I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Ackerstierna.
Stephan Ackerstierna och jag började prata om ett vapen 2007 och fick till vapnet samma år. Det fanns tre krav inför kompositionen:
Vapnet skulle innehålla en stjärna
Vapnet skulle anspela på hans verksamhet som kennelägare
Vapnet skulle visa på jakt
Det finns inget mer typiskt jaktdjur än älg, om man är svensk. Därför fick älgen bli en symbol för jakten. Och med älgen följer inspirationen från Jämtland (som inte har något med Ackerstierna att göra) varför hundarna blev två på var sida. En stjärna placerades mellan älgens krona i hjälmprydnanden. Att ha den i skölden hade gjort densamma alldeles för överlastad.
Blasonering av Ackerstierna
Sköld: I blått fält ett framåtseende älghuvud av silver med horn av guld åtföljd på var sida av två uppresta hundar av silver stående på av en bågskura bildad stam av guld. Hjälmtäcke: Blått hjälmtäcke fodrat av silver och guld. Hjälmprydnad: Ett älghuvud av silver med horn av guld, och mellan hornen en sexuddig stjärna av guld. Valspråk: Morgondagens jägare i dag.
Stephan Ackerstierna antog vapnet den 1 augusti 2007 har för sig och sina bröder. Rätt att föra detsamma har dessa tre, deras familjer och efterkommande. Släkten härstammar från Råda socken, Härryda härad i Västra Götaland.
Vapenbilden finns i en mer naturlig avbildning på Stephans hemsida: ackers.se
Vapen Wasling i 1600-talsstil, av Jens Christian Berlin.
”Det finns inte en enda broschyr om hur man gör skjortor, strumpor, skor, bröd; Encyklopedin är det första och enda verk som beskriver dessa för mänskligheten så nyttiga konster, medan bokmarknaden översvämmas av böcker i den enfaldiga och löjliga vetenskapen heraldik.”
Så lyder Louis Jaucourt beska ord i artikeln ”Héraldique” i Diderots Stora encyklopedi år 1765, i Adam Heymowskis översättning (i artikeln ”Arvid Berghmans heraldiska samling i Kungliga biblioteket”
Och liksom Heymowski (som var en glad och frejdig man, tillika bibliotikarie vid kungliga slottets bibliotek) konstaterar j att marknads numera överfylls av böcker i allt mellan himmel och jord. Dock mer sällan i ämnet heraldik. Därför har jag dedikerat denna blogg till det löjliga och enfaldiga men ack så roliga ämne.
Försvarsmaktens tekniska skola. Teckning: Vladimir Sagerlund, statsheraldikerämbetet
Svenska myndigheter har sedan 1990-talet fått en fäbless för tinkturen purpur. Den förkommer påfallande ofta i nyskapade vapen – möjligen mot statsheraldikerns vilja.
Statsheraldikern är med rätta tveksam till att använda purpur. Den åsikten ska man få ha, och den åsikten ska man även få genomdriva som enskild aktör (man kan ju som heraldisk konstnär även vägra använda silver eller blått eller lejon eller delningar ).
Att jag som enskild aktör har något emot ett heraldiskt element betyder däremot inte att det per definition är fel att använda av andra. Det betyder bara att jag har något emot det. Ska något vara fel så krävs det lite mer än att bara tycka något. Därför har det varit rätt av statsheraldikern att i skapandet av nya kommunvapen undvika tinkturen purpur, men det är lika rätt att använda den i nya släktvapen.
Purpurfärgade vapen godkända av statsheraldikern
Från 1992 till 2008 har statsheraldikerämbetet tagit fram och godkänt sju vapen med tinkturen purpur. Clara Nevéus var statsheraldiker fram till 1999, därefter Henrik Klackenberg. Såsom varande en myndighet får vi säga att det är så nära en bekräftelse vi kan komma. Därför är det värt att visa på vilka dessa vapen är.
Det är också viktigt att påpeka att statsheraldikern i sig inte har möjlighet att förbjuda användandet av symboler varför dess chef sitter i en rävsax. Därför ingen skugga över dem. Jag ser här bara till vad myndigheterna har genomfört, inte vad dess företrädare tycker om besluten som sådana.
1. Verkstadsadministrativt centrum (VAC)
Skapat 1996. VAC existerade 1997-98.
Blasonering
I blått fält en med åtta ben försedd häst av silver i språng med man svans och hovar av guld och med blixtar av guld vid hovarna över en av ett bågsnitt bildad stam av silver belagd med ett åt sinister öppet kugghjul av purpur.
Skölden lagd över ett stolpvis stående svärd av guld.
Kunglig krona över skölden
2 Arméns tekniska centrum (ATC)
Skapat 1992. ATC verkade 1994-98, föregångare var Materielunderhållscentrum (AMC) 1992-95.
Blasonering I fält av purpur ett kugghjul av guld.
Kunglig krona över skölden
3 Arméns tekniska skola (ATS)
Skapat 1995.
Blasonering
I fält av purpur ett kugghjul av guld. Skölden omgiven av en öppen lagerkrans av guld.
Kunglig krona över skölden
4 Försvarsmaktens tekniska skola (FMTS)
Skapat 2007
Blasonering
I fält av purpur ett stolpvis ställt svärd lagt över ett kugghjul.
Kunglig krona över skölden
5 Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM)
Skapat 2008
Logotyp i vapenform
Kluven av purpur vari sex balkar av silver och purpur.;
6 Fallskärmsjägarskolans/Fallskärmsjägarkåren
Skapat 2000. Tidigare använt av Fallskärmsjägarkåren (FJS, 1994-2000).
Blasonering
I fält av purpur en fallskärm med fem linor inom en öppen lagerkrans, allt av guld.
Kunglig krona över skölden.
Vapen för riksmarskalken och dennes verksamhet. Stavarna bakom skölden är det som visar att det är marskalken som är avsändare. Teckning: Vladimir Sagerlund.
Riksmarskalksämbetets purpurstavar
Skapat 2012.
Blasonering
Stora riksvapnet med vapenmantel och lagt över två med kunglig krona krönta korslagda marskalksstavar av purpur beströdda med öppna kronor av guld.
Riksmarskalkämbetet leds av riksmarskalken som inför statschefen svarar för hovförvaltningens arbete. Här rör det sig om stavar bakom skölden och inte en tinktur inom densamma. Det är helt inom det traditionella bruket av purpur inom heraldiken.
Med traditionella menas här perioden från 1809 och framåt, dvs perioden då personliga vapen i form av adelsbrev i stort sett upphörde.
Frågan dyker upp emellanåt och är befogad eftersom en vapensköld är symbol för något annat är sig själv.
Min personliga åsikt är att man inte ska behöva känna oro för att kliva på en matta med en vapensköld på. Inte heller om mattan har en logga för ett företag, som är vanligt vid entrér till affärer.
Skälet är att jag tycker att man ska se skillnad på det individuella och det massproducerade. En liknelse skulle kunna vara det medeltida slagfältet. Här fanns fanor som visade hären vägen. De var förbrukningsmaterial. Här fanns sköldar som skyddade riddaren. Den målade skölden var en förbrukningsvara som ingen tveka att låta slås sönder (hellre den än man själv). Men baneret, det var heligt. Det skulle skyddas till varje pris.
För mig är dörrmattan inget baner, det är en sköld. På ett ungefär.
Dessutom. Vem hyser betänkligheter över att torka av skorna på en matta med texten ”Välkommen”. Vi skulle ju kunna se denna matta som en förlängning av värdens välkomnande ord, men vi väljer att se mattan som just en matta.
Hur visste svenskarna under medeltiden hur lejon såg ut?
Ungefär den frågan kommer ofta. Och det kan verka underligt eftersom medeltidens människa i Sverige sällan såg lejon eller andra fantastiska sydländska djur i skog och mark.
Jämte örnen var lejonet redan i begynnelsen det mest vanliga vapendjuret och det beror att lejonet var väl känt genom konsten, inte minst den religiösa.
För att förstå är det kanske bäst att jämföra med dagens fantasy-filmer. Här finns mängder av monster som återkommer i olika variandet. Ingen av oss har sett dessa varelser på riktigt, men vi har alla en ungefärlig uppfattniong om hur de ser ut. Detsamma märker du om du studerar bestiarier från medeltiden. Ovanliga varelser tenderar att framställas med olika mellan de olika böckerna medan vanliga monster är mer lika.
Lejon fanns under medeltiden i bergsområdena upp mot nuvarande Turkiet och inte alls bara i Afrika söder om Sahara.
Boråsregionen, eller Sjuhärad eller Södra Älvsborg som det också kallas, är den region som ligger kring Borås och som omfattar sju gamla härader och åtta nutida kommuner.
Regionen är hopplös att illustrera om man inte vill använda en knalle eftersom den aldrig har varit ett administrativt centrum. Men av en slump så kom jag att fundera på den här loggan som syns nedtill. Det är helt enkelt en karta som visar var respektive kommuncentra ligger.
Men hur blasonerar man det? Svaret är att det inte går. Därför för det här vapnet fortsätta vara en fantasi.
Imagining a territory. Constructions and representations of late medieval Brabant. Så heter ett NWO bekostat projekt (2016-2020) vars syfte är att analysera hur interaktionen mellan furstar, adel och övriga ur samhällseliten gemensamt påverkade skapandet, föreställning om och representationen av ett tänkt territorium före kartografin.
Projektet har ännu knappt kommit igång men det känns som ett mycket spanned anslag. För en heraldiker som intresserar sig för medeltidens nyttjande av symboler i syfte att markera överhöghet är den här kunskapen extremt viktig. Ändå är det tyvärr en forskning som sällan syns inom heraldiska skrifter (eller någon annanstans).
Studien kommer att fokusera på hertigdömet Brabant men jag ser att man lika gärna kan göra det över landskapet Västergötland eftersom lagsagan, stiftet samt uppdelningarna i hertigdömen aldrig sammanfaller. Klara gränser finns först från 1634. Ändå finns det en klar uppfattning om vad är området Västergötland.
Motsvarande studie skulle kunna göras i Östergötland.
Det ska bli intressant att följa och de som idag är de ansvariga är Joey Spijkers, Mario Damen och Kim Overleat. Detta projekt använder heraldiken som en del av sitt studieunderlag, jämte arkitektur, kartografi, berättelser och administrativa indelningar.
Arms of Magnus Anderberg family. Vapensköld för familjen Anderberg
Efter en lång tids önskan om att minimera antalet begrepp inom heraldiken har de åter blivit fler. Det är inte alltid tydligt.
Jag får erkänna att jag själv är en del av detta, så detta inlägg är åter en understrykning av att jag ser mer kritiskt på hur vapen ska blasoneras.
I detta fall vill jag ta upp svärd, sabel och värja. Jag kan inte påminna mig om att man valt några andra ord än dessa under 1900-talet. Kanske har det dykt upp något enstaka, men många är de inte.
På senare år har det däremot blivit allt vanligare, Ett begrepp som SVK släppte igenom nyligen var pallasch. Detta vapen är i allt väsentligt identiskt med en värja och vid stilisering absolut identiskt. Att använda det ordet i stället för värja är alltså fel om man vill ha tydlighet. En värja är det som Magnus Anderberg har, och blasonerar, i vapnet här ovan.
Med sabel avses i svensk heraldik den breda böjda österländska sabeln. Inte den västerländska som även den i allt väsentligt ser ut som en värja. Att dessa nämnda vapen för en militär används med olika teknik är inget som en heraldiker behöver bry sig om. Ändå har SVK slarvat och släppt igenom en sabel som rätteligen borde vara en värja.
Norrland är på väg att bli en egen region i Sverige. En gigantisk region. Då är det klart att de behöver en sammanhållande symbol – en flagga kort och gott.
Min heraldiske vän och kollega Enar Nordvik har dels sammanställt Norrlandsflaggornas historia, dels komponerat förslag till nya. Att Norrland behöver en flagga är ganska givet om det nu blir en gigantisk region bestående av sju till nio landskap (jag vet inte om Hälsingland och Gästrikland är tänkta att vara med, de ligger trots allt nära Uppland).
Omöjligt förena landskapsvapnen
Med så många landskap inblandade går det inte att göra ett sammanslaget landskapsvapen. Det behövs ett nytt vapen och då är det klokt att välja en häroldsbild som även fungerar som flagga, för flaggidén är det som får gå i första hand.
Att göra så är inte helt unikt. Island gjorde samma sak när de skippade sin falk och lutfisk.
Äldre idéer kring en flagga för Norrland. Bild: Enar Nordvik
Inte första Norrlandsflaggan
Man har flera gånger tidigare försökt skapa en flagga för Norrland men de har inte riktigt fångat allmänhetens intresse.
De har det gemensamt att de har ett skandinaviskt kors men de har också det gemensamt att de är lika redan befintliga flaggor. Kanske också det att de har skapats och förts fram av organisationer som trots sina egna anspråk inte av andra norrlänningar har sett som företrädare för norrlandsgemenskapen.
Enar Nordvik har sammanställt dessa flaggor på sin hemsida för dig som vill läsa mer. Jag tycker att denna psykedeliska flagga är den som passar norrlänningens sävliga sinnelag näst.
Kyrkans Tidning har uppmärksammat att det kommer en bok om heraldik i sommar.
Den här lilla artikeln visar i all enkelhet hur media fungerar. Visa vilken tidning som helst en nyhet som berör deras läsekrets och du har storchans att bli publicerad.
Artikeln tar upp tre kyrkliga vapen men glömmer bort de andra 197. Men det bjuder jag på.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
