I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Andersson.
Tillsammans med Jonas Andersson gjordes år 2010 detta något annorlunda vapen. Kronan på toppen är egentligen ingenting alls. den var bara en lek med mönster och inspirerad av en brittisk keltisktinspirerad sköld.
Däremot är den runda sköldformen vald för att visa på vikingastil. jag är själv rätt glad i den leken med former men det ju att det handlar om just en lek. Vapnet finns förstås även uppritat i en normal version.
Även innehållet i vapnet är vikingasymboler, eller vad vi anser vara vikingasymboler. Här finns Tors hammare Mjölner och Odens spjut Gungner, för säkerhets skull två gånger.
Sköld: I svart en torshammare åtföljd av två inåtvända spjut, allt av silver.
Svart hjälmtäcke fodrat av silver. Hjälmprydnad: En torshammare åtsöljd av två utvända spjut, allt av silver. Valspråk: Styrka – Intelligens – Ärlighet
Ett nyhetsbrev är på skickat. Du kan anmäla dig redan idag.
Nyhetsbrevet kommer att komma oregelbundet, kanske en gång i månaden. Det kommer bara att handla om heraldik och det kommer att hjälpa dig att hålla dig ajour med vad som händer i heraldikens värld.
Innehållet Nyhetsbrev 1
Vad är bloggen Heraldik och Historia
Projekt Raneke
Vem är Wasling Media
Svenska flaggans historia
Registreringen görs i menyn till vänster, om du sitter vid en dator.
Nietzsches ring med polska adliga släkten Radwans vapen
Nietzsches klackring, Radwans vapen och önskan att vara något speciellt. Och om det inte kan nås, äga en artefakt från det speciella.
Först. Denna nyhet är inte ny.
190 000 kronor tyckte något att var värt att betala för att få äga Nietzsches klackring med Radwans vapensköld. Och varför inte. Har man pengarna kan man kosta på sig det. Vi som inte har så mycket pengar gör ju samma sak, fast i mindre skala.
Nietzsche och Radwan
Nietzsche använde alltså Radwans vapensköld som dekorationsvapen. Det finns inget som antyder att han bar det som ett identifikationsmärke för sig själv. Däremot ansåg han att han härstammade från en sidogren av släkten Radwan, en gren med namnet Niëtsky eller Niësky. Om detta kan man läsa i hans egen korrespondens.
Enligt Friedrich Nietzsche systers, Elisabeth Förster-Nietzsche, biografi över honom från 1895 har historien sitt ursprung i de berättelser som deras fastrar berättade för barnen. Kopplingen mellan släkten Radwan/Niëtsky och släkten Nietzsche har ännu inte belagts av genealoger som troligen är det en historia som har sitt ursprung i namnlikheten.
Å andra sidan så vet vi av den polske författaren Bernhard Scharlitt som 1905 skrev en artikel i polsk-patriotisk anda om familjen Nietzsche att det tydligen fanns en not i Herbarz polski (ett vapenregister över Polens adelssläkter) om en familj ”Nicki”, tillhöriga ätten Radwan, där en av medlemmarna Gotard Nietzsche hade lämnat Polen för Preussen. Tydligen hade dennes ättlingar fortsatt till Sachsen omkring år 1700.
Det här tror visserligen inte dagens Nietzsche-forskare på, men Friedrich orda det och bar därför ringen i god tro.
Bukowskis udda text
Bukowskis text är för övrigt lite underlig, eller vad sägs om detta citat: ”Nietzsche satte vetenskapen högt och såg den som människans räddning från religionen, vilket kan tyckas paradoxalt, då han växte upp i ett protestantiskt prästhem. Även bakåt i släktleden hade man verkat som kyrkans tjänare, både hans farfar och morfar var protestantiska präster.”
Skribenten inte bara antyder utan tar det för givet at den som växer upp i ett religiöst hem inte kan/förväntas kunna tänka vetenskapligt. Även andra små bisatser visar att de inte har full koll på varken Nietzsche, hans filosofi eller samtid, men sälja ringar kan de så resten kan vi bortse ifrån.
Polska släkten Radwans vapensköld. Bild: Bogaty och baserad på en mall gjord av Bastianow. Wikipedia commons.
I numera nedbrunna Södra Råda träkyrka fanns en bild på en riddare med både sköld, hjälmprydnad och fana. Den enda i Sverige.
Bilden här ovan är från 1300-talet. Vi vet inte vem det är för skölden stämmer inte in på någon släkt från den här tiden och det gör inte heller hjälmprydnaden. Eller den röda fanan som han håller i.
Eftersom fanor ännu under 1300-talet i dessa sammanhang så intimt förknippas med befälsstatus i strid är bara förekomsten av en fana sensationell. När vi inte heller kan bestämma den till en person tror jag att vi nog ska se den här bilden som en illustration av riddarklassen. Den bör inte ses som en för oss okänd riddare.
Den teorin stärks för mig eftersom varken sköld eller hjälmprydnad är kända och den trion av okändheter är lite för många i ett konstverk som är så välgjort som detta.
Riddarens nära kontakt med en fotsoldat, en borg och en skytt tycker jag än mer stärker mig i tron att det handlar om en uppbygglig bild för den stridande klassen.
Men visst vore det spännande om det handlade om en okänd riddare.
I min serie ”Vapen jag gjort” handlar det idag om vapen Fredriksson.
Det här vapnet är personlig (vad jag vet) och gjordes till en vän. Symboliken är inte det minsta religiös utan stämmer snarare ihop med Petras fria sätt att vara. Tinkturerna är också de hennes, det var i dessa toner som både hon och hennes hem gick i.
Ett heraldiskt vapen kan alltså anspela på en helt annan symbolik än den högtravande officiella i samhället. Symboliken kan vara helt fri och privat.
Heraldiken och konsten
Jag skulle till och med våga mig påstå att heraldiken när den är sån här bättre än den moderna konsten fångar det moderna konstbegreppets kärna att det i varje verk finns en avsändare, ett meddelande och en nottagare – och att det är mottagaren som avgör om det är konst. I vårt fall om det är en giltig symbolik för den person/släkt/organisation som ska identifieras av bilden/vapenskölden.
Blasonering av Fredriksson
Sköld: I fält av guld en röd bård av moln och inom det ett rött bevinngat hjärta med gröna vingar. Hjälmtäcke: Rött hjälmtäcke fodrat av guld. Hjälmprydnad: Ett XXXXXX uppstigande ur ett rött moln (Hjälmprydnaden blev faktiskt inte klar, så nu är det ett moln som saknar följeslagare).
En ny sida har lagts upp under min häroldsforskning. Denna gång är det en fördjupning kring härolden Simon Hendel som vi känner till från 1423. Då var han Kalmarunionens främste (ende?) härold.
Men vad gjorde han före 1423? Det är något som jag tittat lite närmare på efter inspiration av Alexia Grosjeans artikel A time when ”fools and dwarfs were highly esteemed”?
Idag blev det offentligt – Jan Ranekes samling av medeltida vapen systematiskt ordnade på gamla hålkort. Men nu digitala.
Ska man fira internationella heraldikdagen så ska man göra det med stil. Se bara på Svenska Heraldiska Föreningen som just idag lanserar sitt fantastiska och imponerade Raneke-projekt med tusentals vapensköldar systematiskt presenterade. Se de 8762 korten som hittills digitaliserats.
Under sitt arbete med avhandlingen Bergshammarvapenboken började Jan Raneke samla in alla vapen han hittade från medeltiden. Modern som han var (detta var på 60-talet) skapade han ett hålkortssystem där varje kort representerar en familj och dess vapensköld.
Jag vet att Raneke ibland tog genvägar när han studerade vapensköldar och skapade system, men han vågade sikta högt och har sammanställt något som ingen annan före honom hade vågat eller orkat. Så eventuella fel är det upp till oss att hitta och rätta. Men det brukar vara det lätta arbetet.
Tack till Henric och till Stefan
Detta material donerade familjen efter Jan Ranekes bortgång till Svenska Heraldiska Föreningen. Tillsammans med Lunds universitetsbibliotek har föreningen under det senaste året låtit digitalisera hela materialet.
Det absolut största lasset har dragits av vår ordförande Henric Åsklund som verkligen ska hedras för allt arbete.
Att materialet nu finns på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida är tack vare Stefan Bedes insatser.
The Jan Raneke Archive of
Coats of Arms in Medieval Europe
In the 1950–70s the heraldic artist and scholar Jan Raneke catalogued and systemised more than ten thousand medieval coats of arms. The arms were documented in index cards with handpainted shields and several text fields. The Swedish Heraldry Society is running a project to digitize and make this unique material available to a broader audience. After securing the preservation of the so called ”Archival holding C” we are now making all 8762 cards in this part of the collection available on heraldik.se.
I vissa kretsar är vapensköldar status. Då är det lätt att börja ljuga ihop en falsk släkthistoria. Det är rätt dumt i vår digitala värld.
Innan du fortsätter att läsa vil jag säga att även om exemplet här är nytt så finns det exempel från förr, även adliga och till och med kungliga. Med all rätt kan man exempelvis hävda att Danmarks monarkers nyttjande av Tre kronor och Englands av Frankrikes liljor är samma typ av förfalskning.
Släktforskning lockar
Numera är det många som släktforskar. Med webbtjänster som My heritage blir släktforskningen dessutom känd för manga fler. De nya tjänsterna erbjuder möjligheter att lägga upp bilder och här kan det uppstå en lockelse som är svår att motstå för en del. Man lägger helt enkelt till något som man tycker ser bra ut utan att tänka på vad det innebär.
Förfalskad vapenanvändning. Vapenskölden tillhör släktets Lindström.
Min heraldiske kollega Tommy Lindström har drabbats av just detta. Han upptäckte på My heritage att någon tagit en bild på hans vapen, tecknat av Davor Zovko, och placerat det på personen Lars Larsson Larsson Karjalainen, som ska vara född 1590. Uppgiftslämnare om att Lars Larsson förde detta vapen är Nils Olof Karlsson.
Bonden Lars Larsson och Tommy Lindström har inget med varandra att göra. Det skiljer 400 år dem emellan. Bara det gör att ett vapen inte kan flyttas fram eller tillbaka över så lång tid. Men viktigare här är att Tommy Lindström faktiskt lät registrera vapnet hos Svenska vapenkollegiet år 2010 och det hart nummer 58.
De två sköldarna är visar som du ser samma vapen men tecknat av två olika personer. Ett konstnärligt av Davor Zovko, det andra är en schablonteckning för Svenskt vapenregister.
Jag vet att Tommy i flera års tid har försökt få bort det här vapnet men sidägarna har inte velat lyssna på det örat. Det är lite synd, för de kan ju utan besvär göra ett eget släktvapen. Det har alla rätt att göra, och man behöver inte ens registrera det.
Passa på – SVT Play visar just nu en film om William Marshal.
Den som kan sin 1200-talshistoria vet att ingen riddare är mer känd än denna William. Kanske var han även den bäste riddaren; det var i alla fall det han lät andra säga om honom.
Genom krönikan om hans liv vet vi en hel del om riddaridealen vid denna tid, även om krönikans sanningshalt i detaljerna ska betvivlas något.
Se filmen här, den visas på SVT Play fram till 17 juni.
Med jämna mellanrum får jag frågan om man får byta till ett adligt namn. Mitt svar är alltid. Gör inte det.
Adliga släktnamn sägs vara skyddade. PRV håller inte så hårt på det utan tycker att de ska vara välkända. Därför släppte de för några år sedan igenom ett namnbyte till Anckarstjerna fast namnet tidigare hade burits av en adlig släkt, dock stavat Anckarstierna (denne nyss levande Anckarstjerna var för övrigt en trevlig man som gick bort för några år sedan. Inget ont om honom) . Det finns fler exempel även om jag inte kommer på dem nu.
Mitt års til dig som vill byta är att undvika alla tankar på att byta till ett gammalt adligt namn. Att du hittar på en ny stavning spelar ingen roll eftersom namnen förr inte var fastslagna så som de är numera. Din påhittiga stavning kan mycket väl redan ha använts av någon medlem av den gamla släkten.
Så av respekt mot historien, ta inte de gamla namnen utan låt dem vila i frid.
Hitta gärna på nya kombinationer
Jag har däremot inget emot att namn låter adliga. Tvärtom. de adliga namnen är ju i sig skapade just för att låta mer förnäma än bärarens ursprungligen var (undantaget Gyllenborg, vars fäder var någon av vasa-kungarna). Snobbism, alternativt romantik, är inte förbehållet en samhällsklass eller en tidsperiod utan kan återskapas gång på gång.
Själv kör jag med Gyllenvase/Gyllenwasse för att det är kul. Namnet Wasling är också det en nyskapelse från början av förra seklet. Nu låter inte det speciellt adligt, men hade det namnet tillkommit ett sekel tidigare skulle många säkert tycka att det var förmätet av en person ut bondeståndet att ta sig ett släktnamn av det slaget i stället för att använda sig av herdeliga och traditionella patronymikon.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
