Vapen jag gjort: Essunga x2

Vapen jag gjort

Vapenförslag för Essunga av Jesper Wasling

Vapenförslag för Essunga av Jesper Wasling

För några år sedan hade Essunga en tävling där de önskade ett nytt kommunvapen. Självklart var vi med,  jag och min fru Michaela. 

Mitt förslag här ovan tog fasta på det odlingslandskap som dominerar i Skaraborg. Min vana trogen är kompositionen även en aning asymmetrisk och det är medvetet.

Michaelas version är något mer symmetriskt och har förutom odlingslandskapet även en referens till ån Nossan som rinner genom kommunen.

Vapenförslag för Essunga.
Vapenförslag för Essunga av Michaela Mutka Wasling

Rätt vapen vann

Båda förslagen tog sig till final (av hur många vet vi inte, så hur imponerande det är kan jag inte veta). Tyvärr vann vi inte utan det gjorde en konstnär som hade renritat den logga som kommunen använt tidigare och som egentligen bara var ett dåligt ritat vapen men en bra komposition.  Själva målningen på ursprungsloggan var alltså inte dåligt, men som heraldiskt vapen var det för plottrigt, detaljerat och delvis felaktigt. Därför var det rätt att en renritning av det vapnet vann.

Lever vidare som sockenvapen

En klok person i Essunga tyckte ändå att våra förslag var så bra att de skulle få leva vidare. Därför bad de om och fick våra vapen för eget bruk. Michaelas vapen lever nu vidare som sockenvapen för Mellby-Åsaka Hembygds- och fornminnesförening. De har även registrerat vapnet hos Svenska vapenkollegiet som: SV-89 Mellby-Åsaka Hembygds- och Fornminnesförening (Kållands Åsaka socken)

Blasonering för Kållands Åsaka socken

Sköld: I grönt en kärve av guld över en blå stam avgränsad medelst en av vågskuror bildad smal bjälke av silver.
Hjälmtäcke: –
Hjälmprydnad: –

Misslyckad översättning av Vasa

Missförstånd gav udda Vasa-vapen.
Missförstånd gav udda Vasa-vapen.

Det är inte lätt att veta vad en vase är. Svenskar brukar misslyckas i sina beskrivningar. Tänk då vad som händer när utlänningar försöker förstå.

Det finns många kommersiella sajter som vill göra sig en hacka på att sälja heraldiska vapensköldar som de påstår att vi har rätt till.

En av dessa sajter har gjort en mekanisk översättning av svenska blasoneringar. Jag vet inte riktigt var de kommer ifrån för här blandas kungliga vapen med adliga och några borgerliga. De borgerliga tror jag dock är serafimerriddare, men det har jag inte kontrollerat.

Ett var alltså Vasa-vapnet. En en vase blir förstås ”vase” även på engelska, det vill säga en vas, för blommor.
De har även haft lite besvär med att förstå vårt begrepp balk/två gånger delat så det blev en delning och inget mer.

Men visst ser vi att det är det svenska Vasa-vapnet i all sin prakt.

Alla, säger alla, vapen har identisk hjälmprydnad (tre strutsplymer) men i olika färger.

Vapen jag gjort: Johansson

Vapen jag gjort

Vapensköld för Johansson
Arms of Johansson family

I min serie “Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Johansson, för Claes Johansson, Lammhult. Vapnet kom att registreras som SV-95.

Det här vapnet fångar fyra element som var viktiga för Claes – scoutrörelsen, den religiösa tron, fascinationen för späckhuggare och det koreanska ursprunget.

Tron och scouterna bildade en gemensam enhet både i livet och i vapnet genom att de tillsammans blir hjälmprydnaden.

När jag tog fram vapnet såg jag inga problem med späckhuggaren, trots att den har en fläck på magen som skulle skapa några problem. Det är trots allt bara en form av beväring och man bör inte överdriva regeln om tinkturmöte. Det orsakade dock en viss diskussion inom Svenska vapenkollegiet och även inom Nationalkommittén för Genealogi och Heraldik innan alla var övertygad om att en späckhuggare funkar även i svensk heraldik.

Taiji godtogs inte av heraldiker

Vad som däremot orsakade än mer diskussion var Johanssons taiji-symbol. Denna symbol är klart inte kristen, och det var svårt för flera att acceptera detta i kombination med tinkturmötet. Nu kunde detta lösas genom språkliga finesser där  vi ersatte ordet ”taiji” med det inte fullt så romantiska men funktionella ”övre hälften av en röd rundel nedtill avgränsad av ett essnitt över undre hälften av en blå rundel ovantill avgränsad av ett essnitt”.

Notera att redan originalet hade en till heraldiken anpassad taiji-symbol där det röda och det blå fältet inte låg mot varandra.
SVK kom därmed att till 100 % godkänna det ursprungliga vapnet men ändrade i blasoneringen. Att törnekronan har ändrat tinktur från silver till guld var något som som gjordes av vapentagaren själv.

Processen var lång. Claes sände in sin ansökan 2007 (Ansökan 2007:42) men vapnet registrerades inte förrän 2010. 2007 var också året då jag gjorde vapnet tillsammans med Claes.

 

Vapensköld för Claes Johansson
Arms of Johansson family

Blasonering för vapen Claes Johansson

Sköld: I guld en hoppande blå späckhuggare med teckning av silver åtföljd nedan av övre hälften av en röd rundel nedtill avgränsad av ett essnitt över undre hälften av en blå rundel ovantill avgränsad av ett essnitt.
Hjälmtäcke: Blått och rött fodrat med guld.
Hjälmprydnad: På en upprest törnekrona av guld sju liljor ställda två, tre och två, där de tre ginbalksvis ordnade liljorna är röda och de fyra övriga är blå.

Den ursprungliga blasoneringen löd:

Sköld: I fält av guld en hoppande blå späckhuggare med vit teckning ovan en taiji-symbol i rött och blått och något särslagen.*
Blått hjälmtäcke fodrat av guld.
Hjälmprydnad: På en upprättstående törnekrona av silver sju liljor ställda 2 över 3 över 2, där de tre balkvisa liljorna är röda och de fyra andra är blå.

Förenkla din blasonering

Eftersom blasoneringen är heraldikens kärna ska den vara enkel att förstå. Krångla därför inte till det.

När du skriver en blasonering vill du vara noggrann. Du kommer då att titta på äldre texter och känna att så precis ska du också vara. Men var försiktigt, det precisa är ofta det luddiga och tvärtom.

Arms of Sundén family. Vapensköld för familjen Sundén
Arms of Sundén family. Vapensköld för familjen Sundén

Vingar

Det finns mängder av vingar i heraldiska vapen. Oftast sitter de på hjälmen. Oavsett vad de kallas, nästan, så ser de likadana ut. Därför är det min uppfattning att man ska undvika symboliska prefix som örn- eller mål- eftersom det inte gör någon skillnad. Du skapar bara en falsk bild av exakthet.

Då är det bättre att bara skriva ”två vingar av guld med blå vingpennor” som Sundéns vapen här ovan.

 

Hammastens vapensköld
Arm for family Hammarsten, Sweden

Horn

Lika vanliga är hornen. De har funnits med sedan medeltiden och varierat i utseende vilket förvirrat heraldikerna. Och andra.

Jag har alltid haft svårt för att se skillnad på ox- tjur och ko-horn. Buffelhorn får mig att tänka på den afrikanska vattenbuffeln men även de syftar på vanliga nötkreaturs huvudprydnad.

Då är det bättre att skriva ”Mellan två horn en eld, allt av guld” som i Hammarstens vapen här ovan.

Vesselhorn är något annat, men ändå inte. Jag vet att många vill säga att det kommer från fincent-buffeln, och det kanske det gör. I modern tid. Men ser man på vapenböcker så är det tydligt att de spetsiga hornen under renässans ersätts av tratthornen och i svenska vapenböcker från 1600- och 1700-talen finns inte ett enda vanligt horn. Alla är trattformade vesselhorn. Först på 1800-talet gör heraldikerna en åtskillnad mellan de två.

Kardinal Vasa

Kardinal Johan Albert Vasa, kusin till Gustav II Adolf.
Kardinal Johan Albert Vasa, kusin till Gustav II Adolf.

Visst är det spännande att politik får historiker att blunda. Som för Johann Albert Wasa, son till kung Sigismund av Sverige och kardinal.

Johann Albert Wasa föddes 1612 in Warschau, Polen och dog tidigt, redan 1634 i Padua som då var en del av republiken Venedig. I egenskap av prins av Vasadynastin var han även furstebiskop av Ermland och Krakau. Den senare biskopstiteln fick han 1632; biskop över Ermland var han redan 1621, som nioåring. Urban VIII utsåg 1629 Johan Albert ill kardinal in pectore och 1632 till kardinal (kardinaldiakon över kyrkan Santa Maria in Aquiroernannt i Rom). Tyvärr avled han redan 1634 och begravdes i domkyrkan i Krakow som den kunglighet han var.

Svenska historikers fejkade historia

De polska medlemmarna av Vasadynsatin känns bortträngda av svenska historiker, som om de var några främmande förrädare som skulle glömmas. Men de var ju faktiskt rättmätiga arvtagare till den svenska tronen och det var faktiskt den religiöse galningen (något mildare ord finns nog inte) Karl IX som genom statskupp och inbördeskrig tog över tronen i Sverige. Och lät avrätta alla som fredligt påpekade detta (se Linköpings blodbad).

Den här attityden lever kvar än idag. Hur annars ska vi förklara de stora skillnaderna mellan svenska och engelska Wikipedia, eller varför inte titta på nederländska sidan om just Johan Albert Vasa?
Att det fortfarande finns de här omedvetna tankarna som censurerar alla idéer om Polens betydelse för svensk historia är faktiskt förvånande.

Polska vapenskölden för Vasa

På bilden längst uppe till höger ses Johan Alberts vapensköld. Bottenfältet visar 1) Polen, 2) Tre kronor, 3) Litauen och 4) Folkungalejonet/Sverige gammalt

 

 

Vapen jag gjort: Andersson

Vapensköld för Jonas Andersson
Arms of Jonas Andersson, Sweden

I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Andersson.

Tillsammans med Jonas Andersson gjordes år 2010 detta något annorlunda vapen. Kronan på toppen är egentligen ingenting alls. den var bara en lek med mönster och inspirerad av en brittisk keltisktinspirerad sköld.

Däremot är den runda sköldformen vald för att visa på vikingastil. jag är själv rätt glad i den leken med former men det ju att det handlar om just en lek. Vapnet finns förstås även uppritat i en normal version.

Även innehållet i vapnet är vikingasymboler, eller vad vi anser vara vikingasymboler. Här finns Tors hammare Mjölner och Odens spjut Gungner, för säkerhets skull två gånger.

Sköld: I svart en torshammare åtföljd av två inåtvända spjut, allt av silver.
Svart hjälmtäcke fodrat av silver.
Hjälmprydnad: En torshammare åtsöljd av två utvända spjut, allt av silver.
Valspråk: Styrka – Intelligens – Ärlighet

Vapensköld Jonas Andersson
Arms of Jonas Andersson, Sweden

 

Nyhetsbrev från Wasling media

Ett nyhetsbrev är på skickat. Du kan anmäla dig redan idag.

Nyhetsbrevet kommer att komma oregelbundet, kanske en gång i månaden. Det kommer bara att handla om heraldik och det kommer att hjälpa dig att hålla dig ajour med vad som händer i heraldikens värld.

Innehållet Nyhetsbrev 1

Vad är bloggen Heraldik och Historia
Projekt Raneke
Vem är Wasling Media
Svenska flaggans historia

Registreringen görs i menyn till vänster, om du sitter vid en dator.

Nietzsches klackring

Nietzsches vapenring
Nietzsches ring med polska adliga släkten Radwans vapen

Nietzsches klackring, Radwans vapen och önskan att vara något speciellt. Och om det inte kan nås, äga en artefakt från det speciella.

Först. Denna nyhet är inte ny.

190 000 kronor tyckte något att var värt att betala för att få äga Nietzsches klackring med Radwans vapensköld. Och varför inte. Har man pengarna kan man kosta på sig det. Vi som inte har så mycket pengar gör ju samma sak, fast i mindre skala.

Nietzsche och Radwan

Nietzsche använde alltså Radwans vapensköld som dekorationsvapen. Det finns inget som antyder att han bar det som ett identifikationsmärke för sig själv. Däremot ansåg han att han härstammade från en sidogren av släkten Radwan, en gren med namnet Niëtsky eller Niësky. Om detta kan man läsa i hans egen korrespondens.

Enligt Friedrich Nietzsche systers, Elisabeth Förster-Nietzsche, biografi över honom från 1895 har historien sitt ursprung i de berättelser som deras fastrar berättade för barnen. Kopplingen mellan släkten Radwan/Niëtsky och släkten Nietzsche har ännu inte belagts av genealoger som troligen är det en historia som har sitt ursprung i namnlikheten.

Å andra sidan så vet vi av den polske författaren Bernhard Scharlitt som 1905 skrev en artikel i polsk-patriotisk anda om familjen Nietzsche att det tydligen fanns en not i Herbarz polski (ett vapenregister över Polens adelssläkter) om en familj ”Nicki”, tillhöriga ätten Radwan, där en av medlemmarna Gotard Nietzsche hade lämnat Polen för Preussen. Tydligen hade dennes ättlingar fortsatt till Sachsen omkring år 1700.
Det här tror visserligen inte dagens Nietzsche-forskare på, men Friedrich orda det och bar därför ringen i god tro.

Bukowskis udda text

Bukowskis text är för övrigt lite underlig, eller vad sägs om detta citat: ”Nietzsche satte vetenskapen högt och såg den som människans räddning från religionen, vilket kan tyckas paradoxalt, då han växte upp i ett protestantiskt prästhem. Även bakåt i släktleden hade man verkat som kyrkans tjänare, både hans farfar och morfar var protestantiska präster.”
Skribenten inte bara antyder utan tar det för givet at den som växer upp i ett religiöst hem inte kan/förväntas kunna tänka vetenskapligt. Även andra små bisatser visar att de inte har full koll på varken Nietzsche, hans filosofi eller samtid, men sälja ringar kan de så resten kan vi bortse ifrån.

Polska släkten Radwans vapensköld.
Polska släkten Radwans vapensköld. Bild: Bogaty och baserad på en mall gjord av Bastianow. Wikipedia commons.

Riddaren i Södra Råda

Riddaren i Södra Råda kyrka med sin röda fana
Riddaren i Södra Råda kyrka med sin röda fana

I numera nedbrunna Södra Råda träkyrka fanns en bild på en riddare med både sköld, hjälmprydnad och fana. Den enda i Sverige.

Bilden här ovan är från 1300-talet. Vi vet inte vem det är för skölden stämmer inte in på någon släkt från den här tiden och det gör inte heller hjälmprydnaden. Eller den röda fanan som han håller i.

Eftersom fanor ännu under 1300-talet i dessa sammanhang så intimt förknippas med befälsstatus i strid är bara förekomsten av en fana sensationell. När vi inte heller kan bestämma den till en person tror jag att vi nog ska se den här bilden som en illustration av riddarklassen. Den bör inte ses som en för oss okänd riddare.

Den teorin stärks för mig eftersom varken sköld eller hjälmprydnad är kända och den trion av okändheter är lite för många i ett konstverk som är så välgjort som detta.

Riddarens nära kontakt med en fotsoldat, en borg och en skytt tycker jag än mer stärker mig i tron att det handlar om en uppbygglig bild för den stridande klassen.

Men visst vore det spännande om det handlade om en okänd riddare.

 

Vapen jag gjort: Fredriksson

Vapen jag gjort

Arms of Petra Fredriksson
Arms of Petra Fredriksson, Sweden

I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Fredriksson. 

Det här vapnet är personlig (vad jag vet) och gjordes till en vän. Symboliken är inte det minsta religiös utan stämmer snarare ihop med Petras fria sätt att vara. Tinkturerna är också de hennes, det var i dessa toner som både hon och hennes hem gick i.

Ett heraldiskt vapen kan alltså anspela på en helt annan symbolik än den högtravande officiella i samhället. Symboliken kan vara helt fri och privat.

Heraldiken och konsten

Jag skulle till och med våga mig påstå att heraldiken när den är sån här bättre än den moderna konsten fångar det moderna konstbegreppets kärna att det i varje verk finns en avsändare, ett meddelande och en nottagare – och att det är mottagaren som avgör om det är konst.  I vårt fall om det är en giltig symbolik för den person/släkt/organisation som ska identifieras av bilden/vapenskölden.

Blasonering av Fredriksson

Sköld: I fält av guld en röd bård av moln och inom det ett rött bevinngat hjärta med gröna vingar.
Hjälmtäcke: Rött hjälmtäcke fodrat av guld.
Hjälmprydnad: Ett XXXXXX uppstigande ur ett rött moln (Hjälmprydnaden blev faktiskt inte klar, så nu är det ett moln som saknar följeslagare).

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia