Kategoriarkiv: Vapensköld

Vapensköld

Nietzsches klackring

Nietzsches vapenring
Nietzsches ring med polska adliga släkten Radwans vapen

Nietzsches klackring, Radwans vapen och önskan att vara något speciellt. Och om det inte kan nås, äga en artefakt från det speciella.

Först. Denna nyhet är inte ny.

190 000 kronor tyckte något att var värt att betala för att få äga Nietzsches klackring med Radwans vapensköld. Och varför inte. Har man pengarna kan man kosta på sig det. Vi som inte har så mycket pengar gör ju samma sak, fast i mindre skala.

Nietzsche och Radwan

Nietzsche använde alltså Radwans vapensköld som dekorationsvapen. Det finns inget som antyder att han bar det som ett identifikationsmärke för sig själv. Däremot ansåg han att han härstammade från en sidogren av släkten Radwan, en gren med namnet Niëtsky eller Niësky. Om detta kan man läsa i hans egen korrespondens.

Enligt Friedrich Nietzsche systers, Elisabeth Förster-Nietzsche, biografi över honom från 1895 har historien sitt ursprung i de berättelser som deras fastrar berättade för barnen. Kopplingen mellan släkten Radwan/Niëtsky och släkten Nietzsche har ännu inte belagts av genealoger som troligen är det en historia som har sitt ursprung i namnlikheten.

Å andra sidan så vet vi av den polske författaren Bernhard Scharlitt som 1905 skrev en artikel i polsk-patriotisk anda om familjen Nietzsche att det tydligen fanns en not i Herbarz polski (ett vapenregister över Polens adelssläkter) om en familj ”Nicki”, tillhöriga ätten Radwan, där en av medlemmarna Gotard Nietzsche hade lämnat Polen för Preussen. Tydligen hade dennes ättlingar fortsatt till Sachsen omkring år 1700.
Det här tror visserligen inte dagens Nietzsche-forskare på, men Friedrich orda det och bar därför ringen i god tro.

Bukowskis udda text

Bukowskis text är för övrigt lite underlig, eller vad sägs om detta citat: ”Nietzsche satte vetenskapen högt och såg den som människans räddning från religionen, vilket kan tyckas paradoxalt, då han växte upp i ett protestantiskt prästhem. Även bakåt i släktleden hade man verkat som kyrkans tjänare, både hans farfar och morfar var protestantiska präster.”
Skribenten inte bara antyder utan tar det för givet at den som växer upp i ett religiöst hem inte kan/förväntas kunna tänka vetenskapligt. Även andra små bisatser visar att de inte har full koll på varken Nietzsche, hans filosofi eller samtid, men sälja ringar kan de så resten kan vi bortse ifrån.

Polska släkten Radwans vapensköld.
Polska släkten Radwans vapensköld. Bild: Bogaty och baserad på en mall gjord av Bastianow. Wikipedia commons.
Vapensköld

Vapen jag gjort: Fredriksson

Vapen jag gjort

Arms of Petra Fredriksson
Arms of Petra Fredriksson, Sweden

I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Fredriksson. 

Det här vapnet är personlig (vad jag vet) och gjordes till en vän. Symboliken är inte det minsta religiös utan stämmer snarare ihop med Petras fria sätt att vara. Tinkturerna är också de hennes, det var i dessa toner som både hon och hennes hem gick i.

Ett heraldiskt vapen kan alltså anspela på en helt annan symbolik än den högtravande officiella i samhället. Symboliken kan vara helt fri och privat.

Heraldiken och konsten

Jag skulle till och med våga mig påstå att heraldiken när den är sån här bättre än den moderna konsten fångar det moderna konstbegreppets kärna att det i varje verk finns en avsändare, ett meddelande och en nottagare – och att det är mottagaren som avgör om det är konst.  I vårt fall om det är en giltig symbolik för den person/släkt/organisation som ska identifieras av bilden/vapenskölden.

Blasonering av Fredriksson

Sköld: I fält av guld en röd bård av moln och inom det ett rött bevinngat hjärta med gröna vingar.
Hjälmtäcke: Rött hjälmtäcke fodrat av guld.
Hjälmprydnad: Ett XXXXXX uppstigande ur ett rött moln (Hjälmprydnaden blev faktiskt inte klar, så nu är det ett moln som saknar följeslagare).

Vapensköld

Det finns ingen anledning att ljuga om släktvapen

Vapensköld för familjen Lindström
Arms of Lindström family, Sweden

I vissa kretsar är vapensköldar status. Då är det lätt att börja ljuga ihop en falsk släkthistoria. Det är rätt dumt i vår digitala värld. 

Innan du fortsätter att läsa vil jag säga att även om exemplet här är nytt så finns det exempel från förr, även adliga och till och med kungliga. Med all rätt kan man exempelvis hävda att Danmarks monarkers nyttjande av Tre kronor och Englands av Frankrikes liljor är samma typ av förfalskning.

Släktforskning lockar

Numera är det många som släktforskar. Med webbtjänster som My heritage blir släktforskningen dessutom känd för manga fler. De nya tjänsterna erbjuder möjligheter att lägga upp bilder och här kan det uppstå en lockelse som är svår att motstå för en del. Man lägger helt enkelt till något som man tycker ser bra ut utan att tänka på vad det innebär.

Bilden visar en förfalskad vapenanvändning. Vapenskölden tillhör släktets Lindström.
Förfalskad vapenanvändning. Vapenskölden tillhör släktets Lindström.

Min heraldiske kollega Tommy Lindström har drabbats av just detta. Han upptäckte på My heritage att någon tagit en bild på hans vapen, tecknat av Davor Zovko, och placerat det på personen Lars Larsson Larsson Karjalainen, som ska vara född 1590. Uppgiftslämnare om att Lars Larsson förde detta vapen är  Nils Olof Karlsson.

Bonden Lars Larsson och Tommy Lindström har inget med varandra att göra. Det skiljer 400 år dem emellan. Bara det gör att ett vapen inte kan flyttas fram eller tillbaka över så lång tid. Men viktigare här är att Tommy Lindström faktiskt lät registrera vapnet hos Svenska vapenkollegiet år 2010 och det hart nummer 58.

De två sköldarna är visar som du ser samma vapen men tecknat av två olika personer. Ett konstnärligt av Davor Zovko, det andra är en schablonteckning för Svenskt vapenregister.

Jag vet att Tommy i flera års tid har försökt få bort det här vapnet men sidägarna har inte velat lyssna på det örat. Det är lite synd, för de kan ju utan besvär göra ett eget släktvapen. Det har alla rätt att göra, och man behöver inte ens registrera det.

Vapensköld

Skynda att titta på William Marshal

Arms f Marshall AND Bigod
Arms f Marshall AND Bigod

Passa på – SVT Play visar just nu en film om William Marshal.

Den som kan sin 1200-talshistoria vet att ingen riddare är mer känd än denna William. Kanske var han även den bäste riddaren; det var i alla fall det han lät andra säga om honom.
Genom krönikan om hans liv vet vi en hel del om riddaridealen vid denna tid, även om krönikans sanningshalt i detaljerna ska betvivlas något.

Se filmen här, den visas på SVT Play fram till 17 juni.

 

Vapensköld

Ta inte upp gamla namn

Jourhavande heraldiker

Med jämna mellanrum får jag frågan om man får byta till ett adligt namn. 
Mitt svar är alltid. Gör inte det.

Adliga släktnamn sägs vara skyddade. PRV håller inte så hårt på det utan tycker att de ska vara välkända. Därför släppte de för några år sedan igenom ett namnbyte till Anckarstjerna fast namnet tidigare hade burits av en adlig släkt, dock stavat Anckarstierna (denne nyss levande Anckarstjerna var för övrigt en trevlig man som gick bort för några år sedan. Inget ont om honom) . Det finns fler exempel även om jag inte kommer på dem nu.

Mitt års til dig som vill byta är att undvika alla tankar på att byta till ett gammalt adligt namn. Att du hittar på en ny stavning spelar ingen roll eftersom namnen förr inte var fastslagna så som de är numera. Din påhittiga stavning kan mycket väl redan ha använts av någon medlem av den gamla släkten.

Så av respekt mot historien, ta inte de gamla namnen utan låt dem vila i frid.

Hitta gärna på nya kombinationer

Jag har däremot inget emot att namn låter adliga. Tvärtom. de adliga namnen är ju i sig skapade just för att låta mer förnäma än bärarens ursprungligen var (undantaget Gyllenborg, vars fäder var någon av vasa-kungarna). Snobbism, alternativt romantik, är inte förbehållet en samhällsklass eller en tidsperiod utan kan återskapas gång på gång.

Själv kör jag med Gyllenvase/Gyllenwasse för att det är kul.  Namnet Wasling är också det en nyskapelse från början av förra seklet. Nu låter inte det speciellt adligt, men hade det namnet tillkommit ett sekel tidigare skulle många säkert tycka att det var förmätet av en person ut bondeståndet att ta sig ett släktnamn av det slaget i stället för att använda sig av herdeliga och traditionella patronymikon.

Vapensköld

Ett vackert vapen av Thomas Falk

Vapen Wasling av Thomas Falk 2016.

Vapen Wasling av Thomas Falk 2016.

Heraldiske konstnären Thomas Falk har slutfört en tolkning av vapen Wasling och den har en roligt tvist.

Thomas Falk är välkänd för dig som följer den här bloggen. Vi har tillsammans gjort ett flertal heraldiska projekt och det hade blivit än fler om vi hade haft tiden.

Snitsig kantighet

Denna gång har han skapat en ny version av mitt släktvapen. Lägg märke till det vridna hjälmtäcket. Jag har aldrig sett en liknande lösning (men det finns säkert, det är svårt att hitta på något nytt under solen) och det ger vapnet en extra dimension.

Hela teckningen är också medvetet kantig och det har han fått ihop bra. Kantigheten hänger förstås ihop med hjälmens form där de små byglarna gör att hela vapnet får en annan struktur än vanligt.

Den här typen av hjälm ska inte ses som en ranghjälm för adelskap utan mer som en fri tolkning av den medeltida tunnhjälmen. Designen uppkom vid förra sekelskiftet i England och har därefter använts av den tyske konstnären Walter Leonard och av såväl Jan Raneke som Christer Bökwall i vapen publicerade i Skandinavisk vapenrulla.

Mer om Thomas Falk

Thomas har både en hemsida och en Facebook-sida. Båda är värda ett besök.

  • http://www.heraldik.n.nu
  • https://www.facebook.com/Heraldic-Art-and-Design-By-Thomas-Falk-121006508051071/
Vapensköld

Så bär du en medalj idag

 

Ordnar och medaljer är känsliga saker. Att förändra vanor kan för flera vara jobbigt, även om man med sitt förnuft vet att de regler som finns nu är tämligen nya.

Denna text handlar bara om medaljer men först vill jag skilja på ordnar och medaljer.

En orden medför i sin egentliga form en viss värdighet. Det kan vara titel eller medlemskap i en församling eller liknande. Ordnar delas även ut i ringa omfattning, även om en inflation har ägt rum även inom detta område.

Medaljer ger man ut i betydligt större omfattning och på helt andra grunder. Visserligen kan den som äger medaljen vara restriktiv, men principen är att medaljen är ett eller flera steg under ordenstecknet i rang.

Läs mer vad hur Kungahuset beskriver skillnaden.

Så bär du din medalj

1998 uppdaterade Riksmarskalksämbetet hovprotokollet och moderniserade sin syn på hur en medalj ska bäras.

Här står det klart att medaljer (oavsett ursprung) bärs i original när du har på dig högtidsdräkt (frack eller folkdräkt). Till högtidsdräkten kan du också välja att istället för medaljen bära din miniatyrmedalj. Valet är ditt, men var konsekvent.
Till smoking bär du endast miniatyrer, aldrig medaljen i sin originalstorlek.
Till kavaj bär du endast dina medaljer i originalstorlek.

När det kommer till kungens egna medaljer gäller att Konungens medalj i 12:e storleken i kedja eller band bärs runt halsen om du är man. Damer medaljen med stor rosett vid vänster axel. Medaljen i kedja bär du BARA till högtidsdräkt.
Medaljen kan bäras även till smoking och kavaj (och kvinnlig dräkt, kan jag förmoda).  

Medaljer bärs på bröstets vänstra sida och i följande ordning från vänster till höger från bäraren sett:
Serafimermedaljen, Konungens medalj i 8:e eller 5:e storleken, medaljen Litteris et Artibus, Prins Eugen-medaljen och Prins Carl-medaljen. Därefter gäller att kungliga minnestecken och minnesmedaljer bärs framför (till höger från bäraren sett) övriga medaljer. Andra officiella eller halvofficiella medaljer samt ordenstecken bärs efter (till vänster från bäraren sett) de kungliga medaljerna. 

Om tillställningen inte är föreskriva (det vill säga att man uttryckligen säger ”utan ordnar” på inbjudningskortet) kan en  medaljrosett bäras till smoking och kavaj vid både officiell eller privat tillställning.

Läs mer här om hovets protokoll.

Försvarsmakten kommenterar på sin hemsida hur man bär medaljer till uniform, som i sig representerar nationen. De skriver även om medaljer på civil dräkt:
”Till civila kläder får man självfallet bära vilken utmärkelse som helst men om man ska uppträda i officiella sammanhang kan det vara bra att ta reda på vad traditionen och protokollära seder bjuder.”

Uppträda i officiella sammanhang är till exempel att medverka vid högvakten men inte att vara åskådare vid samma tillställning.

Det är också bra att veta att den som arrangerar en tillställning självklart fritt kan säga vad som helst gällande hur du får bära medaljer. Etikettsregler är för trivsel (och trygghetens) skull, inte någon tvingande lag. Etiketten förändras dessutom ständigt.

Men viktigt är att veta att du i stort sett alltid går rätt när du kommer till en tillställning med din medalj på kavajbröstet.

Lita INTE på etikettboken

Etikettböckerna skiljefe sig lite ifrån varandra och man kan tydligt se att vissa skribenter inte riktigt är aktuella. Med tanke på hur de blandar begrepp, missar väsentligheter och skriver enkla fel tror jag nog att man kan säga de inte är att lita på.

Etikettdoktorn fokuserar väldigt mycket på ordensband och storkors samt att man endast kan bära till frack. Att läsa hans text är som att gå in i ett virrvarr av förvirring och det han skriver bryter mot hovprotokollet. Han har mig veterligen inte kommit på skillnaden mellan orden, ordenstecken och medalj samt lyckas glömma bort alla förtjänstmedaljer som finns i landet.

Skillnad mellan orden och adelskap

Skillnaden mellan ordnar och adelskap är, för den som undrar, att den första är tack för utförd insats, den senare tack för förväntade, kommade insatser.

I Sverige delas inga ordnar ut till någon utom kungafamiljen. Att ge instruktioner om hur man bär Serafimerorden blir då meningslöst och nästintill tantigt. Dessutom är det så att om jag skriver att Serafimerorden ska bäras på ett visst sätt och kungen gör annorlunda, så gäller kungens bärande eftersom det är han som bestämmer. Hans sätt att bära sitt ordenstecken blir då bara ett icke nedtecknat men nu gällande praxis.

 

 

Vapensköld

Vapen jag gjort: Claesson

Vapen Claesson
Arms for the Claesson family, from Borås

 

I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Claesson.

Släkten Claesson är knallar från Sjuhärad. Därför valdes knallen som symbol. Motivet är ovanligt men finns även i släkten Werner och Borås Högskolas vapen, som båda hör samman med Borås.

Peder Claesson som jag gjorde vapnet tillsammans med, jobbar tillsammans med sin bror med värderingar. Det är det som symboliseras av vågen. Ullsaxen är bara en ytterligare betoning av  kopplingen till Borås.

Claéssons använder även vapnet som varumärke för det gemensamma bolaget Claésson Konsult och Värdering i Borås AB. Notera att knallen i det vapnet är vänd in mot sidan, i courtisie.

Jag har tidigare skrivit om just detta vapen här.

Vapensköld

Kung Alexander och Bo Jonsson Grip

Boktips

Omslag till boken Kung Alexander
Omslag till boken Kung Alexander

Fantastiskt Sven-Bertil Jansson har gett sig på och presenterat ett nytt verk från 1300-talet – Konung Alexander. En svensk roman jag helt hade missat.

Den svenska litterära historien från medeltiden är plågsamt okänd. Visserligen finns Erikskrönikan och Karlskrönikan, men inte mycket mer. Resultatet är att även flertalet historiker (som jag) inte reflekterar över hur mycket mer som finns i våra arkiv. Tur då att såna som Sven-Bertil Jansson och föreningen Runica et Mediævalia finns.

1300-talsromanen Konung Alexander finns endast bevarad i en enda handskrift, från 1420-talet, och här samsas den med andra skrifter. Det kan få den bäste att tro att det är en liten skrift men det rör sig om en bok på 11000 versrader (mer än Erikskrönikan).

Romanen bygger på en utländsk förlaga men är kraftigt omarbeted och det gör att den är mycket spännande för en idéhistoriker och därför ska jag nu sätta mig ner och börja läsa den.
Och just det. Det är B0 Jonsson Grip som är meceanaten bakom romanen.

 

Redaktör: Sven-Bertil Jansson
Titel: Konung Alexander. En svensk roman från 1300-talet
Tryck: 2015
Förlag: Runica et Mediævalia