jubileumstecken att ge till släkt och vänner
Kungliga jubileumsminnestecken är en historia för sig själv. Jag blir aldrig riktigt klok på varför de finns.
Ja, de kungliga minnestecknen som skapas inför vissa jubileer (minnesdagar, bröllop etc) ska inte ses som belöningstecken utan något annat.
Det gör att man har andra grunder för utdelandet av desamma. Mottagaren är i regel kungahusets släktingar, inbjudna till kungahusets evenemang (dvs vänner) och personer som är i kungahusets tjänst. Med tanke på att det numera utesluter hela statsförvaltningen blir det en något udda grupp att premiera för en person som är statschef. För även om man formellt kan påstå att monarken gör detta i egenskap av huvudman för ett kungahus är hen alltid en statschef och representerar därför alltid samtliga medborgare. I varje sekund av sin verksamhet.
Ett annat problem med detta förfaringssätt är att ingen förutom utdelaren egentligen vet skillnaden mellan ett jubileumstecken och ett belöningstecken varför båda ses som samma sak. Och det gör att man som utdelare kommer runt den lilla detaljen att bara belöna efter merit utan kan istället belöna släkt och vänner som då i sin tur åtnjuter högre social status än vad som annars skulle vara fallet.
Utdelade sedan 1500-talet
Traditionen med jubileumstecken går tillbaka till 1500-talet, då furstehus på kontinenten började att dela ut minnes- och belöningstecken i form av medaljer vid kungliga och furstliga bröllop, kröningar och begravningar. De utgör en personlig hedersgåva och tilldelas i regel kungliga anförvanter och släktingar, medlemmar av hovet samt högre ämbetsmän och officerare.
Svenska minnesmedaljer
Man skulle kunna kalla vasakungarnas ordnar för minnesmedaljer vilket förklarar varför de inte överlevde från en kung till nästa utan ersattes av nya tecken. Om än i form av ordnar.
Det första svenska jubileumsminnestecknet i egentlig mening är kung Oscar II:s från år 1897 med anledning av hans 25-årsjubileum som regent. Troligen hämtade han inspiration från drottning Victorias av England jubileumsmedalj med anledning av hennes 50-årsjubileum som regent år 1887. Även i kungadömet Württemberg (Tyskland) instiftade kung Karl I år 1889 en minnesmedalj med anledning av sina tjugofem år som monark och det första nordiska minnestecknet tillkom med anledning av Danmarks kung Christian IX:s och drottning Louises guldbröllop år 1892.
Även i modern tid har nya jubileumsminnestecken skapats. Inför sin 50-årsdag år 1996 instiftade kung Carl XVI Gustaf ett jubileumsminnestecken och 2013 lät han skapa ytterligare en minnesmedalj, denna gång för att markera sina 40 år på tronen. Det är bara det andra regeringsjubileumsminnestecknet i huset, och det första sedan Oscar II:s tecken från år 1897.
Minnestecknet tilldelas Kungahusets medlemmar, tjänstgörande vid Hovstaten och de gäster, vilka deltog i Te deum söndagen den 15 september i Slottskyrkan på Stockholms slott.
Även om man gillar medaljer måste man säga att detta är ett något udda beteende för en regent som vill verka ”För Sverige – i tiden”.
Hur håller man en nyckel?
Jag har i en diskussion haft nöjet (obs! ingen ironi) att diskutera hur en nyckel ska avbildas i heraldiken.
Det låter som en liten sak, men kan förstås vara betydelsefullt. Det hela får mig att inse att jag måste skynda på med min artikel om heraldiska positioner så att folk får veta hur ett vapen ska ritas, Artikeln kommer i Vapenbilden #106 och sedan kommer del 2 i VB #108.
För övrigt ska nycklar alltid avbildas med axet riktat framåt. Det kan i praktiken betyda att axet pekar neråt, framåt eller uppåt beroende på hur nyckeln hålls.
Men om nyckeln i blasoneringen får en given riktning är det denna som gäller.
Stort intresse för vår SVK-bok
Boktips
Intresset är större än förväntat för vårt bokprojekt. Ett tiotal beställningar och vi har precis skickat ut första annonsen om förhandsbeställningar till våra medlemmar.
Svenska Heraldiska Föreningens bokprojekt om Svenska vapenkollegiets första 200 registrerade vapen (www.heraldik.se/svk) ser ut att bli lyckat.
På årsmötet i Stockholm kommer jag att kort presentera vårt arbete och boken ska finnas klar för leverans 1 juni 2016. Vi kommer att ha ett releaseparty i/kring Göteborg den 11 juni dit alla kommer att vara välkomna,
Ranck – Från menig till adelsman
Svenskt 1600-tal är unikt i sin samtid. Här, och endast här, kunde en obetydlig man stiga i graderna till samhällets topp.
En av dem som fick möjligheten att stiga i graderna var Sven Andersson. Han föddes 1616 i Rankhyttan, Dalarna, och kom med tiden att bli menig soldat. Från den positionen lyckades han göra karriär upp till kapten, varefter han 1652 adlades för att kunna göra än större karriär.
Han blev sedermera överste vid Älvsborgs regemente och till sist generalmajor samt, 1678, landshövding i Hallands län (med uppdraget att försvenska bygden efter det skånska kriget, kan man tänka). Han dog 1684.
Sonen blir friherre
Svens son Conrad Ranck gjorde också militär karriär upp till generallöjtnant av infanteriet och kommenderande chef över lantgreven Carls av Hessen-Cassel trupper samt guvernör i Rheinfels. Därefter generallöjtnant i svensk tjänst. Tillsammans med sina systrar upphöjdes han 1716 till friherre nr 130. Ätten introducerades 1719 och dog ut på svärdssidan 1745, med Conrad.
Vapensköldens bergsman
Släkten Ranck (ett namn som Sven tog från sin hembygd Rankhyttan) kan spåras tillbaka till 1400-talet då de var bergsmän i Dalarna. Därför är det inte konstigt att skölden har en soldat bland bergen. Släkten tillhörde bergsfrälset och bör ha haft det ganska gott ställt så Svens eskapader till armén måste ha varit en sorts flykt från bergsmannalivet, tänker jag så där lite amatörpsykologiskt.
Heraldik i Arte et Marte
Riddarhuset har haft den goda smaken att sammanställa alla artiklar om heraldik ur de senaste tio åren av tidskriften Arte et Marte.
Arte et Marte är Riddarhusets egen ”medlemstidning”. Förutom att ta upp allehanda genealogiska och organisatoriska frågor som berör Riddarhusets medlemmar så återkommer artiklar inom heraldik.
Visserligen är artiklarna begränsade till adelsheraldik men de är gediget skrivna och har ofta ett bra bildmaterial. Därför är de absolut värda att ägna en tid åt.
Ett okänt vapen
Jourhavande heraldiker
Ovanstående vapensköld är mig helt okänd. Har du en aning om vem vapnet kan ha tillhört?
Idag 1748 skapades tre ordnar
Det var den 22 februari 1748 som kung Fredrik lät instifta de tre svenska riksordnarna Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden.
Det är nu 268 år sedan ordnarna skapades och 41 år sedan de förlorade sin gamla status (Serafimerorden) eller helt enkelt upphörde (de andra två).
När man tittar på listan över mottagare av Nordstjärneorden så är det kanske inte så konstigt att den försvann 1975. Det är stor skillnad på mottagarna under Gustav VI Adolf och Gustav V, där den senare under sina år helt saknar mottagare från de översta rangklasserna. Efter 1914 finns ingen statsminister bland mottagarna medan de var mangrant representerade dessförinnan.
Idag finns bland ordensentusiaster en stor vilja att återinföra dessa ordnar. Bland politiker, från vänsterpartiet till moderaterna, är intresset däremot ljummet, för att inte säga iskallt. Ordensväsendet tillhör helt enkelt en svunnen tid som svårligen låter sig återinföras i ett land, även om det finns demokratiska länder som har kvar ordnar.
Årets julklapp 2016
Boktips
Jag säger det redan nu – Det här är ÅRETS JULKLAPP 2019.
Det är nästan tre år kvar, men jag längtar redan efter Riddarhusets nya spännande bokserie – Riddarhusets vapensköldar.
Verket ska visa varje enskild sköld som hänger i Riddarhussalen. Det är 2 331 vapenplåtarna så boken blir i sanning magnifik. Det blir första gången hela samlingen kommer att visas och det sker genom att varje sköld får sin egen berättelse.
Banden kommer att bli illustrerade med nytagna bilder av fotografen Gabriel Hildebrand. Texten till vapensköldarna skrivs av heraldikern Magnus Bäckmark. Böckerna innehåller även fördjupande och intresseväckande artiklar av specialister inom adel och heraldik. Ett oumbärligt referensverk för såväl den allmänt släkt- och historieintresserade som den heraldiske kännaren.
Nu kan du förhandsbeställa
Bokverket kan nu beställas till specialpriset 1 500 kr vilket inkluderar en exklusiv kassett i begränsad upplaga. Ordinarie pris är 2 100 kr. Frakt om 100 kr tillkommer.
Erbjudandet gäller enbart under perioden 20 februari – 30 juni 2016.
Utgivningen planeras till februari 2019.
Vad betyder korsen i saxarna?
Jourhavande heraldiker
FRÅGA: För ca 2 år sen flyttade jag in i en lägenhet på Kungsgatan i Borås. Utanför vårt sovrumsfönster vajar den vackra stora Borås flaggan. Varje gång jag tittar ut så blir jag irriterad för att ingen kan svara mig på varför det är två kors på ullsaxarna och vad dom står för…?! Funderar även på varför korsen bara finns på vissa vapen/flaggor och inte andra.
Dagens fråga till Jourhavande heraldiker kommer från Borås.
Och som boråsare har jag själv funderat på just dessa kors som frågeställaren tar upp.
De förekommer inte i dagens officiella framställning av kommunvapnet, men de finns med i den teckning som dåvarande riksheraldikerämbetet gav till staden mellan 1930-53. Jag gissar att konstnären var Brits Grep, men kan inte säga det med säkerhet.
Korsen saknar betydelse
Korsen har ingen symbolik alls och har egentligen inget med stadsvapnet att göra heller. Det var den enskilda konstnären som fick för sig att rita in korsen i saxarna. Om det var av religiös nit eller för att hen (ev Brita Grep) gillade den kantiga symmetrin som kontrast till de rundade men spetsiga saxarna vet jag inte, men något med sköldens heraldiska framställning har det inte att göra.
Inte fel med detaljer
Det är alltså inte fel att som heraldisk konstnär lägga till små detaljer i en enskild framställning av en vapensköld, men dessa behöver/ska inte upprepas av andra och detaljerna får inte vara så stora att de får en symbolisk betydelse och blir ett bitecken. Jämför hur en krona ser ut i riksvapnet tre kronor. Här kan man välja att ha rena kronor eller ha dem smyckade med rubin och smaragd. Kronan kan även ha klöverbladsdekoration eller vara kantig.
Men man får inte lägga ett klöverblad intill kronan (=bitecken) eller ersätta en rubin med ett kors eller ullsax eftersom dessa symboler aldrig annars finns på kronor. Den i Sjuhärad så välkända, och med ullsaxar dekorerade, Toarpskronan räknas inte eftersom det är en ljusstake.