Vassa saxar i Borås

Emblemet för Borås Pistolskytteföreningen,
Emblemet för Borås Pistolskytteföreningen, med gula saxar.

 

Ullsaxen – symbolen för Borås. Visst används den av boråsarna. 

I 395 år har boråsarna haft ullsaxen som symbol. Först representerade den smidesverksamheten som då var stor i Sjuhärad, numera är den en naturlig symbol för textilindustrin.

En toarpskrona med ullsaxar
Toarpskronan med sina sju ljushållare är en klassisk hantverksprodukt från Sjuhärad.

 

Symbol för folket

Man kan verkligen säga att boråsarna har tagit ullsaxarna till sitt hjärta. Stadsvapnet finns runt om i stan, och inte bara på kommunala byggnader. Men kommunvapnet och dess saxar används även av föreningar och som allmän symbol för området. Se bara på toarpskronan som i sin grundform har en ullsax mellan varje ljus.

Föreningar använder också ullsaxarna. Ibland har de stadsvapnet som märke med sitt namn runt. Ibland har de bytt saxarnas silver mot guld (ex Borås pistolskytteförening och Borås AIK). Det kan bero på något missförstånd från perioden 1940-60, för alla versioner med guld ullsaxar kommer från den tiden, inklusive en hemkolorerad bild jag sett hos släktingar.

Borås AIKs flagga
Borås AIKs flagga.

 

Andra har använt ullsaxen som ett fritt motiv och några har skapat egna heraldiska eller semiheraldiska bilder. Här nedan kommer en samling av ullsaxar i Borås. Har du sett fler? Tipsa mig gärna.

Ullsaxar i Borås

 

Vapensköld för Borås Heraldiska Förening
Vapensköld för Borås Heraldiska Förening, från 1991. Bild: Wikipedia commons.
Emblem för Saxarna Speedway
Emblem för Saxarna Speedway

 

Vapenemblem för Borås släktforskare
Vapenemblem för Borås släktforskare

 

Borås som frukt
Borås som frukt

 

Logga för bostadsbolaget Ullsaxen
Logga för bostadsbolaget Ullsaxen

 

Vapensköld inom PB för Andersson.
Vapensköld inom PB för Andersson. Bild: Thomas Falk.
Emblem för Borås golfklubb
Emblem för Borås golfklubb

 

Vapensköld för Borås tingsrätt. Bild: Wikipedia commons
Vapensköld för Borås tingsrätt. Bild: Wikipedia commons

 

Emblem för Borås filatelister
Emblem för Borås filatelister
Arms of the city of Borås.
Arms of the city of Borås. Bild: Wikipedia commons.

 

Emblem för orienteringsklubben SOK Knallen i Borås.
Emblem för orienteringsklubben SOK Knallen i Borås.

 

Emblem för orienteringsevenemanget O-ringen i Borås 2015.
Emblem för orienteringsevenemanget O-ringen i Borås 2015.

 

Coat of arms of the University of Borås (Högskolan i Borås).
Coat of arms of the University of Borås (Högskolan i Borås).
Vapen Claesson
Arms for the Claesson family, from Borås

 

Handelsföreningen pris i Borås
Handelsföreningen pris i Borås

 

Ung man med tatuerade ullsaxar
Ung man med tatuerade (eller målade) ullsaxar

En statsheraldiker har lämnat oss

Jan von Knows vapensköld
Jan von Konows vapensköld.

Heraldikern och militärhistorikern Jan von Konow är död. Han gick bort den 8 juni, 94 år gammal.

Som  statsheraldiker råkade Jan von Konow i konflikt med engagerade medborgare. Det skrevs rätt mycket elakt om honom, inte minst i tidningen Vapenbilden (som jag nu är redaktör för). Tyvärr för tidningen måste jag nog ge Jan rätt i det mesta, och det han hade ”fel” i var frågor där han som tjänsteman inte fick agera annorlunda än han gjorde. Kritiken mot honom blev då som att skjuta på budbäraren.

Som historiker tillhörde han den gamla konservativa skolan och han verkade närmast i Rudolf Kjelléns anda. Det märks inte minst i Jans sista bok om den svenska adeln (2005) som jag avstod från att recensera i vapenbilden eftersom den helt enkelt var undermålig på nästan varje punkt man kan tänka sig. men där kändes det som om Konow agerade som något annat än en historiker och jag är mer tillfreds med hans övriga verk.

Det var Jan som skrev om heraldik i Nationalencyklopedin, och de var klat bättre än tidigare uppslagsverks texter. Kanske hade han kunnat vara ännu något mer fristående från ålder skribenter, men överlag bra som uppslagsverkstext.

Jan von Konow erhöll 2004 Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj för sina insatser som statsheradiker.

Vapnet han förde är släktens gamla vapensköld. Han själv var nog inte så nöjd med tinkturfelet i nedre fältet.

Konows bibliografi  i urval

  • Svensk försvarsmakt, 1955
  • Svenskt totalförsvar, 1961
  • Nordamerikas indianer, 1968
  • Kungl. Norra Smålands regementes historia 1623–1973, 1973
  • Upplands regementes fanor, 1982
  • Svenska flaggan. När? Hur? Och varför, 1986
  • Skånska kavalleriregementet : K 2 1928–52, 1992
  • Johanniterorden i Sverige, 1995
  • Vyer från hedar, moar och slätter. Arméns mötesplatser och deras bebyggelse, 1996
  • Helge Jung. Opinionsbildare, försvarets nydanare, överbefälhavare, 1999
  • Karolinen Rehnskiöld, fältmarskalk, 2001
  • Svenska fältmarskalkar. En kortfattad namnpresentation, 2002
  • Sturemorden 1567. Ett drama i kampen mellan kungamakt och högadel, 2003
  • Sveriges adels historia, 2005

Håll hårt på färgerna

Vapensköld för John Cappucci,
Vapensköld för John Cappucci, MED  blått och blå Céleste

 

Ljusblått och mörkblått i samma vapen. Hur är det möjligt? Vad säger experterna?

Jag har tidigare skrivit om att man i Kanada har infört rosa och brons, och om det sagt att jag kan på sikt förstå rosa medan brons är omöjligt eftersom det i vanlig avbildning blir orange – som redan är en färg (inte metall) inom flaggvetenskapen.

Nu kommer ytterligare ett tecken på att den heraldiska myndigheten i Kanada tar lite lättare på färgreglerna än vi skandinaver. Framför allt har de en förtjusning i att använda två versioner av blått. Azure är den vanliga blå och Bleu Céleste den andra. Historiskt har dessa två tinkturer aldrig använts tillsammans på det här sättet. Bleu Céleste har varit en form av extratinktur för speciella händelser (ungefär som man kan säga att purpur har använts i Sverige under vissa perioder, främst 1700-talets frihetstid).

Just detta vapen är komponerat av Samy Khalid, Saguenay Herald, målat av Ilona Jurkiewicz och kalligraferat av Shirley Mangione.

Vapen Cappucci

Här ovan ses originalvapnet så som det är tecknat. Här nedan ses vapnet som jag tycker att det ska se ut Jag pillade även i guldfältet i mitten som även det har flera nyanser. Det kan vara ett konstnärligt drag som förhöjer ett vapen, men varje vapen bör även ses i sin trista normalversion.
Jag är den förste att erkänna att min version är klart sämre på att illustrera arabisk keramisk mosaik, men jag tycker inte att det är heraldikens uppgift att göra just det.

 

Vapensköld för John Cappucci
Vapensköld för John Cappucci, i blått UTAN blå Céleste

Vad säger folk?

Jag blir lite orolig för heraldiken när så många på Facebook uttrycker sin uppskattning över vapnet. Eller, visst får man vara snäll och tycka att det är fint, men ibland behövs även en diskussion om regler. Jag ser annars en stor fara i att heraldiken blir mer och mer allmänkonst och därmed förlorar sin särart. Jag vil därför skilja på hur ett vapen blasoneras och den frihet jag ger varje konstnär att avbilda ett vapen. Som detta här ovan. Jag kan köpa att en konstnär i någon avbildning för effektens skull använder två toner av blått, men vapnet måste blasoneras med en (1) blå tinktur.

Som ledamot av Svenska vapenkollegiet kan jag lova att det här vapnet inte på något sätt hade tagits upp diskussion. Än mindre godkänts. Speciellt inte av mig.

Den normandiske riddaren

Den normandiske riddaren, skaparen av vår heraldiska konst, vem var han?

Läser du äldre heraldisk litteratur så står det ofta att heraldiken skapades för att man hade kommit på en hjälm som täckte ansiktet. Det är den hjälm som du ser på bilden här ovan. Nej, den är inte speciellt täckande jämfört med äldre tiders hjälmar.

Skölden nämns också, men om vi ska vara krassa så är det här visserligen den bästa sköld som skapats för ryttare innan plåtrustningen uppfanns, men det är nog historiens dittills sämsta för att måla snygga emblem, just eftersom den är så avlång.

Den fana som han har, som endast bars av ett fåtal ledande riddare, var inte heller så så stor att deras uppgift var att visa ett tecken som folk skulle följa. De var istället ett tygstycke som folk skulle se och följa men som inte skulle störa bäraren i striden. Därför, tror jag, är de som visas på Bayeuxtapeten inte symboler för en person eller grupp utan dekorationer skapade för att se snygga ut i stunden.

Det är av den anledningen som samma person på nämnda tapet i samma strid kan ha två olika baner och två olika motiv på skölden. Av den anledningen tror jag inte att heraldikens ursprung ska härledas ur de normandiska riddarnas militära utrustning.

Normandisk kultur och heraldikens födelse

Jag är här ute på djupt vatten, för normandisk kultur från 900-talet fram till mitten av 1100-talet är inte min starka sida.

Vad jag vet är att heraldiken kan spåras till området kring Normandie i mitten av 1100-talet. Det var här som samtidens starkaste militära makt fanns (trots allt, det var inte deras huvudstyrkor som kämpade borta i korstågen, intog södra Italien och på annat sätt gjorde livet till ett helvete för de boende på platsen. Det var deras militära överskott som verkade där).

I Normandie och England fanns även arvtagarna till samtidens rikaste män, Vilhelm Erövraren och Allan Rufus. Faktum är att förutom att Vilhelm höll 17% av all jord i England. Omkring 40% av all jord kontrollerades av 10 laymen och 12 kyrkliga dignitärer. Mäktigast var Allan Rufus med omkring 7%. Av resterande mark höll kyrkan 26% och aristokratin resten, den aristokrati som erkändes av Vilhelm.
Hela Englands maktelit hade alltså på några år helt bytts ut och Englands politiska kultur var identiskt med det som fanns i Normandie med omgivning. Det var deras barn som skapade heraldiken.

Så vad i deras politiska och sociala kultur var det som triggade igång heraldiken? Vi vet att heraldiska bilder under 1100-talet bars furstar och baroner, det vill säga män med arméer. Vi vet också från William Marshals krönika att han själv inte förde sin fars vapen eftersom han inte var i dennes tjänst. Alltså var den heraldiska bilden knuten till suveränitet men inte till familj. Den som som ärvde suveräniteten ärvde också vapnet.

Kan detta kopplas till den höviska kulturen? Ja, på ett sätt tror jag det. Den kulturen gav symboler ett nytt estetiskt språk som jag tror gjorde det möjligt att omvandla äldre tiders, i brist på bättre ord, totem, och förvandla dessa till en bild som passade i en ny struktur där sigill, flaggor och sköldar kunde användas som bärare av bilden.

Samtidigt tror jag att den individualism som fanns i nordmännens kultur och som kommer till uttryck i sagorna också fanns i den normandiska kulturen. Denna individualism var det som gjorde den normandiska kulturen så avvikande från övriga Frankrike så att nytt språk och ny religion inte bröt själva grunden i vikingakulturen – att man bygger band genom trohets mellan vänner och allierade, inte genom klantillhörighet och släktskap (även om det också betyder mycket, inget är svartvitt). Detta sätt att resonera, som ställer allianser över släkt, är det som Vilhelm använder som argument för att anfalla England 1066. Hans allierade Edward hade lovat honom arvet, vem bryr sig då om rättmätigt släktskap?

Det är här som jag känner att jag behöver forska lite mer. Det finns onekligen mycket som vi ännu inte tagit fasta på i den heraldiska forskningen och det finns mycket att lära.

Kan du ditt korståg

20 korsriddare med sina ordenstecken.
20 korsriddare med sina ordenstecken.

Under korstågstiden exploderade antalet ordnar som en riddare kunde vara med i. Det kan inte ha varit lätt att skilja dem åt.

Vill du veta mer om militära riddarordnar och riddarordnar i största allmänhet ska du läsa Jonas Arnells blogg. Där finns allt.

Störst och mest kända är Tempelherrarna och Johanniterriddarna som båda verkade i det Heliga landet.

I Spanien fanns Calatravaorden som kom till för att driva ut morerna från deras eget land men som med tiden blev ett hot mot kungarna i det spanska Kastilien. Orden upplöstes
Santiagoorden med bas i var den andra stora orden på Iberiska halvön. Båda dessa ordnar fick ett uppsving under 1300-talet när Tempelherreorden upplöstes och dess riddare behövde en ny arbetsgivare.

Här i norr fanns både Tyska orden och Svärdsbröderna. De sista var en liten men bångstyrig tysk orden i dagens Lettland vars aggressiva härjningar blev en belastning för kyrkan och för de nya kungarikena som växte fram i regionen.
Tyska orden grundades i Heliga landet år men valde år 1230 att flytta sin verksamhet till Östersjön, för att stödja de tuska furstarnas expansion österut. Tyska orden kom att en egen stat i Preussen, hade en period även Gotland och drev på krig mot litauerna innan de krossades av de senare i slaget vid .
Svärdsbröderna står modell för den svenska Svärdsordens insignier och därmed också hävdandet att dess territorier tillhör Sverige (Svärdsorden grundades ju 25 år efter att Sverige förlorat de baltiska områdena till Ryssland).

En udda grupp var Lazarusorden som bestod av spetälska riddare. De kom från andra ordnar, som stötte ut de medlemmar som drabbades av den fruktade sjukdomen.

Gemensamt för dem alla var att de hade ett kors som symbol och gärna på vit bakgrund.

Mon och Kamon

Mon är en symbol vilken som helst (nästan). Lägg till prefixet ”Ka” och säg Kamon så har du en familjesymbol, ungefär som ett familjevapen. 

Kamoner kom i bruk inom den japanska adeln (kuge, vilket här i Europa motsvaras av kontinentens högadel och i Storbritannien av dess peers) för knappt 1000 år sedan. Några hundra år senare hade bruket även tillåtits få fäste bland deras riddare, samurajerna.

Numera förekommer de överallt i samhället och används även om företagslogotyper, ex i Mitsubishi, Yamaha och Kikkoman. Det sägs att i stort sett alla japanska familjer har en kamon, men om man med det menar familjeklaner eller enskilda familjer kan jag inte säga.

Det som utmärker en kamon är dels att de endast är tvåfärgade, dels att se är extremt förenklade och stiliserade.

En annan egenskap är att en kvinna kan välja att föra vidare sin egen och föra den vidare till sina döttrar. Någon fixering vid manslinjen, som europeisk heraldik ofta uppvisar, finns inte, även om det är det vanligaste.

En sista sak är, och här kan vi däremot tala om fixering, att en kimono ska prydas med 1, 3 eller 5 kamon.

Bede family Coat of Arms as a Kamon
Bede family Coat of Arms as a Kamon

Vill du veta mer om hur du kan skapa en egen kamon kan du vända dig till Svenska Heraldiska Föreningens expert på ämnet, Stefan Bede.

Kamonlik tolkning av vapen Wasling
Kamonlik tolkning av vapen Wasling

Ditt vapen, Bragesjö

Bragesjös vapensköld
Arms of Bragesjö family

Claus Berntsen har ett fantastiskt projekt. Han intervjuar personer och frågar dem om deras vapen. Det om något ger en bra väg in i heraldiken.

Intervjuerna publiceras med rätt jämna mellanrum på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida. Än så länge finns här bara en handfull, men fler kommer.

Jag har varit med i en intervju och är omnämnd i en annan (Bragesjö) – och det känns ju bra för egot, men jag vet från Claus att fler vapen kommer att presenteras och fler okända vapenbärare kommer att vara med. Okända inom heraldikens värld.

Läs gärna dessa intervjuer så får du höra att det inte bara var du som hade beslutsångest inför vapenantagandet.

Kanadas härolder får medaljonger

Medaljong för Kanadas härolder, från 2016
Medaljong för Kanadas härolder, från 2016

Kanadas härolder har fått nya medaljonger sm ska förtydliga deras ämbete när de är klädda i civil högtidsdräkt. Och när det passar i övrigt. 

Medaljongen har en oval form, som brukligt är för medaljonger. Ovalen hänger i en kedja och och prydd med Kanadas statsvapen. Formgivningen stod Cathy Bursey-Sabourin, Fraser Herald, för och Royal Canadian Mint har tillverkat den. Allt kostades av donatorn Roger A. Lindsay.

Som svensk undrar jag nu vem som ska donera en slant så att vår statsheraldiker och dennes heraldiske konstnär ska få en svensk motsvarighet.

Kanadas härolder firar 2016 The Royal Heraldry Society of Canada  50-årsjubiluem.
Kanadas härolder firar 2016 The Royal Heraldry Society of Canada 50-årsjubiluem.

Bilden här från 50-årsfirandet för The Royal Heraldry Society of Canada visar Kanadas härolder med den nya medaljongen. Förutom medaljongen kan du notera att de bär sina medaljer till mörk kosttm respektive smoking, men ingen har frack. Inte ens Roger Lindsay med storkorset längst till höger. Olika länder, olika seder.

På bilden ses: Robert Watt, Rideau Herald Emeritus; Bruce Patterson, Deputy Chief Herald; John Michael Allen-Petrie, Rouge Croix Pursuivant at the English College of Arms; Claire Boudreau, Chief Herald of Canada; Robert Pichette, Dauphin Herald Extraordinary; och Roger Lindsay, Rouge Herald Extraordinary.

Fler vasar i heraldiken

Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.

Den nya digitala världen är mästare på att förmedla kunskap, men också att mångfaldiga fel. Denna gång i vapnet för grevarna Eglington och Winton. 

Earls of Eglinton and Winton är en fin gammal släkt som har förbättrat sitt vapen åtskilliga gånger. Något de däremot inte har gjort är att byta ut sina kärvar mot vasar. Så ser det däremot ut på Wikipedia numera och därför är bilden säkert spridd till helt andra platser med. Därför tar jag upp bilden här.

 

Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton, felaktigt med vasar.

Vapnet är kvadrerat och sedan kvadrerat i kvadreringen. Det är kvadreringarna som är ”förbättringarna” för heraldiken kan ju vara lite inkonsekvent i sitt språkbruk.

Kvadrering 1:
1+4  = Montgomerie
2+3 = Eglinton )

Kvadrering 2:
1+4  = Seaton
2+3 = Buchan

Earldom Buchan representeras av vapnet för Chester som  i sitt vapen har tre kärvar av guld, ställda två över en i blått. De har INTE tre vasar, inte ens om dessa vasar kallas vasakärvar. Det ingår numera i Aberdeenshire.

Lärdomen är. Titta gärna i Wikipedia och på andra håll, men var lite försiktig om du ser något sensationellt.

Saabs grip försvinner nu

Logotypen för Saab.
Logotypen för Saab.

Nu upphör varumärket Saab för personbilar. Bilföretaget Nevs väljer att sälja sina el-bilar under eget namn.
Och längst ner en uppdaterad text rörande en liten passus i texten. 

Många varumärkesanalytiker kommer nu att hävda att det här märket redan var förlorat, men jag håller inte med. Att Nevs inte försöker behålla namnet – som de alltså inte fick med vid köpet – ser jag som ett tecken på att hela diskussionen om varumärken är en modern variant av Kejsarens nya kläder.

Visst är det en fördel, men nästan nästan alltid betyder det ingenting alls. För om det skulle betyda så mycket skulle ingen kunna byta logga utan att förlora kunder och företagets själ. Tvärtom visar historien att företag påfallande snabbt förlorar kunder om de inte pumpar på med marknadsföring samt (vilket är otroligt viktigt) får sina varor exponerade mitt framför ögonen på kunden.

Men lite tråkigt är det att ett av bilvärldens få heraldiska bilder försvinner.

Och om någon undrar. Jo, jag vet att man vill lägga in mer än bara loggan i begreppet varumärke. Hur väl de teorierna står sig gentemot psykologisk forskning är väl inte helt klart, men som varumärkesstrateg är det förstås en tanke att hålla vid liv.

Om bilen är bra?

Det har jag inte en aning om, men elbilar tror jag generellt har framtiden för sig. De är redan inom en mycket kort period billigare än fossildrivna bilar i inköp, i drift (de är de redan) och i underhåll.

Lastbilstillverkaren Saab fortsätter använda loggan som tidigare.

Tillagt midsommarafton

Och på förekommen anledning: jo, jag vet historien och att Wallenbergarna har delat upp verksamheten och att gripen kommer från Skånes vapen som i sin tur kommer från Malmös vapen som i sin tur fick den som ärebetygelse från kung Erik som även var hertig av Pommern som har en grip i sitt vapen, vilket i sin tur beror på att man …. ja, där är forskningen osäker, men så är vi också nere på 1200-tal. Men ibland förenklar jag (och du) det som inte är relevant för historien. Därför kan jag säga ”Lastbilstillverkaren Saab” och ändå veta att du som läsare förstår att jag menar ”Latsbilstillverkaren Scania, fd Saab-Scania, där Scania slogs i hop med Saab efter att tidigare ha hetat Scania Vabis, som i sin tur är en sammanslagning av två företag där Vabis är det egentliga ursprunget till allt, om man bortser från att dess grundare kom från Atlas (numera Atlas copco), ett företag som gjorde lok och tågvagnar under 1800-talet.
Visst var det enklare att då skriva lastbilstillverkaren Saab för att förklara för intresserade att det är den HERALDISKA bilden som nu plockas bort från de bilar som till alldeles nyss hette Saab, men som nu heter Nevs?

God läsning.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia