Den självständige tjänstemannen i Norra Råda

Från bloggen Under Wermlandsörnen kommer nyheten om den motsträviga tjänstemannen Ingvar Axelsson i Norra Råda. Fredrik Höglund har hittat nyheten.

Det här inlägget på Wermlandsörnen är för bra för att inte sprida. Det handlar om kommuntjänstemannen Ingvar Axelsson som i en jubileumsskrift till Sixten Larsson, förbundsdirektör i dåvarande Landskommunernas förbund, med en viss syrlighet lägger in sina tankar om kommunalt självstyre.

På bilden ser du att någon, troligen Sixten själv, har noterat Axelssons ord med en något förvånad penna. Men för att läsa hela historien måste du gå till Wermlandsörnen och Fredriks välformulerade inlägg.

Så här står det i texten:

Norra Råda kommunvapen, som ovan skådas, symboliserar Klarälven med dess fem stora kraftstationer inom kommunen enligt den officiella beskrivning Konungen undertecknat. De skarpa spetsarna med deras dolda elkraft kan också tänkas inrymma en annan symbolik, nämligen kommunens vilja att själv vårda sina angelägenheter. Antalet spetsar är tio men ändock måhända otillräckligt för att möta välvillig tillsyn, råd och anvisning ovanifrån huvudstad och residensstad om någon spets skall finnas redo att möta det latenta hot mot självstyrelse, som kommunalkamrer och Landskommunernas Förbund representera.

Råda i Norra Råda kommunalkontor den 30 juni 1955

Ingvar Axelsson

Missa inte Ronny, Den velklaedte mand

Mycket jobb nu, på det privata planet. 
Och till det kommer slutarbetet med Vapenbilden nr 115. 

Därför har jag inte hunnit blogga så mycket de senaste veckorna. Men var inte bekymrad för min del. Jag kommer snart att komma tillbaka med nya tankar om ditt och datt från heraldikens värld.

Under tiden en länk till en bra artikel med min gode heraldiske vän Ronny Andersen. Du hittar den på danska bloggen/webbtidningen Den velklaedte mand.

 

Våbenmaler Ronny Andersen fortæller om heraldik

Likheten mellan heraldik och sociala medier

Jourhavande heraldiker

Det här är ett inlägg av den tyckande sorten. Under en längre tid har en typ av kommentar återkommit i mitt sociala flöde. En typ av meningslösa nedsättande kommentar som jag funderat en del kring. 

Kommentaren handlar ofta om att andra personer är ytliga och fokuserar på sig själv. Mest då unga kvinnor som använder sina sociala kanaler till att framhäva sig själva i fåniga selfies.

Och visst, det är lätt att hålla med om det. Mycket av det som läggs ut är egofixerat och kanske ytligt, om nu mänsklig samvaro kan sägas vara ytligare än andra mänskliga aktiviteter.

Men så tänkte jag ett varv till. Om det är ytligt att lägga ut en bild på sig själv på varm sandstrand på paradisbeach, vad är det då att lägga ut en bild på sitt vapen. Eller anlita en stenhuggare för att hugga in vapnet på ens hus, ens gravsten eller något annat evigt? Vad är egentligen skillnaden, sett som ytlig självfixering? Vad säger du?

Hälsar en ytlig heraldiker i sin bästa outfit.

Varför ligger vapensköldarna på varandra?

Jourhavande heraldiker

Polens baner under vasakungarna 1587-1668. Obs. Detta är INTE en statsflagga. Av Olek Remesz, via Wikimedia Commons

En fråga har dykt upp från Patrik. Varför har statsvapen vapensköldarna på varandra och vad betyder egentligen ordningen?

Det är lätt att tro att det som är störst är viktigast, och det är det på sätt och vis. Men då får man först ställa sig frågan vad man anser vara viktigast för tillfället.

Det polska baner (det fanns ingen officiell polsk flagga före 1800-talet, men det fanns kungliga baner och polska fälttecken) här ovan, under den tid då Vasa-dynastin styrde visas principen tydligt.

  1. I botten är det baneret som visar bärarens hemvist. I detta fall den polska armen eller det polska kungahuset. Det är geografin.

2) Sedan är det skölden för riket Polen-Lithauen.

3+4) Ovan det det ett vapen som ligger på ett annat, men de två hör ihop. Det visar i 3) riket Sverige med dess 4) kungahus Vasa.

Omvänt kan man se det som att dynastin Vasa från Sverige styr över Polen-Lithauen, över vars armé de nu styr.

Nedan ser vi det omvända. Här är det huset Holesteing-Gottorp av Danmark som styr över Sverige.

För att förstå ordningen så är det alltså inte så att det vapen som är störst, och ligger underst, bestämmer över de små som ligger över, utan precis tvärtom.
Storleken är i sig inte heller central. Det är bara så att man gör de undre fälten större än de övre så att man ska kunna se dem.

Ätten Holstein-Gottorp som kungar av Sverige. Av Christer Sundin, via Wikipedia commons.

Hitta din skottska biskops vapensköld

Boktips

David Bertie har i boken ”The heraldry of the bishops of Scotland” samlat ihop alla kända vapensköldar för mer än 300 skotska biskopar. Ett gediget arbete. 

Det är Heraldry society of Scotland som gett ut boken med de skottska biskoparnas vapensköldar. Utan att ha läst den – än – känns det som en gedigen och intressant bok som klart är värd att ha i sin bokhylla.

Här finns biskoparna från den katolska tiden fram till nutid. Inga perioder är undantagna, men jag är nyfiken på om bruket av heraldiska vapen skiljer sig åt. Det känns som att det borde vara en skillnad mellan perioderna.

För att skapa en harmoni har nya vapenbilder ritats för alla drygt 300 biskopar. Bara det. Och så finns här exempel på vapnen från deras respektive samtid.

Är du intresserad av denna bok så gå till föreningens hemsida.
den kostar bara 25 pund. Med frakt blir det lite mer. 38 pund för oss svenskar.

 

Så här ser den ut, boken med de skottska biskoparnas vapensköldar.

 

Om kommunvapen i Norge

Jourhavande heraldiker

Vad gäller för kommunvapen? Vilka lagar ska en ambitiös kommuntjänsteman följa?
I Norge har nu en ny kommunlag tagits fram som förklarar detta (och en hel del mer).

Den nya norska lagen fastställer att det är upp till kommunen själv att ta sig ett kommunvapen (§ 3-2). Man behöver inte vända sig till norska Riksarkivet eller få en  kongelig resolution,
Lagen stärker det norska kommunala självstyret men det sker (troligen) på bekostnad av tradition och kulturarv. Hur lämpligt det är och vad man bör göra för att bistå i detta från heraldiskt håll är värt att diskutera. Själv är jag ändå anhängare av att kommunalt självstyre (demokrati) har företräda framför tradition. Heraldiken kan inte vara en isolerad ö.

Lov om kommuner og fylkeskommuner (kommuneloven)

 Dato: LOV-2018-06-22-83

3-2. Kommunevåpen og kommuneflagg

Kommunestyret fatter selv vedtak om kommunevåpen og kommuneflagg. Fylkestinget fatter selv vedtak om fylkesvåpen og fylkesflagg.

Kommunale og fylkeskommunale våpen og flagg skal ikke kunne forveksles med eksisterende kommunale eller fylkeskommunale våpen eller flagg, andre kjennetegn som er omfattet av straffeloven § 165 bokstav b eller § 166, et statsflagg eller noe som kan oppfattes som slike kjennetegn eller flagg.

Kommunen og fylkeskommunen skal uten ugrunnet opphold sende vedtak om kommunale eller fylkeskommunale våpen og flagg til Arkivverket. Arkivverket skal publisere mottatte våpen og flagg uten ugrunnet opphold. Departementet kan gi forskrift om innsendingen og publiseringen.

Här hittar du den nya norska kommunlagen (på Lovdata): https://lovdata.no/dokument/NL/lov/2018-06-22-83

 

Tack, Hans Cappelen, för informationen.

 

PS. Till dig (politiker/kommuntjänsteman) som får en grafisk reklambyrå på halsen som har en idé om en ny kommunlogga som inte är heraldisk men modern.
Be dem göra en analys av kommunvapnets syfte som mydighetstecken och jämförande studie över användningen i digitala/design U-länder som USA, Storbritannien, Frankrike, Italien, Holland, Luxemburg och Tyskland.
Inte mycket till företagsloggor där. Bara heraldiska vapen eller sigilbilder eftersom det visar på stabilitet och myndighetsutövning.

Tillbaka igen, puh för det

Ja, så är den är sidan igång igen.

Det är då konstigt. Varje gång jag åker utomlands så händer något med denna blogg. Det är nästan lite spöklikt. Men tack för one-supporten så kunde det lösa sig snabbt så fort jag hade möjlighet att lägga tid på att fixa det.

Så tack till er som haft tålamod med mig under frånvaron och välkommen tillbaka.

En samling medeltida vapenrullor

Utdrag ur vapenboken Dering roll.

Dering, Gelre Bellenville och andra vapenrullor är välkända. Nu kan du enkelt hitta dem alla via en och samma webbsida.

Det är Yehudaheraldry som har samlat ihop de digitala versionerna som länkar. De flesta vapenrullorna är medeltida men här finns också en del andra. Som Klingspors Baltische wappenbuch med en stor del av den svenska baltiska adelns vapensköldar.

En del går att ladda ner, andra kan du bara läsa via nätet och ytterligare några är nutida sammanställningar som någon gjort  men oavsett vilket får du tillgång till ett material som var helt otänkbart att överblicka för bara tio år sedan.

Det är faktiskt något fantastiskt, att vilken ”nybörjare” som helst idag på en timme eller två kan läsa igenom fler orginalvapenrullor än de största experterna kunde ta till sig så sent som på sent 1900-tal. Vad betyder inte det för den heraldiska kunskapens explosion?

Länken igen

Om du missade länken här ovan så kommer den här igen:
http://www.yehudaheraldry.com/rolls/index.php/roll_c/rolls

Loggor och heraldik

Är loggor statiska medan heraldik är föränderlig?
Nja, så enkelt är det inte. 
Ibland kan heraldiken vara väldigt fast i sin bild medan loggor kan förändras enligt sin blasonering. Här exemplifierat med två välkända varumärken

Mitt ”korståg” till försvar för både heraldiska vapen och företagens varumärken fortsätter. Denna gång genom en uppvisning av Coca Cola och Pepsi Colas utveckling från deras start på 1800-talet fram till idag. Min poäng är att båda dessa varumärken följer en ”blasonering” och det krävs mycket stora marknadsundersökningar innan en sån blasonering ska överges. Inte något man låter en liten reklambyrå råda över genom tillfälliga infall (ja, jag tittar på er: Uppsala, Jönköping, Sölvesborg, Mölndal och Kalmar)

Tittar man här ser man att dessa två jättebolag i början var lite fladdriga i sin presentation men att de ganska snart hittar en tydlig struktur.

Visserligen skiljer sig loggorna åt från varandra, men de håller sig inom sitt tema. Förutom när de vid enstaka tillfällen gör hopp. Här kan man se  Coca Colas tillfälliga förvirring på 80-talet, som ungefär sammanfaller med Pepsis då aggressiva jämförelsereklam där fler påstods gilla Pepsi än Cola. Vad Cola då gör är att härma Pepsis uttryck.

En annan sak som kan vara värt att notera är att Coca Cola inte alls varit så stark i sitt varumärke som det ofta påstås, men att de ofta återkommit till sitt huvudtema.

Just detta är väldigt likt hur kommuner gärna beter sig med sina heraldiska vapen. Några är väldigt stabila och håller fast vid sitt vapen. Andra låter gärna en reklambyrå få bestämma. Det leder då lätt till ängsliga byten av loggan, gärna följt av något käckt uttryck som ”sätta orten på kartan”, följa med sin tid” eller ”anpassa sig till ny teknik”. Allt såklart trams eftersom det snarare uttrycker brist för känsla för varumärkesbyggande och just modern teknik.

Fundera själv på vilken signal ditt företag sänder ut om du byter motiv och namn och färgkombination. Hur väl bygger du ditt varumärke då?
Visst, ibland behövs det faktiskt, men ofta är det en ovanligt dum idé.

PS. Coca Cola spenderar två miljarder dollar per år för att du helt på egen hand ska upptäcka att du tycker att det är världens godaste dryck. Pepsi ”bara” 1,1 miljard. 2011 års marknadsföringsbudget. Källa: Business insider. 

 

 

 

Bomärken och vapensköldar

Jourhavande heraldiker

tre sigill för tre ofrälse vapenbärare under tidigt 1300-tal
Tre ofrälse sigill från tidigt 1300-tal. Johan Skule, Henrik Sunnudag (Heinrich Sunedach) och Engelbert Hvit (Albus). Notera bomärket ovanför Engelberts sköld.

Bomärken har funnits i sekler och ofta parallellt med heraldiska vapen. Ibland finns de även i sköldar, men det är inte heraldik.

Så här tänker och tycker jag.

Om en vapentagare vill ta upp ett välanvänt bomärke som vapen kan det accepteras. OM (betoning på om) detta bomärkesvapen kan beläggas som just ett bomärke i sköld.

Å andra sidan bör man som bomärkes-vapentagare först studera Tor Flensmarcks skrifter (exempelvis i Vapenbilden) i ämnet där han visar hur exempelvis hans eget vapen/bomärke har växlat från person till person under flera sekler, om än enligt samma tema. En person kan ha ett bomärke, sedan tar någon annan ett vapen och tillbaka igen etc etc etc.  Tor bor i Skåne och det landskapets tradition gäller inte för hela Sverige  .

Det finns liknande exempel i mitt barndomslandskap Medelpad där en forskning visar detsamma: att bomärket var individuellt men följde ett speciellt tema som då i regel följde gården, inte släkten. Här blandades däremot bomärket aldrig upp med heraldiska inslag.

Med detta sagt så vill jag hävda att bomärken i svensk heraldik aldrig varit ett heraldiskt vapen utan en heraldiserad bild inom en sköld. Ett semi-vapen om man så vill. Därför kan man inte heller registrera ett bomärke som heraldiskt vapen. Man kan däremot registrera en blasonering som visa häroldsbilder som tillsammans påminner om bomärket, men då får man också inse att en konstnär mycket väl kan tolka blasoneringen så att bilden, men inte innehållet, avviker från bomärkes mer exakta utseende.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia