Etikettarkiv: boktips

For Honour and Fame: Chivalry in England, 1066–1500

Boktips

Författaren Nigel Saul gör i sin bok ”For Honour and Fame: Chivalry in England, 1066–1500” en mycket viktig genomgång av medeltidens viktigaste ideologi – den ridderliga höviskheten.

Den ridderliga höviskheten var central under medeltidens senare hälft, vilket i Europa är perioden 1100-1500 (tiden ungefärlig, beroende på var man befinner sig). Det är på denna överideologi som feodalismen grundar sig.

Boken tar kapitelvis upp olika teman, som Höviskheten och krig, Höviskheten och kvinnan, Höviskheten och korståg och Höviskheten och hovets kultur. Dispositionen ger en ny form av analys som visar bredden på det höviska inflytandet och hur kulturen genomsyrade nästan alla områden inom samhället.

En poäng hos Sauls bok är att den visar hur kungarna använde höviskheten för att knyta sina män tätare till sig, samtidigt som samma höviskhet omvandlade kungamaktens syn på sig själv mot en mer ädel och lagbunden monark.

 

Nigel Sauls verk ger för första gången en modern holistisk översikt över den medeltida, främst engelska, höviska kulturen. Ett bra komplement till Holger Bengtssons svenska praktverk om hövisk kultur i Norden

 

Författare: Nigel Saul
Titel: For Honour and Fame: Chivalry in England, 1066–1500
Förlag: Bodley Head

Djur och natur i heraldiken

Boktips

När du blivit trött på alla brittiska fabeldjur och monster från den kristna och antika mytologin kan det vara på sin plats att titta in i vår nordiska mytologi.

Lars Magnar Enoksen har tidigare skrivit om de nordiska gudarna och följer nu upp med en bok om hur våra förfäder såg på djuren och naturen. Det är spännande och ger en insikt till den symbolik som omgärdade naturens väsen för 1000 år sedan.

För mig som gärna ser en rikare krets av fabeldjur i heraldiken är boken en värdefull källa till kunskap. Dessutom är det skönt att läsa en författare som kan skriva om vår forna tids religion utan att drabbas av den romantiserande bild som så länge dominerat historieskrivningen.

Lars Magnar Enoksen
Djur och natur i fornnordisk mytologi (2006)
Förlag: Historiska Media.
ISBN: 91-85377-56-2.

Ögonblickets vapenbok

Boktips

Allegoriska framställningar av värdstaden för kongressen, Brugge, och provinsen Flandern

Liber amicorum Brugensis är något så ovanligt som en heraldisk ögonblicksbild från kongressen i Brügge den 6 till 11 september 2004. Författaren tar oss med till kongressen genom sin vapenbok där han samlat deltagarnas vapen och namnteckningar.

De medverkande personerna är ordnade efter deras hemland. Sköldarna är ritade för hand och är mer snabba skisser, färglagda med akvarellpennor, än sirligt dekorerade målningar och det gör vapnen levande. All text är på engelska så det finns möjlighet att häftet når en internationell publik.

Magnus Bäckmark
Liber amicorum Brugensis (2006)

Heraldiken på Stensböle

Boktips

Stensböle är Östra Nylands enda fideikommiss. Stadfästningen skedde 1786 och först 1931 upphörde herrgården att vara fideikommiss.

Gårdens hela fideikommissförfattning finns med i särtrycket. I boken presenteras Stensböles hela historia från dess tillkomst under medeltiden genom den Rotkirchska eran fram till idag. Stensböle hör idag till Svenska litteratursällskapet i Finland, efter en donation 1990.

Det roligaste är all heraldik som samlats i detta särtryck. Nästan varje sida pryds på ett eller annat sätt med vapen. De flesta sköldarna tillhör någon ut släkten Rotkirch som står i centrum för hela skriften.

Örnen blev till tupp

Friherre Carl Fredrik Rotkirchs (1775– 1832) vapenbrev visar ett vapen som i varje detalj är ett exempel på vad vi idag ser som heraldikens svarta era. Han upphöjdes till friherre 1830 och hans ätt introducerades på Finlands riddarhus 1832.

Vapenbrevets bild visar en sköld med två hjälmar, en på var sida om en friherrekrona. Ingen av hjälmarna har täcke men det är mer en fråga om smak är korrekt avbildning. Båda hjälmprydnaderna (en tupp och en hjort) vänder sig åt sinister vilket känns oartigt. De två svarta örnar som är sköldhållare är försiktiga av sig och tittar fram bakom skölden snarare än hjälper till att hålla allt på plats uppe på postamentet. Men också här är det mer frågan om mindre lämplig konstnärlig framställning än regelrätta heraldiska fel.

Det är i skölden som bristen på heraldisk insikt verkligen märks. En snabb blick avslöjar inget, men vid närmare granskning visar det sig at alla fem fälten uppvisar ett eller flera fel. Alla hade lätt kunnat undvikas om bara kunskapen funnits.

Hjärtskölden saknar Rotkirchs klassiska örnhuvuden. I stället finns här tre tupphuvuden men det var så motivet i skölden uppfattades vid den tiden så där faller nog skuggan på äldre tiders konstnärer. Uppenbarligen har släkten själv inte haft en klar uppfattning om vad släktvapnet faktiskt föreställde. (Rotkirchs vapen har redan under 1740-talet blivit kraftigt förvrängt, se Vapenbilden nr 42, 1997, s 572.)

Särtrycket ur ”Stensböle i Borgå” har en genomtänkt notapparat och en omfattande litteraturförteckning som gör det lätt för den intresserade att fortsätta forskning på egen hand. Särtrycket visar att redaktörerna inte sparat på krutet när det gäller bakgrundsforskningen och är övriga kapitel så välformulerade och innehållsrika som detta häfte ger prov på är ”Stensböle i Borgå” en skrift som väl motiverar sin plats i bokhyllan. Jag önskar att fler herrgårdsskrifter präglades av samma berättarglädje och distans till sitt ämne för det ger mig som läsare förtroende för texten.

 

Redaktörer : Henrik Degerman, Torsten Edgren och Olle Sirén.
Stensböle i Borgå – en herrgård under 700 år
Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, nr 666.
ISBN 951-583-109-1

Landskapsvapen med nya symboliska sköldhållare

Boktips

Book cover for "Våra landskapssymboler", (Our historical provinces symbols)
Book cover for ”Våra landskapssymboler”, (Our historical provinces symbols)

För något år sedan kom Magnus Bolle med en liten handbok om de svenska landskapssymbolerna (se Vapenbilden nr 67, s. 436). Nu svarar förre statsheraldikern Clara Nevéus och heraldiske konstnären Vladimir Sagerlund.

Om texten är det inte mycket att säga, inte mycket har hänt sedan Nevéus 1992 skrev Ny svensk vapenbok. Allt är välskrivet, korrekt och snyggt uppställt utan vidlyftiga resonemang. Precis som det ska vara i en handbok.

Det unika med denna bok är i stället Vladimirs teckningar. I stället för att visa vapnet, landskapsdjuret och landskapsblomman var för sig har han sammanställt dem till en enhet i form av ett vapen som står på ett postament och hålls upp av sköldhållare, allt under en hertigkrona. Jag tycker att det är ett fantastiskt sätt att visa upp vapnen och jag hoppas att det sprider sig.

För den utländske läsaren finns det en engelsk sammanställning skriven av Stephen Coombs. Jag hoppas att den hjälper till att föra kunskapen om de svenska landskapsvapnen ut över världen, för det är de värda.

 

Clara Nevéus och Vladimir A. Sagerlund: Våra landskapssymboler – vapen, djur och blommor (2007).
Förlag: Historiska media.
ISBN10: 9185507156. ISBN13: 978918550 7153.

Referensverk om kyrkliga vapen

Boktips

Kyrkans märken ger en näst intill komplett bild över de vapen, stämplar, sigill och emblem som används eller har använts inom Svenska kyrkan. Boken visar på den emblematiska och heraldiska kulturskatt som finns på området.

Det märks att författarna har brottats med materialet men att de gjort det framgångsrikt. Boken har en kärnfull inledning som mycket bra beskriver såväl källäget som urvalsprinciper och kyrkans emblemhistoria. Därefter följer en uppställning där samtliga församlingar med emblem presenteras stiftsvis. Dessutom finns det upplysande faktarutor.

De märken som de kyrkliga församlingarna har använt sig av säger oss mycket om deras brokiga historia, med sammanslagningar och splittringar. Boken fångar denna historia och författarna gör en stor insats genom att berätta om bygden och samtidigt visa på hur denna återspeglas i märkets motiv.

Det är först från sent 1800-tal, långt efter heraldikens och sigillografins glansdagar, som församlingarna på allvar börjar använda sig av församlingsmärken. Tyvärr blev uppsvinget för sådana märken inte ett uppsving för emblematiken. De nyskapade emblemen är i regel anonyma i den bemärkelsen att de inte kan ses som en unik symbol för en viss församling. Författarna har valt att avstå från att ta med många av dessa bilder, som kan visa församlingskyrkan eller ett kors i kombination med församlingens namn, därför att de inte är att betrakta som vare sig emblem eller vapen. Det är ett urval som jag har full förståelse för. På senare år har heraldiken gjort ett (åter-) inträde på den kyrkliga arenan. Det började med stifts- och biskopsvapen för att senare följas upp med församlingsvapen.

Heraldiska vapen finns framför allt i Östergötland, ett resultat av Per Anderssons insatser, något som författarna uppmärksammar. För en heraldiker är avsnittet om Linköpings stift det mest spännande eftersom man här i brist på gamla märken införde nya heraldiska vapen i församlingarna, vapen som också används av hembygdsföreningarna.

Boken skrevs just innan Svenska Heraldiska Föreningen drog igång sitt hembygdsvapenprojekt som möjligen kan leda till att betydligt fler församlingar antar eller börjar föra vapen.

Kyrkans märken är ett referensverk och en katalog som är ovärderlig för en heraldiker. Man kan bara hoppas att den får uppföljare som tar upp andra sektorer i samhället.

 

Magnus Bäckmark och Marcus Karlsson
Kyrkans märken – vapen, stämplar, sigill, emblem (2006)
Förlag: Historiska Media.
ISBN 91-85377-58-9

Bernadotter

Boktips

Bokomslag för Alla kungar Bernadotte och deras familjer"
Bokomslag för ”Alla kungar Bernadotte och deras familjer” av Berndt Tallerud

Den numera lite gamla boken om ”Alla kungar Bernadotte och deras familjer” är dekorativ så som det anstår en presentbok, och den är lättläst med en mängd väl valda vackra bilder.

Innehållet är däremot mest gamla kända anekdoter. Släktkrönikan stannar 1982 med uppgiften om att Madeleine föds så boken känns redan nu en aning föråldrad.

Vad jag som heraldiker saknar är Bernadotternas vapensköldar. Den enda som finns med är det kungliga vapnet utan alla rangtecken. Boken har inte ens en uppställning med de titlar som burits av medlemmarna av kungahuset och det är lite synd för oss symboltörstande läsare.

Det enda i titelväg som nämns är prinsarna Lennarts och Carl-Johans förlust av sina prinstitlar. Så den som söker färsk och fördjupad kunskap om dynastin Bernadotte får söka vidare, det här är en bok för de som endast ytligt har hört talas om familjen Bernadotte.

Berndt Tallerud: Alla kungar Bernadotte och deras familjer.
Schipstedförlagen 2008. Inbunden, 151 s.
ISBN 978-91-7738-787-9.

The English Aristocracy 1070–1272: A Social Transformation

Boktips

En recension jag använder för att den var bra, och för att boken i sig är intressant.
Jag tror dock inte att kungamaktens utveckling i sig skapade feodalismen, snarare att kungamaktens utveckling var en följd av det feodala systemet som i sin tur skapades genom en förändrad syn på familj, släkt, klan och vänskap som man kan se under perioden 800-1200-tal.

In 1070, ‘knight’ was a description of a military role which men of various social backgrounds might fulfil, but by 1300 ‘knighthood’ was a defining element of noble status, with its own rituals and symbols and rights and responsibilities, and difficult to enter for those not born to it.

For David Crouch, this development is representative of a “social transformation” through which an “unconscious aristocracy (a social élite definable by modern historians)” became an exclusive and hierarchical “nobility (a self-conscious and privileged social élite identifiable to contemporaries)”.

Professor Crouch does not claim to be the first to identify this transformation. Indeed, in an earlier book, The Birth of Nobility (2005), he showed how centuries of scholars have struggled to explain it, and how important it has been, not only to our understanding of the medieval aristocracy, but also to how historians have modelled medieval cultural, political, and social structures as a whole.

Because the aristocracy was the most significant medieval secular social group, changes within it affected the whole of society, culture, law, politics, piety and power. The question for historians has been not whether the aristocracy’s transformation took place, but how and why.

For Crouch, previous explanations grounded in theories about feudalism or family structure, the growth or decline of royal power, the moral influence of the church, or in our understanding of agrarian, economic or military developments, are not satisfactory. For him, the crucial element is increasing self consciousness within this social elite itself, manifested in its representation of itself.

This both created and then came to be defined by the knightly ethos.

Crouch is a brilliant scholar who has been working on the medieval aristocracy for 30 years. His 1992 work The Image of Aristocracy examined their rituals and symbols andThe Birth of Nobility looked at how they have been understood by historians. In a way, this book is the completion of a trilogy.

He takes the ideas he formulated there about this self-conscious development of exclusivity and explores how it came about through a broad spectrum of themes he considers to have been important to the make up of the aristocracy.

He begins with the knight and knighthood, moves on to military culture, then looks at relationships with the king, before considering domination by violence, the exercise of noble justice, and codes of conduct, chivalry and piety. Much work on the aristocracy is based in contemporary chronicles and romance literature – and Crouch is a master of both.

But the real strength of each chapter of this book is that his years of work in the archives have given him an unrivalled knowledge of the documents and government records produced by and for the aristocracy themselves. These are here in abundance and provide precious and telling insights into the real lives of the medieval aristocracy.

Two caveats. First, this is not a book for the complete beginner. Crouch assumes a sound basic knowledge of English medieval history and for extensive discussion of other interpretations of this social transformation you are referred to his earlier work.

In fact, the more you know, the more you will get out of this book, not least because – and this is the second caveat – it is possible to enjoy the book and gain a great deal from it, but not to be completely convinced by the overarching claims.

I am, I think, convinced for now, but it is worth highlighting that not everyone will be, or even should be.

 

Författare: David Crouch
Förlag: Yale University Press

Grundläggande om Skåne

Boktips

Tor Flensmarck har nu kommit med sin fjärde bok i serien Skånelands medeltid. Denna gång är det orter och ätter under begynnelsebokstaven E-F som beskrivs.

Precis som i föregångarna har han gått grundligt tillväga för att ta reda på vilka jordagods/orter som fanns, vem som ägde dem och hur de var släkt.
Boken är också rikt illustrerad med både sköldar, bomärken, kartor och släktförteckningar.
Författaren säger blygsamt i förordet att detta inte är en heltäckande skrift, och det må vara sant. Men det är så nära man kan komma och bra mycket mer än man kan begära som grundforskning i ort- och släkthistoria.

Tillsammans med Jan Ranekes “Svenska medeltidsvapen 1-3” ger Flensmarcks verk en mycket bra bild av Skånsk medeltid.
Hela serien är ett enda stort bevis för att han var en mycket välförtjänt mottagare av SHF:s förtjänstmedalj redan 2003. Det är bara att hoppas att Tor får möjlighet att ge ut hela serien.

Flensmarck, Tor
Skånelands medeltid. Orter och ätter E-F
ISBN: 978-91-85517-12-1

Den danske adel efter 1849

Boktips

Här ett tips på en bok som jag inte ens läst: ”Den danske adel efter 1849” , men en bok jag gärna vill titta närmare i.

För att förstå ett samhälle måste man förstå dess ”adel”, den reellt makthavande klassen. I vissa tider är det präster, i andra köpmän eller riddare. Under några sekler från 1500-1900 var det i Europa ämbetsmannaadeln. Hur denna grupp såg på sig själv och sin makt är viktigt att förstå när de mot slutet av 1800-talet började ge upp sitt maktmonopol och övergå till ett med demokratiskt synsätt.

Boken Den danske adel efter 1849 fokuserar på just denna period i Danmark och är därför ett intressant inlägg samt presenterar forsknigsläget som det ser ut idag. Det borgar inte minst författarna Bente Scavenius, Knud J.V. Jespersen, Ditlev Tamm, Jesper Laursen, Birgitte Possing, Anna von Lowzow och Jes Fabricius Møller för.

Sedan finns det också lite heraldiska anknytningar, inte minst i kapitlet Adel, status og symbolik.

Adel – Den danske adel efter 1849
Redigeret af Lars Bisgaard, Mogens Kragsig Jensen
Gads Forlag