Bloggtips
Den amerikanske heraldikern David B Appletons blogg har en hel del matnyttigt för den som vill använda heraldik praktiskt.
http://blog.appletonstudios.com/
Kategoriarkiv: Vapensköld
Erikska ätten och dess lejon
Folkungarnas lejon är ett ”vasalltecken”.
Det är inte ett unikt och ursprungligt vapen för en självständig storman utan ett motiv valt för att visa närhet till den erikska kungaätten.
Kung Erik Knutssons sigill från 1210-16 visar två motställda krönta lejon. Det är inget riktigt vapen men en tydlig symbol för kungen.
Eriks son kung Erik Eriksson (läspe och halte) har lämnat efter sig ett heraldiskt vapen, vars färger inte är helt självklara. Men vi förstår genom hans systerson, kung Valdemar, att Erik troligen förde de tre krönta leoparder i färgkombinationen blått och gult.
Eftersom både far och son hade lejon kan vi vi anta att den erikska ättens symbol var lejon i plural.
De nya lejonvapnen
Kungarna av erikska ätten förde lejon. Av de sex första sigillen som visar ett vapen eller motsvarande (se ovan) tillhör två den östgötska Bobergs-säktens bröder Sigtrygg och Lars. Detta vapen med liljan mellan två hjorthorn, måste då ha några år på nacken eftersom bröderna har samma vapenbild men helt olika sigillutseende.
De fyra därefter finns på samma brev och tillhör alla de män som styrde Sverige i det tillfälliga riksråd som inrättades när Erik var omyndig. Av de fyra har den med högst rang, Stallaren Brynul Mus (kaxigt ironiskt smeknamn) en mus på ett bord. Kungens släkting, senare kung Knut Långe är sittande till häst, vilket är en symbol för en person inom kungahuset. De två som är kvar har båda ett lejon. Det är lagman Eskil Magnusson av Bjälbo/Folkunga-ätt och XXXX av YYY-ätt.
Sett i ett heraldiskt europeiskt perspektiv är dessa två lejonvapen typiska heraldiska förkortningar för att visa på ett patron-klient-förhållande gentemot en vasallherre. Det finns ingen anledning att tro att svenska stormän i just den här frågan skulle ha en sed som avviker från övriga Västeuropa.
Birger jarls trohetsed till erikarna
Nästan femton år senare har Birger jarl ett sigill som är snarlikt sin farbror Eskils lejonvapen. Han har här lagt till tre strängar, vilket jag tror (återigen en gissning) är en referens till den erikska ätten. Denna gång till det vapen och därmed troligen den vapenflagga som Knut (Holmgersson) Långe använde sig av. Samma strängar lägger även andra stormän i sina vapen vid just den här tiden, men aldrig därefter.
Birger jarl gifte sig också med Erik Knutssons tredje dotter (inte första, och inte andra varför han inte kan anses ha gift sig in i kungahusets absoluta första led.
Det var från 1100-talet en vanlig sed att knyta till sig underlydande män genom att tillåta äktenskap med framför allt yngre döttrar.
De tre strängar som just Birger jarl lägger till sitt vapen vid just den här tiden då han gifter in sig i den erikska ätten.
Om den här teorin stämmer så betyder det att min tes om svenska flaggans äldsta historia måste revideras en aning, och den är då äldre än Knut långe.
Pinterest som källa för heraldiker
Webbtips
Sociala medier växer som källa för heraldiker. Missar du dem så missar du nästan all relevant kunskap.
Jag har sett hur vissa heraldikers användning av sociala medier har fått den heraldiska kunskapen att fullständigt explodera. idag kan jag på några minuter (och jag överdriver inte) få tag på mer information om heraldik än jag fick under mina femton första heraldiska år.
Och detta får effekter. Utan att skryta kan jag säga att jag nu men några knapptryck kan vederlägga flera av de mest etablerade heraldiska sanningarna som finns (ex heraldikens nedgång efter renässansen, bruket av svenska flaggan, de första vapnens enkelhet).
Det sociala medium som jag idag tycker är bäst på att hjälpa till är Pinterest. Börja där. Sök gärna upp mitt konto jesperwasling och se vem jag följer.
Liljestenar, stavkorshällar och heraldik
De västgötska liljestenarna och tidig heraldik. Finns det något samband?
En liljesten är en medeltida, romansk gravsten som framför allt finns i Västergötland och Skara stift. Omkring 300 stenar finns bevarade i det här området. På andra platser rör det sig totalt om en handfull stenar.
Palmblad eller liljor?
Stenarna känns lätt igen. De är trapetsformade sandstenshällar som antagligen fungerat som lockstenar över gravar.
Namnet har hällarna fått efter sin växtornamentik. Om det verkligen ska vara liljor är tveksamt. Forskare brukar numera anse att ornamenten visar stiliserade palmblad än liljor.
Samtida med stavkorshällarna
Liljestenarna är troligtvis samtida med en annan typ av gravstenar, de så kallade stavkorshällarna, som också de är vanligast i Västergötland.
Stavkorshällarna påminner till storlek och material om liljestenarna men är grafiskt renare. Bladornamentik saknas helt. Istället är det en stav som toppas av ett kors och som står på en grund
Sedan finns såklart mellanting som just är mellanting där både ornamentik och stavkors finns med.
Det finns inte två liljestenar som är lika. Därför har alla försök att typologiskt dela in dem i kategorier misslyckas, även om flera försök gjorts. Bland annat av mig, men jag gav upp ganska fort.
Oklar datering
Någon exakt datering har man ännu inte kunnat göra, men den troligaste dateringen är till 1100-tal och tidigt 1200-tal.
Det finns andra alternativ, som att de skulle ha sin inspiration från Ryssland eller Bysantium (och då under tidsperioden 900-1100), men om så skulle vara fallet tycker jag att det är konstigt att motiven nästan helt saknas i de områden som ligger nära ursprungslandet men vara väldigt koncentrerade i just Götaland.
Nä, i det här fallet får man nog säga att stenarna för svenskt vidkommande måste vara en västgötsk kulturyttring.
Därför är det viktigt att veta att dessa stenar har sin tydliga motsvarighet i England och Skottland, som hade goda förbindelser med Västergötland under den här tiden. Här fanns liljestenar och stavkorshällar från 1000-tal och in i 1500-talet.
Dåligt undersökta
En enda grav med tillhörande liljesten och stavkorshäll med tillhörande grav är arkeologiskt undersökt. Graven fanns vid Grolanda kyrka och innehöll bland annat ett silvermynt från tidigt 1200-tal.
På ett fåtal stenarna finns inskrifter och i Skara domkyrka står det BENEDICTUS ELECTUS på en av dem. Denna brukar sättas i samband med biskop Bengt den gode som verkade under andra halvan av 1100-talet – ett samband som dock får betraktas som en kvalificerad gissning. Liljestensornamentik finns även på flera dopfuntar från 1200-talet. Detta gäller även den lite enklare varianten av liljestenar som ligger nära stavkorshällarna i utseende. I Västergötland – troligtvis på 1200-talet – blev liljestensornamentiken extremt populär och utvecklades kvalitativt. Här förekommer liljestenar och stavkorshällar oftast i samband med romanska stenkyrkor, framför allt i de kyrkliga centralorterna Skara, Husaby och Falköping.
En intressant detalj är att båda dessa stenar nästan helt saknasi områden där skattebönder dominerade under senare delen av medeltiden (och därför troligen även under äldre tider). De är dessutom vanligare i kyrkor med västtorn, något som brukar tyda på ett stormannainflytande.
Av det kan man dra slutsatsen att en liljesten var något exklusivt.
Men heraldiken då?
Finns det någon koppling mellan liljestenar och heraldiken? Njae, inte direkt. Utom ett undantag, och det är ett väldigt intressant undantag. Lagman Folke.
Lagman Folke var en av de första i Sverige att använda ett heraldiskt vapen. Vapnet visar en liljestav och från den ett utkommande lejon.
Detta lejons kan symbolisera kristendomen på något sätt, men det kan också vara en referens till kung Erik och den erikska ätten. vad går inte att säga. Tyvärr har Folke inga kända barn eller andra släktingar så vi vet inte hur hans vapen har utvecklats. Det finns källor som säger att Folke var son till Eskil Magnusson av Bjälbo-ätten, men det ser jag som osannolikt eftersom de var verksamma ungefär samtidigt men de nämns inte tillsammans.
Man får i 1200-talets svenska historieskrivning vara försiktig med att anse att alla mäktiga män hörde till Bjälbo-ätten bara för att de blev kungliga 50 år senare.
Min åsikt är att Folkes vapen är en övergångsbild mellan två symbolspråk. Tyvärr är underlaget från 1200-talets första hälft så svagt att inga analyser utom en kan göras.
Varför Bollebygd har en kanna i sitt kommunvapen
Bolle betyder kanna eller skål, och i Bollebygd har man varit känd för att tillverka fina träskålar. Därför har Bollebygd en kanna i sin vapensköld. Eller?
Bollebygds äldsta bevarade sigill är känt från 1564. Redan då hade häradet en kanna eller skål samt tre blommor. Samma motiv finns i ett sigill från 1700-talet. Den här typen av märke är inte ovanlig den tidens heraldik. Tvärtom tillhör en skål med eller utan blommor ett av de vanligare motiven från renässansen fram till rokokon. Det gäller inte minst inom den ofrälse vapengruppen dit släktvapen förda av präster, borgare och bönder hör.
Varför man i Bollebygd valde just det här märket kan vi inte veta, men troligen tänkte de på 1500-talet likadant som nu – att likheten mellan namnet Bollebygd och ordet ”bolle” måste betyda att det var frågan om samma ord.
Men varför de boende en gång bestämde sig för att kalla sitt hem för Bollebygd vet vi inte. Kanske kommer namnet från fornsvenskans ”Bald” (modig, stark) och är en anspelning på Storån?? som rinner genom bygden? Kanske så är det mansnamnet Bolle?? som är ursprunget.
En sak kan vi vara säkra på och det är att de människor som någon gång under sen järnåldern började kalla sitt hem för Ballabo eller liknande tänkte att deras ättlingar flera hundra år framåt i tiden skulle börja tillverka träskålar och bli kända vida omkring för sitt kunnande.
Frågan är om ens de som på 1500-talet valde urnan som symbol för sitt härad anade den betydelse som träslöjden skulle få för trakten genom knallarnas verksamhet.
Blommor som bitecken har ingen heraldisk innebörd utan ska främst ses som utsmyckning.
Dessutom gör blommorna att kannan inte förväxlas med timglaset, ett annat av tidens vanliga motiv.
Ett vapen, många brukare
Bollebygds vapen representerar inte bara Bollebygds kommun. Det var också kommundelen Bollebygds vapen, liksom landskommunens och häradet visar genom sina sigill att även de har rätt till detta vapen. Dessutom skulle man även kunna anse att socknen Bollebygd har detta vapen även om detta lämnar Björketorps och Töllsjö socknar vapenlösa. Socknar är i regel vapenlösa i vår del av landet för de representerades bildmässigt av kyrkoherdens sigill.
Men det är en brist som kommande generationer kan åtgärda.
Svenska länsvapen en ny historia
Visste du, att trots att länsindelningen skapades 1634 dröjde det långt in på 1800-talet innan länsstyrelserna började använde dagens heraldiska vapen.
Det var dåvarande riksheraldiker Carl Arvid Klingspor som tog initiativet till att skapa ordning och reda bland all symbolik.
Innan dess var det vanligast att länsstyrelserna använde Lilla riksvapnet som sin myndighetssymbol, ibland sammanställt med ett landskapsvapen eller residensstadens vapen. Åren 1935–68 fastställdes länens vapen.
Länsstyrelserna framställer idag sina vapen krönta med en kunglig krona eftersom de är statsmyndigheter, till skillnad från landskapen som kröns med en hertigkrona.
Heraldry in London, autumn 2015
For you heraldist in London, don’t miss the lectures held by the Heraldry Siciety in England autumn 2015.
The lectures will take place at the Society of Antiquaries, Burlington House, Piccadilly (next to the Royal Academy) at 6.30 pm, unless indicated otherwise.
Guests are welcome. Lectures are included in the annual subscription. Admission to events marked * is by ticket only, details will be published in The Heraldry Gazette.
My favourite lecture the last year was ”The Origins of Heraldry and the Crusades”. I don’t think I totaly agree with dr Paul Fox, but I won’t know until I hear what he have to say.
Guests are welcome. Lectures are included in the annual subscription. Admission to events marked * is by ticket only, details will be published in The Heraldry Gazette.
Another very interesting lecture was “The John Brooke-Little Lecture Grants of Arms by ’Private’ Individuals in England and Wales c.1300-1450” by Dr Adrian Ailes.
I quote: ”During the Middle Ages, arms in England and Wales had not always been granted by heralds or by the sovereign; the earliest extant grant by an officer of arms dates to 1439. This paper examines the 33 known grants made between 1300 and 1450 by ‘private’ men and women, some of no more than local importance and significance.”
I would love to learn more about thoose grants.
Fördjupat om kyrklig heraldik
Min vän Claus K Berntsen har kommit igång med sin heraldiska blogg igen. Läs den. Här finns mycket klokt om kyrklig heraldik.
I sitt senaste inlägg tar Claus upp nya möjligheter att skapa heraldiska flaggor för kyrkliga församlingar. det är spännande idéer, och även om jag själv inte tror att de fullt ut kan genomföras inom kyrkans regi tror jag att det är idéer som är värda att utveckla.
Djur och natur i heraldiken
Boktips
När du blivit trött på alla brittiska fabeldjur och monster från den kristna och antika mytologin kan det vara på sin plats att titta in i vår nordiska mytologi.
Lars Magnar Enoksen har tidigare skrivit om de nordiska gudarna och följer nu upp med en bok om hur våra förfäder såg på djuren och naturen. Det är spännande och ger en insikt till den symbolik som omgärdade naturens väsen för 1000 år sedan.
För mig som gärna ser en rikare krets av fabeldjur i heraldiken är boken en värdefull källa till kunskap. Dessutom är det skönt att läsa en författare som kan skriva om vår forna tids religion utan att drabbas av den romantiserande bild som så länge dominerat historieskrivningen.
Lars Magnar Enoksen
Djur och natur i fornnordisk mytologi (2006)
Förlag: Historiska Media.
ISBN: 91-85377-56-2.
Epitafier och begravningsvapen
Svenska begravningsvapen är en stor källa till heraldiska vapen förr. Och de finns överallt, i varje kyrka med historia.
De entusiastiska fritidsforskarna har gjort det igen. den här gången skapar de en fantastisk överblick över svenska kyrkliga begravningsvapen. Deras resultat finns på Facebook och i form av en fritt sökbar databas på Internet som återfinns på www.epitafier.se.
Det finns nu närmare 2000 bilder på 500 objekt i databasen, och den växer ständigt.
Vill du vara med och bidra är det bara att slänga sig in i gruppen, åka till närmaste kyrka och börja fotografera.
Länk till Facebookgruppen ”Svenska epitafier”