Finally, Seven Heralds is on the Internet.
You find us in Borås, Sweden. You find us on Facebook. And now you find us on the webb.
Read all about us, our history and our activities.
Seven Heralds on the Internet
Sju härolder på nätet
I veckan har Sju Härolder fått en egen plats i cybervärlden.
Läs om föreningens aktiviteter och historia på Sju Härolders hemsida.
Sju Härolder är detsamma som Borås Heraldiska Förening.
Vad är ett vapen, undrar Berghman
Heraldisk Tidskrift och Nordiska Heraldiska Sällskapet har börjat lägga ut gamla artiklar. Fantastiskt jättebra.
Nu har de lagt ut Arvid Berghmans artikel ”Vad menas med ett vapen”. Det är en fantastisk artikel på det sätt att Berghman tar sig tid att problematisera denna fråga som annars känns så självklar.
Jag skulle kunna ha synpunkter på det han skriver, men avstår denna gång. Det finns andra som i andra artiklar lagt fram sina tankar.
I stort håller jag mer honom. Inte minst i denna passisu i kolumn 1, sida 1: ”Jag tror det är viktigt att först och främst fastsIå, att ett vapen är en idé, en bildidé. Det är tankeinnehållet som är det primära och det väsentliga, ej den utformning det fått. Av detta följer, att ett vapen aldrig kan fastställas till sin form utan blott till sitt innehåll. Härom torde väl alla heraldiker numera vara ense, men det är ofta svårt att få allmänheten att inse förhållandet.”
Jag håller också med honom att ett heraldiskt vapen uppstår först när man gör ett vapen som representerar någon eller något. Intill dess är det bara ett utkast till ett vapen, hur läckert det än må vara.
Läs och fundera över hur du själv definierar ett vapen.
Medaljen som ersatte Serafimerorden
Serafimerorden är död. Den ges numera bara till kungahusets medlemmar och slumpvist utvalda utländska statschefer. Istället har vi Konungens medalj av 12:e storleken.
Denna medalj har lång historia, men det är först i och med Serafimerordens förändring 1975 som den fat sin nuvarande roll. Man kan säga att den i allt väsentligt, men kanske inte formellt, har samma status som Serafimerorden.
H.M. Konungens medalj instiftades omkring 1814 och kallades tidigare för Hovmedaljen. Namnet säger något om dess ursprungliga status och syfte.
Idag delas medaljen ut till svenska och utländska medborgare för särskilda förtjänster samt befattningshavare vid Kungl. Hovstaterna för lång och trogen tjänst. Det här sista är lite underligt för det inenbär att hovet jämställer i rang sin egen personal med de mest framgångsrika i samhället i övrigt.
Jag personligen tycker att det förtar medaljens värde ner till en nivå där den blir meningslös som Sveriges främsta utmärkelse, men jag vet att många tycker annorlunda. Just det här kan ju också vara skälet till varför varken Fredrik Reinfeldt eller Pia Sundhage var så engagerade i denna medalj vilket fick medelentusiasterna att gå i taket.
12:a eller 8:a med eller utan bling
Medaljen har två storlekar med mer eller mindre tillbehör. Ju dyrare den är att tillverka desto finare är medaljen. Det är en regel som gällt de senaste seklerna bland både ordnar och medaljer (som båda tenderar att genomgå inflation).
- guld av 12. storleken med briljanter att bäras om halsen i kedja av guld (förgyllt finsilver)
- guld av 12. storleken att bäras om halsen i kedja av guld (förgyllt finsilver)
- guld (förgyllt finsilver) av 12. storleken att bäras om halsen i Serafimerordens band
- guld (förgyllt finsilver) av 12. storleken att bäras om halsen i högblått band
- guld (förgyllt finsilver) av 8. storleken att bäras på bröstet i Serafimerordens band
- guld (förgyllt finsilver) av 8. storleken att bäras på bröstet i högblått band
- silver av 8. storleken att bäras på bröstet i högblått ba
Medaljen ger ingen rang
Ibland sägs det att innehavaren har samma rang, men den svenska rangordningen upphörde 1909 förutom för ett fåtal personer. Dessa (bland annat statsråden) ”förlorade” sin rang i och med författningsreformen 1974. Det som finns idag är en placeringslista som kan används som en vägledning vid officiella tillställningar, men den är inte tvingande så man får vid behov avvika från denna (ex för att hedra någon som inte formellt har en ställning inom staten eller som är extremt framgångsrik företagare)
På hovets hemsida förklarar överceremonimästare Lars Grundberg om bordsplaceringen.
Hur avgörs den, rang eller trevlig bordsgranne?
– Hade det bara varit efter rang hade det varit enkelt, då hade vi kunnat gå efter Hovkalendern
. Men vi tar hänsyn till allt från intressen, språk, om gästerna har varit på representationsmiddag tidigare och vem de hade till bordet då. Men rang spelar förstås in, liksom ålder. Ambassadörer placeras efter hur länge de har varit på sin post i Sverige. Runtom bordet sitter hovets medarbetare som ”lill- värdar”, vid den ena bordsändan sitter 1:e hovmarskalken och vid den andra ceremonimästaren. Kungen och Drottningen sitter alltid mittemot varandra vid bordets mitt. Bordets mitt är vår utgångspunkt när vi gör placeringen.
Vår syn på regenterna genom tiderna
1800-talets främste svenske poet – sett till försäljningssiffror – , Wilhelm von Braun, vågade skriva om det som makten inte ville ha sagt. Hans texter ger därför en bra bild av hur framför allt borgarklassen såg på samhället.
För några år sedan skrev jag den här texten om vår syn på kungamakten genom tiderna som en bakgrund till förståelsen av Wilhelm von Brauns dikter.
Läs artikel Kungamakt i förändring.
Läs gärna och begrunda vilken syn du har på kungamakten och vilken (säkerligen mycket sentida) idétradition du håller dig till. Min gissning är att du antingen hör till sent 1800-tal eller efterkrigstiden, fast du tror nog att dina idéer har mycket äldre anor än de har.
Lästips om Wilhelm von Braun
Till dig som är intresserad, läs gärna min pappa Lennart Waslings bok om denne skald. Genomlysande på alla sätt och vis och den bästa levnadsbeskrivning som gjorts, även om några andra kan sägas vara mer detaljrika.
Or oyez, or oyez
Trivia
Visst du att:
Kungen av Neapel föreskrev att den härold som hade den starkaste rösten skulle inviga en tornering med att tre gånger skrika ”Or oyez, or oyez”.
Det är alltså rollen som ceremoniofficiant som är häroldens primära uppgift ännu på 1300-talet.
Allt svårare att bli riddare
Trivia
Visste du att:
Under 1300-talet blev riddarståndet på kontinenten allt mer slutet.
För att avancera från väpnare till riddare krävdes det att man hade deltagit i en tornering och i ett fältslag. För att få deltaga i en tornering var man dessutom tvungen att ha fyra adliga anor (farfar, farmor, morfar och mormor).
Ännu i mitten av 1300-talet dubbades paris borgmästare av den franske kungen. Därefter upphörde det för borgmästaren var inte fin nog.
Vilken nytta gör hovleverantören?
Eric Erfors på Expressen skriver krönikan ”Kungen borde sluta sälja ost” klokt om hovleverantörer, kungens uppgift som neutral statschef och vad som är lämpligt i en demokratisk stat.
Att reklamen med hovleverantörer fungerar vet jag av personlig erfarenhet genom vänner som argumenterat för en produkt just med det argumentet. Om jag jag har såna vänner finns de säkert på fler håll i samhället och då bör man ta lite allvarligare på företeelsen än att vifta bort den med att det är en fin gammal tradition. För det handlar, och har alltid handlat, om reklam för enskilda näringsidkare.
Tydligen minskade kungen antalet hovleverantörer från 3000 till 130. Bland annat försvann en lots som med båt skjutsade gamle koungen mellan öarna i Stockholms skärgård. Det kan verka kuriöst, men jag har nog hellre denne lots som hovleverantör än patrontillverkaren Norma.
Hovet gynnar vissa heraldiker
De flesta hovleverantörer är förstås storföretag. Därför är det intressant att hovet låter denna mycket speciella reklam även tillkomma såna företag som Sporrong AB, Atelier Borgila AB, Nordiska Flaggfabriken AB och Lars Kjellander Ordensateljé som gör heraldiska utsmyckningar, smycken och medaljer och verkar i en smal bransch där påfallande många kunder är rojalister.
Där om någonstans kan man verkligen fundera på det lämpliga i att låta leverantören gratis få använda sig av hovet som garant för att en vara/tjänst håller förmodad högre kvalitet än konkurrenternas.
En statschef ska vara neutral och jag köper inte argumentet att staten kan belöna någon, för i grunden är det en person som väljer en vara och gynnar någon som han (kungen) har affärer med. Det är inte staten som agerar.
Att man som heraldiker kan tycka om att se statsvapnet är inte heller ett argument, även om det är en lustig kommentar 🙂
Detta är hovleverantörerna
Här är en lista på alla nuvarande hovleverantörer.
Här undrar jag varför har kungen och prinsarna Stenströms skjortor (Oscar Jacobson) och inte Eton som kunglig hovleverantör? Två klassiska skjortmärken med bas i Borås där den ene tveklöst har högre stil- och kvalitetskänsla än den andre även om hovet får det att se ut som tvärtom.
Medalj för medalj
Ska man få en medalj för att man har fått en medalj? Jag undrar efter att ha läst Phaleristicas inlägg ”Fler medaljer till olympier?”
Bloggen Phaleristica skriver insiktsfullt om hur man i många länder både medaljerar och ger ordnar till idrottsmän eller hela idrottslag efter en framgång. Svenska VM-laget fick medaljen ”För berömliga gärningar” efter VM-silvret 1958 (men tydligen inte efter bronset 1950 eller OS-guldet 1948). Portugals EM-lag fick orden landets förtjänstorden nu i år.
För mig som liberalost känns det här väldigt underligt. Jag tycker inte att det är konstigt att man ger en framgångsrik idrottare medalj efter en lång framgångsok karriär, men däremot är det obegripligt att man ger den efter en enstaka händelse där man som stat ger någon medalj eller orden för att denne har fått en medalj. Det är ju som att staten ska ge någon ekonomisk ersättning för att denne så framgångsrikt har fått ekonomisk ersättning.
Allt styrs av ideologi
Jag tror att det här endast kan förstås ideologiskt (även om jag vet att många heraldiker och faleristiker avskyr att ses som styrda av ideologier; de är ju opolitiska gudbevars).
I en liberal värld, och hit räknar jag såväl libertiner som socialdemokrater, ska staten endast garantera individens suveränitet.
I en konservativ värld, och hit räknar jag såväl kommunister som monarkister, fyller individen sin roll först som medlem av ett kollektiv (må så vara en institution, en familj eller ett fackförbund) varför varje individuell prestation också är en prestation av kollektivet. I den världen är det helt naturligt att en stat kan ge en medalj eller orden till enskilda personer eftersom givaren då känner att mottagarens prestation faller tillbaka på just givaren. ”De” vann inte guld, ”vi” vann guld.
Klart idrottare ska belönas
Bloggen Phaleristicas blandar med sitt inlägg ”Fler medaljer till olympier? ihop statens belöning till framgångsrika medborgare med statens belöning för en enskild insats som personen redan blivit belönad för bara för att mottagarna kategoriseras som idrottare. men bör skilja på dessa två former av belöningar om systemet ska få legitimitet.
För mig är det helt naturligt att man belönar en framgångsrik idrottare på samma sätt som man belönar andra personer i samhället. Motivet till belöningen bör bara inte vara personens framgång i just medaljligan utan ha ett högre syfte, som personens förmåga att inspirera andra genom sina insatser eller liknande.
Statens verksamhet ska inte bygga på tur och känslor utan vara något mer genomtänkt.
Läs bloggen Phaleristica
Den är riktigt bra!
Även om jag inte håller med i alla åsikter så håller jag dess faktapresentation, attityd och förmåga till värderingar högt.
Svenska vapenböcker genom historien
För att hålla ordning på släktvapen och andra vapensköldar behövs vapenböcker. I svensk historia finns ett fåtal publicerade som mest rör adelsvapen.
En heraldiker behöver en fullständig vapenbok som visar samtliga vapen inom sitt kulturområde. Det är inte relevant om vapnet tillhör en grevlig släkt eller en förening – alla vapen ska vara unika.
Men som organisation kan man tänka annorlunda. Svenska Heraldiska Föreningen har en vapenbok, matrikeln, som sedan 2003 visar de vapen som förs av föreningens medlemmar.
Både Riddarhuset och Ointroducerad adels förening har sina egna vapenböcker kompletterade med genealogiska uppgifter (eller tvärtom, beroende på läsarens intresse). Riddarhusets Adelskalender har utkommit sedan sent 1800-tal, numera vart tredje år.
Svenska vapenböcker för adeln sedan 1650
Innan Riddarhuset började med sin adelskalender stödde de med jämna mellanrum utgivningar av vapenböcker, utan genealogiska uppgifter. Här har du listan på de som finns.
Du kan läsa mer om Keysers vapenbok på Jens Christian Berlins blogg vapenbok.se. Om övriga finns inte så mycket dokumenterat.
- Keyser, H. Sweriges Rijkes Ridderskaps och Adels Wapenbok, Stockholm 1650. Fullständiga konturritade sköldar med littererade tinkturer avseende samtliga introducerade ätter.
- Kiellberg, E. Sweriges Rikes Ridderskaps och Adels Wapenbok, Stockholm 1734-45. Fullständiga skrafferade sköldar avseende samtliga introducerade ätter.
- Cedercrona, D.G. Sweriges Ridderskaps och Adels Wapen–Bok. Stockholm, 1746. Fullständiga skrafferade sköldar avseende samtliga introducerade ätter.
- Carlskiöld, P. Svea Rikes Ridderskaps och Adels Wapen–Bok. Stockholm, 1764-1872 Fullständiga skrafferade sköldar avseende samtliga introducerade ätter.
- Stiernstedt, A. W. o. Klingspor, C. A. Sveriges Ridderskaps och Adels Vapenbok, Stockholm 1857-1890. Fullständiga sköldar i färg avseende samtliga introducerade ätter.
- Klingspor, C. A. Sveriges Ridderskaps och Adels Vapenbok, Stockholm 1890. Fullständiga sköldar i färg avseende samtliga introducerade ätter.
- Dahlby, F. o. Raneke, J. Den svenska adelns vapenbok, Stockholm 1967. Levande ätters vapen som konturteckningar jämte dess blasoneringar.
- Riddarhusdirektionen. Vapenbilder för levande grevliga och friherrliga ätter. Särtryck ur AK 1995. Stockholm 1994.
Den kunnige noterar att fram till Stiernstedt och Klingspors vapenbok från 1857 gjordes ingen vapenbok av en heraldiker utan av förläggare och tryckare.