Medeltidens härold av Jesper Wasling är föreningens andra bok i skriftserien. I boken förklaras hur härolderna verkade i Skandinavien under medeltiden och för att ge en förståelse för deras verksamhet ges parallella förklaringar av hur det var i övriga Europa.
Pris: 70 SEK (medlem i SHF betalar 40 SEK) + porto
”Medeltidens härold” (The herald in medieval Scandinavia) shed new light on the development of the functions of the earliest officers of arms (heralds) i Scandinavia, from 1300 to 1530. The book is based on the authors essay for the master degree in history at Gothenburg university in 1998. 88 pages.
The Swedish Heraldry Society has got a lot of exiting tings going on. We are the leading player in the field of heraldry in Sweden and we are cementing that position even more now with this book project.
We offer you a favorable chance to pre-order
The book edition of The Swedish Register of Arms number 1-200 is a roll of arms containing the first 200 arms registered. All arms are presented with a standard template drawing as seen online together with both Swedish and English blazons.
Regular price is 200 SEK + shipping. Members of the Swedish Heraldry Society or those with registered arms in the SRA may buy it for 150 SEK + shipping. OR you can buy three (3!) books for 300 SEK + shipping. This three-for-300 offer applies only to pre-orders.
This book will be printed in spring 2016 and will be shipped as soon as it is ready.
Vapenärendet har behandlats av Heraldiska Sällskapet i Finland och godkänts till vapenregistret under nummer 1900 i oktober. Vapnet har komponerats av Antti Matikkala och Ronny Andersen år 2012.
Vapenbeskrivningen på finska lyder: ”Sinisellä kilvellä viisi hopeista varsistaan yhdistynyttä lehmuksenlehteä säteittäin” och Anders Segersven översätter det (högst inofficiellt) med: ”I blått fält fem lindblad av silver i fempass”.
Till vapnet hör mottot ”Juurista voimaa” (Kraft ur rötterna).
Ett talande vapen
Det finska ordet Niini, Niinipuu betyder skogslind (Tilia cordata) och att ”niinistö” kan översättas som ”linddunge” eller lindlund.
Vapnet presenterats i senaste numret (34) av Heraldiska Sällskapets i Finland medlemsblad Hopealeijona/Silverleijonet (sic!).
English
The President of Finland, Sauli Niinistö, have a assumed a new coat of arms. His arms are registered in the register of the Heraldry Society of Finland.
His name, Niinistö, can be translated ”winding grove” and the arms show five leafs of winding. The finnish word ”Niini” or ”Niinipuu” means the tree Winding, in latin ”Tilia cordata”
His arms are composed by Antti Matikkala and the drawings are made by Ronny Andersen.
Sveriges första framställning av enbart hjälm med prydnad, utan sköld tillhörde Holmger Ulfsson.
Riddaren Herr Holmger Ulfsson tillhörde släkten Tre Stengavlar (ett sentida namn, de hette aldrig så). I hans sigill från senaste 1291 väljer han att endast använda sin hjälmprydnad. Ingen skölkd. Därmed är han den förste svensk som endast använder hjälmprydnaden som igenkänningstecken.
Idag, men 1976, dog Sture Petrén, riddare och Serfimerorden. Det är den skölden som syns här ovan.
Om hovrättspresidenten Sture Petrén finns inte mycket att säga heraldiskt, men hans vapen är intressant eftersom det är en kvadrering men inget av de två motiven bygger på äldre släktvapen.
Hjälmprydnaden visar rättvisas vågskål och svärd, som det anstår en domare.
Bröderna Jakob och Anders Wolimhaus växte upp tillsammans och gjorde karriär tillsammans. Ändå adlades de under två olika namn.
Jakob föddes 1648 i Uppsala och den yngre Anders föddes året efter så vi kan förstå att de måste ha stått varandra nära. Så hur kom det sig att de adlades under olika namn?
Deras karriärer var likartade. Studier i Uppsala och utomlands. Avancemang inom den statliga förvaltningen men inte militärer. Kanske för att de var ofrälse från födseln.
Bröderna var båda intresserade av kultur och båda var diktare. Vilken kvalitet de höll är svårt för mig att svara på, men båda har blivit publicerade.
Inget av det tycks ha haft genomslag i deras heraldik.
Det fascinerande är att inget i deras vapen påminner om den andres, förutom hjälmprydnaden som de har gemensam. Visserligen olika tinkturer, men det är en obelisk mellan två vingar. Obelisken omlindad av lager är en symbol för vitterhet och väldigt populärt i övergången mellan 1600- och 1700-tal.
Anders adlades Leijonstedt
Anders Leijonstedt (1649-1725) blev efter sin utrikes resa 1683 sekreterare vid bankoverket, ledamot där 1685 och 1696 direktör i den för reduktionsdomarnas verkställande tillsatta kommission. Då han 1686 adlades med med namnet Leijonstedt var han förutom ledamot av bankoväsendet också protokollssekreterare i rikskansliet.
Som adelsman gick karriären vidare. 1703–1710 var han minister i Berlin och avslutade det med att utses till kansliråd. 1714 blev han den förste innehavaren av justitiekanslerämbetet. Det gjorde att han 1716 upphöjdes i friherrlig värdighet även om han inte tog introduktion på Riddarhuset. Ändå kunde han 1719 väljas till lantmarskalk, samma ämbete som hans bror haft tjugo år tidigare. Samma år utsågs han till riksråd och sedermera upphöjd till greve.
Jakob adlades Gyllenborg
Storebror Jakob Gyllenborg (1648-1701) var snabbare än sin bror i karriären, kanske för att han aldrig gjorde den där långa utlandsresan. Redan 1674 blev han kommissarie vid Kammarrevisionen och år 1676 befordrades han till assessor. 1680 utsågs han till ledamot i Reduktionskommissionen och var sedan en drivande kraft i såväl Likvidationskommissionen som Stora kommissionen och senare sekreta utskottet.
1680 adlades han med namnet Gyllenborg.
1689 blev han landshövding i Stockholms och Uppsala län 1693 var han lantmarskalk och 1695 utnämndes han till kungligt råd.
Genom ämbetet som landshövding kunde han 1689 upphöjas i friherrligt stånd och efter att han utsetts till kungligt råd kunde han 1695 upphöjas till greve.
Every three years a new Swedish peerage book are published. The next one are due to 2016. In the peerage book, you find every Swedish nobleman/woman.
The Swedish Peerage Book (Adelskalendern) accounts the lineage of living families that have been introduced into the House of Nobility.
In 2016, it catalogues the 47 count, 136 baron and 509 untitled noble families still living (2013) together with their coat of arms
The peerage book also includes a brief introduction into the families historical background of each family.
The 107th edition of the Swedish Peerage Book will be printed in December 2015.
Arms of the city of Kalmar, 13:th century, The first known in Sweden. And below the arms of city of Kalmar today.
Kalmar is today a modest Swedish city but during the middle ages it was one of the most important cities in Scandinavia. So important that the Scandinavian union (1396-1523) was codified here and the union are since then called the Kalmar Union.
Kalmar har äldsta vapnet
1247. Året då Sverige med säkerhet har ett heraldiskt stadsvapen. Ett dokument visar att Kalmar hade ett sigill med en vapensköld vid denna tid. Därmed är de först i Sverige. Deras motiv är däremot ganska alldagligt för att vara stadsvapen från den här tiden, det visar ett torn som visar att staden hade ringmur. Eller åtminstone ville göra sken av att ha ringmur till dem som de skickade brev till. Därefter kommer vapen för de andra städerna i Sverige under medeltiden.
Magnus Erikssons landslag från 1346 kräver att samtliga städer ska ha ett märke (=vapen eller bokstav). Därefter kan man se att allt ler städer tar ett vapen, och en bit in på 1400-talet får till och med ett härad ett vapen.
The house of nobility with its 1700 coppar plates are the center of Swedish heraldry. Open for visitors,
In 1626, the house of nobility was founded. The ”house” was more of a corporation for the nobility when the Swedish Parliament was divided into four estates.
If a family was given a letter of nobility they had the right to be introduced to the House of nobility. When so, their coat of arms was painted on a copper plats and hanged on the wall. The coat of arms is arranged in numerical order according to the year of introduction.
Altogether 2 330 families where introduced, 1700 of them have had their Coat of Arms painted.
For heraldist, the great hall is one of the most exciting places on earth (if you’re not a heraldist, it’s still a beautiful room).
1219 undertecknar bröderna Sigtrygg och Lars Bengtsson av Broberg-ätten ett dokument med sina sigill. Båda sigillen visar en vapensköld och vapensköldarna har samma motiv.
Av någon anledning får alltid storebror Sigtrygg äran för att vara först, men de är exakt lika gamla, såvitt källorna kan berätta. Vem som i verkligheten var först kommer vi aldrig att få redan på och det kan lika gärna ha varit Lars.
Notera för övrigt att storebror fick ett hedniskt namn meden lillebror fick ett kristet. Om det nu betydde något 1219.
Av de tio äldsta sigillen (1219-1238) med vapenmotiv var två riddare (titeln ”Dominus”), tre lagmän i Västergötland, en stallare, en jarl (Birger), en blivande kung (Knut Långe), två stormän och en okänd. Alla tycks ha kommit från Västergötland eller Östergötland.
1224 Det äldsta danska vapnet finns avbildat i sigill. Det tillhörde marsken Johannes Ebbesen. Efter 1225 blir danska vapen snabbt vanliga.
English
The two brothers Sigtrygg and Lars (Laurentius) Bengtsson of the Boberg family seal in year 1219 a document. Their seals both show a heraldic coat of arms and the have the same. This is the first evidence of heraldry in Sweden and Scandinavia.
They are also among the first to use the title miles, meaning knight (in Swedish, ”riddare”). At this time, the king didn´t knighted anyone and the concept knighthood didn´t exist in the meaning a brit or a Frenchman understand the word.
But there they are, the two seals for the two brothers Boberg, showing the first coat of arms in Scandinavia.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia