Every three years a new Swedish peerage book are published. The next one are due to 2016. In the peerage book, you find every Swedish nobleman/woman.
The Swedish Peerage Book (Adelskalendern) accounts the lineage of living families that have been introduced into the House of Nobility.
In 2016, it catalogues the 47 count, 136 baron and 509 untitled noble families still living (2013) together with their coat of arms
The peerage book also includes a brief introduction into the families historical background of each family.
The 107th edition of the Swedish Peerage Book will be printed in December 2015.
Internet är fritt för alla. Så ska det vara, luften är fri. Men baksidan är att vi får stå ut med några riktigt usla bloggare.
Med usla menar jag nu inte att man stavar fel eller liknande. Tro mig, jag har korrläst akademiska avhandlingar, rapporter och andra texter av välutbildade personer och vet att alla – hittills utan undantag – skriver mer eller mindre fel. Även jag. Alla har däremot inte tid och kunnande att korrigera sina texter, men det är en annan sak.
Nä, med usla menar jag de som mot bättre vetande sprider felaktigheter och tyckande men påstår att det är fakta. Några av dessa tar jag upp här:
Anders Edwardssons blogg http://svenskhistoria.blogspot.se/ Han lider av nyliberalism, tycks han tro, samtidigt som han vill tysta de som tycker annorlunda. Riktigt så skriver han förstås inte, men den som gör en ”ironisk” (nu var jag ironisk) världsregering och där placerar in Al Gore, Barack Obama och George Soros jämsides med Robert Mugabe, Vladimir Putin och Kim Il Song, den personen är inte att lita på när han gör andra överväganden.
Prosten Nils Rabenius står för svensk heraldiks mest framgångsrika bluff. Och som belöning för bluffen blev hans två sonsöner adlade. Det är en ordentlig ”beviskedja” som Rabenius presenterar och vi ska nu följa den.
Arms of the city of Kalmar, 13:th century, The first known in Sweden. And below the arms of city of Kalmar today.
Kalmar is today a modest Swedish city but during the middle ages it was one of the most important cities in Scandinavia. So important that the Scandinavian union (1396-1523) was codified here and the union are since then called the Kalmar Union.
Kalmar har äldsta vapnet
1247. Året då Sverige med säkerhet har ett heraldiskt stadsvapen. Ett dokument visar att Kalmar hade ett sigill med en vapensköld vid denna tid. Därmed är de först i Sverige. Deras motiv är däremot ganska alldagligt för att vara stadsvapen från den här tiden, det visar ett torn som visar att staden hade ringmur. Eller åtminstone ville göra sken av att ha ringmur till dem som de skickade brev till. Därefter kommer vapen för de andra städerna i Sverige under medeltiden.
Arms of the city of Kalmar, 20:th century
Magnus Erikssons landslag från 1346 kräver att samtliga städer ska ha ett märke (=vapen eller bokstav). Därefter kan man se att allt ler städer tar ett vapen, och en bit in på 1400-talet får till och med ett härad ett vapen.
Joakim Pauli har skrivit boken om släkten Paulis vapensköld(ar)
Joakim Pauli har skrivit en bok om släkten Pauli. Den vill jag att ni ska känna till.
Dagens boktips har jag inte läst, men den kommer att recenseras i nästa nummer av Vapenbilden. Joakim Pauli, min gamle heraldiske kollega i SHF, är en synnerligen kompetent släktforskare och heraldiker och jag är därför säker på att hans bok är en ordentlig genomgång av både släkten och dess vapensköldar. Jag har dessutom hört ett föredrag som senare blev till boken och redan det lovade gott.
Igår var det 600-års”jubileum” av slaget vid Azincourt. Det är inget att fira, för vad ledde det till? massor av döda människor och att allt efteråt kom att vara som det var dessförinnan – med Engelsmännen på andra sidan kanalen där de började.
Militärhistoriskt finns det förstås en hel del att lära genom att studera detta slag, som är ett av de få stora under europeiskt 1400-tal (strider på slagfältet var inte så vanliga, det var däremot belägringar). Men det jag såg igår på sociala medier var en form av nationalistiskt hyllande eller att slaget betraktades som ett sportevenemang som engelsmännen vann och fransmännen förlorade. Dödens närhet vill få (som jag såg) inte kännas vid.
För en heraldiker är slaget tämligen ointressant, även om det gav en nystart till Strumpebandsorden och en ny häroldsorganisation. Men denna hade kommit till ändå, även om slaget hade blivit inställt, och samma personer (förutom de som dog) hade blivit invalda eftersom man hädanefter mer gick på börd än stridsduglighet, som Edward III premierade när Strumpebandsorden grundades.
Shakespeares genialitet
Shakespeares pjäs om Henry V är däremot intressant och handlar inte alls om slaget. Däremot om vånda, plikt och propaganda inför och efter en strid.
Den som läser min blogg har nog insett att förbud inte är min grej. Jag föredrar det goda exemplet.
Tinkturen purpur är den mest kontroversiella frågan i nutida svensk heraldik (strax före adoption, som jag återkommer till).
Purpur är en ovanlig tinktur
Jag har i tidigare artiklar visat på att 1900-talsheraldikernas åsikt att purpur endast är en kunglig tinktur är fel. Faktum är att ingen kunglighet någonsin, förutom kungariket Leon i nuvarande Spanien, har använts sig av denna tinktur i heraldiska vapen. De har däremot använt purpur i fysiska mantlar och kronor som heraldiker sedan ritat av, men det kan man endast med möda kalla heraldik. Speciellt mantlarna är per definition icke-heraldik.
Däremot förekommer purpur i omkring 1 % av alla adelsvapen från 1700-talet. Det är en mycket ringa summa. Så ringa att man utifrån 1700-talsperspektivet bör fundera på om purpur ens ska finnas i svensk heraldik eller inte. Problemet med att använda 1700.talet som exempel är att man under det århundradet fick för sig att ofrälse inte fick använda heraldiska vapen samt att den öppna hjälmen plötsligt blev ett adligt rangtecken, vilket den inte varit dessförinnan (den som tror motsatsen är välkommen att titta på det tusental sigill som visar öppna hjälmar i borgerliga vapen från 1600- och 1700-talen)
Jag manar till försiktighet
Med detta sagt, att jag anser att purpur är en korrekt heraldisk färg att använda från 1900-talet och framåt, uppmanar jag ändå till försiktighet. Att jag tycker en sak betyder inte att alla andra tycker detsamma. Det kan hända att jag blir överröstad i kommande SVK-sammanhang varpå vapen med purpur får svårare att få ett erkännande.
Så den som vill komponera ett vapen som uppnår traditionell svensk stil bör vara försiktig med tinkturen purpur. Och tinkturen grönt, för den är inte heller så vanlig i äldre vapen förutom på träd och gräs, dvs som en naturlig färg, inte en heraldisk tinktur.
På senare år har purpur dessutom nästan blivit mode i och med att ett stort antal nya vapen tillkommit med tinkturen i skölden. Två nya släktvapen (Rundström och Englaborn) har ett fält av purpur och ytterligare fyra har en detalj eller hjälmprydnad med purpur. Inte så revolutionerande mycket. Faktiskt färre än adelsvapnen på 1700-talet eftersom SVK har närmare 350 vapen registrerade, under granskning eller inte ens kända för allmänheten.
The house of nobility with its 1700 coppar plates are the center of Swedish heraldry. Open for visitors,
In 1626, the house of nobility was founded. The ”house” was more of a corporation for the nobility when the Swedish Parliament was divided into four estates.
If a family was given a letter of nobility they had the right to be introduced to the House of nobility. When so, their coat of arms was painted on a copper plats and hanged on the wall. The coat of arms is arranged in numerical order according to the year of introduction.
Altogether 2 330 families where introduced, 1700 of them have had their Coat of Arms painted.
For heraldist, the great hall is one of the most exciting places on earth (if you’re not a heraldist, it’s still a beautiful room).
Arms of Krister Nilsson Vasa, Seneschal of Sweden 1435-1442
1442 dör drotsen Krister Nilsson och med honom drotsämbetet som infördes av Magnus ladulås omkring 1280.
Efter dansk förebild inför nu kung Christoffer en hovmästare. Hovmästarämbetet kommer att finnas till långt in på 1500-talet. Hans roll är aningens annorlunda. Mycket mäktig, men inte riktigt lika fristående.
Fast skillnaden var nog ändå mer kosmetisk, för samhället hade förändrats så mycket att det var svårt att få en fristående drots att fungera i centralförvaltningen. Han skulle ha mindre makt än hovmästaren fick med statsförvaltningen i ryggen.
Svenska drotsar
Som synes här nedan var drotsämbetet inte alltid tillsatt. Det tycks framför allt ha funnits i krigstider, som brödrastriderna under tidigt 1300-tal, under Albrekts tid och under Engelbrektupproret. När kungamakten satt säkert fanns däremot inget behov av drotsar.
Små frågor till listan här nedan är: 1 Vem var kung Birgers drots 1300-1310?
2 Varför nämns inte Krister Nilsson med samma stora bokstäver som Karl Knutsson Bonde i historieskrivningen för 1430-talet? Har det med vad som hände kring 1450-talet att göra? Men vem visste 1438 vad som skulle hända 1448? Ett typiskt exempel på facit-i-hand-historieskrivning.
Magnus Ragvaldsson
1276- Okänt
Abjörn Sixtensson (Sparre)
1302-04 (för hertig Erik)
1307-10 (för hertig Valdemar
Knut Jonsson (Aspenäs-ätten)
1311-14
död 1347
Johan von Brunkow
1314-18
död 1318*
Mats Kettilmundsson
1318-19
död 1326
Knut Jonsson (igen)
1322-34
död 1347
Greger Magnusson
1334
Nils Abjörnsson
1335-37
Greger Magnusson
1337-
Nils Turesson
1344-51
död 1364
Bo Jonsson
1371-86
Krister Nilsson
1435-42
död 1442
* Avrättad
PS. Ja. Ordet drots är grundstammen för ordet drottning.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
