Jukka Suvisaari (1945-2015) is dead. This great finish heraldic artist left us in July (so I know I’m a bit late).
I didn’t know Jukka, I never met him but I was very well aware of his heraldic work. For me, he was one of the great finish heraldic artist who renew the art of heraldry.
For examples of his work – visit his webpage.
Jukka Suvisaaari received the Fader Robert de Caluwé-price in 2005.
Jag läser på Anders Segersvens blogg om en heraldisk guldgruva i Helsingfors. Det är finska Kommunförbundet som i sina lokaler har i Kommunernas Hus” har ett rum fyllt med de finska kommunvapnen.
Samlingen består av 607 vapen för nuvarande och tidigare kommuner och städer i Finland samt tidigare kommuner på avträdda områden i Karelen.
Jag hoppas att vi kan se något liknande i Sverige. Antalet sköldar bör bli ungefär lika många, om vi tar med de som fanns för landskommunerna fram till 1974. Per Andersson har redan gjort grundjobbet så nu är det bara att göra klart sköldarna.
Idag fyller nya Tyskland 25 år, men det känns som om de funnits där för alltid.
3 oktober 1990 blev Tyskland ett. Öst- och Västtyskland upphörde att existera. Därmed blev den tyska örnen hela Tysklands symbol igen.
Tysklands vapen är en svart fläkt örn i fält av guld. Samma vapen användes av Weimarrepubliken 1919-33 och innan det av det tyska kejsardömet 1871-1918. De senare återupptog då det vapen som kejsar Sigismund skapade för sitt rike/dynasti/kejsarämbete 1433.
Preussarnas örn var svart i fält av silver. Den användes som hjärtsköld av 1800-talets kejsardöme som en påminnelse av att det var deras kungaätt som styrde Tyskland. Det var också därför denna sköld togs bort när kejsardömet upphörde 1918.
Den design som används idag, och som användes av Weimarrepubliken, tecknades av Tobias Schwab (1887–1967) och presenterades 1928.
Men Tyskland har haft flera andra statsvapen på vägen fram till idag.
Så klassiskt att det inte behöver närmare beskrivning. En örnsköld har de haft sedan 1100-talets sista decennium. Den mest kända varianten är dubbelörnen (ett huvud för Tyskland, ett huvud för Rom). En kort period hade man även tre huvuden, det tredje gör Jerusalem.
Napoleonkriget krossade det Heliga Tysk-Romerska riket, även om det varit i upplösningsfasen sedan 1648.
1815 återuppstod riket under namnet Tyska Förbundet. Vapnet var även denna gång en svart dubbelörn i guld. Men den hade inte längre alla småsköldar eftersom de tyska länderna var mer självständiga än tidigare, alla 39.
Tyska förbundet införde även den tyska flaggan.
1800-talet var inte en lyckad period för När Tyskland enades 1871 skapade man också ett nytt riksvapen. Också det innehöll en örn, men nu endast med ett huvud. Dessutom placerade man den preussiska örnskölden som hjärtskäl.
Weimarrepubliken skapades 1919 och gjorde det enkelt för sig. Man tog bort referenserna till det kungliga, inklusive timbreringen, och behöll det rena vapnet. Det stiliserades också i sann 1900-talsstil
Nazityskland hade ingen riktig tysk örn. Den enda statsbildning i Tyskland under mer än 1000 år som avviker från traditionen. Så mycket för deras känsla och respekt för historien.
Örnen som de har är en typisk 1900-talsdesign.
Efter andra världskriget splittrades Tyskland och som sovjetisk lydrike hade Östtyskland en liten specialare i form av en hammare och passare inom en krans.
Västra Tyskland valde att ta upp den gamla tyska skölden igen i den form den hade under Weimarrepubliken. Efter sammanslagningen med Östtyskland den 3 oktober 1990 valde man såklart att fortsätta använda det Västtyska t annorlunda jämfört med på 1920-talet. När Östtyskland uppgick i Västtyskland 1990 blev vapnet det återförenade Tysklands vapen.
Så grattis, Tyskland, på 25-årsdagen
Hockeylaget Aspudden från Haparanda har tvingat bort sin ordförande från ordförandeposten efter att denna har publicerat en ”nazistbild”. Det är bara det att bilden inte är nazistisk.
Okunskap leder lätt till moralism och ibland till värre saker än så när man använder sin okunskap tillsammans med sin makt. Det hände nu i veckan i Aspuddens hockeylag.
Ordföranden har alltså publicerat en bild på ett finskt flygplan som av allt att döma står på ett museum. Flygplanet har en blå svastika, dvs de finska färgerna. Om detta skriver Aftonbladet på ett neutralt sätt.
Denna svastika var vid införandet inte en nazistisk symbol utan ett märke som vilket annat märke som helst. Visst symboliserade det romantisk svärmisk germanism, men det betyder inte att de som använde bilden 1918 visste att man skulle mörda judar och andra i detta teckens namn 20 år senare.
Jag har inga åsikter eller tankar om kontexten. Kanske rymmer fd ordförandes Facebook-sida massor med riktiga nazistiska bilder beskrivna på ett positivt sätt. Då är det rätt att kasta ut honom på grund av det.
Jag anser att om man som Aspudden vill censurera något ska man vara helt säker på sin sak. Annars är man själv den som världen bör räddas ifrån. Att påstå att något är ett nazistiskt tecken när det tillkom FÖRE nationalsocialistiska partiet i Tyskland är bara djupt korkat.
Borås mest kända släkt är Ryssnässläkten. För heraldiker är de bra att hålla koll på för deras vapen har spritt sig.
Ryssnässläkten är en svensk bondesläkt som finns dokumenterad från tidigt 1600-tal. Släkten har sitt ursprung i Ryssnäs utanför Borås och har ca. 23 000 medlemmar varav 16 000 är i livet. Större delen av släkten finns fortfarande bosatt i och i närheten av Borås men delar finns även utspridda över resten av Sverige och hela världen, inte minst Amerika.
Thomas Bragesjö antog för några år sedan ett vapen för sig och sin släkt. På morssidan härstammar han från Ryssnässläkten så därför finns deras vapensköld med som hans hjälmprydnad.
Fredrik Holms sköld som frimurare innehåller både Ryssnässläktens vapenbild och Borås ullsaxar.
Alhambra i Granada i södra Spanien var morernas sista fäste. Det föll 1492 och lämnade utrymme för skapandet av det moderna Spanien. 1984 togs detta fantastiska byggnadsverk upp på Unescos världsarvslista.
Alhambra, som betyder ”Den röda borgen”, anlades av de nasridiska härskarna på 1200- och 1300-talen. Efter fallet gjordes få försök att få ordning på borgen. Några kristna byggnader uppfördes där, men platsen blev inget kristet centrum. Det var först med den moderna tidens vurm för det förflutna som borgen återfick en del av sin forna glans
Nasriderna var muslimer och som muslimer var inte avbildande konst det mest prioriterade sättet att smycka en byggnad, tvärt emot det kristna idealet. Därför är det spännande att se hur man under 1500-talet lyckades behålla det muslimska uttrycket och blanda in kristen världslig heraldisk maktsymbolik i de kakelplattor som pryder slottet.
Ett tecken på den respekt som de kristna ändå hade för den fiende de just besegrat.
Ikväll är det stormatch i Malmö. Stadens fotbollsstolthet Malmö FF tar emot Real Madrid.
Som heraldiker har man ett extra skäl att heja på Malmö istället för Real Madrid. Malmö har ett bättre heraldiskt vapen.
Som alla vet är Malmös smeknamn Di blåe eller Himmelsblått efter klubbfärgerna. Men klubben har inte alltid varit himmelsblå. När föreningen gick under namnet BK Idrott var tröjorna blå- och vitrandiga och så såg det ut fram till 1910 när Malmö FF bildats. Då blev färgerna istället röd- och vitrandiga tröjor och svarta shorts för att symbolisera att Malmö FF var en ny klubb. Klubbens bortaställ påminner om denna färgsättning för att hålla liv i traditionen. Den himmelsblåa färgen infördes 1920 och var då en mycket modern färg (20-talet är pastelldecenniet framför andra).
Den skånska flaggan på ryggen finns där sedan 2010.
Klubbmärket visar ett blått fält belagt med en stolpe av silver. Eller som Wikipedia så elegant uttrycker det: märket ”består av en sköld med två vertikala himmelsblå fält på sidorna och ett vertikalt vitt fält i mitten”. Klubbmärket kom till på 1940-talet.
Guldstjärnorna över skölden visar att klubben vunnit SM-guld/Allsvenskan mer än 20 gånger (en stjärna per tio segrar)
Real Madrid går under smeknamnet ”Los Blancos” och, besynnerligt nog, ”Los Vikingos”. Deras färger är vitt och så lite blått och lite gult. Främsta symbolen är ett monogram med bokstäverna MCF
(Madrid Club de Fútbol). Tar man bort monogrammet i klubbmärket så har även Real Madrid en vapensköld – I silver en blå balk. Klubbmärket ändrades sedan 1908, 1920 (då kronan lades till), 1931 (då kronan togs bort igen, liksom prefixet Real, som betyder kunglig), 1941 (då kronan och real återkom, inbördeskriget var då över) och 2001 då dagens version skapades.
1931 innebar även att den blå balken infördes som hänvisning till regionen Kastillien. Deras färg är dock mullbärsfärgat så egentligen borde balken vara av purpur. Men blått är kanske mer slagkraftigt i fotbollssammanhang. Det var nämligen först 2001 som den blå färgen blev så distinkt som den är nu, så tinkturförändringen har alltså skett glidande från 1931 fram till idag.
Hakkorset är världens mest infekterade symbol och jag tycker att det så ska förbli. Men hakkorset har en historia som man måste vara medveten om.
Först vill jag säga att nazisterna inte vara några kryptobuddister eller protohinduister. De tog inte hakkorset därför att de tyckte att buddismen/hinduismen var en trivsam ideologi som borde introduceras i västerlandet. Nazisternas hakkors har inget med österlandets hakkors att göra. Än mindre har den något med Navajo-indianerna att göra, som en del påstår. Här bör det påpekas att eftersom indianer och asiater/européer var åtskilda i tiotusentals år kan inte gärna hakkorstets förekomst i olika kulturer ses som något annat än ett resultat av att det är bland de enklaste tecknen man kan göra som ändå inte är för enkelt.
Därför är det inte konstigt att den har symboliserat så mycket olika saker som ex sol, gudomligheter, finländska flygvapnet, Asea och nazisterna.
Intressant är att nazisterna har en svastika som roterar medurs. Alltså går mot höger för åskådaren. Som heraldiker och västeuropé är det ett udda sätt att göra en symbol fram till just 1900-talet eftersom märken i regel placerades på en sköld eller på en fana. En bild som går åt höger för åskådaren blir nämligen på sköld och fana en bild som riktar sig bakåt FRÅN slagfältet. Den flyr, som man säger inom heraldiken.
Det finns ett återkommande prat om att vikingarna hade hakkors. Det hade de inte av den enkla anledningen att ”vikingarna” inte hade något tecken alls. Vikingar är folk från norr, oklart vilka. Ungefär som européer. De hade inget gemensamt land, ingen gemensam härskare och banne mig inte heller en gemensam religion eftersom de betedde sig ungefär likadant både som asatroende och som kristna.
Däremot kan det vara så att vissa vikingar använde ett hakkors som dekoration i något sammanhang.
Ordet svastikas ursprung finns inom hinduismen. I hinduisk kultur skiljer man mellan svastika (medurshakkors) och sauvastika (moturshakkors). Svastikan är en solsymbol vars lopp imiterar solens lopp över himlen. Sauvastikan går åt andra hållet och symboliserar natten och mörker, ibland även med gudinnan Kali.
Ett kors upp och ner, det måste vara Satans kors?
Nope, det är Petrus kors som stulits av de som inte vet bättre.
Under renässansen blev Petrus korsfästelse ett populärt motiv och det fortsatte fram till barocken. Sedan har det, vad jag sett, minskat.
Legenden om att Petrus korsfästes upp och ner är känt från antiken men både obekräftad och tämligen osannolik. Han var knappast en så betydande revolutionär att någon romersk domare skulle döma honom till det.
Verklig händelse eller legend är emellertid ointressant när det kommer till symboliken i bilden. Petruskorset ska ses som det yttersta tecknet på dygden ödmjukhet. Den betydelsen finns ännu kvar inom kristenheten, framför allt inom katolicismen.
Men så blev det satanistiskt. Varför är inte lätt att begripa. Det måste ha börjat med ett totalt hjärnsläpp hos några satanister, men efter att ha bläddrat i ett symbollexikon borde någon ha kommit på att deras symbol inte är satans märke utan Guds ställföreträdare på jorden.
Så kan det gå när man inte läser på om sin egen historia.
Idag (29/9) skriver Staffan Laestadius på SVDs debattsida om att humanister ska ta mer ansvar för klimatfrågan. Jag har lite synpunkter på vad Staffan Laestadius skriver och vad som inte sägs.
Staffan Laestadius saknar kulturfolket i klimatdebatten. Ja, det kanske han gör. Jag för min del tycker att de varit påfallande närvarande i den debatten sedan jag började i småskolan på 70-talet. Ibland har de varit väldigt bra att ha med, ibland har jag dunkat huvudet (bildligt) mot närmsta vägg och skrikit efter en ingenjör.
Det intressant är att Laestadius tar upp hur mycket kol och olja betyder för vårt välstånd. Om han ägnade sig lite åt historieforskningens alster de senaste 150 åren kommer han att notera att detta är centralt i beskrivningen av industrialismens framväxt (därav Marx teser om kampen om produktionsmedlen). Jag skulle därför vilja säga tt bland den här grpen humanister/kulturfolk/forskare är fossilbränningen inte en elefant i modernitetens vardagsrum.
Jag håller däremot med om att klimatdebatten på senare år har dominerats av naturvetare. Det betyder inte att andra inte medverkar, det betyder däremot att några röster värderas högre än andra. Omvänt kan vi ju säga att innan samma grupp upptäckte att deras arbete påverkade klimatet så dominerade deras röster så mycket att klimatfrågan ansågs ointressant. Minns gärna attityden bland tekniker och ekonomer mot miljörörelsen under70- & 80-talet. ”Lyssnade” är inte ordet som jag först tänker på.
Det jag däremot inte alls håller med om är hans synnerligen ovetenskapliga beskrivning av humanister och det mycket värderande uttrycket ”de vanligtvis känsligaste personerna …” det visar på en stor okunnighet om det mesta som inte faller inom hans eget område, och det oroar mig en hel del.
Däremot har han rätt i sak. Mer samtal behövs. Och mindre fördomar mot andra.
