Stora katter förekommer i de flesta riksvapen norr och väster om Elbe. Österut och söderut är örnen vanligare. Varför är det så?

lejonvapnen går tillbaka till heraldikens tidigaste period. Det gäller för såväl England och Akvitien som för Skottland och de nordiska länderna. Alla hade de sina lejon redan kring mitten av 1200-talet, där Norge är sist ut.

Englands lejon är kända från kung Rickard I. Hans vapen visar två lejon i rött. Hans mor, Eleonor av Akvitanien, förde ett lejon i rött och hans farfar förde sex lejon i blått. det heraldiska arvet kommer därmed mer sannolikt från modern än från farfadern.

När lejonen var etablerade här är det lätt att förstå att de även spred sig norrut till de nya kristna rikena i Skandinavien utan självklar anknytning till den förkristna symbolvärlden kring medelhavet.

Lejonen ska nog mindre ses som symbol för styrka och mod (även om det också ingår) utan mer som en symbol för kristenhetens försvarare. Lejonet av Juda.

De riken som på något sätt vill hävda att de är de moraliska arvtagarna till de romerska kejsarna har däremot en örn. det gäller Tyskland och Bysans och därmed också Ryssland samt de länder som kommer däremellan, som Polen.

Endast Frankrike avviker med sin lilja, men så har fransmännen alltid gått sin egen väg.