Mon är en symbol vilken som helst (nästan). Lägg till prefixet ”Ka” och säg Kamon så har du en familjesymbol, ungefär som ett familjevapen.
Kamoner kom i bruk inom den japanska adeln (kuge, vilket här i Europa motsvaras av kontinentens högadel och i Storbritannien av dess peers) för knappt 1000 år sedan. Några hundra år senare hade bruket även tillåtits få fäste bland deras riddare, samurajerna.
Numera förekommer de överallt i samhället och används även om företagslogotyper, ex i Mitsubishi, Yamaha och Kikkoman. Det sägs att i stort sett alla japanska familjer har en kamon, men om man med det menar familjeklaner eller enskilda familjer kan jag inte säga.
Det som utmärker en kamon är dels att de endast är tvåfärgade, dels att se är extremt förenklade och stiliserade.
En annan egenskap är att en kvinna kan välja att föra vidare sin egen och föra den vidare till sina döttrar. Någon fixering vid manslinjen, som europeisk heraldik ofta uppvisar, finns inte, även om det är det vanligaste.
En sista sak är, och här kan vi däremot tala om fixering, att en kimono ska prydas med 1, 3 eller 5 kamon.
Bede family Coat of Arms as a Kamon
Vill du veta mer om hur du kan skapa en egen kamon kan du vända dig till Svenska Heraldiska Föreningens expert på ämnet, Stefan Bede.
Jag har varit med i en intervju och är omnämnd i en annan (Bragesjö) – och det känns ju bra för egot, men jag vet från Claus att fler vapen kommer att presenteras och fler okända vapenbärare kommer att vara med. Okända inom heraldikens värld.
Läs gärna dessa intervjuer så får du höra att det inte bara var du som hade beslutsångest inför vapenantagandet.
Kanadas härolder har fått nya medaljonger sm ska förtydliga deras ämbete när de är klädda i civil högtidsdräkt. Och när det passar i övrigt.
Medaljongen har en oval form, som brukligt är för medaljonger. Ovalen hänger i en kedja och och prydd med Kanadas statsvapen. Formgivningen stod Cathy Bursey-Sabourin, Fraser Herald, för och Royal Canadian Mint har tillverkat den. Allt kostades av donatorn Roger A. Lindsay.
Som svensk undrar jag nu vem som ska donera en slant så att vår statsheraldiker och dennes heraldiske konstnär ska få en svensk motsvarighet.
Kanadas härolder firar 2016 The Royal Heraldry Society of Canada 50-årsjubiluem.
Bilden här från 50-årsfirandet för The Royal Heraldry Society of Canada visar Kanadas härolder med den nya medaljongen. Förutom medaljongen kan du notera att de bär sina medaljer till mörk kosttm respektive smoking, men ingen har frack. Inte ens Roger Lindsay med storkorset längst till höger. Olika länder, olika seder.
På bilden ses: Robert Watt, Rideau Herald Emeritus; Bruce Patterson, Deputy Chief Herald; John Michael Allen-Petrie, Rouge Croix Pursuivant at the English College of Arms; Claire Boudreau, Chief Herald of Canada; Robert Pichette, Dauphin Herald Extraordinary; och Roger Lindsay, Rouge Herald Extraordinary.
Den nya digitala världen är mästare på att förmedla kunskap, men också att mångfaldiga fel. Denna gång i vapnet för grevarna Eglington och Winton.
Earls of Eglinton and Winton är en fin gammal släkt som har förbättrat sitt vapen åtskilliga gånger. Något de däremot inte har gjort är att byta ut sina kärvar mot vasar. Så ser det däremot ut på Wikipedia numera och därför är bilden säkert spridd till helt andra platser med. Därför tar jag upp bilden här.
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton, felaktigt med vasar.
Vapnet är kvadrerat och sedan kvadrerat i kvadreringen. Det är kvadreringarna som är ”förbättringarna” för heraldiken kan ju vara lite inkonsekvent i sitt språkbruk.
Kvadrering 1:
1+4 = Montgomerie
2+3 = Eglinton )
Kvadrering 2:
1+4 = Seaton
2+3 = Buchan
Earldom Buchan representeras av vapnet för Chester som i sitt vapen har tre kärvar av guld, ställda två över en i blått. De har INTE tre vasar, inte ens om dessa vasar kallas vasakärvar. Det ingår numera i Aberdeenshire.
Lärdomen är. Titta gärna i Wikipedia och på andra håll, men var lite försiktig om du ser något sensationellt.
Nu upphör varumärket Saab för personbilar. Bilföretaget Nevs väljer att sälja sina el-bilar under eget namn. Och längst ner en uppdaterad text rörande en liten passus i texten.
Många varumärkesanalytiker kommer nu att hävda att det här märket redan var förlorat, men jag håller inte med. Att Nevs inte försöker behålla namnet – som de alltså inte fick med vid köpet – ser jag som ett tecken på att hela diskussionen om varumärken är en modern variant av Kejsarens nya kläder.
Visst är det en fördel, men nästan nästan alltid betyder det ingenting alls. För om det skulle betyda så mycket skulle ingen kunna byta logga utan att förlora kunder och företagets själ. Tvärtom visar historien att företag påfallande snabbt förlorar kunder om de inte pumpar på med marknadsföring samt (vilket är otroligt viktigt) får sina varor exponerade mitt framför ögonen på kunden.
Men lite tråkigt är det att ett av bilvärldens få heraldiska bilder försvinner.
Och om någon undrar. Jo, jag vet att man vill lägga in mer än bara loggan i begreppet varumärke. Hur väl de teorierna står sig gentemot psykologisk forskning är väl inte helt klart, men som varumärkesstrateg är det förstås en tanke att hålla vid liv.
Om bilen är bra?
Det har jag inte en aning om, men elbilar tror jag generellt har framtiden för sig. De är redan inom en mycket kort period billigare än fossildrivna bilar i inköp, i drift (de är de redan) och i underhåll.
Lastbilstillverkaren Saab fortsätter använda loggan som tidigare.
Tillagt midsommarafton
Och på förekommen anledning: jo, jag vet historien och att Wallenbergarna har delat upp verksamheten och att gripen kommer från Skånes vapen som i sin tur kommer från Malmös vapen som i sin tur fick den som ärebetygelse från kung Erik som även var hertig av Pommern som har en grip i sitt vapen, vilket i sin tur beror på att man …. ja, där är forskningen osäker, men så är vi också nere på 1200-tal. Men ibland förenklar jag (och du) det som inte är relevant för historien. Därför kan jag säga ”Lastbilstillverkaren Saab” och ändå veta att du som läsare förstår att jag menar ”Latsbilstillverkaren Scania, fd Saab-Scania, där Scania slogs i hop med Saab efter att tidigare ha hetat Scania Vabis, som i sin tur är en sammanslagning av två företag där Vabis är det egentliga ursprunget till allt, om man bortser från att dess grundare kom från Atlas (numera Atlas copco), ett företag som gjorde lok och tågvagnar under 1800-talet.
Visst var det enklare att då skriva lastbilstillverkaren Saab för att förklara för intresserade att det är den HERALDISKA bilden som nu plockas bort från de bilar som till alldeles nyss hette Saab, men som nu heter Nevs?
För några år sedan hade Essunga en tävling där de önskade ett nytt kommunvapen. Självklart var vi med, jag och min fru Michaela.
Mitt förslag här ovan tog fasta på det odlingslandskap som dominerar i Skaraborg. Min vana trogen är kompositionen även en aning asymmetrisk och det är medvetet.
Michaelas version är något mer symmetriskt och har förutom odlingslandskapet även en referens till ån Nossan som rinner genom kommunen.
Vapenförslag för Essunga av Michaela Mutka Wasling
Rätt vapen vann
Båda förslagen tog sig till final (av hur många vet vi inte, så hur imponerande det är kan jag inte veta). Tyvärr vann vi inte utan det gjorde en konstnär som hade renritat den logga som kommunen använt tidigare och som egentligen bara var ett dåligt ritat vapen men en bra komposition. Själva målningen på ursprungsloggan var alltså inte dåligt, men som heraldiskt vapen var det för plottrigt, detaljerat och delvis felaktigt. Därför var det rätt att en renritning av det vapnet vann.
Lever vidare som sockenvapen
En klok person i Essunga tyckte ändå att våra förslag var så bra att de skulle få leva vidare. Därför bad de om och fick våra vapen för eget bruk. Michaelas vapen lever nu vidare som sockenvapen för Mellby-Åsaka Hembygds- och fornminnesförening. De har även registrerat vapnet hos Svenska vapenkollegiet som: SV-89 Mellby-Åsaka Hembygds- och Fornminnesförening (Kållands Åsaka socken)
Blasonering för Kållands Åsaka socken
Sköld: I grönt en kärve av guld över en blå stam avgränsad medelst en av vågskuror bildad smal bjälke av silver. Hjälmtäcke: – Hjälmprydnad: –
Det är inte lätt att veta vad en vase är. Svenskar brukar misslyckas i sina beskrivningar. Tänk då vad som händer när utlänningar försöker förstå.
Det finns många kommersiella sajter som vill göra sig en hacka på att sälja heraldiska vapensköldar som de påstår att vi har rätt till.
En av dessa sajter har gjort en mekanisk översättning av svenska blasoneringar. Jag vet inte riktigt var de kommer ifrån för här blandas kungliga vapen med adliga och några borgerliga. De borgerliga tror jag dock är serafimerriddare, men det har jag inte kontrollerat.
Ett var alltså Vasa-vapnet. En en vase blir förstås ”vase” även på engelska, det vill säga en vas, för blommor.
De har även haft lite besvär med att förstå vårt begrepp balk/två gånger delat så det blev en delning och inget mer.
Men visst ser vi att det är det svenska Vasa-vapnet i all sin prakt.
Alla, säger alla, vapen har identisk hjälmprydnad (tre strutsplymer) men i olika färger.
I min serie “Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Johansson, för Claes Johansson, Lammhult. Vapnet kom att registreras som SV-95.
Det här vapnet fångar fyra element som var viktiga för Claes – scoutrörelsen, den religiösa tron, fascinationen för späckhuggare och det koreanska ursprunget.
Tron och scouterna bildade en gemensam enhet både i livet och i vapnet genom att de tillsammans blir hjälmprydnaden.
När jag tog fram vapnet såg jag inga problem med späckhuggaren, trots att den har en fläck på magen som skulle skapa några problem. Det är trots allt bara en form av beväring och man bör inte överdriva regeln om tinkturmöte. Det orsakade dock en viss diskussion inom Svenska vapenkollegiet och även inom Nationalkommittén för Genealogi och Heraldik innan alla var övertygad om att en späckhuggare funkar även i svensk heraldik.
Taiji godtogs inte av heraldiker
Vad som däremot orsakade än mer diskussion var Johanssons taiji-symbol. Denna symbol är klart inte kristen, och det var svårt för flera att acceptera detta i kombination med tinkturmötet. Nu kunde detta lösas genom språkliga finesser där vi ersatte ordet ”taiji” med det inte fullt så romantiska men funktionella ”övre hälften av en röd rundel nedtill avgränsad av ett essnitt över undre hälften av en blå rundel ovantill avgränsad av ett essnitt”.
Notera att redan originalet hade en till heraldiken anpassad taiji-symbol där det röda och det blå fältet inte låg mot varandra.
SVK kom därmed att till 100 % godkänna det ursprungliga vapnet men ändrade i blasoneringen. Att törnekronan har ändrat tinktur från silver till guld var något som som gjordes av vapentagaren själv.
Processen var lång. Claes sände in sin ansökan 2007 (Ansökan 2007:42) men vapnet registrerades inte förrän 2010. 2007 var också året då jag gjorde vapnet tillsammans med Claes.
Arms of Johansson family
Blasonering för vapen Claes Johansson
Sköld: I guld en hoppande blå späckhuggare med teckning av silver åtföljd nedan av övre hälften av en röd rundel nedtill avgränsad av ett essnitt över undre hälften av en blå rundel ovantill avgränsad av ett essnitt. Hjälmtäcke: Blått och rött fodrat med guld. Hjälmprydnad: På en upprest törnekrona av guld sju liljor ställda två, tre och två, där de tre ginbalksvis ordnade liljorna är röda och de fyra övriga är blå.
Den ursprungliga blasoneringen löd:
Sköld: I fält av guld en hoppande blå späckhuggare med vit teckning ovan en taiji-symbol i rött och blått och något särslagen.* Blått hjälmtäcke fodrat av guld. Hjälmprydnad: På en upprättstående törnekrona av silver sju liljor ställda 2 över 3 över 2, där de tre balkvisa liljorna är röda och de fyra andra är blå.
Eftersom blasoneringen är heraldikens kärna ska den vara enkel att förstå. Krångla därför inte till det.
När du skriver en blasonering vill du vara noggrann. Du kommer då att titta på äldre texter och känna att så precis ska du också vara. Men var försiktigt, det precisa är ofta det luddiga och tvärtom.
Arms of Sundén family. Vapensköld för familjen Sundén
Vingar
Det finns mängder av vingar i heraldiska vapen. Oftast sitter de på hjälmen. Oavsett vad de kallas, nästan, så ser de likadana ut. Därför är det min uppfattning att man ska undvika symboliska prefix som örn- eller mål- eftersom det inte gör någon skillnad. Du skapar bara en falsk bild av exakthet.
Då är det bättre att bara skriva ”två vingar av guld med blå vingpennor” som Sundéns vapen här ovan.
Arm for family Hammarsten, Sweden
Horn
Lika vanliga är hornen. De har funnits med sedan medeltiden och varierat i utseende vilket förvirrat heraldikerna. Och andra.
Jag har alltid haft svårt för att se skillnad på ox- tjur och ko-horn. Buffelhorn får mig att tänka på den afrikanska vattenbuffeln men även de syftar på vanliga nötkreaturs huvudprydnad.
Då är det bättre att skriva ”Mellan två horn en eld, allt av guld” som i Hammarstens vapen här ovan.
Vesselhorn är något annat, men ändå inte. Jag vet att många vill säga att det kommer från fincent-buffeln, och det kanske det gör. I modern tid. Men ser man på vapenböcker så är det tydligt att de spetsiga hornen under renässans ersätts av tratthornen och i svenska vapenböcker från 1600- och 1700-talen finns inte ett enda vanligt horn. Alla är trattformade vesselhorn. Först på 1800-talet gör heraldikerna en åtskillnad mellan de två.
Kardinal Johan Albert Vasa, kusin till Gustav II Adolf.
Visst är det spännande att politik får historiker att blunda. Som för Johann Albert Wasa, son till kung Sigismund av Sverige och kardinal.
Johann Albert Wasa föddes 1612 in Warschau, Polen och dog tidigt, redan 1634 i Padua som då var en del av republiken Venedig. I egenskap av prins av Vasadynastin var han även furstebiskop av Ermland och Krakau. Den senare biskopstiteln fick han 1632; biskop över Ermland var han redan 1621, som nioåring. Urban VIII utsåg 1629 Johan Albert ill kardinal in pectore och 1632 till kardinal (kardinaldiakon över kyrkan Santa Maria in Aquiroernannt i Rom). Tyvärr avled han redan 1634 och begravdes i domkyrkan i Krakow som den kunglighet han var.
Svenska historikers fejkade historia
De polska medlemmarna av Vasadynsatin känns bortträngda av svenska historiker, som om de var några främmande förrädare som skulle glömmas. Men de var ju faktiskt rättmätiga arvtagare till den svenska tronen och det var faktiskt den religiöse galningen (något mildare ord finns nog inte) Karl IX som genom statskupp och inbördeskrig tog över tronen i Sverige. Och lät avrätta alla som fredligt påpekade detta (se Linköpings blodbad).
Den här attityden lever kvar än idag. Hur annars ska vi förklara de stora skillnaderna mellan svenska och engelska Wikipedia, eller varför inte titta på nederländska sidan om just Johan Albert Vasa?
Att det fortfarande finns de här omedvetna tankarna som censurerar alla idéer om Polens betydelse för svensk historia är faktiskt förvånande.
På bilden längst uppe till höger ses Johan Alberts vapensköld. Bottenfältet visar 1) Polen, 2) Tre kronor, 3) Litauen och 4) Folkungalejonet/Sverige gammalt
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
