Etikettarkiv: Släktvapen i Sjuhärad

Spännande och lättläst om Sturarna

Boktips

Författaren Bo Eriksson (i mitten) under historiedagarna i Borås 2017.

Sturarna – Makten, morden, missdåden
Bo Erikssons bok om Sturarna är en frisk fläkt, välskriven och väldigt intressant. Givande för varje heraldiker med medeltidsintresse .

Nu är det en tid  sedan denna bok kom ut men den är ändå så ny och bra att jag vill uppmärksamma den.

Eftersom Sture-ätten (troligen) stammar från trakterna kring Od, Hällstad och Hökerum mellan Borås och Ulricehamn blir det lite extra intressant för en sjuhäring som mig. Sannolikt har de också ett nära släktband med den vid Sture-släktens framträdande mäktiga Ving-ätten som finns i samma område och för samma vapensköld som en av de två Stureätterna. Ytterligare ett skäl för mig att engagera mig i denna släkt.

En lång släkthistoria

I sin bok följer Bo Eriksson vägen från den förste kände Sturen, Rörik under tidigt 1300-tal fram till den sist, Svante Mauritzson  som dog 1616. Det är en ”gripande historia fylld av Sturemord och djupaste förtvivlan”, som det står i bokreklamen.

Och det är spännande att följa släktens livsöde. Författaren ägnar tacksamt nog inte mängder med energi åt noter utan låter texten flöda istället. Det betyder inte att texten är opålitlig. Långt därifrån. Bo Eriksson har en gedigen kunskap i ämnet men vet att rikta sig till sin publik på ett språk som skapar intresse för ämnet. Han har dessutom en ton som uppmuntrar till kritiskt tänkande vilket är bra.

En styrka med boken är att den väldigt tydligt uppger släktförhållanden. För den som är insatt i svenskt 1300- och 1400-tal kan det säkert upplevas som påfrestande övertydligt, men för alla andra betyder det att man som läsare slipper googla upp vart och varannat namn. Därför är det här en bok som man också kan använda som en snabb och lättsam introduktion till tidsperioden.

Kyrkomålning som visar Anund Sture och Christina Lejonansiktes vapensköldar
Anund Sture och Christina Lejonansikte. Från Östra Ryd i Uppland. Anund var bror till Sten Sture dä men avled i relativt tidig ålder. 

Tacksamt är också att författaren dels tydliggör att Sture-ätten med vädurshorn är densamma som Sture-ätten med Sjöblad samt att den tredje Sturen, (Natt-och-Dag) faktiskt på mödernet är Sture och därför enligt den tidens sätt att se på släktskap är Sture.

En bra bok således, väl värd en läsning.

Och just det – Bo Eriksson nämner också heraldik lite här och där och bara det är värt en hel del.

Grattis till Mutka

Vapensköld Mutka
Mutka family Coat of Arms with a heraldic Tiger (Tyger). Artist: Ronny Andersen.

I helgen är det bemärkelsedag för två Mutkor. Det firar jag med lite Mutka-heraldik.

Även om medlemmarna i Svenska Heraldiska Föreningen troligen väl känner till detta vapen är det inte fastslaget än. Men det kommer.

Två versioner finns, och de är så snarlika att de snarare kan ses som bristningar än som skilda släktvapen. Fru M har det övre och med henne även sönerna L och D.
I denna version ser du en tyger (heraldisk tiger enligt engelsk stavning) i purpur  hållandes en svart passare .

En version av familjen Mutkas vapen
En version av familjen Mutkas vapen

Den andra versionen visar en tyger av purpur hållandes en synål i fält av guld. Den med lite göteborgshumor förstår förstås att det här syftar på något annat än ett mystiskt fabeldjur.

Detta var den första varianten av släktvapnet. Det är varken fastslaget eller förkastat av fröken E.

Bland ättlingarna till familjen ska i Borås finns även släkten Kranz.

En sköld för Mutka

 

Idag firar vi vapen Mutka. 

Symboliken är tydlig för den som kan sina ordvitsar. Släkten Mutka har sedan sin ankomst till Borås främst ägnat sig åt det textila. Vapentagaren själv är textildesigner hos Sveriges främsta skjorttillverkare. Därför var det naturligt att använda en heraldisk tiger, en TYGER.

Denna Tyger håller i hennes fall i en passare som är en symbol för  hennes intresse för och kunskap i inredningsarkitektur. Systern har en Tyger som håller i en synål och ytterligare varianter är på gång.

Färgerna är purpur i guld.

Vapnet är inte registrerat men finns publicerat i Svenska Heraldiska Föreningens matrikel.

Vapensköld Mutka
Mutka family Coat of Arms with a heraldic Tiger (Tyger). Artist: Ronny Andersen.

 

Födelsedagsfirande med vapenprakt

Thomas Falks tolkning av vapen Wasling
Thomas Falks tolkning av vapen Wasling

Eftersom det är min födelsedag idag så hyllar jag mig själv.
Varför ser vårt släktvapen ut som den gör? Vad betyder symbolerna? Här är berättelsen om min vapensköld.

Någon gång i mitten av 80-talet fick jag upp ögonen för heraldiken. Det tog inte lång tid innan jag tänkte att jag skulle göra en vapensköld men det tog lång tid innan den blev klar. Flera år faktiskt, och efter närmare 50 helt olika idéer som ritades upp för hand och färglades.

Läs hela artikeln om släkten Waslings vapensköld.

Ett vackert vapen av Thomas Falk

Vapen Wasling av Thomas Falk 2016.

Vapen Wasling av Thomas Falk 2016.

Heraldiske konstnären Thomas Falk har slutfört en tolkning av vapen Wasling och den har en roligt tvist.

Thomas Falk är välkänd för dig som följer den här bloggen. Vi har tillsammans gjort ett flertal heraldiska projekt och det hade blivit än fler om vi hade haft tiden.

Snitsig kantighet

Denna gång har han skapat en ny version av mitt släktvapen. Lägg märke till det vridna hjälmtäcket. Jag har aldrig sett en liknande lösning (men det finns säkert, det är svårt att hitta på något nytt under solen) och det ger vapnet en extra dimension.

Hela teckningen är också medvetet kantig och det har han fått ihop bra. Kantigheten hänger förstås ihop med hjälmens form där de små byglarna gör att hela vapnet får en annan struktur än vanligt.

Den här typen av hjälm ska inte ses som en ranghjälm för adelskap utan mer som en fri tolkning av den medeltida tunnhjälmen. Designen uppkom vid förra sekelskiftet i England och har därefter använts av den tyske konstnären Walter Leonard och av såväl Jan Raneke som Christer Bökwall i vapen publicerade i Skandinavisk vapenrulla.

Mer om Thomas Falk

Thomas har både en hemsida och en Facebook-sida. Båda är värda ett besök.

  • http://www.heraldik.n.nu
  • https://www.facebook.com/Heraldic-Art-and-Design-By-Thomas-Falk-121006508051071/

Vapen jag gjort: Claesson

Vapen Claesson
Arms for the Claesson family, from Borås

 

I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Claesson.

Släkten Claesson är knallar från Sjuhärad. Därför valdes knallen som symbol. Motivet är ovanligt men finns även i släkten Werner och Borås Högskolas vapen, som båda hör samman med Borås.

Peder Claesson som jag gjorde vapnet tillsammans med, jobbar tillsammans med sin bror med värderingar. Det är det som symboliseras av vågen. Ullsaxen är bara en ytterligare betoning av  kopplingen till Borås.

Claéssons använder även vapnet som varumärke för det gemensamma bolaget Claésson Konsult och Värdering i Borås AB. Notera att knallen i det vapnet är vänd in mot sidan, i courtisie.

Jag har tidigare skrivit om just detta vapen här.

Vapen jag gjort: Westfalk

vapen Westfalk
Arms for the family Westfalk, from Borås.

I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Westfalk från Borås. Ett av de första jag komponerade.

Johanna Westfalk är en gammal vän till mig och vi gjorde det här vapnet omkring 1992. Vapnet är självklart en falk. Att den råkar vända sig mot vänster (väst) har däremot inget med symboliken att göra utan är vanlig heraldisk återgivning. Familjen Östfalk, om denna finns, skulle ha sin falk på samma sätt.

Att det är en falk och inte en örn syns på bjällrorna. Endast klar har dessa och det hänger ihop med falkjakt.

Hjälmprydnanden syftar på London, där Johanna bodde under några år. Vapnet får föras av Johanna, hennes syskon och deras ättlingar.

Hela schablonen och innehållet har använts med Jan Ranekes tillåtelse.

Deras Vapen – Stefan Bede & Claus Berntsen

Bede family Coat of Arms as a Kamon
Bede family Coat of Arms as a Kamon

I Serien ”Mitt vapen” kom turen nu i veckan till Stefan Bede. 

Det är en kul serie han gör, Claus Berntsen. Och det säger jag inte bara för att jag känner honom väl som heraldiker och för att han intervjuat mig och nu senaste vännen Stefan Bede.

Heraldiska släktvapen brukar alltid förklaras som om att det var självklart hur de skulle se ut. Jag tycker att Claus har visat att hans, mitt och Stefans alla tre led av mycket mer tvekan än man först kan tro. De ser ju så självklara ut.

Stefans jämförelse med en tatuering var bra. Man trycker inte in något som ska vara för evigt bara för att det är kul för stunden. Det måste kännas rätt.

Läs intervjun med Stefan Bede

Läs intervjun med Claus Berntsen

Läs intervjun med Jesper Wasling

Arms for Berntsen family, by Ronny Andersen
Arms for Berntsen family, by Ronny Andersen