Stavar är ett säkert tecken på makt och myndighet. Se bara på Gandalf. frågan är bara när de blev officiella symboler i Sverige.
Det första tecknet på att en svensk får ett ämbetstecken nämns i Engelbrekskrönikan. I denna beskrivs hur Erik XIII (av Pommern) 1436 gav marsken Karl Knutsson Bonde en vit stav som ämbetstecken när herr Karl utsågs till rikshövitsman.
Erik XIII var gift med prinsessan Filippa av England. De engelska marskalkerna bar en vit stav som ämbetstecken. Frågan är då om det är via hennes inflytande och inspiration som staven inkommit som en form av ämbetssymbol. Då kan vi också tänka oss att en dansk och en norrman – för mig oklart vilka – redan tidigare hade fått samma tecken även om det inte finns bevarat i någon skriftlig källa. Men kanske i något gravmonument.
Medeltidens sköld är inte en, det är många. Stridstekniken förändrades och med den sköldens form.
Men det är inte bara sköldens form som har ändrats. Även hur man målade den skiftade från tid till annan.
Svinakulas stridssköld, 1300-tal
Bara två svenska medeltida stridssköldar är bevarade. De är från 1380-talet och tillhörde far och son i ätten Svinakula. Båda tillverkades förmodligen samtidigt och hittades tillsammans i en småländs kyrka. Vi vet inte helt säkert om det var äkta stridssköldar, men allt tyder på det. Här har man också utnyttjat hela sköldytan när man målat.
En svensk torneringssköld är bevarad. Den tillhörde Karl Laurentsson Björnlår som är känd mellan 1497-1504. Så åtminstone han deltog i en tornering. Andra svenska torneringsdeltagare är inte kända. På den här skölden är hela vapnet, inklusive hjälm och hjälmprydnad, målad och runt om skölden är den vackert dekorerad. Det finns inte en möjlighet att någon på mer än fem meters håll kan ha sett den heraldiska skölden så redan under medeltiden var heraldiken passé som igenkänningstecken.
Äldre idéer kring en flagga för Norrland. Bild: Enar Nordvik
Norrland som område har fler flaggor än man kan tro. Hur väl förankrade de är en fråga man kan ställa sig. Mängden tyder väl på att de inte är det.
Efter mitt inlägg om en ny flagga för den tilltänkta regionen Norrland har jag fått mer upplysningar om flaggorna i Norrland.
En av dessa är den rödvita flaggan som först saknade en sol med fick denna för att avvika mer från andra liknande flaggor (ex England). Denna flagga skapades 1967 och fös fram av sajten Norrland.
Problemet med denna sajt, och därmed med denna flagga, är att den kopplas ihop med en väldigt fördomsfull nationalism. Dessutom rätt falsk sådan där personer bosatta i Gästrikland förklaras ha med samhörighet med folk i Lappland 100 mil bort än med de som bor i Uppland alldeles intill. Människor som kommer från andra delar av Sverige och flyttar till Norrland
Hatet dominerar
Så det är inte bara muslimer som är föremål för denna sajts hat. Samma åsikter sägs om vanliga värmlänningar och skåningar. Det är inte en sann nationalism. Det är fördomsfull rasism bygd på okunnighet om historien. Mest tydligt bär det när de skriver: ”Norrland ska INTE bli något sorts islamskt kalifat där norrlänningarna (svensktalande norrlänningar, samer och de norrlänningar i Tornedalen som talar finska dialekter) hamnar i minoritet, kanske i reservat som USA:s indianer.”(29 juni 2015)
Förutom tramset med islamskt kalifat så funderar jag över hur han tror att de finsktalande i Tornedalen och samerna såg på de norrlänningar, som skribenten säger sig höra till, som förbjöd dessa två minoriteter att tala sina språk, utöva sina traditioner och förnekades sin gamla tro.
Att ogenomtänkt ta upp denna rödvita flagga kanske inte leder riktigt till den sunda kärlek till hembygden som alla mår bra av att känna.
Det finns mer svensk adel än Riddarhuset. Många av dem samlas hos Ointroducerad adels förening.
Adel som juridisk grupp finns inte längre, inte heller adelsståndet. Men det finns en stor grupp människor i Sverige som bär det adliga kulturarvet vidare.
De flesta adliga släkter finns samlad hos Riddarhuset, men inte alla. Flera ursprungligt svenska adelsätter blev aldrig introducerade på Riddarhuset. Andra har på senare år flyttat in till Sverige. Dessa finns till stor del samlade i Ointroducerad adels förening. Gemensamt för dem alla (?) är att de för ett heraldiskt vapen.
Föreningen ger vart femte år ut en kalender som dels presenterar släkternas vapen, dels är en genealogisk presentation av släkten. Jag skulle önska att de var frikostiga nog att dela med sig av det heraldiska på hemsidan.
Arms of Ackerstierna family, from Jämtland, Sweden.
Heraldiken är konsten att förkorta. Även om alla ting och väsen kan avbildas bör så inte ske.
Under medeltiden fanns det få hundraser. Inom heraldiken skiljer man därför fortfarande bara på tre: jakthundar, spårhundar och vinthudar (mjöhundar). Men …
Det betyder inte att man ska följa regeln in absurdum. Du får idag välja vilken hundras du vill.Däremot bör man förstå den heraldiska traditionen och inse att variation inte alltid är det bästa. Den hundras som du idag har kär kanske inte är den hudras som dina barnbarn föredrar. Då är det bättre att vara lite mer neutral och kanske skriva vakthund eller rentutav bara hund. Trots allt så nämner vi bara häst när dessa avbildas, aldrig om det är en arab eller nordsvensk.
Denna vecka i maj för omkring 200 år sedan betydde allt för två svenska kungar. Den ene avsattes, den andre kröntes.
Det handlar om Gustav IV Adolf och karl XIV Johan, och åren var inte desamma. Kung Gustav avsattes och förklarades kronan förlustig (vilket även utsträcktes till hans ättlingar) 10 maj 1810.
Karl Johan kröntes å sin sida 11 maj 1818.
Det spännande här är Gustav IV Adolf. Han som avsattes och därefter kallade sig överste Gustavsson. I svensk historieskrivning, även den mest nationalistiska, är detta också vad han kallas av eftervärlden och jag har aldrig stött på någon med minsta historiska kunskaper som hävdar att han efter 1810 var ens ex-kung, än mindre än kunglighet.
Därför undrar jag varför ungefär samma personer (jag skulle enkelt kunna nämna namn på några kända nordiska heraldiker verksamma idag, men det finns ingen anledning till det) väljer att påstå att före detta kungligheters barn från inte minst Östeuropa påstår att dessa är kungligheter och ex-kungar, där prefixet ”ex” blir så stumt som möjligt?
Kan det bero på att vår kung ersattes av en annan kung medan de i öst först störtades av kommunister, sedan inte heller fick förtroende att komma tillbaka av demokratiska församlingar?
För min del får de gärna fortsätta använda sin släkts stamvapen men som heraldiker måste jag hävda att alla försök att använda statsinsignier eller andra timbreringar som visar på rang är rent fusk. Usurpation, som heraldiker ofta säger, det vill säga anspråk på att äga något man inte har rätt till.
Symbol för den demokratiska rörelsen Nordens frihet.
Den symbol som föreningen Nordens frihet (1939-46) använde som tecken för förbrödring och demokratiska ideal tas nu över av nazister.
Det är skribenten Patrik Oksanen på tidningen Hela Hälsingland som har uppmärksammat detta. Och jag vill passa på att tipsa alla att följa Patrik, som i mitt tycke nu är den mest intressante skribenten i svensk dagspress.
Symbolen* togs alltså för att visa på förbrödring och demokratiska ideal MOT nazism, kommunism och fascism. Som vanligt har det inte gått hela vägen fram till dagens historiskt okunniga nazistiska rörelser.
Skiss för Svenska brigadens fana från 1919. Av Gustav Hallström.
Symbolen skapades redan 1918 som tecken för den svenska brigad som stred på de vitas sida i finska (mycket blodiga) inbördeskriget 1918-19. En fana med denna symbol finns idag på Armémuseum. Denna fana användes dock inte i själva kriget utan först i segerparaden efter freden.
Svenska brigadens fana från 1919. Endast buren i fred, ej i krig. Finns idag på Armémuseum, se inventarienumret.
Fanan skapades av konstnären Gunnar Hallström (1875-1943)
* Den nazistiska organisationen Nordisk Ungdom gav åren 1934-43 ut tidningen Stormfacklan, som under 40-talet även den använde denna symbol. Med all säkerhet hämtad från de vitas sida.
Tipset kommer från Jens Christian Berlin och från Faktoider.
Mitt på Medborgarplatsen ser du den, katolska kyrkans alldeles egna korsflagga.
Jag vet inte riktigt när den skapades men den är genuin har jag fått höra från kyrkan själv.
Färgerna kan synas vara oheraldiska men bygger såklart på Vatikanstatens flaggas färger. Även kungariket Jerusalem hade dessa färger under korsfarartiden, och av samma skäl.
Om endast svenska katolska kyrkan har denna flagga eller om de är generösa nog att låta hela Nordens katoliker samlas under samma fana vet jag inte, men det vore ju passande eftersom antalet korsvarianter på temat gult-vitt är ganska få.
Vatikanens flagga med påvens petrusnycklar och tiara.
Klaus Graf skriver om tyskarnas förmåga att blanda ihop en titel med ett namn, nämligen häroldsassistenten Persevant med kung Arthurs förtrogne riddare Perceval (tyska: parzival, engelska: Percival).
Grafs sammanställning är synnerligen intressant eftersom den visar på hur lätt ord kan förvanskas, misstolkas eller bara lekas med, vilket man som sentida uttolkare ska vara medveten om. Terminologilexikon och dess bakomliggande idéhistoria är en produkt av 1800-talets ingenjörsoptimism
Nu är det inte så där jättekonstigt eftersom kung Arthur var häroldernas skyddshelgon ända sedan medeltidens mitt.
