Kategoriarkiv: Vapensköld

Röda fanor på första maj

Foto: Jesper Wasling

Så här när första maj närmar sig så kan det vara värt att fundera på alla dess fanor.

Här går jag inte in på alla dessa fanor som respektive fackavdelning har och har haft. Istället tycker jag att vi kan fundera lite på färgen röd. Den som idag är själva kärnan i arbetarrörelsens bildvärld var från början inte alls självklar. Ljublå var en stark konkurrent och det berodde på att flera av de tidiga fackförbunden var nära knutna till den liberala rörelsen.

Först med första internationalens beslut 1889 om att ta den röda fanan till sig kom den att bli det främsta kännetecknet för hela arbetarrörelsen. I text och sånger före dess var fanan färglös. Och det var först med de 1:a-majdemonstrationer som 1891 hölls över hela västvärlden som den röda färgen som symbol slog igenom. Det dröjde sedan till efter sekelskiftet innan den röda färgen var den i stort sett allenarådande färgen på fanor och baner.

Vill du veta mer, läs den här artikeln om Arbetarrörelsens symboler.

Heraldic standard, kan man ha det?

Det välkända heraldiska standaret finns i stort sett endast på brittiska öarna. I sin korrekta form är det omgärdat av vissa regler, men här kommer en friare tanke om dem.

Alla standar i denna artikel är en lek med konstformen. De är inte antagna och det är nog högst osannolikt att jag kommer att skapa ett fysiskt exemplar någon gång. Men för den som vill går det ju utmärkt att göra ett eget standar.

”The heraldic standard”, är det engelska ordet och i det här fallet är det bra att tänka på att engelskan och svenskan använder samma ord för två helt olika flaggor. Det svenska standaret är en flaggduk som hänger vertikalt på en stång och som använda i främst kyrkliga, fackliga och ordenssällskapliga sammanhang.  Om dessa handlar inte denna artikel.

Det brittiska standaret

Artikeln handlar istället om ”standard”. Detta är en flagga med såväl vapensköld som badges och livréfärger. Det dök upp under 1300-talets andra hälft och användes sedan av personer av hög rang under de två följande århundradena. Med personer av hög rang avses mer specifikt personer av börd som förde befäl i strid. Just detta ”av börd” är centralt för att förstå standarens framväxt och betydelse. Andra hälften av 1300-talet var en tid då riddarens position som härskare över slagfältet var över. Först kom flera slag där infanterister slog sönder denna bild med våld (de vann helt enkelt slagen), dels kom digerdöden som slog ut det lägre frälset och till sist kom en ny form av legosoldater som hade kriget som yrket men inte var adliga. Vad gör man då i ett samhälle där de yttre tecknen på social tillhörighet är så viktiga?

Ja, enligt Robert W Jones så skapar man nya visuella bilder av makt. De vapensköldar som riddarna använt behålls, men nu börjar också badges användas och detta för att markera att man ingår i en herres hushåll och för att markera egendom. ”Emblemet bars på hans klädsel av en tjänare som följeslagare, och därför var standaren som han mönstrade på lägret av klädernas färger och bar emblem, med vilka följeslagaren var förtrogen.”, som Boutell skriver. Herren själv använde inte sin badge, varför vi kan jämföra den med företagens logotyp i modern tid.

När badges blivit introducerade var det naturligt att de också hamnade på flaggor. Det heraldiska vapnet användes fortfarande på vapenflaggor som användes vid befälsföring i strid. Standaret verkar däremot mer ha använts som ett övergripande samlingstecken. Det var allt för stort för att en ryttare skulle kunna bära det i full galopp men det fungerade bra som markering av var högkvarteret var.
Froissart beskriver flera gånger baner i de härläger han besökte men inte en enda gång beskriver han banerens utseende, innehåll eller for,

 

Numera är det ändå så att dessa heraldiska flaggor används av individer på sina hus. Och det är inte heller så att det endast är den yppersta överklassen som har ett standar utan det kan även gemene man ha, även om man rent formellt nog inte ska betrakta dessa moderna standar för standar likt de som de hade på medeltiden. Deras sociala och symboliska värde är idag något helt annat än då.

Den medeltida engelska standaren var större än andra flaggor och dess storlek varierade med ägarens rang. Längst intill stången hade man då, ursprungligen, oftast Sankt Georgs kors (rött kors på vitt). Resten av fältet delades horisontellt i två färger, i de flesta fall ägarens klädfärger, livréfärger. Ovanpå lades badges och man hade inte samma strikta tinkturregel här som i vapensköldarna. Man la dessutom gärna ett valspråk tvärs över fälten.

Regler om standarens längd

Eftersom britterna inom heraldiken känner ett väldigt behov av regler och byråkratisering fanns det såklart regler för storleken.

I England har idag varje vapentagare som fått ett grant of arms med en badge rätt till ett standar.

I Skottland upprätthåller Lord Lyon ännu de äldre reglerna och ett standard kan endast beviljas om vissa kriterier är uppfyllda.
Längden på standarden beror på ens adliga rang.
Suveränen (monarken) 6,4 m (21 ft)
Hertigar 6,1 m (20 ft)
Markiser 5,5 m (18 ft)
Grevar 4,9 m (16 ft)
Vicomter 4,6 m (15 ft)
Parlamentsledamöter 4,0 m (13 ft)
Baronetes 3,7 m (12 ft)
Riddare och Feodala baroner 3,0 m (10 ft)

Eftersom jag inte är någon så måste mitt standar vara mindre.

Läs mer

  • Robert W Jones; Bloodied banners
  • Robert Gayre; Heraldic standard
  • Charles Boutell & Arthur Charles Fox-Davies; The Handbook to English Heraldry
  • Jean Froissart; Krönika

 

 

Björn Fridén föreläser om Vasa-ätten

Dagens tips

Bildens upphov: Lernestål, Erik, Livrustkammaren/SHM (C BY 4.0)

Provocerande konst – Erik XIV:s heraldik som propagandaverktyg.
det är temat på Björn Fridéns föreläsning på Livrustkammaren i Stockholm den 28 april.

Föredraget tar avstamp i svensk historias mest provocerande konstverk: den broderande vapensköld Erik XIV beställde till sin hustrus kröning.

Föredraget syftar till att visa hur Erik XIV använde heraldiken som ett propagandamedel i kampen med sina bröder och med Danmark.

Observera att man måste köpa biljett! – Du köper din biljett här. 
Ordinarie biljett: 150 kr – Ungdom (under 19) 50 kr

 

Vapen Vasa fram till Gustav Vasa blev kung.

Heraldiker besöker Kulturen i Lund

Dagens tips

Passa på att hänga med på en guidad visning av Kulturen i Lund. Du får garanterat sällskap av ett gäng heraldiker.

Den 11 april är det dags. Under guiden Mattias Karlsson (doktor i historisk arkeologi vid Lunds universitet) överinseende kommer vi att få se en hel del kulturhistoriska skatter. Mattias arbetar som arkeolog vid Kulturen.

Skara – Europas centrum

I västgötaskolans anda utropar jag Skara till Europas huvudstad och befaller EU-parlamentet att genast flytta hit.

Om en vecka är det val till EU-parlamentet och valkampanjen är i full gång. Jag hoppas verkligen att du går och röstar, och inte tramsar med löjliga argument som ”det är bara kapitalet som bestämmer”, ”det är ett vänster/höger-projekt” eller ”min röst spelar ingen roll” Det sista stämmer bara om du inte röstar, men självklart är DIN röst inte mer värd än någon annans så du kan ju inte heller kräva att det ska blir som just du vill.

Åter till Skara. Skara stift har till och från sedan medeltiden haft en stor stjärna omgiven av 12 mindre stjärnor. Det är ju väldigt vackert och passande just nu. Visst, det är fel färger om vi leker EU, men lite fantasi kan vi väl ha. Och de första avbildningarna var ju i sigill så med lite (eller ganska mycket) fantasi kan vi låtsas som att originalet var gult och blått.

Så då är det väl självklart att det är Skara som är Europas andliga huvudstad.

 

PS. Vad du än har för åsikt – gå och rösta i EU-valet.
Tillsammans gör våra röster skillnad.

 

Tankar om ett årsmöte

Svenska heraldiska föreningens årsmöte 2024 är över. Här kommer några tankar och reflektioner.

Först det personliga. Jag och min fästmö C hade satsat på att komma ner till Lund något efter tolv. Det såg också väldigt bra ut till Ängelholm, men där rasade min växellåda ihop. Så efter att letat (och hittat) en verkstad* samt fått försäkringsbolaget att hjälpa till med en hyrbil så han klockan bli närmare tre. Där rök mitt lugna humör och en viss stress infann sig. Men det löste sig ändå så bra som det kunde.

Framme i Lund

Till slut kom vi fram och efter en snabb incheckning på hotellet kom jag till årsmötet. Jag missade största delen av Elisabeth Roads föreläsning, men hade sett delar av den via Zoom. Den moderna tekniken är fantastisk. Jag missade också kaffet men jag kom i tid för att se både Carl-Thomas von Christierson och Thomas Småberg berätta om sina ingångar till heraldik.

Carl-Thomas är ju alltid kul att höra på. En väldigt bra berättare, men som historiker var jag mer nyfiken på och intresserad av det Thomas Småberg sa. Det där han tog blir nog något som jag ska titta närmare på under året.

Stämman

Stämman kom sen och allt gick som det var tänkt. Davor Zovko skötte arbetet med ordförandeklubban galant och Lars Trägen hanterade sin penna med samma finess.

Styrelsen omvaldes nästan i sin helhet. Björn Fridén hoppade visserligen av (han har nog med uppdrag ändå) och SusAnne Mastonstråle kom in istället. Själv omvaldes jag för 32 andra gången.

I övrigt inga stora saker mer än att vi höjer medlemsavgiften 2025 från 150 kronor till 200 kronor. Senaste höjningen var omkring 2002 så det var väl dags.

Tack till

Ett stort tack till er alla som fixade dagen (ingen nämnd och ingen glömd, men ett litet extratack till Henric och Martin), och ett extra stort tack till Ängelholm Dahan Bilverkstad (med sina väldigt välkomnande öppettider)

Utflykten missade jag

Årsmötet var på lördagen. På söndagen var det en intressant (sas det) utflykt till några utvalda kyrkor i Lunds omgivningar, men jag och C valde istället att stanna i stan.

 

 

 

 

 

Köp Adelskalendern 2025

Passa på och dra nytta av Riddarhusets erbjudande. Adelskalendern med 300 kronors rabatt!!!
Gäller endast till 1 november.

Sveriges Ridderskap och Adels kalender publicerades första gången 1854. Nästa utgåva, den 110:e, redovisar traditionsenligt ättemedlemmar av den nu levande svenska adeln. Adelskalendern 2025 är klotbunden och innefattar ca 1.100 sidor med korta historiska ingresser, personbestånd, fullständiga vapen i färg samt en gedigen registerdel.

Förbeställ din Adelskalender i webbutiken
Riddarhuset erbjuder Adelskalendern 2025 till ett reducerat pris om 595 kronor exklusive frakt (ordinarie pris 890 kronor). Erbjudandet är giltigt fram till 1 november 2024. Leverans kommer att ske under december 2024.

Fladdermöss och månar

Förnes släktvapen

Månar är ganska så vanliga, men fladdermöss syns mer sällan. Här i familjen Förnes vapen finns båda två.

Vapentagaren Carina Förne var ganska ås ung när hon tog det här vapnet. Månen kom med för att nattlivet och natten stod henne varmt om hjärtat vid den här tiden (som för oss alla, när vi var unga). Lite mystik skadar ju aldrig.

Fladdermusen hänger också ihop med natten, och hon funderade på om hon skulle tatuera en liten bat. Det vet jag inte om hon gjorde. Kanske var det tillräckligt att ha en liten läderlapp i en sköld. Det fanns vid den här tiden också en idé om att använda fladdermusen i en logga för företaget Batsy. Inte heller det vet jag något mer om.

De randiga hornen har däremot ingen symbolik alls. De är där för att de är symmetriskt vackra.

Vapenskölden gjorde jag 1993 och den finns med på sidan 474 i Vapenbilden nr 36 .

 

Källa

Schablonerna är Jan Ranekes, och om detta hade jag frågat om lov.

 

82 år och still going strong

Lennart Wasling vapensköld
Lennart Wasling vapen med svenska heraldiska föreningens fana.

82 kalla februarimånader har han genomlevt och nu blir det den 83. Fadren Lennart fyller alltså 82 år idag. Grattis.

Firandet sköter vi inom familjen. Här nöjer jag mig med det enkla firandet.

Först har vi här hans senaste bok, ”Stadsdelar i Borås”. En fantastisk bok som du kan köpa genom mig, om så önskas. 305 sidor om alla stadsdelar i Borås från förr till nu. Lennart och hans nuvarande fru Marita skrev den.

bokeln Stadsdelar i borås

Här nedan håller Lennart låda på årsmötet i Lund 2018, det år han som kassör erhöll Svenska heraldiska föreningens förtjänstmedalj.  Han pratade då om sin långa erfarenhet av ideella föreningar och mindes hur han vuxit upp med en far som pysslade med medlemsavgifter om söndagskvällarna. Till sina åstadkommande kunde han räkna allt från att ha rustat upp en kvarn till ett prisbelönt vandrarhem till att ha utvecklat metoder för att frankera kuvert i rekordhastighet.
Lennart pratade också om utmaningar man kan möta och hur samspelet med andra föreningsaktiva kan vara komplicerat. Motiveringen att ägna decennier åt föreningsengagemang hämtar han från sin egen inre folkbildare, och han har insett att hanteringen av medlemsavgifter kan vara ett sätt att slappna av.

En gård fylld med gravar

Jag tittade igenom arkivet med foton i helgen och hittade det här från 2013. Sönerna tillsammans med mig och mina föräldrar på Tvärreds kyrkogård utanför Ulricehamn.

Det är en viss känsla att gå genom en kyrkogård och läsa namnen på människor som levt förr. Det är ännu mer känsla när man läser namnen på sina egna förfäder. Här ovan står vi vid Petter Jonassons grav. Det är pojkarnas farfars farfars farfar.
På den andra bilden rensas Petters sons grav (Hans Petter) och strax framför den står hans sons grav – Calle Pettersson i Vasared. Min farfar bytte från Pettersson till Wasling efter nämnda gård eftersom han inte var son till en Petter utan till en Carl.

Det som inte  syns är att Calles andra son Helge (min farfars bror) ligger i graven strax intill fotografen, strax framför hans far. Så inom femton meter ligger fyra generationer Waslingar. Det tycker jag är  rätt fräckt.

  1. Petter Jonasson i Onsered
  2. Hans Petter Pettersson i Onsered (och Eva Kajsa)
  3. Carl-Edvard Pettersson i Vasared (och Alma)
  4. Helge Wasling (och Greta)
    +
  5. Lennart Wasling (och Marita)
  6. Jesper Wasling
  7. Loke & Dante Wasling

Jag ber (inte) om ursäkt för vår något oglamorösa klädsel. Men det var en varm sommardag.