Vapensköld

Vad är augmentation

Augmentation betyder i heraldiken att man har fått en symbol som hederstecken. Av någon som är värd att lyssna på, som en statschef. 

Den svenska augmentations-traditionen är inte speciellt djup och strikt i privatheraldik heller aldrig varit. Jag skulle vilja påstå att den egentligen inte finns, så ovanlig är den sedan 1500-talet. Däremot finns så kallade bragdvapen, men det är en annan sak och dessa två ska inte blandas ihop.

Däremot fanns det en tradition av augmentation under medeltiden. Den beskrivs ibland som vasallvapen/vasallheraldik och bygger på den då viktiga relationen mellan patron-klient; en teori som för övrigt historikern Thomas Småberg fördjupat kunskapen om genom sin avhandling ”Det stängda frälset”.

Att påstå att vissa tecken eller indelningar inom svensk heraldik är augmentation är alltså kan det inte vara i svensk tradition. Den svenska traditionen var – när denna form av symbolik fortfarande var aktuell, dvs fram till Sture-tiden, att man skapade sitt vapen utifrån sin partyns vapen. Ex sjöblads-ätternas koppling till greve Jakob av Halland eller Hemming Gadds dito till Sten Sture.

Kantonen i sig är inte använd som augmentation i svensk offentlig heraldik. Här har ginstammen används istället (möjligen med något undantag). Sen finns Spens, men det är just ett undantag tillkommet i en speciell tid för en speciell person.

Vapensköld

Är Sir James adlig? Och Dame Mary?

Jourhavande heraldiker

Titeln Sir verkar locka svenska skribenter, men utan att de vet vad det betyder. Jag kan här och nu avslöja att det aldrig betyder att bäraren är adlig.

I media (och i alla andra sammanhang, vill jag påstå) förekommer ofta uppgiften att Sir John och Dame Mary har blivit adlade och nu får bära nämnda titel.

Det är faktiskt fel. Vad som har hänt är att personen ifråga har fått en riddarorden motsvarande Svärds- Nordstjärne- och Vasaorden i Sverige. Genom att de har fått denna orden har de belönats med ett ridderskap. Det ska inte förväxlas med adelskap. Adelskap innebär alltid någon form av tillhörande privilegier av politisk art (och ofta ekonomisk) samt en förväntan över att något ska göras. Ett ridderskap är en belöning för något som har gjorts.

Storbritannien har en lite udda syn på adelskap. Det finns ingen obetitlad adel utan de enda som tillhör deras adelsklass är the peerage, som motsvarar vår högadel och som har plats i överhuset. Och en manlig medlem av the peerage tituleras inte Sir utan Lord.
Det finns också undantaget baronet, som inte är del av the peerage, inte är formellt adlig, inte är en riddartitel men som är en ärftlig värdighet. Heraldiskt markeras detta med en röd har i en vit sköld som placeras centralt i bärarens stamvapen.

Utlänningar blir aldrig Sir/Dame eftersom just dessa titlar endast är förbehållna brittiska undersåtar. Däremot kan de få en orden.

Jonas Arnell har utvecklat det här på sin blogg.

Vapensköld

Första gången i färg

 

Vapenboken Wijnberger med Sveriges riksvapen
I vapenboken Wijnbergen finns Sveriges riksvapen med, längst ner till vänster under Norge.

 

Sveriges riksvapen har skiftat efter regerande dynasti. Erikska och Sverkerska kungavapnen kom först, men dess färger (och delvis utseende) känner vi inte till.

Första gången ett svenskt kungavapen avbildas i färg är i Wijnberger-vapenboken från 1265-80. Boken består av två delar där den första dateras til 1265-70 och har 256 vapen som hör till kung Ludvig IX av Frankrikes vasaller och den andra dateras till omkring 1280. Den delen består av 1056 vapen (av 1312) för kung Filip III av Frankrikes vasaller och resten är en samling av andra vapen, bland annat en sida med kungavapen där Sverige ingår.

Att de var ganska så uppdaterade visas av att det är kung Magnus Ladulås vapen och inte kung Valdemars som är avbildat. Vapenboken har Magnus lejonsköld men utan strängar, inte Valdemars tre leoparder.

Brian Timm har skrivit mer om vapenboken Wijnberger och även ritat om alla sköldarna.

Tre blasoneringar

Den svenska sköldens (le Roi desues nr 1278) blasonering:
d’azur au lion d’or
Azure a lion rampant or

Den norska sköldens  (le Roy de noruee, nr 1275) blasonering:
de gueules au lion d’or tenant une hache du même
Gules a lion rampant holding an axe in pale or

Den danska sköldens (le Roy de danemarche, nr 1268) blasonering:
d’or semé de flammes de gueules 3 lions passants d’azur brochant
Or semy of flames gules three lions passant gardant azure

Vapensköld

Tiger som hjälmtäcke

Vapen för finska släkten Porvarisvaakunat.

Vapen för finska släkten Porvarisvaakunat.

Ett udda hjälmtäcke. Ovanligt men inte unikt. 

Robert Witting har fått mig att upptäcka den  finska släkten Porvarisvaakunat vapen vars tiger på hjälmen övergår till ett hjälmtäcke.

Vapen för släkten Jonlund
Vapen för släkten Jonlund, Svenskt vapenregister nr 56.

Fyndigt. Det finns få moderna liknande vapen. Svenska Jonlund är ett, men ändå inte riktigt detsamma eftersom tigerns ränder i Porvarisvaakunats vapen finns kvar även i täcket.

Den finska blasoneringen för hjälmprydnaden är:
”Kypäräkoriste: Kultainen punavaruksinen luonnollisen tiikerin pää, jonka kaula jatkuu punavuorisena kypäränpeitteenä.”

Försök till översättning (av Witting):
Hjälmprydnad: En naturlig tigers huvud i guld med röd beväring, vars hals fortsätter som hjälmtäcke fodrat i rött.

Vapensköld

Följer vapnet namnet eller är det tvärtom?

Jourhavande heraldiker

Om jag byter namn när jag gifter mig, får jag då behålla mitt vapen?

Svaret är enkelt. Du får behålla ditt vapen. Det gäller även om du är adlig. Och det gäller även om du byter namn av andra skäl än giftermål.

Även om det är lätt att tolka äldre (från 1900-talet) heraldiker så är det så att vapen aldrig har kopplats till ett specifikt namn. Skälet är att man kan byta namn och att namn kan bytas från generation till generation och av många andra orsaker än att det är ett patronymikon.

De strikta lagar som innebar att alla i en familj hade samma efternamn (kvinnan genom att gifta sig och barnen som alltid fick faders efternamn) kom i Sverige först 1901 och exempelvis i Norge 1923. Före dess är det endast adelns, och då endast från mitten av 1600-talet, som har en strikt namnkod att följa samtidigt som Riddarhusets regler föreskrev att de skulle föra det vapen som givits dem vid adlandet. Vapen är i princip aldrig kopplade direkt till efternamnet.

Sedan 1981 får man välja att behålla sitt efternamn även efter giftermål och man kan lättare byta när man vill.

Vapensköldar har inga fasta regler på det sätt som namn och hur vapnen ärvs regleras dels av vapentagaren, dels av vapentagarens ättlingar.

 

Historia

En titt på huskarlen

Är den täckande hjälmen orsaken till heraldikens födelse?

Se på bilden här ovan. Det är en modern tolkning av en fullt utrustad huskarl i kung Knut den stores tjänst. Lägg märke till hur väl hjälmen täcker ansiktet.
Se sedan på bilden här under. Den är hämtad från en reenactment-grupp som försöker återskapa dåtidens värld. Deras tolkning av hjälmen som bygger på bilder från 1000-talet, arkeologiska fynd och på praktisk kunskap om metallhantverk och stridsteknik. Hjälmen är här inte alls lika täckande.

Den här koniska hjälmen tycks ha etablerat sig i Nordeuropa under 900-talet och avbildas även på svenska runstenar. Den kommer kring 1200 att ersättas av en mer täckande tunnhjälm men till dess är den i stort sett identisk.

Utifrån den kunskapen, att en viss typ av hjälm används under 300 år, tror jag att det är mycket oklokt att påstå att det var denna hjälm som var orsaken till att heraldiken uppstod kring 1150 eftersom ”man inte kände igen ledaren bakom dennes heltäckande hjälm”, som det brukar stå i heraldiska läroböcker

Maktstrukturen påverkar bildvärlden

Kan heraldiken ha en annan källa till sin uppkomst? Ja, jag tror att det finns flera samverkande faktorer (där ingen är relaterad till korstågen).

Vi vet att de ovannämnda huskarlarna, vare sig de var i anglosaxisk tjänst, i normandisk (de två skulle 1066 mötas i slaget vid Hastings) eller i nordisk hade snarlika hjälmar, utrustning och stridsledning. Denna stridsledning kom även att bestå in i 1100-talet. Knut den store utvecklar en trend som går ut på att förlita sig mer på en egen elitstyrka och mindre på allierade stormän. Vilhelm erövraren utvecklar samma tanke när han senare skapar den mycket strikta engelska formen av feodalism där länstagare är mycket nära knuten till länsherren. I Nordens sen vikingatida kultur är kallas gruppen för hirdmän.

Man härmar sin ledare

I ett samhälle där påfallande många i en sfär svär trohet till en och samma person är det naturligt att de genom kulturell påverkan vill visa sin vördnad/härma/ställa sig i ledet och därför använder samma typ av bild som sin härskare.

Inom kyrkan innebar det att man brukade helgonbilder som bars omkring, målades på kyrkväggar eller blev till fanor som man lånade ut vid religiöst befogade krig. Kyrkan som sådan var länge mycket ointresserad av att använda sig av heraldiska bilder i sin verksamhet, även om dess eldande företrädare med adliga anor gjorde så i sina egna privat sigill.

Krigare under 1100-talet tycks däremot snabbt ha börjat använda sin herres vapen inför krig och tornerspel. Egna privata vapensköldar för så högt sedda män som dubbade riddare ser vi däremot ingenstans förrän långt in på 1200-talet.

Den struktur som skapas under 1000-talet och som blommar ut under 1100-talet där makt centraliseras till färre stormän tror jag är en viktig förklaring till varför heraldiken tar fart under denna tid och i området kring engelska kanalen.
Heraldiken hade av samma strukturella skäl inte kunnat komma till i Italien eller i det tysk-romerska riket där makten var mer fragmentiserad.

 

Historia

Den vita staven

Stavar är ett säkert tecken på makt och myndighet. Se bara på Gandalf. frågan är bara när de blev officiella symboler i Sverige.

Det första tecknet på att en svensk får ett ämbetstecken nämns i Engelbrekskrönikan. I denna beskrivs hur Erik XIII (av Pommern) 1436 gav marsken Karl Knutsson Bonde en vit stav som ämbetstecken när herr Karl utsågs till rikshövitsman.

Erik XIII var gift med prinsessan Filippa av England. De engelska marskalkerna bar en vit stav som ämbetstecken. Frågan är då om det är via hennes inflytande och inspiration som staven inkommit som en form av ämbetssymbol. Då kan vi också tänka oss att en dansk och en norrman – för mig oklart vilka – redan tidigare hade fått samma tecken även om det inte finns bevarat i någon skriftlig källa. Men kanske i något gravmonument.

Vapensköld

Den medeltida skölden

Sköldarnas utveckling från 800 till 1600.

Sköldarnas utveckling från 800 till 1600.

Medeltidens sköld är inte en, det är många. Stridstekniken förändrades och med den sköldens form.

Men det är inte bara sköldens form som har ändrats. Även hur man målade den skiftade från tid till annan.

Svinakulas stridssköld, 1300-tal
Svinakulas stridssköld, 1300-tal

Bara två svenska medeltida stridssköldar är bevarade. De är från 1380-talet och tillhörde far och son i ätten Svinakula. Båda tillverkades förmodligen samtidigt och hittades tillsammans i en småländs kyrka. Vi vet inte helt säkert om det var äkta stridssköldar, men allt tyder på det. Här har man också utnyttjat hela sköldytan när man målat.

En svensk torneringssköld är bevarad. Den tillhörde Karl Laurentsson Björnlår som är känd mellan 1497-1504. Så åtminstone han deltog i en tornering. Andra svenska torneringsdeltagare är inte kända. På den här skölden är hela vapnet, inklusive hjälm och hjälmprydnad, målad och runt om skölden är den vackert dekorerad. Det finns inte en möjlighet att någon på mer än fem meters håll kan ha sett den heraldiska skölden så redan under medeltiden var heraldiken passé som igenkänningstecken.

Historia, Nationalism

Missriktad norrländsk nationalism

Äldre idéer kring en flagga för Norrland.
Äldre idéer kring en flagga för Norrland. Bild: Enar Nordvik

Norrland som område har fler flaggor än man kan tro. Hur väl förankrade de är en fråga man kan ställa sig. Mängden tyder väl på att de inte är det. 

Efter mitt inlägg om en ny flagga för den tilltänkta regionen Norrland har jag fått mer upplysningar om flaggorna i Norrland.

En av dessa är den rödvita flaggan som först saknade en sol med fick denna för att avvika mer från andra liknande flaggor (ex England). Denna flagga skapades 1967 och fös fram av sajten Norrland.

Problemet  med denna sajt, och därmed med denna flagga, är att den kopplas ihop med en väldigt fördomsfull nationalism. Dessutom rätt falsk sådan där personer bosatta i Gästrikland förklaras ha med samhörighet med folk i Lappland 100 mil bort än med de som bor i Uppland alldeles intill. Människor som kommer från andra delar av Sverige och flyttar till Norrland

Hatet dominerar

Så det är inte bara muslimer som är föremål för denna sajts hat. Samma åsikter sägs om vanliga värmlänningar och skåningar. Det är inte en sann nationalism. Det är fördomsfull rasism bygd på okunnighet om historien. Mest tydligt bär det när de skriver: ”Norrland ska INTE bli något sorts islamskt kalifat där norrlänningarna (svensktalande norrlänningar, samer och de norrlänningar i Tornedalen som talar finska dialekter) hamnar i minoritet, kanske i reservat som USA:s indianer.”(29 juni 2015)

Förutom tramset med islamskt kalifat så funderar jag över hur han tror att de finsktalande i Tornedalen och samerna såg på de norrlänningar, som skribenten säger sig höra till, som förbjöd dessa två minoriteter att tala sina språk, utöva sina traditioner och förnekades sin gamla tro.

Att ogenomtänkt ta upp denna rödvita flagga kanske inte leder riktigt till den sunda kärlek till hembygden som alla mår bra av att känna.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia