I Armémuseums samling finns tusentals fanor, tagna i strid på slagfälten. De tillhör idag Arméns trofésamling – en av de största i världen. De flesta är ryska, danska och polska. Men varför var fanor ett så eftertraktat byte på slagfältet? Och hur användes de i propagandasyfte i stormaktstidens Sverige?
Se på denna förlaga till en mynt från 1743. Det är en kopia av Magnus ladulås sigill från 1280-talet med folkungavapnet omgärdat av tre kronor. Förutom den kungliga kronan ovanpå. Nu har tiden gått men det vore roligt att få veta om det var meningen eller om det bara var en slump.
Favorit i repris eftersom jag bara den här veckan har fått flera brev på temat göra sin egen vapensköld.
Jag har skrivit en längre text om vad man ska tänka på när man komponerar ett eget vapen. Det viktigaste kan kokas ner till några få råd.
Håll det enkelt, väldigt enkelt.
Tyck om ditt motiv.
Tänk bild och inte symbolik. Du vet ändå vad bilden symboliserar för dig så du behöver inte förtydliga det. Tänk på dina efterkommande som också kommer att ha vapnet.
Skövde gör ny heraldisk logotyp i heraldisk stil, men det är inte ett heraldiskt vapen.
Det hela skulle kunna vara ett heraldiskt vapen, men en fråga till kommunikatörerna i kommunen ger svaret att detta är en bild som är fast till sin form och inte heller ska ersätta kommunvapnet, bara komplettera detsamma. Det är en logotyp som endast ska användas i den grafiska kommunikationen, som visas av det kloka svaret från Eva Sandsjö Liljedahl.
Skövdes vapen och sankta Elin (Helena)
Skövdes vapensköld visar sankta Elin (Helena), en av medeltidens främsta helgon inom det dåvarande svenska riket. Med reformationen kom hon att fasas ut ur svenskt kyrkoliv men i heraldiken fick hon leva kvar i Skövdes stadsvapen.
Som vapensköld är motivet knappast unikt. Snarare tvärtom och det bygger mer på ett sigill än på ett vapensköldstänk. Därför var förnyelsen 1917 en heraldisk befrielse, och hade de då tänkt som vi gör idag så hade det kanske blivit ett vapen som ser ut som dagens logotyp. Man kan även jämföra med Stockholm stads Sankt Erik, som visar ett huvud på precis samma sätt. Som heraldiker kan jag därför inte förfasa mig.
I det äldre kommunvapnet, som gällde fram till 1917, ser man Elins avhuggna finger, en kyrkobåge och en sköld med ett hjärta (som alltså inte är hennes helgonattribut). Det är härifrån hjärtat kommer som nu återigen finns i stadens logotyp.
Australiens premiärminister Malcolm Turnbull (lib) avskaffar de riddare och damer som hans företrädare Tony Abbott (lib) införde för några år sedan.
Rojalisten Tony Abbott införde 2014 titlarna Knight (riddare) och Dame (dam) av någon anledning som varken australiensarna eller jag begrep. Hans idé ledde också till att hans eget liberala valde att kicka ut honom. Så kan det gå om man inte är i takt med tiden.
Jag tror att det här är något som många svenska ordensförespråkare borde yta till sig. Det kan verka kul med ordnar men atrt införa dem och sedan börja dela ut dem till vissa medborgare men inte andra är som att balansera på slak lina där en politiker lätt går fel.
För Tony Abbott var det enligt många beslutet att utnämna prins Philip (Elisabeth IIs make) som blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kan lätt se framför mig att en meritorden till en person som Chris O’Neill kan ge samma kritik här, fast man skulle kunna tro att han som kunglighet vore okontroversiell.
Stefan Bede, Svenska Heraldiska Föreningens kommunikationsansvarige, skrev dessa kloka ord på föreningens Facebook-sida i veckan (2/11). Jag vill passa på att sprida dem en extra gång.
… Men då vi är en ideell förening som är öppen för alla så kan jag säga att den består av allt annat är en homogen skara. Vi är svenskar, finnar, danskar, norrmän och folk med annat osvenskt påbrå. Vi är adliga, ofrälse, katoliker, kristna och ateister. Vi har till och med elfsborgare i föreningen. Vi är rojalister och republikaner. Vi är män, kvinnor, pojkar och flickor. Vi är heterosexuella och homosexuella. Vi kanske har en och annan asexuell människa i leden, vad vet jag.
Vi hyllar den gamla traditionen av att gå från att flagga sin härförares färger och vapen till att skapa sitt eget. Jag inbillar mig att det är ett mänskligt faktum att de flesta inte går omkring och identifierar sig som svenska hela dagarna. Själv känner jag mer tillhörighet med folk som är rollspelsnördar, single speed-cyklister och house-DJ:s än de som räknas som svenskar. Man kan vara fler saker än bara en. Man kan välja att visa sin mångfacetterade person och man behöver inte välja bort.
Nation eller stam – samma sak
Med detta sagt vill jag även lägga till att Erik Helmerssons inlägg på DNs ledarsidan igår den 5/11 tar upp samma tankegång (har han månne läst SHFs Facebook-sida?)
Det handlar om mångas fokusering på tribalism (definierat av Nationalencyklopedin som ”benägenhet att sätta den egna gruppens eller stammens intressen före nationens” = dvs fördomar) när de tar ”avstånd” från nationalismen. Ja, det förstås, de tar ju inte avstånd från nationalismen, de gör den bara ännu snävare vilket jag trodde var omöjligt.
Jag håller till fullo med i hans avslutande ord och försöker tillämpa dem inom heraldiken närhelst jag kan:
Det är dissidenterna, inte gruppernas mer högljudda ledargestalter, som borde lyftas fram och ges utrymme. De är förebilderna vi behöver i en alltmer fragmenterad, avindividualiserad och identitetsfixerad tid.
Ouuuuschhhh.
Puuuuuh.
Så tar vi ytterligare tre djupa andetag.
Youtube är en fantastisk källa för kunskap. Det är också en fantastisk källa för ren och skär dumhet. Så dumt att jag inte vet var jag ska börja. Så jag börjar med de här två filmerna.
Titta på dem och fundera på vad de gör för fel. Tänk på hur väl deras
Sedan har vi deras utgångspunkt som gör att det hur som helst inte kommer att kunna gå att resonera dem. För den som säger sig vara kristen (i det här fallet amerikan) men samtidigt påstår att européerna under 2000 år haft djävulsdyrkan istället för kristendom, den personen kommer aldrig att lyssna på något argument eller ta till sig någon kunskapskälla som säger emot den egna teorin.
Känner du att du vill få ditt vapen mer officiellt? Då kan du registrera det hos Svenska Vapenkollegiet.
För endast 300 kronor gör Svenska Vapenkollegiet, SVK, en kvalitetsgranskning av ditt vapen. Det ger inget formellt juridiskt skydd, men det ger ett skydd inom den heraldiska världen – och det är ju den som är viktigast.