Etikettarkiv: kommunvapen

Tidens lexikon visar tidens gång

Svenska kommunvapen ur Tidens lexikon
Arms for Swedish cities and municipalities, made in the 1920:ies.

Se här en vacker sammanställning över svenska stadsvapen. Från Tidens lexikon, 1920-talet tror jag.

I stort sett alla svenska städer hade ett heraldiskt vapen vid den här tiden, men det var ovanligt bland municipalsamhällen.

Men alla städer var inte nöjda med sina vapen. Några har bytt ut sitt, som Gävle och Skellefteå. Andra har ändrat i det, som Borås (saxarna har bytt plats/vänt på sig). Ytterligare några har nog ändrats genom kommunsammanslagningar, som Motala och Åmål. Fast i Åmåls fall var vapnet så gräsligt att det kan ha varit rent estetiska skäl till bytet.

Och nu blev det hett i Kalmar

Tidningsurklipp som visar heraldisk debatt i Kalmar
Heraldisk debatt i Kalmar

Och nu blev det hett i Kalmar. 
Ännu en heraldisk debatt seglade nu i veckan, i Kalmar. Den här gången är det dock inte lika illa som i Sölvesborg.

I Kalmar har alltså en reklambyrå gjort ett förslag till en grafisk profil och då fräschat upp kommunvapnet. På köpet har man ovetandes också gjort om vapnet, även om man friskt från kommunalt håll hävdar att det är ett och samma.
Nej Kalmar, det är faktiskt två olika vapen, om än snarlika. Att säga något annat är bara dumt. Ibland vet experterna faktiskt bäst och experterna här är heraldikerna, inte reklambyrån (aka kommunikationsbyrå eller något annat trendigt). Jag tycker att varje reklambyrå som vill förändra en kommuns varumärke i dess fulla betydelse först ska fundera på om de skulle komma på att göra detsamma om de fick in Coca Cola på sin kundlista. Eftersom svaret i det senare alltid är nej bör man även i andra sammanhang vara mycket försiktig med att ändra varumärken, och jag menar i ordets fulla mening, vilket reklamare sällan gör – trots att de påstår motsatsen.

Svenska Heraldiska Föreningen har genom sin kommunikationsansvarige skrivit ett bra svarsbrev till Kalmar kommun som också fått genomslag i media. Liksom föreningens brev till Sölvesborg fick genomslag därstädes.
Det är en bra insats av en förening. Ännu bättre är det att inte kräva bot och bättring utan att erbjuda heraldisk assistans inom ramen för de behov kommunen har.

Därmed sagt att det inte är fel att göra om vapnet och få det att funka  i en modern grafisk kontext. Det är ju något jag gör själv med jämna mellanrum.

Läs hela artikeln i Barometern

 

Appen som håller koll på våra symboler

Appen Svenska symboler från statsheraldikern
Appen Svenska symboler från statsheraldikern

Heraldiken är inte så omodern som man kan tro. Vi har till exempel en app om de svenska nationalsymbolerna.

Det är nu över ett år sedan som  statsheraldikerns app lanserades och sedan dess har den uppdaterats med mer material..

Hade brister men mycket bättre nu

När appen kom recenserade jag den för Vapenbildens läsare. Då var jag kritisk till den teoretiska delen och det är en kritik som jag håller fast vid. Se citat nedan. Den hade också lite för få bilder men det är nu betydligt bättre.

Men – jag vill ge statsheraldikern en eloge för den justering som de  gjort i sin text om purpur. Där sått det nu, helt korrekt om purpur att: ”en ingår i vapenmanteln för Stora riksvapnet men används inte annars i den OFFENTLIGA (mina versaler) heraldiken. För vi måste skilja på vad som är allmän heraldisk tradition och vad som är tradition inom den offentliga heraldiken.

Citat ut Vapenbilden

Så här skrev jag i min recension:
Men, det finns några allvarliga men som överskuggar innehållet. Först måste det sägas att statsheraldikern är en myndighet och som sådan måste kvaliteten stå i fokus. Enskilda tjänstemäns egna åsikter ska inte lysa igenom i de handlingar som ges ut av en myndighet.

Så har dock skett här. I stället för att vila på forskningen har statsheraldikern valt att tolka heraldiken i några omtvistade frågor och han väljer att frångå det historiskt belagda för att i ställer presentera en alternativ teori.

Ett exempel på det är beskrivningen av heraldikens tinkturer. Här utelämnas purpur helt trots att det är en färg som förekommit i heraldiken allt sedan heraldikens första sekel.

Om appen nöjt sig med att säga att purpur inte används inom offentlig svensk heraldik hade informationen varit korrekt, men nu fastställs åter en felaktig uppgift. …

Men trots denna kritik kring enskilda detaljer så vill jag med kraft säga att den här appen är en väldigt bra sak från statsheraldikern med kollegor.

Appen kan laddas ner i App Store och Google Play under namnet: Sveriges symboler.

 

När vände sig Göteborg?

Jourhavande heraldiker

Göteborgs stadsvapen av Emmeli Malmqvist
Göteborgs stadsvapen av Emmeli Malmqvist

Hej!
På de gamla (tidigt 1900-tal) gjutjärnslyktstolparna i Göteborg så finns stadens lejon på stolpfoten, men lejonet tittar bakåt över axeln och inte som i dag framåt över skölden. På Göteborgs webb hittar jag inget om när eller varför man ändrat huvudet. Det var ju rätt unikt för svenska stadsvapen med huvudet över axeln. Det verkar som om alla andra i trakten följt staden och moderniserat sina lejon, tex IFK Göteborg. Den enda jag hittar som idag använder gamla vapnet är studentkåren vid Handelshögskolan i Göteborg där deras fanstång pryds av ett gyllene äldre stadsvapen. Vet jourhavande heraldiker månne mer om denna historia?

Jourhavande heraldiker svarar snabbt, och inte helt genomarbetat men lovar att en uppföljning kommer att komma.

Hej
Nu är jag inte helt med på hur lejonet ser ut på lyktstolparna, vilket är lite pinsamt eftersom jag bott 10 år i gbg. Men strunt i det. Istället till frågan.

Göteborgs stads vapen har varit ”fel” från första stund. Redan 1621 lyckades man beskriva vapnet på ett sätt och teckna det på två andra vilket förvirrade allt och alla. Temat har visserligen alltid varit detsamma men en version av folkungalejonet,

Men på 1930-talet hände något. Det då synnerligen aktiva och försigkomna Riksheraldikerämbetet (som varken förr eller senare varit lika inspirerande för omvärlden) tog tag i frågan på allvar och hade under några år brevväxling med staden. Detta ärende engagerade även pressen så det lär ha stått mycket i tidningarna då. Allt slutade 22 mars 1935 med att man en gång för alla genom en kompromiss mellan olika viljor (som det lätt blir inom heraldiken – mycket känslor inblandade) fastslog vapnet utseende till det nuvarande.

Allt finns beskrivit i ”Meddelanden från Riksheraldikerämbetet VI” 1937, sidorna 24-33 (dock med undermåligt bildmaterial, men det var ju 30-tal så resurserna fanns inte)

Sedan 1935 har man tecknat vapnet i några olika versioner som heraldiskt alla är identiska och sakta men säkert har denna kunskap nått ut till göteborgarna samtidigt som äldre versioner glömts bort.

Fanstänger är ett speciellt kapitel, för de ändrar man aldrig. De kan möjligen ersättas men då bevaras den andra på bästa sätt.

Hoppas det var ett gott svar på din fråga.

Hälsar Jourhavande heraldiker

Göteborgs stadsvapen i kurbitstolkning av Emmeli Malmqvist
Göteborgs stadsvapen i kurbitstolkning av Emmeli Malmqvist

 

Järn och koppar i kommunvapen

Sveriges rikedom byggdes på metall. Inte konstigt då att så många kommuner har järn- och kopparmärket i sina vapen.

Dessa metall-märken finns förstås i de områden som har präglats av metallindustrin, antingen genom gruvor eller som bearbetare av metallen, som stålverk och gjuteriet.

De märken som syns här nedan, som alla är gjorda av Lokal Profil och för det är jag tacksam.

Arms of Avesta. Creative commons: Lokal profil
Arms of Avesta. Creative commons: Lokal profil
Arms of Borläng. Creative commons: Lokal profil
Arms of Borläng. Creative commons: Lokal profil

 

Arms of Boxholm. Creative commons: Lokal profil
Arms of Boxholm. Creative commons: Lokal profil

Boxholms vapen innehåller grevarna Stenbocks vapen.

Arms of Degerfors. Creative commons: Lokal profil
Arms of Degerfors. Creative commons: Lokal profil

 

Arms of Falun. Creative commons: Lokal profil
Arms of Falun. Creative commons: Lokal profil

 

Arms of Fagersta. Creative commons: Lokal profil
Arms of Fagersta. Creative commons: Lokal profil

Fagersta vapen. Övre delen visar det bevingade hjulet, symbolen för järnvägstrafik.

Arms of Finspång. Creative commons: Lokal profil
Arms of Finspång. Creative commons: Lokal profil

Finnspngs vapen innehåller grevarna de Geers vapen i det nedre fältet.

Arms of Hällefors. Creative commons: Lokal profil
Arms of Hällefors. Creative commons: Lokal profil

 

Arms of Karlskoga. Creative commons: Lokal profil
Arms of Karlskoga. Creative commons: Lokal profil

Inom Karlskoga fanns ingen gruva men väl metallindustri, bland annat kanontillverkning.

Arms of Laxå. Creative commons: Lokal profil
Arms of Laxå. Creative commons: Lokal profil

 

Arms of Ljusnarsberg. Creative commons: Lokal profil
Arms of Ljusnarsberg. Creative commons: Lokal profil

 

Arms of Norborg. Creative commons: Lokal profil
Arms of Norborg. Creative commons: Lokal profil

Norborgs vapen. Det nedre fältet är en version av Engelbrekt Engelbrektssons vapen, vars sigill visar samma uppställning av halva liljor.

Arms of Vansbro. Creative commons: Lokal profil
Arms of Vansbro. Creative commons: Lokal profil

 

Arms of Åtvidaberg. Creative commons: Lokal profil
Arms of Åtvidaberg. Creative commons: Lokal profil

 

Hästen och trädet

Arms of the noble family Breitholtz
Arms of the noble family Breitholtz

Hästen och trädet har haft en speciellt dragning på äldre tiders heraldiker. 

Varför det är så vet jag inte. Det är underligt för det leder nästan ofelbart till besvärliga tinkturmöten. Men det är klart. Hästen var dåtidens motsvarighet till dagens bil och skulle vi släppa loss oss idag skulle sköldarna säkert översållas av bilar och liknande.

Fundera gärna på fler sköldar som dessa, som tillhör släkten Breitholtz respektive staden Horsens, Danmark. Att Breitholtz häst är en enhörning ska nog inte tas för allvarligt. Det är hästen som är det centrala.

Horsens stadsvapen
Horsens stadsvapen

 

Om Mölndals klavertramp

Så har även Mölndals kommun fallit för de enkla lockropen från reklambyråernas sirener.

En ny grafisk profil ska till och då ska man ändra kommunvapnet. Såklart. För det är ju det som krävs för att få ner ungdomsarbetslösheten, få upp turistströmmarna och få alla barn att trivas i skolan.

Därför är jag glad att Svenska Heraldiska Föreningen tagit tag i frågan och jag hoppas att instasen, även om den var i sista stund, ger utslag i morgondagens omröstning i kommunfullmäktige

Läs mer på heraldik.se

Vapen jag gjort: Essunga x2

Vapen jag gjort

Vapenförslag för Essunga av Jesper Wasling

Vapenförslag för Essunga av Jesper Wasling

För några år sedan hade Essunga en tävling där de önskade ett nytt kommunvapen. Självklart var vi med,  jag och min fru Michaela. 

Mitt förslag här ovan tog fasta på det odlingslandskap som dominerar i Skaraborg. Min vana trogen är kompositionen även en aning asymmetrisk och det är medvetet.

Michaelas version är något mer symmetriskt och har förutom odlingslandskapet även en referens till ån Nossan som rinner genom kommunen.

Vapenförslag för Essunga.
Vapenförslag för Essunga av Michaela Mutka Wasling

Rätt vapen vann

Båda förslagen tog sig till final (av hur många vet vi inte, så hur imponerande det är kan jag inte veta). Tyvärr vann vi inte utan det gjorde en konstnär som hade renritat den logga som kommunen använt tidigare och som egentligen bara var ett dåligt ritat vapen men en bra komposition.  Själva målningen på ursprungsloggan var alltså inte dåligt, men som heraldiskt vapen var det för plottrigt, detaljerat och delvis felaktigt. Därför var det rätt att en renritning av det vapnet vann.

Lever vidare som sockenvapen

En klok person i Essunga tyckte ändå att våra förslag var så bra att de skulle få leva vidare. Därför bad de om och fick våra vapen för eget bruk. Michaelas vapen lever nu vidare som sockenvapen för Mellby-Åsaka Hembygds- och fornminnesförening. De har även registrerat vapnet hos Svenska vapenkollegiet som: SV-89 Mellby-Åsaka Hembygds- och Fornminnesförening (Kållands Åsaka socken)

Blasonering för Kållands Åsaka socken

Sköld: I grönt en kärve av guld över en blå stam avgränsad medelst en av vågskuror bildad smal bjälke av silver.
Hjälmtäcke: –
Hjälmprydnad: –

Historien om Marks kommunvapen

Mark kommuns vapensköld
Coat of arms of the municipality of Mark. Wikipedia commons.

Marks kommunvapen skapades inför kommunens bildande 1974, men det bygger på häradets gamla sigill från 1600-talet.

I svart fält en stolpe av guld belagd med fyra svarta kulor och åtföljd till höger av ett sädesax och till vänster av en vävskyttel, båda av guld.

Så beskrivs Marks kommunvapen på heraldiskt fackspråk. Och precis som för alla heraldiska vapen är det beskrivningen i ord som gäller. Varje konstnär har sedan sin frihet att tolka innehållet på sitt sätt. Marks kommunvapen skapades inför kommunens bildande 1974, men det bygger på häradets sigill.

Kort historia över Mark

Mark var namnet på ett härad som fanns i Västsverige redan i början av 1300-talet. Häradet är det gamla lokala tingsdistriktet; enligt jordeböckerna enheten närmast över socken. När 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft bildades 19 landskommuner i Marks härad, var och en omfattande en socken.

Kommunen Mark såsom den ser ut idag bildades vid kommunreformen 1971, genom en sammanslagning av de två köpingarna Kinna och Skene samt 6 landskommuner. Kinna valdes till centralort och kommunen fick namn efter häradet.

Ordet Mark härstammar från medeltiden och betyder gränsland. Mark låg en gång i tiden i gränslandet mellan Sverige och Danmark. Idag gränsar Mark till Borås kommun, Bollebygds kommun, Härryda kommun, Mölndals kommun, Kungsbacka kommun, Varbergs kommun, Falkenbergs kommun och Svenljunga kommun.

Ett anrikt kommunvapen med symbolik

Vapnet må vara nytt men det har gamla anor. Mittfältet med de fyra kanonkulorna är hämtat från Marks härads gamla vapensköld. Veteaxet lades till 1974 medan färgerna och skyttlarna hämtades från Kinna köpings vapen.

Bilderna i en vapensköld har ingen förutbestämd betydelse.

För oss symboliserar veteaxet jordbruksnäringen, inte minst de bördiga dalgångarna längs Viskans, Häggåns, Surtans och Storåns dalgångar.
Kulorna minner om de oroligare tider som gällde förr när Mark var gränsen mot Danmark.
Skytteln är en symbol för den textilindustri som gjort Mark känt över stora delar av världen. Denna industri har också gamla anor. För att kunna försörja sig, sysslade markborna redan på medeltiden med vävning. Gustav Vasa ville på sin tid ha skatt från Mark i form av »marbolärft«. Så vår textila industri har sin vagga långt ner i medeltiden.

Gamla vapensköldar i Mark

Under årens lopp har flera andra offentliga vapen använts inom kommunens område. De representerar några av äldre tiders administrativa enheter.

Kinna och Skene köpingar samt Sätila landskommun lät registrera sina vapensköldar hos riksheraldikerämbetet (senare överfört till patent- och registreringsverket). Övriga landskommuner antog aldrig några vapensköldar.

Marks härad

Häradssigillet är känt sedan 1574 och användes fram till 1800-talet.

 

Kinna köpings vapensköld
Arms of municipality Kinna (Köping). Drawing by Per Andersson.v

Kinna köpings vapen

Kinna municipalsamhälle (senare köping) var den första landsortskommun som antog ett heraldiskt vapen. Det skedde 1934. Vapnet övertogs sedan av köpingen Kinna.
Kulorna hämtades från Marks härads vapen och skytteln från textilindustrin. Färgerna är desamma som Västergötland har i sin vapensköld.
Vapnet upphörde att gälla för Kinna köping vid kommunsammanslagningen 1974.

Blasonering: En tre gånger delad sköld i guld och svart med tre svarta kulor i vart och ett av guldfälten och en vävskyttel av guld i vart och ett av de svarta fälten.  

Skene köpings vapensköld
Arms of municipality (köping) Skene. Drawing by Per Andersson.v

Skene köpings vapen

Skene köping antog sitt vapen 1953.

Motivet är borgen Öresten och svärden symboliserar dess betydelse som försvarsanläggning. en gång var borgen en av Sveriges två tre största försvarsanläggningar

Blasonering: I fält av silver en på ett blått treberg stående röd borg med ett stolpvis ställt blått svärd mellan tornen.

 

Sätila vapensköld
Arms of municipality Sätila. Drawing by Per Andersson.

Sätila landskommuns vapen

Vapnet upphörde att gälla för Sätila landskommun (1952-70) vid kommunsammanslagningen 1971.

Vapnet fastställdes 1956

Blasonering: Vågskurestyckad av  silver, vari ett blått spinnrockshjul, och blått.

Läs mer i Per Anderssons ”Svensk vapenbok för köpingar, municipalsamhällen och landskommuner 1863-1970”

Tävlingsbidrag som kom trea

Förslag till vapen för Essunga kommun

Förslag till vapen för Essunga kommun

När Essunga kommun hade en tävling om nytt kommunvapen skickade jag in det här. Det kom trea. 

Ska jag vara riktigt ärlig trodde jag inte på vinst för deras äldre logga var i stort sett ett vapen och det fanns ett förslag som just hade gjort loggan till ett vapen. Och det vann.

Men det här vapnet övertogs istället, med mitt mycket goda minne, av en hembygdsförening i Essunga.

Symboliken är självklart den mycket goda växtligheten uppe på Varaslätta, där havre under 1800-talets andra halva blev en stor exportvara – inte minst till Londons hästdroskor.