Även seriösa heraldiker har fel med jämna mellanrum, och det är helt naturligt. Därför kommer här lite kritik mot SHS hemsida. Kritiken är inte personlig utan tar mer upp klassiska förklaringar kring heraldik som kanske inte alltid har stöd i källor eller empiri.

Först ska det sägas att jag vet att jag har fel även på den här sidan. Det finns några artiklar som ska justeras men det har jag inte haft tid till. Sen finns det även på min sida åsikter som är mer åsikter än fakta. Så även jag måste kritiseras.

Så, över till SHS hemsida. Så här står det i artikeln om heraldik:

Hur uppkom och utvecklades heraldiken?

Under 1100-talet ägde en kulturell uppblomstring rum i Västeuropa. Lantbruk, hantverk och handel specialiserades, universiteten inrättades, katolska kyrkan konsoliderades och den romerska rätten återupplivades.

— Ok, beskrivningen skulle kunna passera, men en historiker skulle nog säga att såväl lantbruk och hantverk specialiserades några sekler tidigare medan handeln blomstrade ordentligt först under 1200-tal. I övrigt inget konstigt.

En ny hjälmtyp infördes som dolde riddarens ansikte, vilket ledde till oklarhet om vem som var vem.

— Här kommer emellertid ett allvarligt fel. Den slutna hjälmen uppträder först kring 1200-talet (och då ännu relativt sällan för den var dyr och svår att tillverka). Den slutna hjälmen kan alltså INTE vara upphovet till något som skapades 50-75 år före sin egen tillkomst. 

I korstågen sammanfördes dessutom riddare från olika länder.

— Oklart varför detta påverkade heraldiken, som uppkommer i Normandie och angränsande områden i en tid då korståg INTE genomfördes. Heraldiken uppstod inte i korstågsrikena.

I torneringarna stred praktälskande riddare mot varandra.

— Tornerspelen under heraldikens första 150 år var inte praktfulla, snarare lika strid. Dessutom medverkade även folk som inte var riddare, om än inte riktigt på samma villkor. 
Men heraldiken används vid denna tid endast av den yppersta överklassen, oavsett om dess företrädare var män eller kvinnor (en kvinna är med i den första vapenboken som är känd, från 1198)

Genom sigill bekräftades identiteten hos ett dokuments utfärdare. Detta krävde sammantaget kännetecken som samtidigt var enkla och tydliga, imponerande och kraftfulla. Heraldiken var född. Den fick sitt namn av härolderna, som höll reda på vilken torneringsdeltagare som hade rätt till vilket vapen.

— Så värst enkla var inte det äldsta vapnen. De består i regel av många geometriska fält och linjer, eller av ett flertal bilder. I det första vapnet finns till exempel 6 lejon med. 

Tveksamt om bilderna som gjordes avsågs vara kraftfulla. Just kraftfull är snarare 1900-talets bild av en riddare. Själva ville de i höviskhetens namn framstå som känsliga själar, om än dödligt farliga sådana.

Naturliga platser att förse med kännetecken var riddarens sköld, fana, hjälm och hästtäcke. Sköldemärket återkom sedan i sigillet.

Åter i sin borg hängde riddaren upp skölden på väggen med hjälmen och dess prydnad ovanför och draperade hjälmtäcket runt skölden. Detta var grunden till den vanliga framställningen av ett fullständigt heraldiskt vapen.

— Det här vet vi inget om. Men vi vet att det här är den vanliga framställningen av vapen i riddarfilmer. Jag är personligen tveksam till om dessa filmer ska vara en källa till kunskap om medeltidsheraldik.

Med 1700-talets rokokostil förändrades heraldikens uttryckssätt, och det var inte alltid lätt att få in sköldemärket i ett fält avgränsat av snäckornament. Det finns dock en del goda exempel vilket motiverar att heraldiken, eftersom vapnen bara är bundna till innehåll och ej till form, anses kunna uttryckas i varje stilart.

— Sett till komposition skiljer sig 1700-talets rokokosköldar inte från 1600-talets barock. Trots att sköldformerna var relativt olika. Rokokon präglas för övrigt endast ibland av ”snäckornamenterade” sköldar. Ovala sköldar för både män och kvinnor var vanliga, vilket ses i såväl exlibris som i kyrkor. 

1800-talsheraldiken kännetecknas ofta av bristande proportionalitet mellan sköld, hjälm och hjälmprydnad.

— Så gör snarare heraldik från 1200- och 1300-talet. Jag skulle nog vilja säga att just dessa två sistnämnda seklerna är ett ovanligt tydliga exempel på vad vi i modern tid kallar ”bristande proportionalitet”. 
1800-talet har däremot en mycket tydlig proportionalitet, även om den i våra ögon känns omodern. Så även i mina ögon. 

Under 1900-talet har 1100-tals- och renässansstilarna tjänat som inspiration och i sin enkelhet och klarhet varit väl förenliga med funktionalistisk design.

— Nja. Sena 1900-talets heraldik, framför allt den offentliga, präglas framför allt av funktionalismens stilideal. Vare sig komposition eller framställning är medeltida i sin form eller idé.