Öppen eller sluten hjälm

Halvöppen hjälm efter Walter Leonard.
Halvöppen hjälm efter Walter Leonard.

Fick en vapenskiss till mig för påseende häromdagen. Med en hjälm som kan tolkas som öppen eller sluten. Så jag funderade lite på det.

Att adelns ekonomiska och politiska privilegier sedan länge är borta är allmänt känt (för heraldiker, lite tveksamt hur det står till med den kunskapen på andra håll i samhället).  Och när staten kring 2002 lämnade Riddarhuset åt sitt öde finns adeln bara kvar som en historisk tradition. Man skulle lite elakt (men sant) kunna säga att det inte längre finns adel i Sverige, men människor som har adliga förfäder, precis som man kan ha förfäder som tillhörde medlemmar ur bonde- eller borgarståndet, eller kanske var bergsmän.

Sedvanans makt är stor

Låt oss för enkelhetens skull säga att adeln finns kvar och att de som räknas som adel (barn till adelsmän) har vissa heraldiska privilegier kvar. För sedvänjans och traditionens skull är jag idag beredd att acceptera den tolkningen.

De enda privilegier som återstår är titlar och heraldiska rangtecken. En av dessa heraldiska rangtecken är – sedan 1762 – den öppna hjälmen. Här finns en hake som jag senare ska återkomma till.
Det kan inte nog betonas att den öppna hjälmen inte var adlig före 1762, och den förordning som då antogs kan på goda grunder antas ha tillkommit på rund av dåliga fackkunskaper i ämnet heraldik.

Men till ämnet. Den öppna hjälmen har varit ett adligt rangtecken i mer än 200 år. Men något har hänt. Efter inspiration från den tyske heraldikern Walter Leonards bok ”Der grosse buch der Wappenkunst” började SVR under sent 90-tal att teckna vapen med en halvöppen hjälm.  Det kan vara harmlöst, men om man som heraldiker ser det hela i ett utifrånperspektiv så har jag svårt att inse att en icke-heraldiker kan tolka hjälmen på annat sätt än som en öppen hjälm. Om än i medeltida stil.

Utifrån den här tolkningen, ska man vara orolig eller nöjd? I Norge och Danmark görs ingen rangskillnad på öppna och slutna hjälmar. Adliga och borgerliga släkter får välja den hjälm de tycker passar bäst. Bakgrunden är visserligen det danska enväldets rangsystem från 1700-talet, där ett komplicerat rangsystem inom staten övertrumfade adlig börd när det gällde tillträde till tjänst, men den historiken har idag ingen praktisk betydelse.

Jag tycker nog att vi på sikt bör frångå den svensk-finska traditionen och ansluta oss till den dansk-norska. För – varför är det idag viktigt för heraldiker att markera adlig börd, när börden inte längre får anges som argument i andra sammanhang i samhället?

 Halvöppna hjälmar i SVR

Skandinavisk Vapenrulla 1995 visar fyra vapen med den nya formen av halvöppen hjälm. Beer (TF 472/95), Block (TF 478/95), Lauenheim (JR 484/95) [även mantel], Theutenberg (JR 494/95). Också ett norskt vapen i samma årgång bär samma typ av hjälm.

1996 förekommer Trudsö (TF 517/96) – norsk
1997-00 finns inga halvöppna hjälmar.
2001 finns Widenfalk (TF 611/01) och 2002-2003 Holck (TF 631/03)

TF = Tor Flensmarck
JR = Jan Raneke

Brittisk variant av halvöppen hjälm, ur Arthur Charles Fox-Davies "The art of heraldry"
Brittisk variant av halvöppen hjälm, ur Arthur Charles Fox-Davies ”The art of heraldry”

Burgundisk adel och tornerspel

Mario Damen har en, som det verkar, intressant sida om burgundisk adel och dess tornerspel. 

Tyvärr är sidan på holländska, men med lite fantasi och mycket google translate blir den läsbar.

Burgund var ju under senmedeltiden ett av Europas maktcentra med stora rikedomar. Här verkade också några av de främsta härolderna och här fanns Gyllene skinnets orden, den främsta av alla riddarordnar (Strumpebandsorden inräknad).

Jag vill därför passa på att tipsa om den här sidan och om Maria Damens arbete.

Läs mer om Burgundisk adel.

Läs  Mario Damens vetenskapliga arbeten

Omvald på årsmötet

Så var jag omvald igen. Det är mitt 23:e år i Svenska Heraldiska Föreningens styrelse (19:e som sekreterare) och fortfarande är det lika kul.

Årsmötet i Lund var som vanligt en trivsam tillställning med omkring 25 glada deltagare. Det är svårt att få folk till våra möten när medlemmarna är utspridda över hela landet.

Den här gången premierade föreningen två framstående heraldiker med medalj: Thorleif Aiff och Tom Vadholm. Aiff återkommer jag till. Vadholm premierades mycket tack vare hans arbete för att få våra alla heraldiska föreningar att arbeta tillsammans och om det pratade vi mycket under dagen.

Det ska inte förtigas att den nordiska heraldiken har präglats av många gräl där personliga intressen påverkat hur föreningarna arbetat tillsammans. Det tog egentligen fram till omkring 2005 innan SHS på allvar erkände Svenska Heraldiska Föreningen som en jämbördig partner.
Och att det finns en förening i Stockholm (Heraldiska Samfundet) och vår riksförening beror på en konflikt inom SHS omkring 1982, som de då berörda gärna ha velat förtränga (inga namn nämnda, men två tre av dem är fortfarande aktiva i heraldiksverige).

Hur kommer det sig att det blir så mycket känslor i det här fredliga ämnet?

 

Linköpings blodbad 1604

Dagens datum: Linköpings blodbad 1600. 
Hertig Karl avrättar fem rådmän för att de står fast vid Sveriges kung Sigismund. Det var en skärtorsdag.

Det som hände 1600 kan idag svårligen betraktas som annat än ett blodigt terroristdåd av en revolutionär som ville störta en kung för att ta dennes plats. Självklart höll då flera rådmän fast vid den legitime kungen Sigismund. Några av dessa kom att fly till Polen, några tvingades byta sida, några fängslades och fem avrättades. De fem var alla med vid slaget vid Stångebro 1598.

Fyra av dessa nämns om och om igen, men den femte tycks ofta bortglömd. Det är Bengt Falk, son till biskop Erik Falk som först verkade i Skara och senare i Linköping. Bengts farmors bror var fogden Benkt Eriksson som avrättades vid Stockholms blodbad 1520. Bengt Falk var hövitsman över Finland och tillhörde den yppersta makteliten även om han inte tillhörde högfrälset.

Att läsa om Linköpings blodbad är intressant för det blir tydligt hur även historiker får svårt att bortse från facit och nationalism. Hade konflikten uppstått idag hade hertig Karl beskrivits som en religiös fundamentalist (för det var han) som med våld och terror störtade kung Sigismund. Men eftersom Sigismund också var polsk kung har han av någon anledning alltid beskrivits som utlänning och därför inte lika legitim som svensk kung.

Riktigt varför just Sigismund skulle vara utlänning men ingen annan svensk kung med utrikes född mamma har jag aldrig förstått.

Men idag minns vi de fem som avrättades, och de mångfalt fler som dog till följd av hertig/kung Karl IX politik. (inte minst för att han som förste regent införde gamla testamentet som grund för svensk lagstiftning, något som var helt främmande för medeltidens härskare)

Jesper Wasling

PS. Idag var det också solförmörkelse, men det har ingen heraldiks eller historisk signifikans.

En ny vapenrulla

Hur ser moderna vapensköldar ut?

På Svenska Heraldiska Föreningens hemsida kan du nu se vapensköldarna för de medlemmar i föreningen som har vapensköld. Flertalet av sköldarna här är skapade det senaste kvartsseklet, även om det finns vapen som är betydligt äldre än så.

Så om du söker inspiration innan du gör ett vapen är det här ett bra ställe att börja titta.

Läs mer på heraldik.se

Kan svenskar bli adlade

Jonas Arnell tog nyligen upp en intressant fråga på sin blogg: kan svenskar bli adlade?
Svaret är nej, och här förklaras varför.

Den ende som har rätt att utdela adelskap är en statschef, och då endast under förutsättning att den rätten står omnämnd i konstitutionen.

För svensk del skapades den rätten omkring 1280 då Alsnö stadga antogs, och den upphävdes med den nya författningen 1975.

Det är numera mycket få länder som har kvar rätten att adla. I Europa finns rätten hos Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Liechtenstein, Spanien och Storbritannien. Även Tonga kan ge adelskap.

Men att dela ut adelskap till utländska medborgare är i realiteten en politisk omöjlighet för dessa länders statsöverhuvuden. Ska staten belöna så är det till ordensväsendet man vänder sig.

Ny oäkta adel

För den som ändå söker ett adelskap (och visst, det kan väl vara kul att ha) finns möjligheten att vända sig till något av alla avsatta furstehus. Många av de gamla kungahusen har här funnit en extra inkomstkälla.

För en demokratiskt sinnad person (som mig) är det svårt att förstå hur någon kan anse att dessa adelstitlar har någon som helst legitimitet. En avsatt furste är att jämföra med en avsatt president, dvs en privatperson som vem som helst. Visst kan de dela ut adelstitlar (det är oskyddade titlar) men de kan inte göra anspråk på att företräda staten, vilket utdelande av adelskap innebär.

Ibland förekommer att f.d. regerande furstehus förlänar honorära adelstitlar. Det finns flera skolor i hur giltiga dessa är. Den minimalitiska tolkningen är att inget är giltigt, endast verkande statschefers titelförläningar. Mellanvägen är att säga att avsatta exilfurstars titelförläningar enligt den konstitution de var statschefer under är giltiga, men inte deras barns. Den mest liberala tolkningen är att säga att furstehus alltid har rätt att förläna titlar.

Inga rättigheter

Det bör betonas att inga adelsmän i Norden, oavsett legitimiteten i titeln, har några som helst rättigheter. I den bemärkelsen finns det idag ingen adel, däremot många människor som har adliga anfäder från vilka de ärvt vissa immateriella rättigheter (släktnamn och vapensköld). Tillsammans kan dessa personer vara med i en ideell förening (ex Riddarhuset), men det är i sig ingen skillnad på den föreningen och vilken annan förening som helt. Dock förvaltar de ett av Sveriges många kulturarv och för det ska de ha all respekt.

Senaste adlade svenskarna

Sven Hedin var den siste svensk som adlades i Sverige, men inte den siste svensk som adlades.

De tre senaste är kungasönerna Sigvard, Carl Johan och Lennart Bernadotte. 1951 utsås de till grevar (comte de) av  Wisborg av storhertiginnan av Luxemburg, en släkting till dem.

Kolla upp adeln

Om du känner ett stort kontrollbehov kan du kolla upp om den som säger sig vara adel faktiskt är det.

Svensk adel finns ofta med i Riddarhuset, men eftersom alla adlade inte lät introducera sig kan det hända att det finns adelssläkter som är okända för dem idag.

Utländsk adel som flyttat till Sverige kan man hitta i Ointroducerad Adels Förening om de velat bli medlemmar där, vilket nog långt ifrån alla har haft intresse av.

Ingen av dessa två, eller ens tillsammans ger en komplett bild av adeln i Sverige idag.

Två nya och en halvny

På lördag stärker vi Svenska Heraldiska Föreningens styrelse.

Årsmötet den 21 innebär både en början och ett slut. Tre personer lämnar vår styrelse och tre träder in.

De är Magnus Bäckmark, Marcus Karlsson och Pontus Hedberg som lämnar efter ett antal år i heraldikens tjänst, och de har tjänstgjort med den äran.

Mest känd är Magnus Bäckmark som varit redaktör för Vapenbilden i över tio år, men även Marcus Karlsson har varit en del av den redaktionen (och är så fortfarande) och Pontus har bistått i styrelsen.

Men nu kommer Kim Dohm-Hansen, Sami Nahas och  Pontus Rosenqvist in. Kim är idag den som tecknar de nya vapensköldarna för föreningens medlemmar och Pontus är en av skaparna av Vapenbildens nya look. Sami kommer att vara den stockholmske tänkaren och teoretikern.

Det blir ett bra heraldiskt 2015!

Jonas lockar 100 000

Skärmbild från Jonas Arnells blogg 2015.
Skärmbild från Jonas Arnells blogg 2015.

Min högt värderade kollega och vän Jonas Arnell har just passerat 100 000 besökare på sin blogg ”jonar242 – on Orders, Decorations and Medals in Sweden”

Den handlar såklart om ordensväsendet i allmänhet och det svenska i synnerhet och den är värd all uppmärksamhet.
Jonas var tidigare i redaktionen för Vapenbilden och är förutom en kunnig falerestiker även en kunnig heraldiker.

Ordensväsendet ligger nära heraldiken, även om de två inte är varandras spegelbilder. Därför ska man inte förvånas över att ordenstecknen iblad tar sig friheter som inte är möjliga inom heraldiken.

Man ska inte heller förledas att tro att ett ordenstecken hör till ett heraldiskt vapen, även om det hänger runt detsamma, och man ska absolut inte använda ett ordenstecken som vapenmotiv i en sköldbild eller som hjälmprydnad.
Läs direkt på Jonas Arnells blogg.

Heraldik på Twitter

Idag öppnade Sju härolder sitt Twitter-konto så det kan vara passande att presentera andra heraldiska twittrare i Sverige.

English resume:

Some Swedish heraldist on Twitter.

Societies

@heraldik_se – The Swedish Heraldry Society

@7Heralds – Seven heralds (society), in Swedish ”Sju härolder”

@HeraldikNorden = Heraldry society of Scandinavia

@Lundaheraldik = Heraldry society of Lund (subdivision to Heraldry society of Scandinavia)

@Wermlandsherald = Focus on heradry in region of Värmland.

 

Individuals

@jesperwasling – My own account, secretary of the Swedish Heraldry Society & member  of Swedish college of arms

@ste_van_B – Stefan Bede – webmaster of the Swedish Heraldry Society

@CKBerntsen – Claus Berntsen, Vice president of the Swedish Heraldry Society& member  of Swedish college of arms

@MartinSunnqvist – President of Swedish college of arms

@EricBylander – member  of Swedish college of arms

@tfalk1018 – head of Seven heralds

@jonar242 – Jonas Arnell

@robbantjernberg – Robert Tjernberg

@ulfstormwall – Ulf Stormwall

@nahoma68 – Omar Nahas

@bjornfriden – Heraldic artist

@yenswahlgren

@hoglund_fredrik

@heraldikk – Kaare Seeberg Sidselrud (editor of Heraldisk Tidskrift)

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia