Kategoriarkiv: Vapensköld

Flagga, Vapensköld

Vad var en knight banneret

 

En knight banneret var en militär befälhavare under medeltiden. Titeln används såklart bara i nuvarande Storbritannien men fanns det motsvarigheter i Sverige?

Eftersom det inte fanns några stående arméer under medeltiden fanns det inte heller några fasta officerare. Uppdraget som befäl i strid var därför flytande men ändå till viss del reglerat.

Det baner som en Knight banneret förde var rektangulärt. Det saknade alltså tungorna som fanns i de högre befälhavarnas standar men var inte heller enkla vimplar (pennon). Det går att se i vapenböcker vilka dessa knight bannerets var eftersom deras baner ibland finns med.

I engelskan var en knight banneret högre än en knight bachelor men lägre än earl och duke, som båda var baroner, det vill säga landägare. Åtskillnaden mellan Knight bannerets pch baroner försvann under första halvan av 1400-talet, enligt Given-Wilson; The English Nobility in the Late Middle Ages, sid. 60-62

Svenska bannerets

Här blir det lite klurigare. Det finns inte någon hänvisning till en medeltida person som skulle haft en egen titel på slagfältet, men i bland annat Erikskrönikan står det att kungens baner fördes i stridståget. Bars det av en som var formell befälhavare eller var det någon annan form av ära? Vi vet inte.

Vi skulle kunna titta på heraldiska sigill. Det finns inte ett enda där en frälseman använder en fana som sköldmotiv. Däremot finns det flera exempel på att de används som hjälmprydnad på samma sätt som våra kungar och hertigar hade fänikor på hjälmen. Till skillnad från kungarnas fänikor saknar frälsets varje form av tecken eller symbolik.

Litteratur

  • Given-Wilson, Chris; The English Nobility in the Late Middle Ages : The Fourteenth-Century Political Community (1996)
Vapensköld

Ny tolkning av vapen Wasling

 

Senast i raden av tolkningar av vapen Wasling är detta, av Saga Elektra Rosenqvist

Ett vapen kan tecknas på så många sätt.  det är inte alls statiskt, som man lätt kan tro. Tvärtom är det ju blasoneringen som är det viktiga.

Så för att verkligen visa att det är så, och att det är upp till dig att förändra ditt vapen, har jag sammanställt de versioner av vapen Wasling som jag har fått genom åren.

Här kan du se alla versionerna av släktvapnet.

 

 

Historia, Vapensköld

Heraldikens stilideal under modernismen

Lämna en kommentar
Tre vapen i flatestil. Förslag till nytt norskt kommunvapen men här bara med i egenskap av stilideal. 

Med modernismen kom en ny heraldisk stil som förenklade utförandet och där estetiken värderas mer efter funktion än dekoration. 

1900-talets arkitektur har stävat efter en ny stil fri från äldre tiders konstnärliga uttryck. Även konsthantverket har följt efter och jag tror att vi ska se den heraldiska utvecklingen på samma sätt.

Övergripande kan vi kalla denna stil för modernism, där funktionalism, minimalism och brutalism är underordnade stilar.  Det intressanta här är inte stilarnas namn utan vad som karaktäriserar modernismen som sådan.

Vad är då typiskt för denna stil? Jag tror att vi kan enas om att dess ledande idéer är följande:

  • Föremålets användbarhet (funktion) spelar en framträdande roll
  • Enkelhet i utsmyckning
  • Färgeffekter
  • Geometriska former som utgår från andra principer än de rent klassiska (ofta för att vi både kan räkna och rita bättre idag)

För att ett nyskapat heraldiskt vapen ska kunna godtagas ur både ett estetiskt och ett praktiskt perspektiv ska kunna godkännas måste det uppfylla dessa principer.

Min uppfattning är att konflikter inom dagens heraldik ofta rör sig kring dessa punkter, där framförallt den skandinaviska skolan håller hårt på modernismens principer (även när dess företrädare hävdar motsatsen) och det motsatta kan ses hos britterna. Med fallande acceptans för heraldikerna däremellan.

Nya stiltrender kan förändra heraldiken

Det kan vara så att modernismen har nåts väg ände, för jag anar att två nya riktningar under 2000-talet förändrat spelplanen. Dels har vi vurmen för det gamla, som kan ta sig uttryck i medeltids- eller 30-talslajv (när-farfar-var-ung-stilen), dels har vi industristilen eller shabby chic.

Jag ser i mina kontakter att det är den första av dessa är det som motiverar många att ta sig ett vapen. Men jag ser också att deras syn på heraldiken mer påverkas av den andra stilriktningen. Med det menar jag att man blandar stilar, lägger till det som inte behöver finnas och rensar bort det som behöver vara kvar. Som bild och idé kan dessa vapen vara underbara skapelser, men som heraldiska sköldar fungerar de inte alls så bra som modernismen.

Vad tror du?

Vapensköld

Njurundas kommunvapen

Njurunda vapen, av Lokal_Profil

Utanför Sundsvall ligger Njurunda. Känt för att Henrik Zetterberg och jag växte upp där. 

Njurunda är också känt för att socknen har formen av en njure, därav namnet (falskt, men en bra historia) och för att den hade den största landsortskyrkan norr om Uppsala (vilket jag inte vet något om, men stor är den).

Här ska jag däremot prata om kommunvapnet.

Socknen har haft ett sigill med tjurhuvudunder lång tid. Det äldsta är känt från tidigt 1600-tal- Men själva kommunvapnet skapades av Sundsvalls stadsarkitekt, tillika heraldikern, Hans Schlyter på 1950-talet. Vapnet registrerades av kungl. Majestät 1961. När Njurunda efter kommunsammanslagningen 1974 kom att bli en del av Sundsvall försvann inte vapnet för den nya storkommunen fortsatte att använda sig av Njurunda och de andra gamla kringkommunernas vapen i offentliga sammanhang.

Men hur var egentligen bilden av vapnet i Njurunda. Användes det till vardags?
Här är jag lite osäker för jag flyttade trots allt från Njurunda när jag var femton och jag hade så inget heraldiskt intresse. Men jag har minnesbilder av hur idrottsföreningarna var och jag har en pappa som då var ordförande i hembygdsföreningen.

Klubbmärket för Njurunda SK, med ortens tjur

Tjuren fanns

Den stora idrottsklubben var Njurunda sportklubb (NSK) med Henrik Zetterberg och Fredrik Modin som främsta profiler. Och klubben har självklart tjuren som symbol, men inte kommunens färger.  Övriga idrottsföreningar var inte lika flitiga med att använda tjuren och inte heller någon annan förening. Inte ens hembygdsföreningen eller kyrkan. Skolan använde inte heller tjuren.

Däremot har jag sett flera böcker med tjuren på framsidan så i de sammanhangen var den populär.

Det var några tankar om Njurundas tjur och hur man använder ett kommunvapen även om man inte är en stad.

 

Källor

Heraldisk tidskrift nr 5:1962
https://heraldik.org/wp-content/uploads/2020/01/HT.1962.1.05.s185.pdf

Njurunda vapen är gjort ab Lokal profil, CC BY-SA 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12518096

Wikipedia om Njurunda
https://sv.wikipedia.org/wiki/Njurunda_landskommun

Egna minnesbilder.

Vapensköld

Läkare med vapen

Adliga släkten Rudebecks vapensköld
Adliga släkten Rudebecks nr 872 vapensköld

Så här i coronatider kan det vara värt att uppmärksamma läkare som adlats genom tiderna. Här den spännande familjen Rudbeck som alla har fisken ruda i vapnet.

Det rör sig om ett 40-tal personer som adlades för sina medicinska kunskaper.  Den främsta av dem är lärdomssläkten Rudbeckius. Från denna släkt har flera adliga släkter kommit: Rudebeck, Rudbeck, Rudbeck och von Rudbeck. Nu ska det sägas att alla adlade från denna familj inte var läkare.

Adliga släkten Rudbecks vapensköld
Adliga släkten Rudbecks nr 1252 vapensköld

Kom från Danmark

Släkten har sitt ursprung i Danmark där de under 1500-talet hade gården Rudbeck, varifrån de tog sitt namn. Det var Johan Pedersson Rudbeck som både tog släktnamnet och flyttade till Sverige under sent 1500-tal. Dog tyvärr i pesten i Örebro 1603.  Hans son Johannes Johannis Rudbeckius d. ä yngste son var assessorn Paul Rudbeck som adlades under namnet Rudebeck, nr 872. Så här i ett historiskt perspektiv var det såklart ett underligt val eftersom faders betydelse för svenska samhället vida överstiger sonens.

Vapensköld för adliga släkten Rudbeck
Vapensköld för adliga släkten Rudbeck nr 1366

Johannes Johannis Rudbeckius dy var son till fadern med samma namn och bror till Paul. Han var superintendent (biskop) i Narva och kunde som sådan inte adlas. Därför adlades istället hans son Daniel under namnet Rudbeck nr 1366. Eller om det var hans ”förfalskade” (kan ha varit god tro) genealogi som visades adliga anor. Daniel hade inga egna barn och slöt själv sin släkt.

Vapensköld för adliga släkten Rudbeck
Vapensköld för adliga släkten Rudbeck nr 1637

Olof Rudbeck dä var ytterligare en son i brödraskaran, och det är här det medicinska kommer in. Denne lärdomsgigant för sin tid (man kan fundera vad han hade gjort idag) bidrog stort till den medicinska utvecklingen under 1600-talet. Kanske den viktigaste personen i svenskt 1600-tal. I vilket fall i topp tre, men adlades inte för det.
Det gjorde istället hans son Olof Rudbeck dy, under namnet Rudbeck 1637. Deras vapen innehåller såklart fisken ruda, men här har de vänt den upp och ner i hjälmprydnaden. Annars är det identiskt med Rudbeck nr 1366.

 

Vapensköld

Så bär du en orden

Klackenbergs medalj

Osäker på hur du ska bära dina ordnar och medaljer? Lugn. Kungahuset har svaret.

Jag är lite sen på bollen, för redan förra året kom den senaste upplagan av ”Att bära ordnar och utmärkelsetecken” som är hovets formella rekommendationer. Den första utgåvan kom 2010 så detta är bara en uppdatering. Det är ingen mossigskrift. Tvärtom tycker jag att de har en väldigt nykter och modern syn på hur ordnar och medaljer kan och bör bäras.

Riddarordnar och sällskapsordnar

Det är bra att hovet utan omsvep gör skillnad på sällskapsordnar och motsvarande sammanslutningar och officiella riddarordnar. De förras gradband och dekorationer bärs självklart aldrig utanför respektive sällskapsordnars egna sammankomster medan de senares lika självklart hör hemma på bröstet på en kunglig sammankomst.

Kunglig Majestät gjorde redan vid instiftande en tydlig åtskillnad mellan sällskapsordnarna och riddarordnar av officiell karaktär. Denna åtskillnad äger fortfarande bestånd. Samma regler gäller nu som på 1700-talet.

Frack eller kavaj

Samhället förändras och med det vad som anses vara en högtidsdräkt. Jo, vi vet alla att en frack eller hembygdsdräkt är de formella högtidsdräkterna, men för många är dessa dräkter irrelevanta såvida man inte går på middag i Par Bricole. Men just det är kanske inte det som får en att tänka på högtider.

Därför både ser man och accepteras det att ordensdekorationer bärs till till smoking eller svart kostym vid vissa tillfällen. Då tillämpas samma regler som för högtidsdräkt eller uniform, dock med vissa inskränkningar. Min förutsägelse är att dessa inskränkningar innan 2030 är ett minne blott även de. Men än så länge är det bra att läs denna skrift för att hålla koll på dessa och en del andra regler.

Källa

Vapensköld

Ditt familjevapen 2020

theutenbergs släktvapen

2020 är här och vad vore bättre start på året än att ta sig ett släktvapen. För du vet väl att du har lika mycket rätt till ett vapen som ett släktnamn? Du behöver inte vara adlig eller få ett vapenbrev från kungen.

Ett heraldiskt familjevapen, släktvapen, får alltså vem som helst ta sig i Sverige (och i de flesta andra länder här på jorden, Storbritannien undantaget).
Så är reglerna nu och så har de varit sedan åtminstone tidigt 1300-tal. Och innan dess använde ingen släktvapen såvida man inte var någon i rikets allra yppersta elit.

Så om du är minsta intresserad – läs mer på den här artikeln: Så skapar du ett släktvapen

 

Vapensköld

Är släktnamnet skyddat

Jourhavande heraldiker

Hur är det med namn? Får man ta vilket namn som helst?
Är det ok att ta ett utdött adligt namn?

Dessa frågor kommer upp gång på gång. Tursamt då att vi ganska nyss, 2016, fick en ny namnlag som ger ovanliga släktnamn ett bättre skydd även om utdöda namn faktiskt inte är så skyddade som jag skulle önska.

Lagen säger att om ett namn tillhör en släkt och har mindre än 2000 bärare i Sverige så får ingen annan ta det namnet. Det betyder att alla unika adliga namn i praktiken är skyddade. Och andra namn med, som Wasling. Men alla adliga namn hade inte varit skyddade. Efternamnet Hedin, exempelvis, bärs 2019 av 4409 personer. Nu tillhör ingen av dem den adliga men utdöda släkten Hedin, men även om den släkten skulle ha fortlevt hade namnet varit oskyddat. Detsamma gäller såklart greve (Lennart) Torstensson för idag bärs det namnet av 4049 helt oadliga personer. (Källa: Adel från Natt och Dag till idag)

Utdöda namn har inte alls detta skydd. För att få sitt namn skyddat måste man tillhöra en unik släkt och dessutom ha ett unikt namn. Sture-ätten är till exempel en mycket känd historisk släkt som är utdöd sedan länge, men samtidigt är namnet Sture ett namn som används av andra släkter. 80 vuxna personer heter så idag. Då är det svårt att säga nej till någon annan för namnet har förlorat sin koppling till en unik släkt.

Moraliskt. Ska man ta upp ett gammalt namn?
Det är ju lätt att säga att namnet är fritt. Varför ska man bry sig om gamla namn som ingen bär? Det ligger en viss poäng i det. Å andra sidan, den som vill ta upp ett gammalt namn har ju först hittat det i någon historiebok (vilket redan det visar på ett historiskt intresse), sedan förknippat det med något possitivt som man vill knyta an till. Och då har man ju valt namnet av precis motsatta skäl som man anför som varför det ska vara fritt.

Ta inte gamla unika släktnamn

Jag kan ju tycka att det är rätt fånigt att ta ett namn just av det här skälet när man kan hitta på vilket namn som helst. Min farfar hette Pettersson efter sin farfar. Det tröttnade han på så han tog namnet Wasling efter släktgården. Jag kör själv på skoj med alias Gyllenvase för att leka snobb. Och jag har som rollspelare använt mängder av gamla släktnamn för att ge liv åt en karaktär.

Så när du har alla möjligheter i världen att skapa något unikt, varför bli en blek kopia?

 

Vapensköld

Hoffsten skriver om adelns historia

Boktips

 

Nyfiken på adeln? Då är ”Adel från Natt och dag till idag” boken för dig. Med nedslag i adelns historia från medeltiden till idag ger Mikael Hoffsten läsaren en rätt bra inblick i adelns värld.

”Adel från Natt och dag till idag” är titeln på nr 6 i Sveriges släktforskarförbunds skriftserie. Författaren är Mikael Hoffsten som även jobbar på kansliet.

Boken är ingen historia över adeln. För den fördjupningen ska du läsa Bo Erikssons ¨Den svenska adelns historia”, och Bo har även skrivit förordet till denna bok. Vad Mikael Hoffsten gjort är istället att sammanställt stort och smått av det som förknippas med adel och adelskap. Här finns heraldik, släktbeskrivningar, nedslag i svensk militärhistoria, kvinnorna inom ståndet och mera.

Det gör boken till en rolig skrift på 120 sidor fylld med illustrationer. Köp den.