Jag gillar Wikipedia. Det är en källa till mycket kunskap. Men det är en förrädisk källa.

Mitt exempel denna gång är inte heraldik utan ordet Sverige. Wikipedia idag känns som något som en gymnasieelev skulle kunna plita ihop, med neutrala referensers som tagna från Nationalencyklopedin blandat med tyckande (”svenska folkets resurser”, om skattetryck) och helt irrelevanta källhänvisningar (främst då hänvisningen till Beowulfsagan).

Sammantaget är intrycket att det är en samling amatörer som är inblandade. Och än värre blir det när man ser diskussionen bakom kuliserna. Inte att de har fel, men det märks så tydligt att inbladade redaktörer inte har en aning om vad de egentligen diskuterar så deras kritik och källhänvisningar blir alldeles mossiga.

Det är  förvånande med tanke på hur enkelt det borde vara att skriva ihop en kort sammanfattning om sitt eget land. Till exempel borde det inte finnas några problem med att reda ut om Kalmarunionen innebar att Sverige svar ett självständigt rike (vilket det inte var) eller om det var underordnat Danmark och således hade förlorat sin självständighet (vilket inte heller är sant).

Snart kommer säkert en hårdare granskning av annat som stör på Wikipedia, det som rör ämnet Heraldik.

Har vi verkligen ett svenskt vapen med rosa färger? Nä, men bra nära. Eller vad gäller för greve Barck?

Grevarna Barck har inte rosa, även om det är avbildat så på bilden här ovan. De var inte heller rött som i bilden här nedan, från svenska adelns ättartavlor, sent 1800-tal eller däromkring. Fältet i frågan är det 4.e och 6:e, det med en balk belagd med en lagergren.

I Svenska adelns vapenbok, med Klingspors vapenteckningar, kan man se att Barck-vapnet är skrafferat med det som i Ranekes bok beskrivs som brunt. Det skulle lika gärna kunna vara purpur.

Det jag vill säga är att det inte går att lita på färgavbildningarna från förr, men också att man förr inte alls hade den rigida tolkningen av en färg som vi har idag. Vad som var purpur eller brunt var lite flytande, och eftersom rosa inte hade den barnklang som vi idag inte kan frigöra oss ifrån så kunde den färgen fungera bra för en konstnär som var tvungen att markera att det inte var frågan om rött.