Den normandiske riddaren

 

En normandisk riddare frå mitten av 1000-talet
En normandisk riddare, mitten av 1000-talet och 100 år framåt

Den normandiske riddaren, skaparen av vår heraldiska konst, vem var han?

Läser du äldre heraldisk litteratur så står det ofta att heraldiken skapades för att man hade kommit på en hjälm som täckte ansiktet. Det är den hjälm som du ser på bilden här ovan. Nej, den är inte speciellt täckande jämfört med äldre tiders hjälmar.

Skölden nämns också, men om vi ska vara krassa så är det här visserligen den bästa sköld som skapats för ryttare innan plåtrustningen uppfanns, men det är nog historiens dittills sämsta för att måla snygga emblem, just eftersom den är så avlång.

Den fana som han har, som endast bars av ett fåtal ledande riddare, var inte heller så så stor att deras uppgift var att visa ett tecken som folk skulle följa. De var istället ett tygstycke som folk skulle se och följa men som inte skulle störa bäraren i striden. Därför, tror jag, är de som visas på Bayeuxtapeten inte symboler för en person eller grupp utan dekorationer skapade för att se snygga ut i stunden.

Det är av den anledningen som samma person på nämnda tapet i samma strid kan ha två olika baner och två olika motiv på skölden. Av den anledningen tror jag inte att heraldikens ursprung ska härledas ur de normandiska riddarnas militära utrustning.

Normandisk kultur och heraldikens födelse

Jag är här ute på djupt vatten, för normandisk kultur från 900-talet fram till mitten av 1100-talet är inte min starka sida.

Vad jag vet är att heraldiken kan spåras till området kring Normandie i mitten av 1100-talet. Det var här som samtidens starkaste militära makt fanns (trots allt, det var inte deras huvudstyrkor som kämpade borta i korstågen, intog södra Italien och på annat sätt gjorde livet till ett helvete för de boende på platsen. Det var deras militära överskott som verkade där).

I Normandie och England fanns även arvtagarna till samtidens rikaste män, Vilhelm Erövraren och Allan Rufus. Faktum är att förutom att Vilhelm höll 17% av all jord i England. Omkring 40% av all jord kontrollerades av 10 laymen och 12 kyrkliga dignitärer. Mäktigast var Allan Rufus med omkring 7%. Av resterande mark höll kyrkan 26% och aristokratin resten, den aristokrati som erkändes av Vilhelm.
Hela Englands maktelit hade alltså på några år helt bytts ut och Englands politiska kultur var identiskt med det som fanns i Normandie med omgivning. Det var deras barn som skapade heraldiken.

Så vad i deras politiska och sociala kultur var det som triggade igång heraldiken? Vi vet att heraldiska bilder under 1100-talet bars furstar och baroner, det vill säga män med arméer. Vi vet också från William Marshals krönika att han själv inte förde sin fars vapen eftersom han inte var i dennes tjänst. Alltså var den heraldiska bilden knuten till suveränitet men inte till familj. Den som som ärvde suveräniteten ärvde också vapnet.

Kan detta kopplas till den höviska kulturen? Ja, på ett sätt tror jag det. Den kulturen gav symboler ett nytt estetiskt språk som jag tror gjorde det möjligt att omvandla äldre tiders, i brist på bättre ord, totem, och förvandla dessa till en bild som passade i en ny struktur där sigill, flaggor och sköldar kunde användas som bärare av bilden.

Samtidigt tror jag att den individualism som fanns i nordmännens kultur och som kommer till uttryck i sagorna också fanns i den normandiska kulturen. Denna individualism var det som gjorde den normandiska kulturen så avvikande från övriga Frankrike så att nytt språk och ny religion inte bröt själva grunden i vikingakulturen – att man bygger band genom trohets mellan vänner och allierade, inte genom klantillhörighet och släktskap (även om det också betyder mycket, inget är svartvitt). Detta sätt att resonera, som ställer allianser över släkt, är det som Vilhelm använder som argument för att anfalla England 1066. Hans allierade Edward hade lovat honom arvet, vem bryr sig då om rättmätigt släktskap?

Det är här som jag känner att jag behöver forska lite mer. Det finns onekligen mycket som vi ännu inte tagit fasta på i den heraldiska forskningen och det finns mycket att lära.