Snygga sniderier av Aiff

Ett spjut, utsmyckning på toppen av en fana, av Thorleif Aiff.
Ett spjut, utsmyckning på toppen av en fana, av Thorleif Aiff.

Fanspjutet är dekorationen längst upp på en fanstång. Ofta är de enkla med en kula eller en spets. Men de kan även vara relativt utsmyckade.

Det här exemplet är dock lite utöver det vanliga. Bilden visar själva mallen. Av den görs nu en gjutform så att mer än ett fanspjut kan tillverkas. Nu hoppas jag bara att så blir fallet så att jag kan återkomma med bilder från fanspjutet med tillhörande fana och stång. Och jag hoppas att fler än de heraldiska föreningarna fr möjlighet att ta del av denna magnifika pjäs. Men det är upp till Thorleif att bestämma.

Så blev Göthe en del av Barck

Göthes vapensköld
Familjen Göthes vapensköld

Samuel Eosander adlades 1698 Göthe, adliga ätten nr 1363.

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Samuel_Göthe

Vapensköld greve Barck
Vapen för/arms of Greve/Count Barck, no 81.

Samuels bror Nils adlades också, men med namnet Lillieroth.

Som av en händelse har släkten en tredje gren, Eosander von Göthe. Det var Johan Friedrich som av Karl XII fick sitt adelskap på samma villkor som hans fars kusin, ovannämnde Samuel. Denna släktgren introducerades aldrig på Riddarhuset.

Torparsonen blev adelsman

Linderoths vapensköld
Arms of the noble family Linderoth no 337.

Visst fanns det social rörlighet förr. Som torparsonen Per Andersson Linderoth som valde den militära banan och slutade som Generalmajor av kavalleriet och krigsråd.

Innan du läser och tokhyllar svensk historia. Tänk på att ytterst få torparsöner kunde göra karriär så de som gjorde det var exceptionellt tursamma. Se det däremot som en kritik mot det samhälle som faktiskt förhindrade kunniga pojkar och flickor att komma fram i tillvaron.

Smed och torpare

Det är svårt att hitta någon som på 1600-talet är lägre på den ekonomiska rangskalan än en torpare och grovsmed. Och där, som snön till smeden och torparen Anders Nilsson, föddes Per  Andersson.

Han föddes 1596 i Vallerstads socken. Tog värvning i sena tonåren och blev 1625 ryttare vid Östgöta regemente. Måste ha gjort något fantastiskt bra för redan 1627 var han löjtnant vid  regementet och 1631 ryttmästare.

Per Andersson lyckades sedan överleva alla svenska krigståg och utsågs till överste för ett regemente tyska ryttare 1645. Vi kan ana att han då redan var rätt slängd i tyska. Adlad 1645-11-01 och introducerad 1647 under nr 337.

Av Karl XI utsågs han 1657 till generalmajor av kavalleriet och krigsråd, varvid han ar en av strategerna bakom de svensk-danska krigen som följde.

Per dog först 1673 (möjligen så sent som 1678, men det kan vara en felläsning av en trea någon gång i historien) på sin sätesgård Sörby och ligger jämte sin fru Catharina Agneta Nagel (från Tyskland, död 1671) begraven i Varvs kyrka.

Tydligen var han känd som en soldattyp för biskopen Terserus  väckte fråga i Linköpings konsistorium om hans begravning, eftersom han under sin livstiden utmärkt sig för att ha varit  ogudaktig, svurit mycket och säkert kunnat lastas för mycket med än så.

Hans och hustruns gravsten ska visst ännu finnas i Varvs kyrka.

Rosa i svenskt vapen?

 

Vapensköld greve Barck
Vapen för/arms of Greve/Count Barck, no 81.

Har vi verkligen ett svenskt vapen med rosa färger? Nä, men bra nära. Eller vad gäller för greve Barck?

Grevarna Barck har inte rosa, även om det är avbildat så på bilden här ovan. De var inte heller rött som i bilden här nedan, från svenska adelns ättartavlor, sent 1800-tal eller däromkring. Fältet i frågan är det 4.e och 6:e, det med enbalk belagd med en lagergren.

Vapensköld greve Barck
Vapen för/arms of Greve/Count Barck, no 81.

 

I Svenska adelns vapenbok, med Klingspors vapenteckningar, kan man se att Barck-vapnet är skrafferat med det som i Ranekes bok beskrivs som brunt. Det skulle lika gärna kunna vara purpur.

Det jag vill säga är att det inte h går att lita på färgavbildningarna från förr, men också att man förr inte alls hade den rigida tolkningen av en färg som vi har idag. vad som var purpur eller brunt var lite flytande, och eftersom rosa inte hade den barnklang som vi idag inte kan frigöra oss ifrån så kunde den färgen fungera bra för en konstnär som var tvungen att markera att det inte var frågan om rött.

Ge Barck
Vapen för/arms of Greve/Count Barck, no 81

 

Svenska vapen på engelska

Vapen Hedberg ur SVK-boken
Vapen Hedberg ur SVK-boken

Nu är det nära. Korrekturen är ute på sin sista vända och snart trycks vår bok.

Det har varit en otrolig resa, och vi har lärt oss mycket. Dels mycket engelskt fackheraldiskt språk, men även att korrigera det svenska. I arbetet med att översätta har vi i arbetsgruppen insett att vi inte alltid varit så konsekventa som vi trott. Och att vi är otydliga. Det sista har inte minst våra engelska vänner berättat när de hjälpt oss med översättningarna.

Ett annat problem var att hitta en spridning på det heraldiska konstnärliga arbetet. Några vapen förekommer om och om igen i böcker medan andra aldrig syns. Det är de sistnämnda vi försökt att lyfta fram med denna bok.

Det är lätt att tycka att de engelska översättningarna är meningslösa, men vi tror att de kommer att betyda mycket för synen på svensk heraldik utomlands. Nu, för första gången, är faktiskt svensk heraldik tillgänglig på ett systematiskt sätt.

Beställ den redan idag via Svenska Heraldiska Föreningens webbshop.

Vi trycker boken senare i vår.

Protoheraldik hos tempelriddarna

Tre riddare på relikskrin från tidigt 100-tal

Tre riddare på relikskrin från tidigt 100-tal

När kom heraldiken till? Evig fråga bland heraldiker. Här är ytterligare en pusselbit för den som vill forska i saken.

Dessa tre riddare hittades för ett tjugotal år sedan i tempelriddarnas kyrka i London. Som du ser är rustningarna typiska för denna tid, med en enkel föga ansiktstäckande hjälm i normandisk stil. Detsamma gäller sköldarna.

Men dekorationen på sköldarna är intressant. Här finns två geometriska motiv och något som jag tror ska föreställa vingar. Jag är dock öppen för alternativa tolkningar. Dessa tre avviker från de motiv vi ser på Bayeux-tapeten som endast är några decennier äldre. Men de avviker också från de heraldiska motiv som framträder i heraldikens begynnelse, speciellt vingarna. Just den typen av motiv förekommer inte i heraldiska vapen förrän på 1200-talet.

Vad som är intressant att tänka på är att de geometriska motiven överensstämmer med dem vi kan se på dopfuntar och liknande från samma tid, varför jag tror att man ska vara försiktig med att attribuera dem till en viss person eller släkt. Det är nog helt enkelt ett uttryck för det Horror vacui som är så typiskt för medeltiden.
Det antyds om inte annat av att såväl hjälm som ringbrynja också har dekorerats.

Scen ut Bayeux-tapeten som visar en rad proto-heraldiska sköldar.
Scen ut Bayeux-tapeten som visar en rad proto-heraldiska sköldar.

 

SCA och dess kreativa heraldik

Exempel på vapen från SCA
Exempel på vapen från SCA

Låt mig säga det på en gång. Jag gillar SCA. Det är en kul förening med många goda idéer. Men tyvärr – allt är inte så bra. 

Ett problem är deras heraldik. De vill så gärna vara medeltida men kommer allt som oftast fel. Varför vet jag inte, men jag ser två tänkbara skäl.
Det ena är att de grundar sig för mycket på brittisk heraldik så som den har beskrivits i heraldiska verk från tidigt 1900-tal. Det kan verka lärt men dessa böcker lider av en påfallande brist på källkritik.
Det andra är att de har ett regelverk som bygger på 1900-talets tänkande översatt till en fiktiv medeltid.

Konsten får styra heraldiken

Det gör att de till exempel behöver belägg från konsten för att godkänna nya motiv i heraldiska vapen utan att inse att den medeltida konsten är fantasifull och nästan alltid religiöst färgad (dvs motiven kan ofta anspela på en händelse eller beskrivning ur bibeln).
Heraldiken å andra sidan är för att vara medeltiden påfallande sekulär. De motiv som finns i heraldiken är aldrig (vad vi vet) religiöst färgade utan har helt andra bakgrunder. Lek med ord kopplade till plats, hjältedåd eller helt vanlig praktisk enkelhet för slagfältet är de tre huvudtankar bakom ett vapen.
Rebusvapen är ytterst ovanliga, likaså komplicerade

Konsekvensen av detta tänk blir att man skapar heraldiska vapen som på bilden här ovan. Varje enskild detalj må kunna beläggas i en medeltida källa men endast ett (Irisko Aranyas, kolumn 1, rad 3) kan sägas motsvara ett medeltida vapen. Alla andra är hopplöst daterade till barock eller nutid.

Sällskapet för kreativ anakronism har verkligen ett talande namn, men med det namnet bör man nog fundera på om man vill vara en medeltidsförening (och då vara extremt strikt i sitt regelverk) eller leka som man gör nu och skippa reglerna helt och hållet. Som det är nu känns det som om man vill vara reenactment fast man egentligen leker Games of thrones.

Två heraldiska medaljörer i tidningen

Jesper Wasling och Stefan Bede i Borås Tidning 11 mars 2017
Jesper Wasling och Stefan Bede i Borås Tidning 11 mars 2017

Trivsam läsning i dagens Borås Tidning – Artikel med mig och Stefan Bede.

Som du som läsare av denna blogg vet fick jag medalj för en vecka sedan. I veckan blev det därför kontakt med Borås Tidning som idag publicerade denna artikel.

Det finns förstås inte så mycket att tillägga mer än att artikeln var trivsam läsning. I övrigt känner jag mig lite partisk.

Och detta var den sista referensen till denna medalj på mycket länge.

Nu fick jag medalj

Jesper Wasling with medal
I, Jesper Wasling, with medal and with Christian Thorén behind me.

Årsmötet avklarat och jag fick min medalj. Dessutom höll jag föredrag (mer om det i ett kommande inlägg) och omvaldes i styrelsen för 24 gången. 

Årsmötet är alltså över för denna gång och Svenska Heraldiska Föreningen lever vidare. Starkare än någonsin visar det sig efter att vi set medlemstalen för 2016. För första gången över 500 medlemmar, familjemedlemmar inkluderade.

Det var i Göteborg denna gång så det var nära hem för mig. Skönt, för då blir det mindre resstress.

Bra möte var det också. Kanske inte så många besökare som jag hoppades men ungefär lika många som jag trodde.

Tyvärr lämnade både Kim och Marko styrelsen. Kan förstå dem eftersom det tar lite tid, men tråkigt är det för de har båda mycket att tillföra föreningen och svensk heraldik. Därför är jag glad att de stannar i föreningen i olika arbetsgrupper.

Annars var det inte mycket nytt. Omval på alla andra poster (och då räknar jag in att Pontus blev ledamot istället för suppleant). Bara män. Det får vi arbeta på till nästa möte. Eftersom vår, liksom alla andra heraldikföreningar, till 80 % består av män har vi en stor skara potentiella medlemmar som vi inte nått fram till än.

Mer om årsmötet kommer i nästa nummer av Vapenbilden.

 

Älgar i heraldiken

Trots att älgar är Skogens konung har de varit ovanliga i svensk heraldik, undantaget två landskapsvapen. 

Men nu tycks en förändring vara på gång. På bara några år har ett flertal vapen med älgar registrerats av Svenskt vapenregister.  Det är dem som är med  den här artikeln.

En del naturliga. Några med bara horn och andra väldigt fantasifulla. Det är inte en utan flera upphovsmän bakom kompositionerna.

Nu väntar jag bara på att få se lite renar med. De är än ovanligare.

Coat of arms of Bertil Wållertz
Coat of arms of Bertil Wållertz

SV-90 Bertil Wållertz, Zuchwil

Sköld: I guld en röd älghornskrona och däröver en av en tinnskura bildad blå ginstam.
Hjälmtäcke: Blått fodrat med guld.
Hjälmprydnad: En uppstigande älg med röd beväring delad medelst en tinnskura i guld och blått.

Coat of arms of Ronnie Boenke
Coat of arms of Ronnie Boenke

SV-111 Ronnie Boenke

Sköld: I guld en upprest svart bevingad älg med röd beväring hållande en blå hästsko mellan frambenen.
Hjälmtäcke: Svart och blått fodrat med guld.
Hjälmprydnad: En uppkommande svart bevingad älg med röd beväring hållande en blå hästsko.

Coat of arms of Arne Andersson
Coat of arms of Arne Andersson

SV-193 Arne Andersson

Sköld: I grönt två i andreaskors lagda, från varandra vända yxor, i vardera korsvinkeln åtföljda av ett utåtvänt eklöv, allt av guld.
Hjälmtäcke: Grönt fodrat med guld.
Hjälmprydnad: Två älghorn av guld.

Coat of arms of Fredrik Ingman
Coat of arms of Fredrik Ingman

SV-284 Fredrik Ingman

Sköld: I blått, en ginbalk av silver belagd med ett rött liljekors, åtföljd ovan av en lilja av guld och nedan av en ros av silver med blombotten av guld och gröna foderblad.
Hjälmtäcke: Blått fodrat med silver.
Hjälmprydnad: En vildman hållande en klubba, allt av silver, mellan två älghorn av guld.

Coat of arms om Kim Aronsson
Coat of arms of Kim Aronsson

SV-346 Kim Aronsson

Sköld: I rött en på ett treberg av guld stående älg av silver med horn av guld, hållande en från sinister inkommande brandslang av guld sprutande vatten av silver.
Hjälmtäcke: Rött fodrat med silver och guld.
Hjälmprydnad: En fågel Fenix av silver med beväring av guld uppkommande ur en eld med lågor av guld med röd kant.

Sveriges bästa blogg om #heraldik, #vapensköldar, #härolder och #historia