Bloggtips
Vad sa texten? Hur tolkar vi den och vad betydde den i praktiken?Historikern Charlotte Vainio vid Helsingfors Universitet har på sin blogg tagit upp frågan om målsmanskapet under medeltiden.
Så här skriver hon:
”Men hur som helst, jag ville ge ett exempel från min egen forskning. I Magnus Erikssons Landslag som utkom kring 1350 står det att en man ska vara sin hustrus målsman så snart de är gifta. Av det har tidigare forskning dragit den synnerligen logiska slutsatsen att kvinnan under medeltiden var omyndig och att mannen skulle vara ansvarig för henne. När man sedan (för kanske 10 år sedan) började undersöka vad kvinnor faktiskt gjorde på medeltiden så visade det sig att de både dök upp på tinget, stod anklagade på rättegångar och handlade med jord. Den logiska slutsatsen då var att när mannen inte var tillgänglig så kunde kvinnan sköta vissa saker.
Helt logiskt, allt detta. Vilken slutsats man kommer fram till beror på var forskningen befinner sig – vilken fakta som finns tillgänglig.
Nu, när jag har gått igenom många tusen dokument, kan jag visa att kvinnor var delaktiga i så stor utsträckning att det är dags att omvärdera vår förståelse av det medeltida målsmanssystemet. En målsman då hade inte samma implikationer som en målsman i dag. Flera saker som jag har kommit fram till är dessutom, baserat på vad vi trodde oss veta, helt ologiska. Till exempel har vi trott oss veta att kvinnorna flyttade till männen (så kallad patrilokalitet), men jag hittar inte ett enda exempel på att så skulle ha skett i praktiken. Däremot hittar jag mängder med exempel på när maken har affärer tillsammans med hennes familj. Det betyder inte att patrilokaliteten inte existerade, bara att den inte syns och att den var betydligt mer komplex än vad man skulle kunna tänka sig.”
Den här tanken kan även appliceras på heraldiken. Vi har våra egna lagar och regler som styr heraldiken och som sägs beskriva ”rätt” heraldik. ”Rätt” är det dock bara sett till dessa skrifter, så det hela blir ibland (inte alltid) någon form av cirkelresonemang. I praktiken kan man ha betett sig på ett helt annat sätt, både vad gäller färgval, komposition och vapenrätt.
Ett tydligt exempel på det sistnämnda är arv av vapen. Från 1626 slås det fast att adeln ska föra ett vapen inom Riddarhuset, vilket snabbt tolkas som att hela släkten måste föra ett och samma vapen. Undantag är inte tillåtna (de olika avbildningar som finns från den här tiden kanske inte bara är konstnärlig frihet, det kan också vara adelsmannens egen tolkning av sitt vapen eller rent ut av en tyst protest).
Sentida heraldiker använder fortfarande det här bruket som regel för hur vapen ska föras inom en släkt. Men det intressanta, som bland annat Magnus Bäckmarks forskning i Eder har visat, är att bland de ofrälse fortsatte vapenrätten att fungera som under medeltiden.
Så kan det gå ibland när regler och logiskt tänkande antas leda en rätt i jakten på sanning. Man tenderar att skapa en verklighet som ska passa kartan.
Läs Charlotte Vainios blogg mycket tänkvärda blogg om ditt och datt.
