Alla inlägg av Jourhavande heraldiker

Varför Bollebygd har en kanna i sitt kommunvapen

Bollebygd härad vapen av Lokal_Profil. Licensierad under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons
Bollebygd härad vapen av Lokal_Profil. Licensierad under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

Bolle betyder kanna eller skål, och i Bollebygd har man varit känd för att tillverka fina träskålar. Därför har Bollebygd en kanna i sin vapensköld. Eller?

Bollebygds äldsta bevarade sigill är känt från 1564. Redan då hade häradet en kanna eller skål samt tre blommor. Samma motiv finns i ett sigill från 1700-talet. Den här typen av märke är inte ovanlig den tidens heraldik. Tvärtom tillhör en skål med eller utan blommor ett av de vanligare motiven från renässansen fram till rokokon. Det gäller inte minst inom den ofrälse vapengruppen dit släktvapen förda av präster, borgare och bönder hör.

Varför man i Bollebygd valde just det här märket kan vi inte veta, men troligen tänkte de på 1500-talet likadant som nu – att likheten mellan namnet Bollebygd och ordet ”bolle” måste betyda att det var frågan om samma ord.

Men varför de boende en gång bestämde sig för att kalla sitt hem för Bollebygd vet vi inte. Kanske kommer namnet från fornsvenskans ”Bald” (modig, stark) och är en anspelning på Storån?? som rinner genom bygden? Kanske så är det mansnamnet Bolle?? som är ursprunget.

En sak kan vi vara säkra på och det är att de människor som någon gång under sen järnåldern började kalla sitt hem för Ballabo eller liknande tänkte att deras ättlingar flera hundra år framåt i tiden skulle börja tillverka träskålar och bli kända vida omkring för sitt kunnande.

Frågan är om ens de som på 1500-talet valde urnan som symbol för sitt härad anade den betydelse som träslöjden skulle få för trakten genom knallarnas verksamhet.

Blommor som bitecken har ingen heraldisk innebörd utan ska främst ses som utsmyckning.
Dessutom gör blommorna att kannan inte förväxlas med timglaset, ett annat av tidens vanliga motiv.

Ett vapen, många brukare

Bollebygds vapen representerar inte bara Bollebygds kommun. Det var också kommundelen Bollebygds vapen, liksom landskommunens och häradet visar genom sina sigill att även de har rätt till detta vapen. Dessutom skulle man även kunna anse att socknen Bollebygd har detta vapen även om detta lämnar Björketorps och Töllsjö socknar vapenlösa. Socknar är i regel vapenlösa i vår del av landet för de representerades bildmässigt av kyrkoherdens sigill.

Men det är en brist som kommande generationer kan åtgärda.

Svenska länsvapen en ny historia

Vapen för Dalarnas län
Vapen för Dalarnas län

Visste du, att trots att länsindelningen skapades 1634 dröjde det långt in på 1800-talet innan länsstyrelserna började använde dagens heraldiska vapen.

Det var dåvarande riksheraldiker Carl Arvid Klingspor som tog initiativet till att skapa ordning och reda bland all symbolik.

Innan dess var det vanligast att länsstyrelserna använde Lilla riksvapnet som sin myndighetssymbol, ibland sammanställt med ett landskapsvapen eller residensstadens vapen. Åren 1935–68 fastställdes länens vapen.

Länsstyrelserna framställer idag sina vapen krönta med en kunglig krona eftersom de är statsmyndigheter, till skillnad från landskapen som kröns med en hertigkrona.

Bra om norska flaggan

Vad vet du om den norska flaggan? Och om hur flaggor har använts i Norge? Och vad är Antipodes café?

Troligen inte så mycket. Därför vill jag tipsa om en webbsida som jag såg idag. Det är Antipodes café som har satt samman sina kunskaper.

Ta en titt på deras hemsida, det är den värd.

Antipodes café är en form av konstsammanslutning i Norge, och visst är flaggor och heraldik konst. Eller kan bli, om man har lite fantasi och vågar tänka utanför skölden.

 

 

Hjälmens utveckling

Utdrag från Züricher Wappenrolle
Utdrag från Züricher Wappenrolle

 

Heraldikens hjälmar har inte alltid sett lika ut. Genom seklerna har de förändrats många gånger. 

Den hjälm som är i bruk när vapenbruket uppkommer är den flatkulliga kittelhjälmen, ibland även kallad tunnhjälm, som helt enkelt är en uppochnedvänd järnkruka med ögonspringa. Omkring 1300 introduceras den rundkulliga kittelhjälmen i Sverige som under 1300-talet långsamt ersätter den flatkulliga.

Omkring 1300 börjar samtidigt ett hjälmtäcke att användas på hjälmen. Hjälmtäcket är förmodligen ett lån från muslimerna under korstågen i det Heliga landet, där en hjälm behöver skyddas mot solen för att det inte skall bli alltför hett inuti den. Hemma i Europa har tygstycket ut­över sin dekorativa funktion också en praktisk eftersom det skyddar den polerade tornerhjälmen från att bli nersölad av jord och lera som hästarna river upp på tornerbanan.

15Hjälmprydnader är inte vanliga från första början, men redan 1291 finns det ett svenskt sigill som enbart visar en hjälm med dess prydnad utan sköld. Hjälmprydnaden är från denna tid och framåt alltså en del av vapnet som är lika betydelsefull som sköldemärket.

På 1400-talet ersätts kittelhjälmen av stickhjälmen. Den har ett halsparti som fästs i bröstharnesket. Nospartiet är uthamrat till en näbbliknande form som gör att motståndarens lans kanar ner om den träffar hjälmen.

Bygelhjälmen (öppen hjälm) är en vidareutveckling av stickhjälmen (sluten hjälm) på det sättet att den anpassades till kamp med svärd eller klubba i stället för lansduster. Ansiktspartiet är öppet, men öppning­en skyddas av byglar.

Båda dessa hjälmtyper användes endast i torneringar. De hjälmar som användes i strid fick på 1400-talet en egen utveckling. Trots att verklighetens stridshjälmar har fortsatt att utvecklas har vapenkonsten fastnat vid senmedeltidens tornerhjäl-mar. Det är dessa två hjälmar – stickhjälm och bygelhjälm – som allt sedan dess upplevs som moderna eller tidlösa och som ständigt ritas i nya vapenbilder.

Heraldry in London, autumn 2015

For you heraldist in London, don’t miss the lectures held by the Heraldry Siciety in England autumn  2015.

The lectures will take place at the Society of Antiquaries, Burlington House, Piccadilly (next to the Royal Academy) at 6.30 pm, unless indicated otherwise.

Guests are welcome. Lectures are included in the annual subscription. Admission to events marked * is by ticket only, details will be published in The Heraldry Gazette.

My favourite lecture the last year was ”The Origins of Heraldry and the Crusades”. I don’t think I totaly agree with dr Paul Fox, but I won’t know until I hear what he have to say.

Guests are welcome. Lectures are included in the annual subscription. Admission to events marked * is by ticket only, details will be published in The Heraldry Gazette.

Another very interesting lecture was “The John Brooke-Little Lecture Grants of Arms by ’Private’ Individuals in England and Wales c.1300-1450” by Dr Adrian Ailes.

I quote: ”During the Middle Ages, arms in England and Wales had not always been granted by heralds or by the sovereign; the earliest extant grant by an officer of arms dates to 1439. This paper examines the 33 known grants made between 1300 and 1450 by ‘private’ men and women, some of no more than local importance and significance.”

I would love to learn more about thoose grants.

 

http://www.theheraldrysociety.com/currentprogramme.htm

Fördjupat om kyrklig heraldik

Min vän Claus K Berntsen har kommit igång med sin heraldiska blogg igen. Läs den. Här finns mycket klokt om kyrklig heraldik.

I sitt senaste inlägg tar Claus upp nya möjligheter att skapa heraldiska flaggor för kyrkliga församlingar. det är spännande idéer, och även om jag själv inte tror att de fullt ut kan genomföras inom kyrkans regi tror jag att det är idéer som är värda att utveckla.

Läs Claus K Berntsens blogg

tack Marko, Pontus och ni andra

Marko Arosilta på medeltidsdagarna i Varberg 2015.
Marko Arosilta på medeltidsdagarna i Varberg 2015.

I helgen var det medeltidsdagar i Varberg och Svenska Heraldiska Föreningen var där. 

Det är tredje gången föreningen är på plats och denna gång utan min assistans. Jag vill därför passa på att framföra mina tack till samordnaren Marko Arosilta och till Pontus Rosenqvist, Helena Brage och Henric Åsklund som också hjälpte till.

Pontus Rosenqvist och Helena på medeltidsdagarna i Varberg 2015
Pontus Rosenqvist och Helena på medeltidsdagarna i Varberg 2015

Djur och natur i heraldiken

Boktips

När du blivit trött på alla brittiska fabeldjur och monster från den kristna och antika mytologin kan det vara på sin plats att titta in i vår nordiska mytologi.

Lars Magnar Enoksen har tidigare skrivit om de nordiska gudarna och följer nu upp med en bok om hur våra förfäder såg på djuren och naturen. Det är spännande och ger en insikt till den symbolik som omgärdade naturens väsen för 1000 år sedan.

För mig som gärna ser en rikare krets av fabeldjur i heraldiken är boken en värdefull källa till kunskap. Dessutom är det skönt att läsa en författare som kan skriva om vår forna tids religion utan att drabbas av den romantiserande bild som så länge dominerat historieskrivningen.

Lars Magnar Enoksen
Djur och natur i fornnordisk mytologi (2006)
Förlag: Historiska Media.
ISBN: 91-85377-56-2.

Epitafier och begravningsvapen

 

Arms for Johan Anders Stuart (1628-1669) in Vadsbro Chruch, Sweden
Johan Anders Stuart (1628-1669) vapensköld i Vadsbro kyrka. Foto: Barbro Thörn.

Svenska begravningsvapen är en stor källa till heraldiska vapen förr. Och de finns överallt, i varje kyrka med historia.  

De entusiastiska fritidsforskarna har gjort det igen. den här gången skapar de en fantastisk överblick över svenska kyrkliga begravningsvapen. Deras resultat finns på Facebook och i form av en fritt sökbar databas på Internet som återfinns på www.epitafier.se.

Det finns nu närmare 2000 bilder på 500 objekt i databasen, och den växer ständigt.
Vill du vara med och bidra är det bara att slänga sig in i gruppen, åka till närmaste kyrka och börja fotografera.

Länk till Facebookgruppen ”Svenska epitafier”