Etikettarkiv: konst

”osmakligt” eller ”uppfriskande” om svenska flaggan

Så var de igång igen – Sverigevännerna som tar lite för allvarligt på den konst som de så ofta säger sig ta avstånd ifrån. 

Mattias Norström har satt ut sin böjda flaggstång på Sergels torg i Stockholm och många förfasas. Andra beundrar honom för hans mod att våga ifrågasätta flaggan (och underförstått – hoppas jag – våra andra nationalsymboler.

Jag är skeptisk till båda sidor.
Å ena sidan får man vara bra känslig och osäker på sin egen nationalism om den känns hotad av aldrig så många vridna flaggstänger. Här ser jag på nationen lite som på familjen. Ibland gör barnen/föräldrarna saker som jag inte riktigt uppskattar eller gillar men det betyder ju inte att jag tror att de gör det för att jävlas med mig eller för att de tar avstånd från familjen. samma sak här. Mattias testar lite gränser, inget mer.

Å andra sidan får man vara bra lättkittlad om man 2017 – 50 år efter Carl Johan de Geer gjorde ”Skända flaggan”-tavlan för att känna att Norströms installation är ett sätt att provocera tankarna kring Svenska flaggan och andra nationalsymboler. Det krävs mer och det krävs en helt annan kontext.
Det här betyder inte att Norström har gjort ett dåligt verk för jag vet inte vad hans intentioner är. Kanske ville han bara ge folk ett leende på läpparna?

Clemens Poellinger skriver bra om det här i Svenska dagbladet.

”Problemet” är som vanligt den allt för hetsiga debatt som bryter ut varje gång något sånt här händer utan att vi på allvar funderar på de frågor som är värda att ställa: vad är en nationalsymbol? För vem och varför? Vad får inte vara en symbol för landet/folket?

Det är frågor som jag tycker är värda att diskutera på allvar. Inte för att man behöver komma fram till någon koncensus om vilka symboler som är rätt respektive fel, för det växlar ändå från person till person och över tid hos en och samma person. Men på ett djupare plan, vad är det som får oss att hylla en viss symbol?

Flaggan är här ett bra exempel, speciellt utifrån ett ”svärjevänner”-perspektiv. För här kan en och samma person hylla vikingatid (då nationen/folket/riket Sverige inte fanns utan bara ett geografiskt område uppsplittrat på ett flertal folk och språk), Gustav Vasas unionsupplösning och skapandet av ett Sverige som varken hade dagens flaggan eller gränser, Karl XIIs konglomerat-rike och till sist dagens Sverige med dess nationalsymboler som var helt främmande för den historia som hyllas. Varför är en person så upptagen med bilden av sin historia och samtidigt så ointresserad av historien som sådan?

 

PS. Jag skippade bilden på den böjda flaggstången för det är allt för lättköpt.

Carl Gustaf Wrangels svenska flagga

Tavla från 1651 visandes Carl Gustaf Wrangels barn. Finns på Skokloster.

Det är inte vanligt, men ibland hittar man svenska flaggan i äldre konst. Som här, en tavla av David Klöcker. 

På Skokloster finns en tavla av David Klöcker som föreställer Carl Gustaf Wrangels barn. I bakgrunden finns en vågad gulblå svensk flagga som stämmer väl överens med andra flaggor från den här tiden.

Vi vet från andra källor att det förekom vågrandiga flaggor från sent 1500-tal och en bra bit in i 1600-talet. Den här tavlan visar att denna flagga från samhällets yppersta elit ansågs vara den svenska flaggan, inte korsflaggan.

Korsflaggan visar också att ränderna ska vara blå och gula, och att vi därför ska tolka blekta ränder som just gulbleka, inte vita. Det har vi nog alla vetat, men helt säker kan man inte vara.

David Klöckers målning av Carl Gustaf Wrangel från 1652.

Klöcker målade även en tavla av Carl Gustaf Wrangel till häst, som fältmarskalk och generalguvernör kan man tänka. Här finns inte den svenska flaggan med i någon blågul version, men det finns två militära standar varav den ena är ett lejon. Kanske Göta lejon, dvs folkungalejonet.

Källa

Lena Rangström, Karin Skeri och Elisabeth Westin, Skokloster: Slott och samlingar, 1980, s. 14

Teckna fritt är stort, teckna rätt är större

Arms of Sylvén family. Vapensköld för familjen Sylvén
Arms of Sylvén family. Vapensköld för familjen Sylvén

En heraldisk bild handlar mycket om proportioner och förenklingar av motiv. Syftet är att skapa en bild som är tydlig.

Ditt sköldemärke ska helst fylla ut hela sköldytan. Svävande figurer görs så stora att de fyller ut fältet, men de ska aldrig gå ända ut till sköldens kant.
I en bra sköld kan åskådaren uttyda sköldformen även om vapenbilden frigörs från sin sköldram. Sköldformen anges inte i vapenbeskrivningen. Konstnären får fritt välja en lämplig variant.

Tysklands statsvapen
Tysklands statsvapen av Karl-Tobias Schwab (1887–1967).

Heraldiskt formspråk

Bilderna utförs enligt det ett heraldiska formspråket. Det innebär att motivet inte ska avbildas naturalistiskt utan stiliserat. så att motivets karakteristiska kännetecken snarare än bildlikheten framhävs.

För att främja tydliga bilder bör man redan när man skriver blasoneringen väljer att låta en del av ett motiv representera helheten. Ett löv symboliserar ett träd eller en elefantbete en elefant.

Perspektivlöst sköldemärke

Motiven i skölden utförs i princip tvådimensionellt. Linjer inom fält av en och samma tinktur bör endast förekom-ma sparsamt och då detta krävs för att en figur ska uppfattas rätt. Det förtjänar att påpekas att sköldemärket är den enda delen av ett fullständigt heraldiskt vapen som har krav på sig att framställas utan perspektiv. Hjälm, täcke och hjälmprydnad ritas tredimensionella.

Maximal kontrast

När man målar ett vapen används av praktiska skäl gult synonymt med guld och vitt med silver. Kontrasten mellan metall och färg ska vara så stor som möjligt. En konstnär ska också försöka nå varje färgs maximala nyans.

Beväpning, eller beväring, heter det när man väljer att teckna klor, tänder, tunga eller liknande detaljer på djuret i en avvikande tinktur. På sidan 5 ses ett lejon av guld med röd beväpning. Sköldhållarna på sidan 24 visar en guldbeväp-ning på getter av silver.

Måla i samma stil

Sköldemärkets beståndsdelar ska stämma  överens inbördes och stilmässigt harmonisera med varandra. Om ett vapen innehåller ett svärd och en yxa ser det konstigt ut om en modern och minimalistiskt ritad yxa återges tillsammans med ett snirkligt och ornamenterat svärd.

Dock avbildas ett och samma föremål lite mer figurativt i hjälmprydnaden än i skölden eftersom den förra bör betraktas som ett tredimensionellt föremål medan den senare är en tvådimensionell bild.
Detsamma gäller innehåll mot utanpåverk. Den medeltida tunnhjälmen är kraftig och lite kantig och därför ritas motivet på ett liknande sätt. En sirlig rokokosköld bör ha ett innehåll som i stil harmoniserar med skölden.

Många framställningssätt

Ett vapen behöver inte tecknas på det klassiska sättet med medeltida riddarsköld, hjälm och hjälmtäcke. Ett vapen kan lika gärna avbildas utan hjälm men med hjälmprydnad eller bara med skölden. En sköld kan vara rund eller sköldformad för både män och kvinnor men den rutformiga skölden betraktas som enbart kvinnlig.

Inspirerat av min text i Heraldik för Nybörjare (2008)

Vapensköld i konstnärens hand

Det här inlägget bygger på en gammal händelse. 2012 hade Ernst Billgren en utställning i Värmland med tatueringen som tema. 

Här förekommer även vapensköldar eftersom Ernst Billgren av någon anledning då var förtjust i ämnet heraldik (Han hade en utställning på Liljevalchs år 2000). Positivt på många sätt, men så värst heraldisk var han inte

Även om jag inte är så imponerad av Billgrens heraldiska verk – de är väldigt traditionella till sin komposition och taffligt utförda tekniskt – så uppskattar jag desto mer att han som konstnär vågar sig på det heraldiska språket. Det behövs mer av den våghalsigheten inom den heraldiska konsten. Däför hoppas jag att fler konstnärer vågar sig på att låna heraldiska bildelement och idéer till sin egen konst.

Läs mer i DNs artikel om utställningen

PS. Hans senaste idé om att kalla sig Wilhelm von Kröckert blir bara kul om han kompletterar det med en vapensköld och monokel.

PS 2. Mitt motsvarande namn är Gyllenwase. Förnamnet behåller jag som det är.

 

Bra om norska flaggan

Vad vet du om den norska flaggan? Och om hur flaggor har använts i Norge? Och vad är Antipodes café?

Troligen inte så mycket. Därför vill jag tipsa om en webbsida som jag såg idag. Det är Antipodes café som har satt samman sina kunskaper.

Ta en titt på deras hemsida, det är den värd.

Antipodes café är en form av konstsammanslutning i Norge, och visst är flaggor och heraldik konst. Eller kan bli, om man har lite fantasi och vågar tänka utanför skölden.