Svantessons grip

Svantessons grip
Svantessons grip

Gripen är både typografernas symbol och ett fantastiskt sagodjur.

Alf Svantessons exlibris visar hur man kan förena yrkessymboler och  heraldikens bildspråk på ett enkelt sätt. Det här exlibriset skulle enkelt kunna göras till ett heraldiskt vapen om han skulle vilja ha det så.
Som familjevapen är det mer tveksamt eftersom det var Alf som var typograf, ingen annan i släkten. Därför har det heller inte använts som släktvapen. Däremot har det använts som komponent i ett förslag till vapen för familjen Svantesson. Vapnet är inte klart och vad som eventuellt skulle in i fanan är oklart. Liksom den gripens tinktur och redskap.

Svantesson

Alf Svantesson var min morfar. Loket är för hans pappa lokföraren och dennes pappa rallarförmannen. Skytteln för mormor Ella och andra boråsanor med textila yrken.

 

Alf Svantessons exlibris
Alf Svantessons exlibris, c:a 1940.

Vapen jag gjort: Westfalk

vapen Westfalk
Arms for the family Westfalk, from Borås.

I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Westfalk från Borås. Ett av de första jag komponerade.

Johanna Westfalk är en gammal vän till mig och vi gjorde det här vapnet omkring 1992. Vapnet är självklart en falk. Att den råkar vända sig mot vänster (väst) har däremot inget med symboliken att göra utan är vanlig heraldisk återgivning. Familjen Östfalk, om denna finns, skulle ha sin falk på samma sätt.

Att det är en falk och inte en örn syns på bjällrorna. Endast klar har dessa och det hänger ihop med falkjakt.

Hjälmprydnanden syftar på London, där Johanna bodde under några år. Vapnet får föras av Johanna, hennes syskon och deras ättlingar.

Hela schablonen och innehållet har använts med Jan Ranekes tillåtelse.

Heraudica – en värdefull källa för heraldiker

Häroldsprojektet går vidare.  En del av arbetet är förstås att samla information. Ett annat är att sprida densamma till andra. Det är denna bloggs uppgift.

För några år sedan sammanställde Torsten Hiltman med flera databasen “Heraudica”. Databasen skapades då han var verksam vid the German Historical Institute in Paris, närmare bestämt projektet  “Les hérauts d’armes dans les sources bourguignons (1386-1519)”.
Database rymmer nu uppgifter om nästan 300 personer och 600 ämbeten men är ännu inte öppen för allmänheten.

På Zotero finns en annan liknande sammanställning kring ämnet härolder. Här kan du snabbt får en överblick över litteraturen rörande ämnet. Går du sedan till Kungliga bibliotekets katalog Libris kan du se om om böckerna finns tillgängliga för lån.

 

Att fälla krokben för sig själv

En mig närstående fick nyss en medalj. Medaljen gavs med förmaningen att den endast får bäras till frack. Men det är en föreningsmedalj så när ska den bäras?

En medalj som ges av en förening ska framför allt kunna bäras inom den föreningens verksamhet. Om då föreningen ställer kravet på frack samtidigt som nämnda förening aldrig arrangerar en fracktillställning, då känns det som om man missat poängen.

Namn inte är med i krig

I Sverige framhåller snart sagt alla medalj- och ordensförespråkare att dessa utmärkelser ska bäras till frack samtidigt som de missar att utmärkelsen då blir helt meningslös för nästintill alla svenskar eftersom fracken har spelat ut sin roll.
Jo, jag vet att några kommer att tycka att det visst finns frackmiddagar. Men seriöst, så är det ju inte längre. Du som läsare kan fundera på hur många tillställningar med frack du varit på, förutom studentikosa fester och ordensmöten där medaljer och ordnar från verkliga världen aldrig ska förekomma.

Jag tror att svenskens koppling av medalj/orden och frack kommer sig av att vi inte varit med i krig. Vi som land har het enkelt inte haft anledning att på allvar belöna någon som gjort något extraordinärt samtidigt som personen saknar en social position där frack kommer till användning. Länder med en motståndsrörelse under exempelvis andra världskriget är mycket mer tillåtande till att bära medaljer till kostym, och den behöver inte ens vara svart.

I Sverige är medaljen däremot studentikos och då är kopplingen till fracken naturlig.

För övrigt är hembygdsdräkten i allt väsentligt jämställd med en frack och medaljer kan även bäras till denna.
Fundera gärna en stund på denna likhet för den är rätt intressant på flera plan.

PS. Jo, jag vet att det finns miniatyrer, men redan det faktum att har en miniatyr förtar en hel del av poängen med utmärkelsen.

 

 

Hembygdsvapen för hembygden

Hembygdsvapen är vapen som egentligen saknar ägare men som ändå representerar ett geografiskt område. Mest kända är våra landskapsvapen men även många härader, socknar och andra områden har vapensköldar.

På senare år har Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) genom Sockenheraldiska institutet (SHI) verkat för att fler socknar ska ta ett heraldiskt vapen. Socknen som sådan tar förstås inget vapen, utan det görs av hembygds- eller bygdegårdsföreningen.

Hembygdsvapen och påstridiga heraldiker är inget nytt. KOmmunalheraldiska institutet (vars namn har inspirerat Sockenheraldiska) verkade strax efter andra världskriget i samma anda. Privta initiativ har tagits av bland andra Per Andersson i Östergötland och Carl-Axel Rydholm i Skaraborg.

När SHF började sitt engagemang var, förutom jag, Alexander Ulltjärn den som var mest drivande. Senare kom Stefan Rundström in och det är också han som idag är den som leder verksamheten.

Sex vapen från SHI har registrerats i Svenskt vapenregister och ytterligare några vapen har blivit till.

Vad är augmentation

Augmentation betyder i heraldiken att man har fått en symbol som hederstecken. Av någon som är värd att lyssna på, som en statschef. 

Den svenska augmentations-traditionen är inte speciellt djup och strikt i privatheraldik heller aldrig varit. Jag skulle vilja påstå att den egentligen inte finns, så ovanlig är den sedan 1500-talet. Däremot finns så kallade bragdvapen, men det är en annan sak och dessa två ska inte blandas ihop.

Däremot fanns det en tradition av augmentation under medeltiden. Den beskrivs ibland som vasallvapen/vasallheraldik och bygger på den då viktiga relationen mellan patron-klient; en teori som för övrigt historikern Thomas Småberg fördjupat kunskapen om genom sin avhandling ”Det stängda frälset”.

Att påstå att vissa tecken eller indelningar inom svensk heraldik är augmentation är alltså kan det inte vara i svensk tradition. Den svenska traditionen var – när denna form av symbolik fortfarande var aktuell, dvs fram till Sture-tiden, att man skapade sitt vapen utifrån sin partyns vapen. Ex sjöblads-ätternas koppling till greve Jakob av Halland eller Hemming Gadds dito till Sten Sture.

Kantonen i sig är inte använd som augmentation i svensk offentlig heraldik. Här har ginstammen används istället (möjligen med något undantag). Sen finns Spens, men det är just ett undantag tillkommet i en speciell tid för en speciell person.

Är Sir James adlig? Och Dame Mary?

Jourhavande heraldiker

Titeln Sir verkar locka svenska skribenter, men utan att de vet vad det betyder. Jag kan här och nu avslöja att det aldrig betyder att bäraren är adlig.

I media (och i alla andra sammanhang, vill jag påstå) förekommer ofta uppgiften att Sir John och Dame Mary har blivit adlade och nu får bära nämnda titel.

Det är faktiskt fel. Vad som har hänt är att personen ifråga har fått en riddarorden motsvarande Svärds- Nordstjärne- och Vasaorden i Sverige. Genom att de har fått denna orden har de belönats med ett ridderskap. Det ska inte förväxlas med adelskap. Adelskap innebär alltid någon form av tillhörande privilegier av politisk art (och ofta ekonomisk) samt en förväntan över att något ska göras. Ett ridderskap är en belöning för något som har gjorts.

Storbritannien har en lite udda syn på adelskap. Det finns ingen obetitlad adel utan de enda som tillhör deras adelsklass är the peerage, som motsvarar vår högadel och som har plats i överhuset. Och en manlig medlem av the peerage tituleras inte Sir utan Lord.
Det finns också undantaget baronet, som inte är del av the peerage, inte är formellt adlig, inte är en riddartitel men som är en ärftlig värdighet. Heraldiskt markeras detta med en röd har i en vit sköld som placeras centralt i bärarens stamvapen.

Utlänningar blir aldrig Sir/Dame eftersom just dessa titlar endast är förbehållna brittiska undersåtar. Däremot kan de få en orden.

Jonas Arnell har utvecklat det här på sin blogg.

Första gången i färg

 

Vapenboken Wijnberger med Sveriges riksvapen
I vapenboken Wijnbergen finns Sveriges riksvapen med, längst ner till vänster under Norge.

 

Sveriges riksvapen har skiftat efter regerande dynasti. Erikska och Sverkerska kungavapnen kom först, men dess färger (och delvis utseende) känner vi inte till.

Första gången ett svenskt kungavapen avbildas i färg är i Wijnberger-vapenboken från 1265-80. Boken består av två delar där den första dateras til 1265-70 och har 256 vapen som hör till kung Ludvig IX av Frankrikes vasaller och den andra dateras till omkring 1280. Den delen består av 1056 vapen (av 1312) för kung Filip III av Frankrikes vasaller och resten är en samling av andra vapen, bland annat en sida med kungavapen där Sverige ingår.

Att de var ganska så uppdaterade visas av att det är kung Magnus Ladulås vapen och inte kung Valdemars som är avbildat. Vapenboken har Magnus lejonsköld men utan strängar, inte Valdemars tre leoparder.

Brian Timm har skrivit mer om vapenboken Wijnberger och även ritat om alla sköldarna.

Tre blasoneringar

Den svenska sköldens (le Roi desues nr 1278) blasonering:
d’azur au lion d’or
Azure a lion rampant or

Den norska sköldens  (le Roy de noruee, nr 1275) blasonering:
de gueules au lion d’or tenant une hache du même
Gules a lion rampant holding an axe in pale or

Den danska sköldens (le Roy de danemarche, nr 1268) blasonering:
d’or semé de flammes de gueules 3 lions passants d’azur brochant
Or semy of flames gules three lions passant gardant azure

Tiger som hjälmtäcke

Vapen för finska släkten Porvarisvaakunat.

Vapen för finska släkten Porvarisvaakunat.

Ett udda hjälmtäcke. Ovanligt men inte unikt. 

Robert Witting har fått mig att upptäcka den  finska släkten Porvarisvaakunat vapen vars tiger på hjälmen övergår till ett hjälmtäcke.

Vapen för släkten Jonlund
Vapen för släkten Jonlund, Svenskt vapenregister nr 56.

Fyndigt. Det finns få moderna liknande vapen. Svenska Jonlund är ett, men ändå inte riktigt detsamma eftersom tigerns ränder i Porvarisvaakunats vapen finns kvar även i täcket.

Den finska blasoneringen för hjälmprydnaden är:
”Kypäräkoriste: Kultainen punavaruksinen luonnollisen tiikerin pää, jonka kaula jatkuu punavuorisena kypäränpeitteenä.”

Försök till översättning (av Witting):
Hjälmprydnad: En naturlig tigers huvud i guld med röd beväring, vars hals fortsätter som hjälmtäcke fodrat i rött.

Följer vapnet namnet eller är det tvärtom?

Jourhavande heraldiker

Om jag byter namn när jag gifter mig, får jag då behålla mitt vapen?

Svaret är enkelt. Du får behålla ditt vapen. Det gäller även om du är adlig. Och det gäller även om du byter namn av andra skäl än giftermål.

Även om det är lätt att tolka äldre (från 1900-talet) heraldiker så är det så att vapen aldrig har kopplats till ett specifikt namn. Skälet är att man kan byta namn och att namn kan bytas från generation till generation och av många andra orsaker än att det är ett patronymikon.

De strikta lagar som innebar att alla i en familj hade samma efternamn (kvinnan genom att gifta sig och barnen som alltid fick faders efternamn) kom i Sverige först 1901 och exempelvis i Norge 1923. Före dess är det endast adelns, och då endast från mitten av 1600-talet, som har en strikt namnkod att följa samtidigt som Riddarhusets regler föreskrev att de skulle föra det vapen som givits dem vid adlandet. Vapen är i princip aldrig kopplade direkt till efternamnet.

Sedan 1981 får man välja att behålla sitt efternamn även efter giftermål och man kan lättare byta när man vill.

Vapensköldar har inga fasta regler på det sätt som namn och hur vapnen ärvs regleras dels av vapentagaren, dels av vapentagarens ättlingar.

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia