Strax dags för årets andra styrelsemöte med Svenska Heraldiska Föreningen.
Det är inga stora frågor som kommer att tas upp idag. En kort genomgång av SVK-bokens status (den är rätt bra), hur ser det ut med hemsidan och databasen Källan (hyfsat, men kan bli bättre respektive inte alls. ) och lite kring sommarens evenemang.
Eftersom jag ser att den här frågan återkommer med jämna mellanrum är det dags för lite repris.
Kan svenskar bli adlade?
– Nej, det kan de inte. I alla fall inte i Sverige. Utomlands kan det hända men när vi läser om det i tidningar handlar det snarare om att man fått en orden och blivit riddare, inte adlats till riddare. Samma ord men två helt olika betydelser.
Den siste svensk att adlas var Sven Hedin.
Däremot kan man som svensk ta sig ett heraldiskt vapen. Helt fritt, helt gratis och helt utan att behöva ansöka om lov.
Det har idag gått 23 år sedan jag och Stefan Bede valdes in i Svenska Heraldiska Föreningens styrelsen.
Och eftersom vi båda omvaldes på det senaste årsmötet går vi nu in på vårt 24 tjänsteår, vilket tar oss upp på en delad andraplats i föreningens historia. Vi passerade precis Carl Axel Rydholm och har nu endast Ingemar Apelstig framför oss i listan. Tre år till får vi hänga i för att gå förbi honom.
– Frimärken är en spegling av dagens Sverige där mångfald är en självklarhet, skriver Postnord i sitt pressmeddelande för sitt nya frimärke.
Flaggor som frimärksmotiv är alltid värt att skriva om. Den här flaggan är därför på det sättet varken mer eller mindre viktig än andra flaggor.
Det som är värt att notera är att formgivaren/konstnären Lisa Rydells idé tar flaggor på frimärke till en ny nivå. Flaggan blir märket. Det gillar jag, fast om man alltid skulle göra så blir det förstås snabbt trist.
Prideflaggan skapades ursprungligen av konstnären Gilbert Baker och lanserades under San Francisco Pride 1978.
Filmtips
Amerikas krig handlar om det krig som skapade det moderna kulturella USA – det fransk-brittiska kriget 1754-1763. Detta krig, som var en avlöpare till Sjuårskriget i Europa, gjorde England till ensam kolonialmakt i USA, men samtidigt väckte det nationalkänslan hos kolonisatörerna vilket ledde fram till frihetskriget ett decennium senare.
Filmen är en berättad dramadokumentär som skapar en bra bild av hur det kan ha sett ut på 1700-talet. Den är också neutral till de fyra parterna britter, indianer, fransmän och kolonister och sätter deras agerande i ett större sammanhang. Speciellt Mohikanernas insats uppmärksammas. Det var främst den kristna grenen av detta indianfolk som ställde upp på Frankrikes sida och gav Frankrike en rad segrar innan britternas militära överlägsenhet vann kriget. Frankrike, framhåller filmen, hade en mycket öppnare inställning till indianerna än britterna. Filmen visar därmed upp en ny sida av denna ofta missförstådda period i USA:s historia.
500 inlägg på ett år. Jag måste säga att jag är lite överraskad över att jag har fått ihop så mycket om heraldik.
Mitt första inlägg var mycket kort och mycket anspråkslöst, men satte ändå tonen för denna blogg. Låt oss ta det i repris:
Världens bästa heraldiker
Jesper skriver om heraldik, vapensköldar och historia
Ja, så såg det ut. Inga bilder och inget flum. Bara ett kallt konstaterande av fakta. Så har det nu fortsatt i över ett år sedan starten den 1 mars 2015. Jag hoppas att det kan fortsätta ett bra tag till och att du hänger med.
Om det är något du vill så är det bara att mejla mig.
Ett fantastiskt heraldiskt klinkergolv från 1200-talet kan nu visas igen.
Det är golvet i det gamla klostret Cleeve som nu har fått ett bättre skydd. Att golvet finns kvar är det största miraklet som skett inom klostrets väggar sedan det lades på snart 800 år sedan.
Golvet borde ha rivits när munkarna under 1400-talet byggde om sina lokaler men de tog då beslutet att lägga sitt nya golv över det gamla. Och nu är detta golv det enda kvarvarande på de brittiska öarna och ett av de få – samt det största – i Europa.
Läs mer om detta golv i Guardians artikel
Det blev ingen ny flagga för Nya Zeeland. Den gamla får finnas kvar ett tag till.
Jag tycker att hela diskussionen är intressant eftersom den visar på att vi idag tänker så fundamentalt annorlunda än tidigare generationer rörande nationalsymboler. En härskare för 200 år sedan, eller 700 år sedan, hade aldrig behållit den föregående härskarens flagga när denne väl blivit utkastad. Däremot hade man gärna kvar föregående makthavares symboler som man var osäker på sin egen legitimitet och trodde att folket ansåg att den förre hade bättre rätt till makten.
Nationalsymboler kan alltid bytas ut. Att hävda motsatsen, speciellt om man är nationalsymboliskt konservativ, är att vara synnerligen anakronistisk och ha en synnerligen usel känsla för historien (dvs vara raka motsatsen till det man påstår sig vara). En ganska vanlig position för många inom just denna gren av konservatismen, har jag märkt.
Nu tänker någon att det är ju samväldet som är orsaken till att man har den brittiska flaggan. Men nej, det kan man inte säga är relevant. För om det hade varit relevant hade frågan aldrig kommit upp på parlamentets bord. Det är alltså att lura sig själv är ägna sig åt påhittat statshistoria.
Vill man ha en bra sammanfattning på ett humoristiskt sätt kan man läsa den här artikeln av Peter FitzSimmons.
Tatler magazine beslöt sig för att fira sitt 300-årsjubileum på ett lite udda sätt – genom att samla de icke-kungliga hertigarna.
12 av 24 ställde upp och förgyllde ett födelsedagsfirande. Det har visserligen inte så mycket med heraldik att göra, men det är lite kul att se dessa män tillsammans och få en liten lättsam förklaring till deras position. Och så får man se deras vapensköld vilket glädjer en heraldiker.
Att inte alla var med på evenemanget kan man förstå när man läser den här artikeln i samma tidning, fast från 2010.
Boktips
Artikelnr: 696356 (Bibliotekstjänst)
Titel: The Medieval World at War
Författare: Mattew Bennet
Förlag: Thames & Hudson
Matthew Bennet har försökt klämma in 1000 års krigshistoria på 272 sidor och 264 illustrationer. Och det har gått förvånansvärt bra. Bennet är lärare vid the Royal Military Academy Sandhurst, och har haft god hjälp av andra forskare.
Boken är ett översiktsverk som tar sig an krigsteknikens utveckling från romarrikets fall till 1500-talets början. Tonvikten ligger på europeisk och arabisk militärteknik, men boken avslutas med ett långt kapitel om Indiens, Kinas, Koreas och Japans krigshistoria.
Få enskilda slag beskrivs. Istället läggs fokus på att förklara vilken betydelse ny teknik fick på den militära strategin, och hur logistiken också utvecklades. De tre viktigaste kapitlen handlar om mongolernas påverkan, pikarnas betydelse och krutets värde för strategins förändring för såväl anfallare som försvarare.
Boken rymmer även en del idéhistoria och en mängd illustrationer som visar utrustning, fästningar och slagfält.
”The Medieval World at War” är därför en mycket bra referensbok för krigshistoriker.