbrynja också har dekorerats.
Scen ut Bayeux-tapeten som visar en rad proto-heraldiska sköldar.
Låt mig säga det på en gång. Jag gillar SCA. Det är en kul förening med många goda idéer. Men tyvärr – allt är inte så bra.
Ett problem är deras heraldik. De vill så gärna vara medeltida men kommer allt som oftast fel. Varför vet jag inte, men jag ser två tänkbara skäl.
Det ena är att de grundar sig för mycket på brittisk heraldik så som den har beskrivits i heraldiska verk från tidigt 1900-tal. Det kan verka lärt men dessa böcker lider av en påfallande brist på källkritik.
Det andra är att de har ett regelverk som bygger på 1900-talets tänkande översatt till en fiktiv medeltid.
Konsten får styra heraldiken
Det gör att de till exempel behöver belägg från konsten för att godkänna nya motiv i heraldiska vapen utan att inse att den medeltida konsten är fantasifull och nästan alltid religiöst färgad (dvs motiven kan ofta anspela på en händelse eller beskrivning ur bibeln).
Heraldiken å andra sidan är för att vara medeltiden påfallande sekulär. De motiv som finns i heraldiken är aldrig (vad vi vet) religiöst färgade utan har helt andra bakgrunder. Lek med ord kopplade till plats, hjältedåd eller helt vanlig praktisk enkelhet för slagfältet är de tre huvudtankar bakom ett vapen.
Rebusvapen är ytterst ovanliga, likaså komplicerade
Konsekvensen av detta tänk blir att man skapar heraldiska vapen som på bilden här ovan. Varje enskild detalj må kunna beläggas i en medeltida källa men endast ett (Irisko Aranyas, kolumn 1, rad 3) kan sägas motsvara ett medeltida vapen. Alla andra är hopplöst daterade till barock eller nutid.
Sällskapet för kreativ anakronism har verkligen ett talande namn, men med det namnet bör man nog fundera på om man vill vara en medeltidsförening (och då vara extremt strikt i sitt regelverk) eller leka som man gör nu och skippa reglerna helt och hållet. Som det är nu känns det som om man vill vara reenactment fast man egentligen leker Games of thrones.
Jesper Wasling och Stefan Bede i Borås Tidning 11 mars 2017
Trivsam läsning i dagens Borås Tidning – Artikel med mig och Stefan Bede.
Som du som läsare av denna blogg vet fick jag medalj för en vecka sedan. I veckan blev det därför kontakt med Borås Tidning som idag publicerade denna artikel.
Det finns förstås inte så mycket att tillägga mer än att artikeln var trivsam läsning. I övrigt känner jag mig lite partisk.
Och detta var den sista referensen till denna medalj på mycket länge.
Jesper Wasling, med medalj och med Christian Thorén I bakgrunden. Foto: Jesper Wasling.
Årsmötet avklarat och jag fick min medalj. Dessutom höll jag föredrag (mer om det i ett kommande inlägg) och omvaldes i styrelsen för 24 gången.
Årsmötet är alltså över för denna gång och Svenska Heraldiska Föreningen lever vidare. Starkare än någonsin visar det sig efter att vi set medlemstalen för 2016. För första gången över 500 medlemmar, familjemedlemmar inkluderade.
Det var i Göteborg denna gång så det var nära hem för mig. Skönt, för då blir det mindre stress.
Bra möte var det också. Kanske inte så många besökare som jag hoppades men ungefär lika många som jag trodde.
Tyvärr lämnade både Kim och Marko styrelsen. Kan förstå dem eftersom det tar lite tid, men tråkigt är det för de har båda mycket att tillföra föreningen och svensk heraldik. Därför är jag glad att de stannar i föreningen i olika arbetsgrupper.
Annars var det inte mycket nytt. Omval på alla andra poster (och då räknar jag in att Pontus blev ledamot istället för suppleant). Bara män. Det får vi arbeta på till nästa möte. Eftersom vår, liksom alla andra heraldikföreningar, till 80 % består av män har vi en stor skara potentiella medlemmar som vi inte nått fram till än.
Mer om årsmötet kommer i nästa nummer av Vapenbilden.
Trots att älgar är Skogens konung har de varit ovanliga i svensk heraldik, undantaget två landskapsvapen.
Men nu tycks en förändring vara på gång. På bara några år har ett flertal vapen med älgar registrerats av Svenskt vapenregister. Det är dem som är med den här artikeln.
En del naturliga. Några med bara horn och andra väldigt fantasifulla. Det är inte en utan flera upphovsmän bakom kompositionerna.
Nu väntar jag bara på att få se lite renar med. De är än ovanligare.
Sköld: I guld en röd älghornskrona och däröver en av en tinnskura bildad blå ginstam. Hjälmtäcke: Blått fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande älg med röd beväring delad medelst en tinnskura i guld och blått.
Ronnie Boenkevapensköld. Illustration Svenskt vapenregister.
SV-111 Ronnie Boenke
Sköld: I guld en upprest svart bevingad älg med röd beväring hållande en blå hästsko mellan frambenen. Hjälmtäcke: Svart och blått fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppkommande svart bevingad älg med röd beväring hållande en blå hästsko.
Arne Anderssonvapensköld. Illustration Svenskt vapenregister.
SV-193 Arne Andersson
Sköld: I grönt två i andreaskors lagda, från varandra vända yxor, i vardera korsvinkeln åtföljda av ett utåtvänt eklöv, allt av guld. Hjälmtäcke: Grönt fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två älghorn av guld.
Fredrik Ingmanvapensköld. Illustration Svenskt vapenregister.
SV-284 Fredrik Ingman
Sköld: I blått, en ginbalk av silver belagd med ett rött liljekors, åtföljd ovan av en lilja av guld och nedan av en ros av silver med blombotten av guld och gröna foderblad. Hjälmtäcke: Blått fodrat med silver. Hjälmprydnad: En vildman hållande en klubba, allt av silver, mellan två älghorn av guld.
Kim Aronssonvapensköld. Illustration Svenskt vapenregister.
SV-346 Kim Aronsson
Sköld: I rött en på ett treberg av guld stående älg av silver med horn av guld, hållande en från sinister inkommande brandslang av guld sprutande vatten av silver. Hjälmtäcke: Rött fodrat med silver och guld. Hjälmprydnad: En fågel Fenix av silver med beväring av guld uppkommande ur en eld med lågor av guld med röd kant.
Snart kommer den halv-heraldiska konferensen om akademiska symboler och märken. Den hålls i maj i Lund.
Så vad passar då bättre än att nämna den allt större förtjusningen i akademiska symboler som kan ses runt om i Sverige. Som den här doktorshatten tillhör Konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet. Solen är Apollons symbol, och visar här på konsten. Märket är designat av Henrik Dahlström. (Inte Karlstad som jag i hastigheten skrev. Tack Claus Berntsen för rättelsen).
Jag vet förstås inte om den här förtjusningen är till universitetens och högskolornas fördel. Visst tycker de att det blir pampigt, men när samhället i övrigt – inte minst de företag som skolorna vill imponera på – rör sig i motsatt riktning och med allt större kritik över att akademierna har för lite fokus på verkliga behov inom näringslivet och för mycket fokus på interna behov kanske det inte är det bästa sättet att nå ut till omvärlden.
Nu på lördag är det årsmöte i Svenska heraldiska och jag föreläser. Så möt mig där.
Jag har fått äran att få ta emot Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj och den delas ut nu på lördag i Göteborg. Och i samband med det kommer jag att hålla ett litet kort inspirationsföredrag om heraldikens 1400-tal.
Vill du lyssna på mig, Stefan Bede och/eller Henric Åsklund så bör du titta in på Göteborgs stadsmuseum från kl. 13.00 fram till 17.00. Vi finns där.
Vapensköldar för svenska städer. Illustration från 1920-talet. Ur Tidens lexikon.
Se här en vacker sammanställning över svenska stadsvapen. Från Tidens lexikon, 1920-talet tror jag.
I stort sett alla svenska städer hade ett heraldiskt vapen vid den här tiden, men det var ovanligt bland municipalsamhällen.
Men alla städer var inte nöjda med sina vapen. Några har bytt ut sitt, som Gävle och Skellefteå. Andra har ändrat i det, som Borås (saxarna har bytt plats/vänt på sig). Ytterligare några har nog ändrats genom kommunsammanslagningar, som Motala och Åmål. Fast i Åmåls fall var vapnet så gräsligt att det kan ha varit rent estetiska skäl till bytet.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
