17 maj. Nationaldag. Norge
Då grattulerar jag Norge och, eftersom det är en heraldisk blogg, deras klassiska yxbärande lejon.
En titt på huskarlen
Är den täckande hjälmen orsaken till heraldikens födelse?
Se på bilden här ovan. Det är en modern tolkning av en fullt utrustad huskarl i kung Knut den stores tjänst. Lägg märke till hur väl hjälmen täcker ansiktet.
Se sedan på bilden här under. Den är hämtad från en reenactment-grupp som försöker återskapa dåtidens värld. Deras tolkning av hjälmen som bygger på bilder från 1000-talet, arkeologiska fynd och på praktisk kunskap om metallhantverk och stridsteknik. Hjälmen är här inte alls lika täckande.
Den här koniska hjälmen tycks ha etablerat sig i Nordeuropa under 900-talet och avbildas även på svenska runstenar. Den kommer kring 1200 att ersättas av en mer täckande tunnhjälm men till dess är den i stort sett identisk.
Utifrån den kunskapen, att en viss typ av hjälm används under 300 år, tror jag att det är mycket oklokt att påstå att det var denna hjälm som var orsaken till att heraldiken uppstod kring 1150 eftersom ”man inte kände igen ledaren bakom dennes heltäckande hjälm”, som det brukar stå i heraldiska läroböcker
Maktstrukturen påverkar bildvärlden
Kan heraldiken ha en annan källa till sin uppkomst? Ja, jag tror att det finns flera samverkande faktorer (där ingen är relaterad till korstågen).
Vi vet att de ovannämnda huskarlarna, vare sig de var i anglosaxisk tjänst, i normandisk (de två skulle 1066 mötas i slaget vid Hastings) eller i nordisk hade snarlika hjälmar, utrustning och stridsledning. Denna stridsledning kom även att bestå in i 1100-talet. Knut den store utvecklar en trend som går ut på att förlita sig mer på en egen elitstyrka och mindre på allierade stormän. Vilhelm erövraren utvecklar samma tanke när han senare skapar den mycket strikta engelska formen av feodalism där länstagare är mycket nära knuten till länsherren. I Nordens sen vikingatida kultur är kallas gruppen för hirdmän.
Man härmar sin ledare
I ett samhälle där påfallande många i en sfär svär trohet till en och samma person är det naturligt att de genom kulturell påverkan vill visa sin vördnad/härma/ställa sig i ledet och därför använder samma typ av bild som sin härskare.
Inom kyrkan innebar det att man brukade helgonbilder som bars omkring, målades på kyrkväggar eller blev till fanor som man lånade ut vid religiöst befogade krig. Kyrkan som sådan var länge mycket ointresserad av att använda sig av heraldiska bilder i sin verksamhet, även om dess eldande företrädare med adliga anor gjorde så i sina egna privat sigill.
Krigare under 1100-talet tycks däremot snabbt ha börjat använda sin herres vapen inför krig och tornerspel. Egna privata vapensköldar för så högt sedda män som dubbade riddare ser vi däremot ingenstans förrän långt in på 1200-talet.
Den struktur som skapas under 1000-talet och som blommar ut under 1100-talet där makt centraliseras till färre stormän tror jag är en viktig förklaring till varför heraldiken tar fart under denna tid och i området kring engelska kanalen.
Heraldiken hade av samma strukturella skäl inte kunnat komma till i Italien eller i det tysk-romerska riket där makten var mer fragmentiserad.
Den vita staven
Stavar är ett säkert tecken på makt och myndighet. Se bara på Gandalf. frågan är bara när de blev officiella symboler i Sverige.
Det första tecknet på att en svensk får ett ämbetstecken nämns i Engelbrekskrönikan. I denna beskrivs hur Erik XIII (av Pommern) 1436 gav marsken Karl Knutsson Bonde en vit stav som ämbetstecken när herr Karl utsågs till rikshövitsman.
Erik XIII var gift med prinsessan Filippa av England. De engelska marskalkerna bar en vit stav som ämbetstecken. Frågan är då om det är via hennes inflytande och inspiration som staven inkommit som en form av ämbetssymbol. Då kan vi också tänka oss att en dansk och en norrman – för mig oklart vilka – redan tidigare hade fått samma tecken även om det inte finns bevarat i någon skriftlig källa. Men kanske i något gravmonument.
Den medeltida skölden
Sköldarnas utveckling från 800 till 1600.
Medeltidens sköld är inte en, det är många. Stridstekniken förändrades och med den sköldens form.
Men det är inte bara sköldens form som har ändrats. Även hur man målade den skiftade från tid till annan.
Bara två svenska medeltida stridssköldar är bevarade. De är från 1380-talet och tillhörde far och son i ätten Svinakula. Båda tillverkades förmodligen samtidigt och hittades tillsammans i en småländs kyrka. Vi vet inte helt säkert om det var äkta stridssköldar, men allt tyder på det. Här har man också utnyttjat hela sköldytan när man målat.
En svensk torneringssköld är bevarad. Den tillhörde Karl Laurentsson Björnlår som är känd mellan 1497-1504. Så åtminstone han deltog i en tornering. Andra svenska torneringsdeltagare är inte kända. På den här skölden är hela vapnet, inklusive hjälm och hjälmprydnad, målad och runt om skölden är den vackert dekorerad. Det finns inte en möjlighet att någon på mer än fem meters håll kan ha sett den heraldiska skölden så redan under medeltiden var heraldiken passé som igenkänningstecken.
Missriktad norrländsk nationalism
Norrland som område har fler flaggor än man kan tro. Hur väl förankrade de är en fråga man kan ställa sig. Mängden tyder väl på att de inte är det.
Efter mitt inlägg om en ny flagga för den tilltänkta regionen Norrland har jag fått mer upplysningar om flaggorna i Norrland.
En av dessa är den rödvita flaggan som först saknade en sol med fick denna för att avvika mer från andra liknande flaggor (ex England). Denna flagga skapades 1967 och fös fram av sajten Norrland.
Problemet med denna sajt, och därmed med denna flagga, är att den kopplas ihop med en väldigt fördomsfull nationalism. Dessutom rätt falsk sådan där personer bosatta i Gästrikland förklaras ha med samhörighet med folk i Lappland 100 mil bort än med de som bor i Uppland alldeles intill. Människor som kommer från andra delar av Sverige och flyttar till Norrland
Hatet dominerar
Så det är inte bara muslimer som är föremål för denna sajts hat. Samma åsikter sägs om vanliga värmlänningar och skåningar. Det är inte en sann nationalism. Det är fördomsfull rasism bygd på okunnighet om historien. Mest tydligt bär det när de skriver: ”Norrland ska INTE bli något sorts islamskt kalifat där norrlänningarna (svensktalande norrlänningar, samer och de norrlänningar i Tornedalen som talar finska dialekter) hamnar i minoritet, kanske i reservat som USA:s indianer.”(29 juni 2015)
Förutom tramset med islamskt kalifat så funderar jag över hur han tror att de finsktalande i Tornedalen och samerna såg på de norrlänningar, som skribenten säger sig höra till, som förbjöd dessa två minoriteter att tala sina språk, utöva sina traditioner och förnekades sin gamla tro.
Att ogenomtänkt ta upp denna rödvita flagga kanske inte leder riktigt till den sunda kärlek till hembygden som alla mår bra av att känna.
Spännande ointroducerad heraldik
Det finns mer svensk adel än Riddarhuset. Många av dem samlas hos Ointroducerad adels förening.
Adel som juridisk grupp finns inte längre, inte heller adelsståndet. Men det finns en stor grupp människor i Sverige som bär det adliga kulturarvet vidare.
De flesta adliga släkter finns samlad hos Riddarhuset, men inte alla. Flera ursprungligt svenska adelsätter blev aldrig introducerade på Riddarhuset. Andra har på senare år flyttat in till Sverige. Dessa finns till stor del samlade i Ointroducerad adels förening. Gemensamt för dem alla (?) är att de för ett heraldiskt vapen.
Föreningen ger vart femte år ut en kalender som dels presenterar släkternas vapen, dels är en genealogisk presentation av släkten. Jag skulle önska att de var frikostiga nog att dela med sig av det heraldiska på hemsidan.
Heraldiken har tre hundar
Heraldiken är konsten att förkorta. Även om alla ting och väsen kan avbildas bör så inte ske.
Under medeltiden fanns det få hundraser. Inom heraldiken skiljer man därför fortfarande bara på tre: jakthundar, spårhundar och vinthudar (mjöhundar). Men …
Det betyder inte att man ska följa regeln in absurdum. Du får idag välja vilken hundras du vill.Däremot bör man förstå den heraldiska traditionen och inse att variation inte alltid är det bästa. Den hundras som du idag har kär kanske inte är den hudras som dina barnbarn föredrar. Då är det bättre att vara lite mer neutral och kanske skriva vakthund eller rentutav bara hund. Trots allt så nämner vi bara häst när dessa avbildas, aldrig om det är en arab eller nordsvensk.
Två kungars öde
Denna vecka i maj för omkring 200 år sedan betydde allt för två svenska kungar. Den ene avsattes, den andre kröntes.
Det handlar om Gustav IV Adolf och karl XIV Johan, och åren var inte desamma. Kung Gustav avsattes och förklarades kronan förlustig (vilket även utsträcktes till hans ättlingar) 10 maj 1810.
Karl Johan kröntes å sin sida 11 maj 1818.
Det spännande här är Gustav IV Adolf. Han som avsattes och därefter kallade sig överste Gustavsson. I svensk historieskrivning, även den mest nationalistiska, är detta också vad han kallas av eftervärlden och jag har aldrig stött på någon med minsta historiska kunskaper som hävdar att han efter 1810 var ens ex-kung, än mindre än kunglighet.
Därför undrar jag varför ungefär samma personer (jag skulle enkelt kunna nämna namn på några kända nordiska heraldiker verksamma idag, men det finns ingen anledning till det) väljer att påstå att före detta kungligheters barn från inte minst Östeuropa påstår att dessa är kungligheter och ex-kungar, där prefixet ”ex” blir så stumt som möjligt?
Kan det bero på att vår kung ersattes av en annan kung medan de i öst först störtades av kommunister, sedan inte heller fick förtroende att komma tillbaka av demokratiska församlingar?
För min del får de gärna fortsätta använda sin släkts stamvapen men som heraldiker måste jag hävda att alla försök att använda statsinsignier eller andra timbreringar som visar på rang är rent fusk. Usurpation, som heraldiker ofta säger, det vill säga anspråk på att äga något man inte har rätt till.
Demokratisk symbol stjäls av nazister
Den symbol som föreningen Nordens frihet (1939-46) använde som tecken för förbrödring och demokratiska ideal tas nu över av nazister.
Det är skribenten Patrik Oksanen på tidningen Hela Hälsingland som har uppmärksammat detta. Och jag vill passa på att tipsa alla att följa Patrik, som i mitt tycke nu är den mest intressante skribenten i svensk dagspress.
Symbolen* togs alltså för att visa på förbrödring och demokratiska ideal MOT nazism, kommunism och fascism. Som vanligt har det inte gått hela vägen fram till dagens historiskt okunniga nazistiska rörelser.
Symbolen skapades redan 1918 som tecken för den svenska brigad som stred på de vitas sida i finska (mycket blodiga) inbördeskriget 1918-19. En fana med denna symbol finns idag på Armémuseum. Denna fana användes dock inte i själva kriget utan först i segerparaden efter freden.
Fanan skapades av konstnären Gunnar Hallström (1875-1943)
* Den nazistiska organisationen Nordisk Ungdom gav åren 1934-43 ut tidningen Stormfacklan, som under 40-talet även den använde denna symbol. Med all säkerhet hämtad från de vitas sida.
Tipset kommer från Jens Christian Berlin och från Faktoider.
Katolsk korsflagga i Stockholm
Mitt på Medborgarplatsen ser du den, katolska kyrkans alldeles egna korsflagga.
Jag vet inte riktigt när den skapades men den är genuin har jag fått höra från kyrkan själv.
Färgerna kan synas vara oheraldiska men bygger såklart på Vatikanstatens flaggas färger. Även kungariket Jerusalem hade dessa färger under korsfarartiden, och av samma skäl.
Om endast svenska katolska kyrkan har denna flagga eller om de är generösa nog att låta hela Nordens katoliker samlas under samma fana vet jag inte, men det vore ju passande eftersom antalet korsvarianter på temat gult-vitt är ganska få.
