Vad vet vi om de danska officerarnas vapen 1648 till 1814?
Ganska mycket, visar det sig.
Hirsch kartotek innehåller vapenteckningar över de vapensigill som dessa officerare använde och nu har detta kartotek skannats in av den danska Rigsarkivet.
Vill du veta mer om officerarna som nämns i kartoteket finns rullorna att läsa i Rigsarkivets läsesal i Köpenhamn.
När du ser bilderna, tänk på att det är snabba skisser. Originalen är betydligt bättre utförda, säger expertisen.
Äntligen har det gjorts en avhandling om Gotlands stenskulpturer från romansk tid, med fokus på motiven.
Jag håller med författaren, nyblivne fil dr Evert Lindkvist, att det görs för lite studier av motiven i medeltida konst, vare sig det gäller stenskulpturer, dopfuntar, altartavlor eller något annat.
Mer fokus har lagts på de som gjorde konsten.
Men nu har Lindkvist fyllt en lucka genom sin avhandling ”Gotlands romanska stenskulpturer”.
Låna den. Läs den. Fundera kring proto-heraldiken.
Ett av heraldikhistoriens verkliga praktverk finns nu tillgängligt digitalt. Det är Conrad Grünenbergs över 700 sidor tjocka vapenbok från 1493 som nu kan laddas ner.
Conrad Grünenberg var en betydelsefull borgare i Konstanz som var medlem i magistratet från 1454 (och flera gånger borgmästare). Han kom att adlas 1468 för sina heraldiska insatser efter det att han och hans broder Johan fick tjänst hos kejsar Fredrik III.
Trots att familjen var betydelsefull vet vi inte när han föddes. Han förekommer första gången i källorna 1442 och är redan då vuxen
och har fått ett uppdrag som byggmästare.
Men det är inte som byggare han är mest känd, utan som skapare av en fantastisk vapenbok som numera också bär hans namn. Det handskriva originalet har fått flera avskrifter så redan samtiden förstod att uppskatta detsamma.
Speciellt en avskrift har en så hög kvalitet att det nu finns tillgängligt digitalt. Det tillhör Bayerns statsbibliotek.
Steen Clemensen har publicerat en grundlig genomgång av Grünenbergs vapenbok som i detalj beskriver innehållet.
Grünenbergs vapenbok tar inte bara upp samtida vapen tillhörande härskare, fria stater och städer, torneringssällskap och högadel.
Här finns också fantasivapen för historiska hjältar, kejsare av Romarriket, utomeuropeiska kungar och legendariska personer.
Conrad Grüneberg skrev även en resebok om sin pilgrimsresa till det heliga landet.
Vapenboken kan laddas ner här:
www.wdl.org/en/item/8928
Steen Clemensens arbete kan laddas ner här:
www.armorial.dk/german/Grunenberg.pdf
Har du gjort något speciellt och fått ett heraldiskt vapen som minner om din insats, då har du fått ett bragdvapen.
Se bilden här ovan. Den visar den friherrliga släkten Wrede av Elimäs vapensköld. I det första fältet syns en brun häst med en krona på huvudet. Det är ett bragdvapen till minne av ryttmästaren Henrik Wrede som 1605 vid slaget i Kirkholm överlät sin häst till kung Karl IX men själv stupade. Konungen skrev själv till rikets råd 24/9 1605 ”om en livländare vid namn Henrik de Wrede, icke hade hulpit oss på sin häst igen, då hade vi kommit levandes eller döda uti fiendens händer”
För sina insatser lovades han efterkommande att friherrlig värdighet, vilket infriades 1654 då sonen Carl Henrik Wrede utnämndes.
Den ekonomiska ersättningen kom desto snabbare och var riklig: 700 daler av tullmedlen i Åbo och Reval, i donation till betydande egendom. Flera stora byar i Borgå socken i Finland samt Nummis (senare Frugård) och Sällinge i Mäntsälä socken, Finland.
Så här blasoneras hela vapnet i sköldebrevet:
”. . . Een fyradubbel fördeelt sköldh, der midt uthi, som förra Wredernes stamvapn varit hafver, een grön lorbehr crantz medh fem röda roser uthi ett guhlt fiäll. Uthi den öfverste skölden på högre sijdan een brunachtig springande häst, sahlat och oppbetzlat, hafvandes på hufvudet een gyllende chrona uthi ett hvijt fiäll. Uthi den öfverste skölden på vänstre sijdan een man i fult couretz med ett bart svärd i handen, hafvandes ett rödt felttekn kring om sigh och een rödh plumatie i caschetten uthi ett guhlt fiäll. Uthi den högre nederst skölden een gyllende chrona medh tvenne i korss stående blancke svärdh uthi ett rödt fiell. Uthi den vänstre nederste skölden ett guhlt leijon uthi ett blått fjäll. Ofvan på skölden två öpne tornerehielmar. Hielmtecket, crantzerne med guult, blått, rödt och hvijt fördelte. Hvarthera hielmen med een frijherre chrona på. På den högre hielmchronan står een lorbär crantz med fem röda rosor emellan tvenne vingar, den högre guul och den vänstre rödh. Uthur den vänstre hielmchronan opstår ett guhlt leijon, hafvande i den högre foten een blå flagga och i den vänstre een hvijt flagga. Bakom leijonet står i lijka motto een blåå och en hvijt flagga, aldeles som heela detta vapnet med sine egentelige färgor här hoos repræsenterat och afmåhlat står. . . .”
Källa: Riddarhuset.se och wredes.com/
Heraldiska sällskapet i Norden finns på webbadressen www.heraldik.org.
Societas Heraldica Scandinavica (SHS) är det formella (och lite krångliga) namnet på det Nordiska heraldiska Sällskapet. Fördelen med ett latinskt namn är att inget nordiskt språk har företräda framför de andra. Nackdelen är förstås att ingen i Norden vet att det är en nordisk förening.
Föreningen bildades 1959 och har sedan dess verkat och varit en samlingspunkt för heraldiskt intresserade i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
Den är med sina omkring 400 medlemmar Nordens näst största heraldiske förening (Svenska Heraldiska Föreningen är större).
Heraldiska sällskapet ger ut tidskriften Heraldisk Tidsskrift och har en skriftserie, Heraldiske Studier. Denna skriftserie är bra men har en stor nackdel. Sedan starten har den endast publicerat danska manus. Numera har SHS även ansvaret för Skandinavisk Vapenrulla.
Sedan tidigt 2000-tal arrangerar heraldiska kongresser (kollokvier):
Sønderborg (2015),
Trondhjem (2013),
Helsingfors (2011),
Stockholm (2009),
Hillerød (2007),
Oslo (2005),
Åbo/Turku (2003),
Kalmar (2001).
Jag har endast haft möjlighet att besöka evenemanget i Oslo, och det var ett trivsamt arrangemang.
SHS har även varit behjälplig i arrangerandet av de stora internationella kongresserna i:
Stockholm (5., 1960),
København (14., 1980),
Helsinki (16., 1984),
Uppsala (20., 1992).
För dig som vill fördjupa dig i heraldiken är SHS en självklar förening att vara med i. Den är lite mer akademisk än Svenska Heraldiska Föreningen (liksom Norsk Heraldisk Forening), och det är ett medvetet val. Samarbetet mellan dessa föreningar fungerar numera väldigt bra och de flesta aktiva heraldiker är verksamma på flera håll.
Magnus Bäckmark har ”skapat” vapen av några välkända varumärken för att visa hur levande heraldiken ännu kan vara. Om reklamarna bara vågar.
Bäckmarks sex förslag, varav två ses här, visar hur enkelt en modern logotyp kan omvandlas till ett varumärke, eftersom nästan alla västerländska logotyper följer den västerländska heraldikens regler. För den som undrar vad jag menar kan fundera på hur reklam och konst ser ut i arabvärlden respektive Indien och Kina. Tre olika stilar, vara och en oändligt mycket mer skild från heraldiken än dagens varumärken.
| Vänsterpartiet I fält av silver en röd nejlika med svart stjälk uppskjutande från ett rött band vikt så att det liknar bokstaven V. |
 |
| Stockholms universitet I blått fält en brinnande fackla omslingrad av en lagerkvist uthängande åt sinister och på dexter sida åtföljd av tre kronor, ställda två över en, allt av silver. |
 |
Här finns artikeln, som även har publicerats i Svenska Heraldiska Föreningens tidning Vapenbilden.
Det rör på sig down under. Nya Zeeland är trött på sin flagga och vill byta.
Det är framför allt arvet efter Storbritannien som ska bort. Flaggan har inte skapats av Nya Zeeländare så bara det gör att många vill byta. Fortfarande är en majoritet för att behålla den gamla flaggan, har jag hört, men det tror jag kommer att ändras.
Men jag är tveksam till de förslag som jag sett (se länken). Den svarta färgen är begriplig, men motiven känns väldigt konstruerade och tidsbundna. Tror inte att de blir slutsvaret.
Dessutom var väldigt många på samma tema, och är det något man ska tänka på när man gör något bestående så är det : kill your darlings.
Bloggtips
Nättidningen Svensk Historia är bästa källan för den som vill följa historieforskningen i Sverige. Följ den.
Här får du tips om nya avhandlingar och böcker. Här finns notiser om ny forskning och nya arkeologiska fynd och här finns ett bra länkskafferi till intressanta hemsidor och bloggar.
Skaffa häst. Bli en riddare. Ha kul.
Runt om i landet arrangeras nu i sommar riddaruppvisningar. Ryttarna är väl tränade och medlemmar i något av de riddarsällskap som finns Sverige.
Förutom att det är fantastisk underhållning tycker jag att det är kul att de försöker använda heraldik på ett levande sätt. Visserligen skulle jag kunna anmärka på en del vapen, men jag vet ju att många av dem – framför allt de felaktiga – är äldre och har kostat en del att framställa. De nya är däremot nästan alltid bra heraldik.
Nä, i stället vill jag se det positiva i att de har vapen och faktiskt mer än någon annan sprider bra heraldik till en stor publik.