Omvald för 23 gången

Svenska Heraldiska Föreningens styrelsen 2016 // Society Board of Governors 2016
Svenska Heraldiska Föreningens styrelsen 2016 // Society Board of Governors 2016

Så inträder jag i mitt 24 år i Svenska Heraldiska Föreningens styrelse. 

24 år, det är ganska länge i en heraldisk styrelse. Men ännu inte längst. Den ledarvästen bär Ingemar Apelstig i ytterligare två år. Dessutom delar jag 24 år med likaledes omvalde Stefan Bede och vi passerade nu äntligen Carl-Axel som ”endast” fick ihop 23 styrelseår.

Och trots att jag avsade mig omval som sekreterare för att endast vara redaktör står ja i särklass där med mina 20 år på den posten. Carl Axel Rydholm innehade rollen i 11 år, de övriga har varit Merenius, Widing, Torstensson och nu Nahas.

Ja, som ni förstår pratar jag om det årsmöte som hölls i Stockholm nu i helgen.  I det här inlägget berör jag endast det personliga. I kommande inlägg tar jag upp något av det som jag fick lära mig under dagarna två.

Kvadrering har inte alltid funnits

Arms of Stenbock, count no 12 att House of nobility in Sweden
Arms of Stenbock, count no 12 at the House of Nobility in Sweden

Läs en heraldisk handbok och du ser snabbt att man har kvadrering av sköldar som en självklarhet för högadlig heraldik. Och så är det från 1561, men hur var det innan dess?

Den nordiska högadeln har kvadrerat sina släktvapen sedan 1561-talet då Erik XIV skapade de första grevliga och friherrliga ätterna. Han lät dessutom dessa få en hjärtsköld i mitten av huvudskölden, precis som man gjort på riksvapnet sedan Erik av Pommerns tid.

Hjärtskölden är därefter av sed och vana ett högadligt privilegium, men kvadrering kan alla göra.

 

Den medeltida högfrälseätten Stenbock
Arms of Stenbock, 15th century

Stenbock var först

Det första släktvapnet som kvadrerades i Sverige var emellertid Stenbock, egentligen den yngre ätten Stenbock som är densamma som Drake av Intorp.

Arvid Knutsson (Drake av Intorp) gifte sig med och Anna Gustafsdotter (Stenbock), som saknade bröder. Deras son Olof, riksråd och herre till Torpa valde då som främste arvtagare till både Drakarna och Stenbockarna att slå samman sina föräldrars vapen till ett. Var han fick idén ifrån är omöjligt att veta. Detta skedde någon gång under tidigt 1500-tal. Hans son samt sonson upphöjdes båda till friherrar av Erik XIV, och som nära släkt till kungahuset var de också samtidens största innehavare av förläningar.

Namnet Stenbock är känt först från 1560-talet.

Gustav Vasas gemål, drottning Katarina Stenbock, förde endast stenbocken i sin hjärtsköld som drottning, inte den kvadrerade varianten.

Harward, historia och fördomar

Arms of Harward school of Law
Arms of Harward school of Law

Ska universitetet Harward byta den vapensköld de haft sedan 1930-talet för att den påvisar ett rasistiskt förflutet? Det är den mest brännande heraldiska frågan just nu.

Mycket förenklat pågår det just nu en diskussion i USA kring de märken som används av vissa institutioner och om dessa märken anspelar på ett rasistiskt tänkande eller inte.

För att slippa fundera kring självklarheter ska det först sägas att 1) visst finns det rasism i USA idag, 2) ja, slaveriet fortlevde till 1865 och 3) nej, svarta fick inte fullständiga medborgerliga rättigheter förrän under Lyndon Johnsons presidenttid på 60-talet.

Problemet Harward

Harward har som symbol en vapensköld som tillhörde familjen Royall, en gång i tiden en av de största bidragsgivarna till universitetet. En Royall-medlem var dessutom känd (sägs det nu) för att ha varit extra grym och möjligen även extra rasistisk. Därför kan inte universitetet använda deras vapensköld längre.

Det låter ju som ett fint resonemang, men det är i sig fördomsfullt. Eftersom slaveriet avskaffades i USAs sydstater först 1865 EFTER förlusten i ett inbördeskrig (och alltså inte alls var ett eget politiskt val) går det inte att peka ut en person som extra rasistisk och som därför ska plockas bort ur historien. Ska man vara konsekvent ska allt som företrädde slaveriet och rasismen bort.

Det betyder att delstaterna Georgia och Virginia bör byta namn, i princip alla städer och countyn i södra USA som anspelar på namn ska byta namn och alla märken ska bort för jag är helt säker på att personen bakom dessa kan visas ha haft slavar eller på annat sätt varit emot medborgerliga rättigheter för svarta, indianer, homosexuella eller någon annan grupp i samhället.

Eller så tar vi till den andra ståndpunkten och tar lärdom av historien i stället av att radera ut allt som vi inte tycker om. Det är en linje som jag finner mer sympatisk eftersom jag har svårt att se att något annars kommer att finnas kvar.

Jo, vapen kan ersättas

Till sist en annan självklarhet. Visst kan man byta ut vapenskölden om man så vill. Det är knappast första eller sista gången det händer. Men jag tycker att man ska byta sina märken för att man själv vill det, inte för att andra tvingar en till det. Annars är vi inne på farliga vägar.

Harward har alltså inte haft sin nuvarande vapensköld längre än sedan 1930-talet, så evighetsbegreppet finns inte som försvar här.

Kvinnodagen ingen bra heraldikdag

Jag hade inte tänkt skriva något om internationella kvinnodagen eftersom den inte har något med heraldik att göra. Men några tittar på Facebook visar att jag hade fel.

Internationella kvinnodagen är inget att fira; ingen vettig kvinna blir glad över att jag firar henne på denna dag. Däremot är dagen något att reflektera över. Det märkte jag inte minst när jag gick igenom Facebook idag.

Från heraldiska vänner och bekanta kom mängder av heraldiska hänvisningar till kvinnor. Det var kvinnor i vapensköldar, kvinnor som sköldhållare och kvinnor som gift sig och därmed fått sitt eget vapen satt till sinister medan makens satt på den något förnämare dexter-sidan.  Endast en person (Hans Cappelen) hade lagt ut ett vapen som faktiskt helt och hållet var hennes eget genom arv från fadern (precis som denne fader hade sitt vapen genom arv). Och så Björn Fridén som la ut en bild av en kvinnlig konstnär, med kommentaren att det finns väldigt få kvinnor i heraldiken.

Inget vapen för en kvinna

Men inte en enda har lagt ut ett vapen som förts av en kvinna som också var den person som antagit skölden, och helst då efter att ha uppmärksammats av staten genom ex adelskap (har aldrig skett i Sverige) eller statsorden, ex Serafimerorden (har heller aldrig skett för en svensk kvinna).

Just det här visar hur långt samhället har kvar, även vi heraldiker, när vi på allvar tycker att vi hyllar kvinnor genom att presentera vapen för de kvinnor som endast har sitt giftermål och börd att tacka för sin position, inte sitt arbete. Det finns ju mängder av kvinnor som skulle kunna nämnas före diverse prinsessor från bland annat Storbritannien (som jag sett), som ex baronessan Margaret Thatcher.

Är taggning en underdånig hyllning?

2015 tog heraldikern Elias Granqvist upp en spännande fråga på sin blogg. Nu först såg jag den, men bättre sent än aldrig.

Tydligen har statsheraldikern fått svara på om man kan/bör tatuera Intressant fråga, men jag är tveksam till Raabs slutsats. Den känns lite omodern.

Så här skriver Elias

Att tagga en underdånig hyllning

HÄSSELBY fredagen den 10 juli 2015

Riksarkivet, som genom statsheraldikern är ansvarig för offentlig heraldik i Sverige, har avrått en man från att tatuera in Sveriges riksvapen på sin kropp (DI). Inte för att det är olagligt – det är det inte – utan för att de kan ge fel signaler.

Biträdande statsheraldiker Carl Michael Raab avrådde, för att riksvapnet kan ge en antydan om att den tatuerades kropp tillhör statsverket. Korrekt så.

Riksvapnen är ju nämligen bara statens symboler. Till skillnad från Sveriges flagga, är de inte också en symbol för svenska folket. Statens härolder bar förr i tiden tunikor med tre kronor på.

Fast i rätt kontext, alltså om riksvapnet skulle ingå i ett större tatuerat motiv, så skulle det nog hyggligt tydligt framgå att vapnet inte fanns där som en egendomsmarkör utan mer som en underdånig hyllning till Konungariket Sveriges krona.

Mina tankar om tatueringar

Flaggan och statsvapnet är i lagen identiska som representation för staten Sverige. Det är det ena och den saken kan vi lägga åt sidan.
Det andra är nationalsymbolen tre kronor.

Här skulle jag vilja säga att det finns två parallella spår. Det ena är att det är statens symbol. Samtidigt är det St Eriks symbol och har så varit sedan åtminstone tidigt 1400-tal. Sannolik lite längre (utan att för den sakens skull påstå att kung Erik själv förde detta vapen – för det gjorde han inte). Som St Eriks symbol är det en symbol för svenskar och svenskhet, inte Sverige. Det är en liten men viktig skillnad.

Dekorativa vapen

Sedan kommer vi till aspekten vapen som dekoration eller igenkänningsmärke.
Jag tror att den som i något officiellt sammanhang låter framhäva åsikten att en tatuering av riksvapnet betyder ”tillhör statsverket” snarare än ”är svensk” kommer att få det svårt att argumentera för sin sak, för personen kommer inte att tas på allvar av sin omgivning. Det är exakt som att hävda att den som ha en Appel-logga är underordnad företaget Apple och dess lednings beslut. Man måste förstå att symboler används som dekoration  och inget annat.

Inte heller kan man på allvar i ett demokratiskt statsskick ens på skoj (jo kanske, om man är en känd humorist) få folk att se en tre kronor-tatuering ”som en underdånig hyllning till Konungariket Sveriges krona.”

Att statens härolder periodvis bar kläder med tre kronor på betyder inte mer än att någon av kronan anställd annan gjorde det. Häroldskåpornas utseende har dessutom varierat över tid.

Lek mer heraldik

Manuskript från äldretid hittat i furstendömet Lorenzburg
Manuskript från äldretid hittat i furstendömet Lorenzburg

Heraldik är inte bara på allvar. Ibland är det bara en lek som allt annat här i världen.

De senaste åren har en mängd Mikronationer sett dagens ljus. Mest känd (och ganska trist till sin idé) är Lars Vilks Ladonien. Andra är Mosebacke monarki, republiken Jämtland och Morokulien.

Jag vill slå ett extra slag för svenska furstendömet Lorentzburg som är i särklass flitigast på heraldikens område.  För den som funderar på att bli kung eller något annat kul är det här en bra start. Kanske kan man starta ett eget mikrorike.

Drottningriket Knallelands orden kring Jespers sköld.
Drottningriket Knallelands orden kring Jespers sköld.

Därför säger jag:

Sju härolder utropar riket Knalleland

Men, Knalleland finns ju redan, tänker ni. Visst gör det, men nu kanske det kan få en egen kung. 

Knalleland är nu det inte längre bara en plats för handlare. Nu är det ett mikrorike med huvudstaden Saxstad. Eller ska den heta Boråsiania i Boråsianien?

Dessutom kan man inkorporera lillfurstendömmet Tygriket med dess centrum Tvåköping i det lilla imperiet.

 

 

 

Därför ska man inte tro för mycket

 

Med 1900-talet kom bokstavstron. Det som står på ett papper är alltid sant. Men håll alltid tvivlet högt. Medeltidens människor var inte så noga med ordens exakta innebörd och placering. 

Låt oss ta kung Erik som exempel. Erik av Pommern var kung av de nordiska rikena i Kalmarunionen från 1396 till 1435, beroende på hur man räknar. Riktig kung i betydelsen att det var hans ord som gällde blev han först 1412 när drottning Margareta dog.

Eftersom jag vet att heraldiker och historiker har funderat på vilket rike som stod högst i rang och använt vapensköldarnas placering för att fastslå detta  har jag samlat några inledande meningar av hans brev (skrivna av hans skrivare för dagen).

7 december 1407 
Vi Eric, meth Gudz nadh Danmarks, Sweriges, Norges, Wændes oc Gøtes konung 

7 december 1407 
”Wi Eric, medh Gutz nath Danmarks, Sueriges, Norges, Wandes oc Gotes konung” 

7 november 1410
”Wi Eric, meth Gutz nadhe Danmarks, Swerikes, Norghes, Wendes oc Gøtes konung”

4 maj 1413
”Wij Erich, met Gudz nådhe Dannemarckz, Nårgins, Wendis och Göttis konungh …”

17 maj 1413
”Wij Erich, met Gudz nåde Dannmarks, Sweiges, Norgehs, Wendes och Godes koningh …”

I ett av breven föll plötsligt Sverige bort. Var han kanske inte kung över vårt land i maj 1413?  Så klart inte, men den här enkla missen i ett offentligt brev visar att det var lätt hänt att ett ord, eller kanske en vapensköld, tillfälligt tappades bort.

Nya Zeelands flagga igen

Så har media ännu en gång uppmärksammat att Nya Zeelands flagga. Jättekul. Och ännu roligare var det att de tar in Stefan Bede som Expert.

Min heraldiske kollega och vän, Stefan Bede, har denna morgon pratat i radion om Nya Zeelands flaggomröstning.  Rubriken är Ormbunke kan ersätta Union Jack.

Lyssna, för han förklarar bra. Det är inte för inte som han är Svenska Heraldiska Föreningens kommunikationsansvarige.

The Swedish Register of Arms now available as book!

Arms of the Lindée family
Arms of the Lindée family
The Swedish Heraldry Society has got a lot of exiting tings going on. We are the leading player in the field of heraldry in Sweden and we are cementing that position even more now with this book project.
We offer you a favorable chance to pre-order
The book edition of The Swedish Register of Arms number 1-200 is a roll of arms containing the first 200 arms registered. All arms are presented with a standard template drawing as seen online together with both Swedish and English blazons.
Arms of the Lindström family
Arms of the Lindström family
Regular price is 200 SEK + shipping. Members of the Swedish Heraldry Society or those with registered arms in the SRA may buy it for 150 SEK + shipping. OR you can buy three (3!) books for 300 SEK + shipping. This three-for-300 offer applies only to pre-orders.
This book will be printed in spring 2016 and will be shipped as soon as it is ready.
Place you order today!
Please, send your pre-order to lennart@heraldik.se or at http://heraldik.tictail.com/

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia