Tunn- och kittelhjälmen är den klassiska riddarhjälmen, och de har använts i Sverige i både heraldiken och på riktigt.
Den här artikeln är inte en djupanalys av skillnaden mellan en tunnhjälm och en kittelhjälm. Det finns helt klart betydande militära skillnader. Heraldiskt finns det däremot inga alls utan konstnärer avbildar dem som vore de en och samma.
Tunnhjälmen tillhör 1200-talet och saknar ofta hjälmprydnad. Kittelhjälmen, som är något mer konisk, har däremot en hjälmprydnad och orsaken är sannolikt den att man med denna nya hjälmtyp också kom på ett sätt att fästa dessa föremål.
Kittelhjälm med hjälmprydnad från 1300-talet
Tunga var de. En kittelhjälm vägde mer än fem kilo. Hjälmprydande ovanpå vägde dessutom 1,5 kilo även om den inte användes i stod utan endast i tornerspel och motsvarande ceremoni. En svensk kittelhjälm är bevarad. Den tillhörde marsken Torgil Knutsson och hittades i 1916 ruinerna efter hans borg Aranäs, Västergötland. Torgil avrättades 1305 så hjälmen bör vara tillverkad kring sekelskiftet 1300.
Hjälmen längst upp är endast en begravningshjälm i trä. Den var vid dess tillverkning, kring 1440, inte längre militär utan får här ses som en rent heraldisk hjälm. den har tillhört Erengisle Nilsson av Hammersta-ätten.
Thomas Falk iklädd Tyrgil Knutssons tunnhjälm på Skara länsmuseum. denna hjälm dateras till sekelskiftet 1300.
Den tragiskt mördade brittiske parlamentsledamoten Jo Cox har av engelska College of arms tilldelats ett vapen. Som tyvärr är den värsta överträdelsen jag sett när det gäller tinkturregeln.
Helen Joanne Cox (labor) är den parlamentsledamot som mördades inför Brexit-omröstningen. Hon var ledamot för distriktet Batley and Spen i norra England, inte så långt från York och i Yorkshire.
Barnen var medskapare
Innan jag kommenterar själva vapnet måste jag framhålla att Jo Cox två barn, sex och fyra år gamla, har varit med och skapat vapnet. Riktigt hur vet jag inte med tanke på symboliken, men på något sätt har de varit med. Jag säger det som den enda ursäkt jag kan komma på.
Jag vill också notera att den stiftelse som bär Jo Cox namn, Jo Cox Foundation, som organiserar ”Great Get Together” inte under sina nyheter inte tar upp denna heraldiska nyhet på sin hemsida, på Facebook eller på Twitter, trots att hon samtidigt fick en plakett i House of Parliament. Det säger kanske något om vad de egentligen tycker om det hela, även om de spelade med i den ceremoni som hölls den 24 juni i år.
Tinkturbrottet
Jo Cox vapen, som dock är ett minnesvapen avsett för en minnesplakett, är bland de sämsta jag sett. Och då är jag ändå en av mottagarna för förslag till kommande släktvapen som kommer in till såväl Svenska Heraldiska Föreningen som Svenskt vapenregister. De vapen vi får in som är heraldiskt fel görs till 99% om till korrekta och mer eller mindre vackra vapen. Den sista procenten underkänns inte och blir därmed inte publicerad i officiella heraldiska kanaler. Den här processen brukar ta några månader inom vår ideella värld.
Så varför kommer det då ett sånt här vapen från den organisation som påstår sig vara den bästa i världen när det kommer till heraldik?
Först av allt fältet, som alltså är av vågskuror delat i grönt och purpur. Två färger intill varandra på ett helt oacceptabelt sätt alldeles oavsett heraldisk tradition. Dessa färger anspelar på suffragetterna som från 1908 hade grönt, purpur/violett och vitt som sina färger – dock inte i något heraldiskt vapen.
Sedan finns här en smal sparre. Inget fel i det, men att den är smal beror på att man velat trycka in inte mindre än fyra rosor på två stjälkar. Det gör att kompositionen redan där blir överlastad. Att en av stjälkarna dessutom nästan kommer upp ur spärrens topp gör det inte bättre, speciellt inte eftersom man hade kunnat hoppa över de övre två rosorna helt och hållet.
Till sist rosorna. Symboliken bakom dem är riktigt bra: Vit ros för Yorkshire och röd ros för Labour-partiet. Men där tar det stopp för av någon anledning har de alltså en röd ros med gröna kronblad och med naturfärgad (=grön) stjälk på ett fält som är dels purpur, dels grönt. De lyckas alltså två gånger om lägga inte bara färg på färg utan grönt på grönt. Visserligen har konstnären här försökt komma undan det genom att måla stjälken beige (vilket varken är en heraldisk färg eller en färg som är rosens egen).
Men faktum kvarstår – vapnet är av den kvalitet att det skulle underkännas av vilken heraldisk auktoritet som helst i världen, oavsett tidsperiod.
Att den ändå har godkänts visar på den låga status heraldiken har i England idag alternativt det låga självförtroende College of Arms har med tanke på deras finansiering. I annat fall hade de med lätthet kunnat hävda att vapnet, hur behjärtansvärt det än är, inte är heraldiskt korrekt och därför behöver justeras.
Källa
Letters Patent of Garter and Clarenceux Kings of Arms, 6 mars 2017. College referes: Grants 180/149.
Formell blasonering: Sköld: Barry wavy Vert and Purpure a Chevronel Argent between in chief a White Rose and a Red Rose proper both barbed seeded and slipped the stalks conjoined Or and in base a Red Rose and a White Rose proper both barbed seeded and slipped the stalks conjoined Or.
Färg får inte läggas på färg, säger heraldikerna. Här förklaras lite mer ingående vad som gäller inom svensk heraldik.
Tinktur-regeln och hur den ska tolkas. Det är tydligen ett av de besvärligaste ämnena inom heraldiken. Ändå känns det så lätt. Att det ändå blir så förvirrat beror i regel på att heraldiken överteoretiseras.
Ta Kate Middletons vapen här ovan. Fältet är delat i blått och rött. Enligt en del betyder det att man först har lagt ett blått fält som täcker hela skölden och sedan har lagt ett rött fält ovanpå den högra delen av skölden. Alltså ligger rött på blått = färg på färg och det är ett brott mot tinkturregeln.
Enligt andra är kölden delad i två halvor, den ena blå och den andra röd. Enligt dessa är det inte ett brott mot tinkturregeln eftersom fälten inte ligger på utan intill varandra. Det senare är ett exempel på överteoretisering eftersom man inte tar hänsyn till tinkturregeln egentliga syfte som är kontrastverkan.
Vad gäller då i Sverige?
Kate Middletons vapen är skapat av College of Arms, där de främsta brittiska heraldikerna sägs sitta (jag har tidigare uttryckt tveksamhet kring just detta). Detta vapen är ett väldigt tydligt exempel på hur man inte kan göra ett vapen i Sverige, Här ska varje del av vapnet hålla sig till tinkturregeln. Två fält som ligger intill varandra ska alltså växla mellan färg och metall. Detsamma gäller om ett föremål ligger ovanpå ett annat. Därför är lutherrosen inte en lämplig heraldik symbol i Sverige.
Metall på metall i Folkungavapnet.
Våra undantag
Det finns några typer av undantag. Ett är de historiska men de är ju alltid undantag. Andra är när en mindre framträdande del av skölden överlägga med ett föremål eller häroldsbild för att bilda en visuell effekt. Här är en källa ett bra exempel, eller för all del folkungavapnet med sitt gyllene lejon på silversträngar.
Det tredje undantaget är när man slår samman vapen och dess fält bryter mot tinkturregeln. Här ovan i prins Oscars vapen kan man se det när Skånes vapen ligger an mot det gula korset.
Men överlag – undvik alltid att lägga färg på/intill färg eller metall på/intill metall. Det är inget som uppskattas av svenska heraldiker.
Det har gått några år nu, men boken Kyrkans märken av Magnus Bäckmark och Marcus Karlsson är väl värd att uppmärksamma.
Boken tar upp alla de märken som författarna lyckats få tag i hos Svenska kyrkans stift och församlingar. Det är vapensköldar, märken (badges) och sigill. Tillsammans ger det en fin bild av den symbolik som under 1900-talet uppfattades som viktig av Svenska kyrkan.
En viktig del är de vapen som heraldikern Per Andersson skapade åt församlingar i framför allt Linköpings stift. Det har tidigare publicerats av Andersson, men då har inte alla varit avbildade och ingen har avbildats i färg.
Boken har senare kompletterats med fler bilder publicerade i Vapenbilden.
Om rondeller tycks det mycket. Här är en ovanligt lyckad från strax utanför Fürth i Bayern, Tyskland.
Jag skulle, som gammal vägingenjör, kunna breda ut mig om rondellernas välsignelse för trafiksäkerheten och hur mycket de i regel underlättar trafiken och om hur omotiverat gnälliga många svenskar är när det kommer till detta ämne. Men det gör jag inte.
Istället tar jag upp det goda estetiska exemplet. Tyskarna är osedvanligt bra på att ta hand om sin heraldik. Nästan lika bra som vi svenskar och ibland bättre.
Den här rondellen har stadsvapnet på tre sidor i denna trevägskorsning. Ok för att en sån här rondell ställer till det ibland*, men det finns absolut tillfällen där den kan användas istället för den vanliga trista utsmyckningen man ser. Dessutom är det ju ett väldigt bra sätt att bygga kommunens varumärke.
Not. Ibland behöver man av trafiksäkerhetsskäl dels kunna se tvärs igenom rondellen, dels kunna köra över densamma utan att det ska vara som att köra in i en vägg.
Älvsborgs regementes vapensköld krönt med en sluten kunglig krona.
Får man ha en krona i sitt vapen? Ja, det beror på.
Heraldiska kronor finns i flera former. Dels har vi utseendet. En krona kan vara sluten (vilket i Sverige innebär kunglig) eller öppen. Det kan vara en rangkrona eller en dekorativ krona. Kronan kan också ligga på skölden eller så kan den vara i densamma.
Allt detta innebär olika saker för dig som tänker använda en krona.
Krona på skölden
Om en krona läggs på en sköld är det i regel en rangkrona och det får du inte ha om du är en vanlig enkel medborgare som jag. Det här är ingen absolut regel, men de ytterst få som leker med egna kronor och vet hur de ska användas är så extrema undantag att du nog aldrig stöter på dem.
I Sverige finns det tre kungliga rangkronor och tre adliga. De kungliga är endast för medlemmar av kungahuset och de adliga får endast användas om du är barn till en adelsman. Observera här att du ska vara barn till en adelsman, inte barnbarn där din pappa är ofrälse för då har han brutit den adliga linjen oavsett hur många adliga anfäder du har dessförinnan. Om dessa regler kan man tycka vad man vill, men det är de som gäller inom Riddarhuset och som alla seriösa heraldiker erkänner.
Öppen krona i familjen Bragesjös vapensköld.
Krona i skölden
Att ha en krona i skölden är något helt annat. Det kan du ha utan problem för det är bara en bild och inget tecken på rang. Vi heraldiker brukar inte förespråka slutna kronor även om dessa inte är förbjudna. Att ändå använda dem kan möjligen tolkas som dålig smak men inget mer.
Öppna kronor är något helt annat. Tänk här på hur ishockeylandslagets kronor ser ut. Enkla och utan allt för mycket krusiduller.
De öppna kronorna ska blasoneras just så, ”öppen krona”. Man ska inte vara mer detaljerad och absolut inte säga att det är en adels-, friherre- eller grevekrona. Man ska även undvika att teckna dem så att de ser ut som en av de adliga rangkronorna.
Så här skissade Jan Raneke innan han gjorde klart ett vapen. Detta för familjen Mörner
Jan Raneke är en av Sveriges främsta heraldiker genom alla tider. I mer är 60 år verkade han som heraldisk konstnär.
Många har förstås sett hans färdiga vapen, men ibland kommer man över hans skisser. Här kan man se hur han med enkla men effektiva penndrag får fram ett vapen.
Denna gång är det familjen Mörner, introducerad på Riddarhuset redan 1626 och känd sedan medeltiden. och eftersom det är en medeltida uradlig släkt har Raneke valt att använda tunnhjälmen.
Tyvärr vet jag inte hur slutversionen blev, men redan här finns grunden till fem vackra vapen.
English
wasling_heraldry Sketches made by the famous Swedish #heraldic artist Jan #Raneke (with an Phd in heraldry and art) The #coatofarms belongs to the noble (untitled branch) of the #Mörner family, #A91 at Riddarhuset.
As you can see, this is great example of the quality of the his work. The Mörners originate from Brandenburg, known since the middle ages, hence the #helmet.
Rikskämman från 1436, där kungen föreställer Erik den helige.
Ingen svensk har personifierat Sverige så mycket som Erik Jedvardsson, kung 1155-60 och helgon.
En stor skillnad mellan Erik den helige och andra landsfäder är att hans upphöjelse inte sker under hands egen regeringstid och mer eller mindre på hans eget initiativ (här får jag även räkna inte socialdemokrater som Tage Erlander, som visserligen inte skapade bilden av sig själv som landsfader, men å andra sidan inte heller på skarpen sa ifrån till sin egen rörelse att lägga ner med fåneriet. Detsamma kan sägas om motsvarande personer på den borgerliga sidan).
Erik den helige träder fram
1275, 115 år efter sin död, avbildas Erik den Helige i Uppsala domkapitels sigill. Det är första steget mot att göra Erik Jedvardsson till ett officiellt nationalhelgon.
Visserligen tar helgonkulten fart redan under Eriks son Knuts regeringstid (ca 1170-96) men det är ändå först med hans skrinläggning och helgonkult i Uppsala som det tar fart på allvar. Och då är vi mer än 100 år efter Eriks död, och efter Erikska ättens utgång.
Och under Engelbrektsupproret, vars främsta syfte var att bli av med en orättfärdig regent men inte skapa ett jämlikt samhälle (det är en tankevärld som är okänd för samtidens människor) utan för att återskapa den gyllene tidsperiod då respekt och rättvisa fanns mellan samhällets grupper, personifierat i helgonkungen Erik Jedvardsson. Därför blir han och tre kronor symbolerna i riksklämman från 1436. Därefter är han fast i svenskt medvetande och varje svensk ”samhällsomstörtare” sedan dess har tagit hans parti emot varjehanda motståndare.
Om han är värd det? Knappast. Med fem år på tronen hann han inte med särskilt mycket och han har inte gjort några avtryck som regent. Som vi känner till. Hans arkiv, liksom sonens, är dock borta och detsamma gäller Sverkerska ätten, som fanns i Gudhens, Alvastra och Varnhems kloster. Kvar finns ju endast sporadiska arv från ex Riseberga kloster som stöddes av Bjälbo-ätten. Därav vår något förhöjda kunskap om dem.
Uppsala domkapitels kontrasigill från 1275 som visar Erik den Helige.
Medelpads landskapsvapen från Karl X Gustavs begravning.
1560 skapades de svenska landskapsvapnen för att ge prakt till Gustav Vasas kröning. Det visade sig vara ett havsverk för hälften av vapensköldarna byttes ut inom två decennier.
Ett av dem som byttes ut var Medelpad. Ursprungligen hade landskapet en svart bäver i vitt fält men från och med laghandskriften i den Råhlamska samlingen fick vapnet nuvarande utseende. Då hade vapnet redan förekommit i 15 olika vapenrullor eller offentliga utsmyckningar (Meddelande från Riksheraldikerämbetet 1940, sid 30-31).
Att man bytte för att en bäver inte är det mest pampiga djuret i ett pompöst landskapsvapen kan man förstå. Att man bytte till en häroldsbild är också begripligt, för om det bara var pampiga djur skulle helhetsintrycket kännas ganska tillgjort. Så ett geometriskt mönster är inte dumt. Men varför detta? Något bra svar har jag inte hittat, vare sig i nämnda ”Meddelande från riksheraldikerämbetet”, Clara Nevéus ”Ny svensk vapenbok” eller någon annan källa.
Sigill för Norra Hälsingland, eller Sundedh som det då kallades.
Norra Hälsinglands sigill
Men lösningen kanske finns i ett mycket äldre sigill. Hans Emil Hildebrand har med detta sigill i sin bok ”Svenska sigillier” (1860) och daterar det till 1314 samt nämner att det finns med under ett brev från 1575 (Sv dipl N 1962) och skriver att sigillet då ännu fanns i behåll, monoklar vart. Legenden (texten) runt sigillet lyder ”S’ CVMVNITATIS IN SUNDDEDHE”.
Demaskeringen (dekorationen) med små kors inom ett rutmönster känns 1300-tal och har ingen heraldisk betydelse. Så gjorde man för att fylla ut färgfält när man inte hade någon färg att tillgå, som i sigill. Något som Hildebrand tydligen inte kände till med tanke på hur han beskriver sigillet.
Landskapet, eller distriktet, Sundhed var det mellersta i den tredingen som var Hälsingland under senmedeltid och en bit framåt. Medelpad var för övrigt den tredje, nordligaste biten. den sydligaste var Air, som är känt från 1322. Här i Sundhed fanns kungsgårdar i Högs socken och i Norrdala (Wikipedia, uppslagsord Norrala kungsgård).
Just detta att nutida forskare nämner Air som känt 1322 men inte Sundhedh så tidigt gör att jag inte riktigt litar på Hildebrands datering. Men det har lite betydelse för Medelpads nya vapens tillkomst på 1570-talet.
Från Sundhed till Medelpad
Eftersom vi vet att det här sigillet uppträder i svenska källor som avskrift på 1570-talet, under en tid då man i kansliet var engagerad i att just sammanställa ett svenskt riksarkiv är det sannolikt så att man har fått ögonen på sigillet lite tidigare än avskriften. Och om man då även försöker föreställa sig diskussionen mellan de högst 10 personer, kungen inräknad, som funderade kring landskapsvapnens utseende så kan det mycket väl vara så att någon tog upp sigillet och visade att Medelpad hade ett vapen med lång historia som man hade missat femton år tidigare (då en annan kung ju var vid makten, en kung som den nuvarande – Johan III – nog gärna gav ett tjuvnyp när det fanns tillfälle).
Slutsats
Därför tror jag att Medelpads vapen bygger på Sundheds sigill även om vi idag vet att de två inte är riktigt samma sak. Men väldigt nära.
Och när man bygger en nationalistisk historia, som Sverige gjorde under denna tid och 100 år framåt, kan man inte vara för petig när det kommer till detaljer som ingen utomstående känner till. Så brukar det åtminstone resoneras.
En udda svensk flagga endast känd i detta utförande från 1632. Den är avbildad i ett samtida kopparstick och alltså gjord av ett vittne.
Kopparsticket visar Gustav II Adolfs intåg i Nürnberg 1632 och paraden är flankerad av två flaggor vilket jag tolkar som de svenska fanorna. Trumpetarna i tåget har små fanor med tre kronor. Några andra svenska attribut finns inte trots att detta är en propagandabild.
Nu kan man inte dra allt för förhastade slutsatser av en bild, så min tolkning är att Sverige 1632 inte alla hade en given flagga. Den blågula korsflaggan som vi har idag var då uppenbart ENDAST en marin flagga, och endast för örlogsflottan. Handelsfartygen får tillåtelse att använda den först kring 1660.
Randiga flaggor som den här har däremot hären, där kungen oftast befann sig, använt sedan 1500-talets mitt. Möjligen mycket tidigare än så. Schackrutan i gult och svart kan vara en hänsyftning till vasaätten.
Gustav II Adolf tågar in i Nürnberg tillsammans med kungen av Böhmen.
English
wasling_heraldryA strange Swedish #flag only know from Nürnberg 1632 (when king Gustavus II Adolfus and the king of #Bohemia entered Nuremberg) in one painting. Is it a real flag or just the fantasy of a painter? Or a bohemian flag? I think is a Swedish flag. The hatching suggest that the flag should be blue and white, but I think they were blue and yellow. That would match similar flags from this period and from the 16th century. #svenskaflaggan#Sverige
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
