Är taggning en underdånig hyllning?

2015 tog heraldikern Elias Granqvist upp en spännande fråga på sin blogg. Nu först såg jag den, men bättre sent än aldrig.

Tydligen har statsheraldikern fått svara på om man kan/bör tatuera Intressant fråga, men jag är tveksam till Raabs slutsats. Den känns lite omodern.

Så här skriver Elias

Att tagga en underdånig hyllning

HÄSSELBY fredagen den 10 juli 2015

Riksarkivet, som genom statsheraldikern är ansvarig för offentlig heraldik i Sverige, har avrått en man från att tatuera in Sveriges riksvapen på sin kropp (DI). Inte för att det är olagligt – det är det inte – utan för att de kan ge fel signaler.

Biträdande statsheraldiker Carl Michael Raab avrådde, för att riksvapnet kan ge en antydan om att den tatuerades kropp tillhör statsverket. Korrekt så.

Riksvapnen är ju nämligen bara statens symboler. Till skillnad från Sveriges flagga, är de inte också en symbol för svenska folket. Statens härolder bar förr i tiden tunikor med tre kronor på.

Fast i rätt kontext, alltså om riksvapnet skulle ingå i ett större tatuerat motiv, så skulle det nog hyggligt tydligt framgå att vapnet inte fanns där som en egendomsmarkör utan mer som en underdånig hyllning till Konungariket Sveriges krona.

Mina tankar om tatueringar

Flaggan och statsvapnet är i lagen identiska som representation för staten Sverige. Det är det ena och den saken kan vi lägga åt sidan.
Det andra är nationalsymbolen tre kronor.

Här skulle jag vilja säga att det finns två parallella spår. Det ena är att det är statens symbol. Samtidigt är det St Eriks symbol och har så varit sedan åtminstone tidigt 1400-tal. Sannolik lite längre (utan att för den sakens skull påstå att kung Erik själv förde detta vapen – för det gjorde han inte). Som St Eriks symbol är det en symbol för svenskar och svenskhet, inte Sverige. Det är en liten men viktig skillnad.

Dekorativa vapen

Sedan kommer vi till aspekten vapen som dekoration eller igenkänningsmärke.
Jag tror att den som i något officiellt sammanhang låter framhäva åsikten att en tatuering av riksvapnet betyder ”tillhör statsverket” snarare än ”är svensk” kommer att få det svårt att argumentera för sin sak, för personen kommer inte att tas på allvar av sin omgivning. Det är exakt som att hävda att den som ha en Appel-logga är underordnad företaget Apple och dess lednings beslut. Man måste förstå att symboler används som dekoration  och inget annat.

Inte heller kan man på allvar i ett demokratiskt statsskick ens på skoj (jo kanske, om man är en känd humorist) få folk att se en tre kronor-tatuering ”som en underdånig hyllning till Konungariket Sveriges krona.”

Att statens härolder periodvis bar kläder med tre kronor på betyder inte mer än att någon av kronan anställd annan gjorde det. Häroldskåpornas utseende har dessutom varierat över tid.

Lek mer heraldik

Manuskript från äldretid hittat i furstendömet Lorenzburg
Manuskript från äldretid hittat i furstendömet Lorenzburg

Heraldik är inte bara på allvar. Ibland är det bara en lek som allt annat här i världen.

De senaste åren har en mängd Mikronationer sett dagens ljus. Mest känd (och ganska trist till sin idé) är Lars Vilks Ladonien. Andra är Mosebacke monarki, republiken Jämtland och Morokulien.

Jag vill slå ett extra slag för svenska furstendömet Lorentzburg som är i särklass flitigast på heraldikens område.  För den som funderar på att bli kung eller något annat kul är det här en bra start. Kanske kan man starta ett eget mikrorike.

Drottningriket Knallelands orden kring Jespers sköld.
Drottningriket Knallelands orden kring Jespers sköld.

Därför säger jag:

Sju härolder utropar riket Knalleland

Men, Knalleland finns ju redan, tänker ni. Visst gör det, men nu kanske det kan få en egen kung. 

Knalleland är nu det inte längre bara en plats för handlare. Nu är det ett mikrorike med huvudstaden Saxstad. Eller ska den heta Boråsiania i Boråsianien?

Dessutom kan man inkorporera lillfurstendömmet Tygriket med dess centrum Tvåköping i det lilla imperiet.

 

 

 

Därför ska man inte tro för mycket

 

Med 1900-talet kom bokstavstron. Det som står på ett papper är alltid sant. Men håll alltid tvivlet högt. Medeltidens människor var inte så noga med ordens exakta innebörd och placering. 

Låt oss ta kung Erik som exempel. Erik av Pommern var kung av de nordiska rikena i Kalmarunionen från 1396 till 1435, beroende på hur man räknar. Riktig kung i betydelsen att det var hans ord som gällde blev han först 1412 när drottning Margareta dog.

Eftersom jag vet att heraldiker och historiker har funderat på vilket rike som stod högst i rang och använt vapensköldarnas placering för att fastslå detta  har jag samlat några inledande meningar av hans brev (skrivna av hans skrivare för dagen).

7 december 1407 
Vi Eric, meth Gudz nadh Danmarks, Sweriges, Norges, Wændes oc Gøtes konung 

7 december 1407 
”Wi Eric, medh Gutz nath Danmarks, Sueriges, Norges, Wandes oc Gotes konung” 

7 november 1410
”Wi Eric, meth Gutz nadhe Danmarks, Swerikes, Norghes, Wendes oc Gøtes konung”

4 maj 1413
”Wij Erich, met Gudz nådhe Dannemarckz, Nårgins, Wendis och Göttis konungh …”

17 maj 1413
”Wij Erich, met Gudz nåde Dannmarks, Sweiges, Norgehs, Wendes och Godes koningh …”

I ett av breven föll plötsligt Sverige bort. Var han kanske inte kung över vårt land i maj 1413?  Så klart inte, men den här enkla missen i ett offentligt brev visar att det var lätt hänt att ett ord, eller kanske en vapensköld, tillfälligt tappades bort.

Nya Zeelands flagga igen

Så har media ännu en gång uppmärksammat att Nya Zeelands flagga. Jättekul. Och ännu roligare var det att de tar in Stefan Bede som Expert.

Min heraldiske kollega och vän, Stefan Bede, har denna morgon pratat i radion om Nya Zeelands flaggomröstning.  Rubriken är Ormbunke kan ersätta Union Jack.

Lyssna, för han förklarar bra. Det är inte för inte som han är Svenska Heraldiska Föreningens kommunikationsansvarige.

The Swedish Register of Arms now available as book!

Arms of the Lindée family
Arms of the Lindée family
The Swedish Heraldry Society has got a lot of exiting tings going on. We are the leading player in the field of heraldry in Sweden and we are cementing that position even more now with this book project.
We offer you a favorable chance to pre-order
The book edition of The Swedish Register of Arms number 1-200 is a roll of arms containing the first 200 arms registered. All arms are presented with a standard template drawing as seen online together with both Swedish and English blazons.
Arms of the Lindström family
Arms of the Lindström family
Regular price is 200 SEK + shipping. Members of the Swedish Heraldry Society or those with registered arms in the SRA may buy it for 150 SEK + shipping. OR you can buy three (3!) books for 300 SEK + shipping. This three-for-300 offer applies only to pre-orders.
This book will be printed in spring 2016 and will be shipped as soon as it is ready.
Place you order today!
Please, send your pre-order to lennart@heraldik.se or at http://heraldik.tictail.com/

jubileumstecken att ge till släkt och vänner

Kungliga jubileumsminnestecken är en historia för sig själv. Jag blir aldrig riktigt klok på varför de finns.

Ja, de kungliga minnestecknen som skapas inför vissa jubileer (minnesdagar, bröllop etc) ska inte ses som belöningstecken utan något annat.

Det gör att man har andra grunder för utdelandet av desamma. Mottagaren är i regel kungahusets släktingar, inbjudna till kungahusets evenemang (dvs vänner) och personer som är i kungahusets tjänst. Med tanke på att det numera utesluter hela statsförvaltningen blir det en något udda grupp att premiera för en person som är statschef. För även om man formellt kan påstå att monarken gör detta i egenskap av huvudman för ett kungahus är hen alltid en statschef och representerar därför alltid samtliga medborgare. I varje sekund av sin verksamhet.

Ett annat problem med detta förfaringssätt är att ingen förutom utdelaren egentligen vet skillnaden mellan ett jubileumstecken och ett belöningstecken varför båda ses som samma sak. Och det gör att man som utdelare kommer runt den lilla detaljen att bara belöna efter merit utan kan istället belöna släkt och vänner som då i sin tur åtnjuter högre social status än vad som annars skulle vara fallet.

Utdelade sedan 1500-talet

Traditionen med jubileumstecken går tillbaka till 1500-talet, då furstehus på kontinenten började att dela ut minnes- och belöningstecken i form av medaljer vid kungliga och furstliga bröllop, kröningar och begravningar. De utgör en personlig hedersgåva och tilldelas i regel kungliga anförvanter och släktingar, medlemmar av hovet samt högre ämbetsmän och officerare.

Svenska minnesmedaljer

Man skulle kunna kalla vasakungarnas ordnar för minnesmedaljer vilket förklarar varför de inte överlevde från en kung till nästa utan ersattes av nya tecken. Om än i form av ordnar.

Det första svenska jubileumsminnestecknet i egentlig mening är kung Oscar II:s från år 1897 med anledning av hans 25-årsjubileum som regent. Troligen hämtade han inspiration från drottning Victorias av England jubileumsmedalj med anledning av hennes 50-årsjubileum som regent år 1887. Även i kungadömet Württemberg (Tyskland) instiftade kung Karl I år 1889 en minnesmedalj med anledning av sina tjugofem år som monark och det första nordiska minnestecknet tillkom med anledning av Danmarks kung Christian IX:s och drottning Louises guldbröllop år 1892.

Även i modern tid har nya jubileumsminnestecken skapats. Inför sin 50-årsdag år 1996 instiftade kung Carl XVI Gustaf ett jubileumsminnestecken och 2013 lät han skapa ytterligare en minnesmedalj, denna gång för att markera sina 40 år på tronen. Det är bara det andra regeringsjubileumsminnestecknet i huset, och det första sedan Oscar II:s tecken från år 1897.
Minnestecknet tilldelas Kungahusets medlemmar, tjänstgörande vid Hovstaten och de gäster, vilka deltog i Te deum söndagen den 15 september i Slottskyrkan på Stockholms slott.

Även om man gillar medaljer måste man säga att detta är ett något udda beteende för en regent som vill verka ”För Sverige – i tiden”.

Hur håller man en nyckel?

Jag har i en diskussion haft nöjet (obs! ingen ironi) att diskutera hur en nyckel ska avbildas i heraldiken.

Det låter som en liten sak, men kan förstås vara betydelsefullt. Det hela får mig att inse att jag måste skynda på med min artikel om heraldiska positioner så att folk får veta hur ett vapen ska ritas, Artikeln kommer i Vapenbilden #106 och sedan kommer del 2 i VB #108.

För övrigt ska nycklar alltid avbildas med axet riktat framåt. Det kan i praktiken betyda att axet pekar neråt, framåt eller uppåt beroende på hur nyckeln hålls.
Men om nyckeln i blasoneringen får en given riktning är det denna som gäller.

Stort intresse för vår SVK-bok

Boktips

Annons för Svenska Vapenkollegiets bok.
Annons för Svenska Vapenkollegiets bok.

Intresset är större än förväntat för vårt bokprojekt. Ett tiotal beställningar och vi har precis skickat ut första annonsen om förhandsbeställningar till våra medlemmar.

Svenska Heraldiska Föreningens bokprojekt om Svenska vapenkollegiets första 200 registrerade vapen (www.heraldik.se/svk) ser ut att bli lyckat.

På årsmötet i Stockholm kommer jag att kort presentera vårt arbete och boken ska finnas klar för leverans 1 juni 2016. Vi kommer att ha ett releaseparty i/kring Göteborg den 11 juni dit alla kommer att vara välkomna,

 

Ranck – Från menig till adelsman

Adliga ätten Rancks vapensköld
Arms of the noble family Ranck #574, from Dalarna, Sweden.

Svenskt 1600-tal är unikt i sin samtid. Här, och endast här, kunde en obetydlig man stiga i graderna till samhällets topp. 

En av dem som fick möjligheten att stiga i graderna var Sven Andersson. Han föddes 1616 i Rankhyttan, Dalarna, och kom med tiden att bli menig soldat. Från den positionen lyckades han göra karriär upp till kapten, varefter han 1652 adlades för att kunna göra än större karriär.

Han blev sedermera överste vid Älvsborgs regemente och till sist generalmajor samt, 1678, landshövding i Hallands län (med uppdraget att försvenska bygden efter det skånska kriget, kan man tänka). Han dog 1684.

Sonen blir friherre

Svens son Conrad Ranck gjorde också militär karriär upp till generallöjtnant av infanteriet och kommenderande chef över lantgreven Carls av Hessen-Cassel trupper samt guvernör i Rheinfels. Därefter generallöjtnant i svensk tjänst. Tillsammans med sina systrar upphöjdes han 1716 till friherre nr 130. Ätten introducerades 1719 och dog ut på svärdssidan 1745, med Conrad.

Vapensköldens bergsman

Släkten Ranck (ett namn som Sven tog från sin hembygd Rankhyttan) kan spåras tillbaka till 1400-talet då de var bergsmän i Dalarna. Därför är det inte konstigt att skölden har en soldat bland bergen. Släkten tillhörde bergsfrälset och bör ha haft det ganska gott ställt så Svens eskapader till armén måste ha varit en sorts flykt från bergsmannalivet, tänker jag så där lite amatörpsykologiskt.

 

Heraldik i Arte et Marte

Riddarhuset har haft den goda smaken att sammanställa alla artiklar om heraldik ur de senaste tio åren av tidskriften Arte et Marte.

Arte et Marte är Riddarhusets egen ”medlemstidning”. Förutom att ta upp allehanda genealogiska och organisatoriska frågor som berör Riddarhusets medlemmar så återkommer artiklar inom heraldik.

Visserligen är artiklarna begränsade till adelsheraldik men de är gediget skrivna och har ofta ett bra bildmaterial. Därför är de absolut värda att ägna en tid åt.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia