Just nu finslipar jag och Elias Sonnek på en artikel till vapenbilden. Det handlar om de förändringar som ägde rum i svensk heraldik på 1500-talet.
För att inte missa något är vi tacksam om du tipsar om något som inte får glömmas bort när man förklarar utvecklingen från medeltid till Riddarhus. Vi befinner oss alltså mitt emellan, i äldre vasatid.
Som vanligt när det kommer till Vapenbilden så är det artiklar för en intresserad allmänhet, inte en akademisk expertis. Det är alltså inga egentliga nyheter vi för fram utan med en fräsch sammanställning av kunskap man bör ha.
Mejla dina tankar tillJesper@heraldik.seeller lägg dem som en kommentar här nedan.
Så är det snart dags för den 10 nordiska heraldiska konferensen. Temat denna gång är militär heraldik och du får chans att höra minst nio föredrag inom ämnet. Om du beger dig till Oslo i månadsskiftet maj juni.
Heraldiska konferenser i Oslo är alltid en trevlig upplevelse. Jag har själv besökt två men tyvärr blir det inte en tredje denna gång.
denna gång börjar det den 30 maj och håller på till den 2 juni, men egentligen behöver du bara resa dit den 31 och åka hem den 1 så får du till dig all heraldisk kunskap du behöver.
Så här såg det ut 2014 på den internationella kongressen. Det är jag som vänder mig om.För på torsdagen är den årsmöte (generalförsamling) för Heraldiska sällskapet / Societas Heraldica Scandinavica. och på söndagen är det en utflykt.
Fredag och lördag är däremot föredragasdagar och det brukar vara de som är de roligaste. I alla fall i min värld. Denna gång är det nio föredrag som kommer att hållas och dessa är:
Ronny Andersen
Fremveksten av heraldiske insignier i den danske hær ca 1945-1950
Nils Bartholdy
Danske hærfaner i 1600- og 1700-tallet som resultat af fejltolkede felter i kongevåbenet
Erik Dam
Orlogsheraldik i den kongelige danske marine (søværnet)
Jan Eide
Norsk militær heraldikk under og etter 2. verdenskrig
Knut Johannessen
Hallvard Trætteberg og norsk militær heraldikk
Henrik Klackenberg
Samtidig heraldik i svenska försvarsmakten
Unni Leino
Gränsdragning av heraldik på grund av finska militära kännetecken
Martin Sunnqvist
Heraldikens uppkomst – den militära bakgrunden
Henric Åsklund
Krigsredskap som motiv i vapen i Jan Ranekes Arkiv Europas Medelstidsvapen (läs mer här)
Det blir mastigt och det blir intressant och det är trist att jag inte kan vara med. Tursamt nog kommer föredragen att publiceras lite senare så jag får läsa dem då.
Anmäl dig senast den 22 maj
För att få delta så måste du anmäla dig senast den 22 maj. de vill helst att du ska vara medlem i Heraldiska sällskapet men ser hellre att du kommer än att de håller stenhårt på formaliteterna.
Gå hit för att anmäla dig: https://heraldikk.no/index.html
Avslutar med några salta kommentarer
Vi må se oss som en enda stor heraldisk familj där man inte tycker olika. Men jag tror att det är att göra heraldiken en otjänst. Därför tar jag på mig rollen att komma med kritik där det behövs eftersom jag tror att vissa saker skulle kunna göras annorlunda även fast jag vet att några tar det som ett personligt påhopp (hint: det är det inte).
Deltagandet i konferensen är billigt, bara 100 kronor. Det är bra för då kan många nya komma.
Men deltagandet i banketten är hutlöst dyr. 990 kronor denna gång. Och då har ju folk redan betalat för hotell och vanlig mat på restaurang ett par dagar. Så det här med att skapa pompa och ståt är ett bra sätt att få nya potentiella heraldiker att känna sig utanför och ovälkomna redan innan de kommit till oss. För handen på hjärtat, hur många är det som är villiga att lägga 1000 kronor på en tillställning där man inte känner en människa.
Det gör att heraldiken skapar en känsla av lyx omkring sig, när det faktiskt bara är en historisk hjälpvetenskap – och hur kul det än är, så är det inte speciellt akademiskt avancerat.
Det här ofoget – för jag måste säga att det är ett ofog – har blivit större de senaste åren. För tjugo år sedan var det i princip självkostnadspris på allt som hände i nordisk heraldik. Numera är det i stort sett alltid en stor bankett vilket visserligen är trevligt för de insatta men oklart hur många nya vi får på det sättet.
Och effekt har det. För en sak som jag har noterat är att antalet yngre (medlemmar mellan 20 och 30 år) som deltar eller är aktiva har minskat de senaste tio femton åren. Samtidigt som antalet unga formligen exploderat bland våra medlemmar. Det finns alltså en stor diskrepans mellan självbilden och vad siffrorna visar.
En annan detalj är att det är ungefär samma föreläsare gång efter annan. Under alla år har jag hittills inte mött en enda extern (=för oss etablerade heraldiker obekant person) föreläsare som har sin bakgrund i just den akademiska disciplin som hen föreläser i. Om vårt mål är att vi ska göra heraldiken mer vetenskaplig behöver vi fundera på hur vi engagerar vetenskapsmän i densamma.
Och detta sagt utan att förringa föreläsarnas kompetens ett endaste dugg, för de kan sina saker de med.
Utdrag ur Sveriges ridderskaps och adels vapenbok, bilder av Maria Widebeck
Vad vore en vapenbok utan vapenbilder? Blott inget. Ändå får den som ritade dryga tusentalet vapensköldar åt Carl Arvid Klingspor ingen ära för sitt arbete, utan allt tillföll den gamle riksheraldikern.
För ett tag sedan lyfte jag fram Sofia Gisberg. Då blev jag uppmärksammad på Maria Widebeck som även hon behöver lyftas fram ut glömska. Det var hon som gjorde merparten av illustrationerna åt Carl Arvid Klingspor när han tog fram materialet till boken ”Sveriges ridderskaps och adels vapenbok” (1890). Det vackra omslaget och kompletterande bilder gjordes av Sofia Gisberg.
Maria Widebeck (1858–1929) var svensk konstnär som fick uppdraget att illustrera Klingspors vapenbok och hon gjorde flertalet av de cirka 4000 teckningarna. Hennes teckningar är än mer moderna än kollegan Sofia Gisberg, men hjälmarna är förstås typiskt 1800-talssmala.
En tanke jag fått är om hon gjorde allt själv. Det kan hon såklart ha gjort men samtidigt verkar hon under slutet av 1880-talet, då teckningarna gjordes, ha haft ett väldigt nära samarbete med vännen Carin Wästberg. De två skapade under denna tid en mängd verk under initialerna WW och vann även ett flertal priser.
Maria var från 1905 museiföreståndare för Handarbetets vänner.
Enligt konstnärslexikonett Amanda har hon även illustrerat (delar av?) Elgenstiernas ättartavlor som kom ut i nio band åren 1925-36.
Sofia Gisberg, Yxlografi ur Idun, nr 33:1893. Från Wikipedia.
UPPDATERAT: Tack till Elias Sonnek och okänd person inom SHS rättar jag texten. Det nya står inom [med kursiv]
Illustratören och konstnären Sofia Gisberg (1854-1926) är den okända skaparen av [omslaget till] Carl Arvid Klingspors vapenbok för Sveriges adel och ridderskap.
Riksheraldikern Carl Arvid Klingspor gav 1890 ut vapenboken Sveriges ridderskaps och adels vapenbok som har samtliga introducerade ätters vapensköldar. Imponernade. Men den som ritade dessa sköldar nämna sällan så därför är det dags att lyfta upp Sofia Gisberg ur glömskan. Speciellt som inte ens Kungliga biblioteket har med hennes namn i detta mastodontverk. [Eller Maria Widebeck, som gjorde vapnen i inlagan. ] [Sofia Gisberg har även gjort flera nationsfanor till Uppsala universitet]
Jag kände inte ens själv till henne när jag imorse av en händelse såg hennes namn i Gunnar Scheffers minnesord över Brita Grep i Heraldisk Tidsskrift 1969.
Hennes stil är typisk 1800-tal men lätta streck men lägg märke till att hon fyller ut sköldarna väl. Det finns en schablonbild av 1800-talet som inte alltid stämmer när man granskar källorna. [Och inte alls naturalistisk som dåtidens heraldik så ofta sägs vara.]
Jag hoppas att den här vapenboken blir ett kommande digitaliseringsprojekt för Svenska Heraldiska Föreningen för numera är boken svår att få tag på.
Sveriges ridderskaps och adels vapenbok vars omslag gjordes av Sofia Gisberg.
Lärare till Brita Grep
Sofia var lärare på slöjdskolan, senare Tekniska skolan och engagerad i Handarbetets vänner. Än mer viktig blir därför Sofia Gisbergs insats när man inser att hon på Tekniska skolan var lärare åt Brita Grep, och därmed den som fick in Brita på den heraldiska banan. Brita kom senare att vara kunten till Riksheraldikerämbetet i ungefär 50 år innan en bruten arm i 70-årsålderna stoppade hennes heraldiska arbete.
[Sofia Gisberg skapade också diplomen för nobelpristagarna i Kemi och Fysik från 1902 till sin död 1926.]
Pressen ignorerade förordningen. På något annat sätt är det svårt att tolka frånvaron av kommentarer till den kungliga förordningen om Adelig sköld från 1762.
Den 10 augusti offentliggjordes förordningen men först den 13 december hamnade den i den enda pressnoteringen som finns om saken.
Jag skulle vilja påstå att det gör att många av sentida tolkningar av just denna förordningar är fel. Det som sägs där ska helt enkelt inte tolkas på annat sätt än det som står: att du inte ska föra en annan adelsmans sköld och hjälm(-prydnad). Gör du det ska du få böta 500 daler silver.
Alla tolkningar av denna förordning bygger på rättsfall tillkomna efter statskuppen 1772 och som alla vet – hur lagar tillämpas av enväldiga härskare efter en statskupp bör inte ligga till grund för hur de tolkades före samma kupp. Jag tror det gällde 1700-talets kungadespotier lika mycket som dagens militärdiktaturer.
Sällskap, kunskap och utbyte. Det är mina tankar från årets årsmöte i svenska heraldiska föreningen.
Årets årsmöte är tillända. Denna gång hölls det i Stockholm, på Postmuseet i ett arrangemang som främst fixats av Elias Sonnek, så det vill jag tacka honom för. Soligt var det, men snålt i vinden. Skarpt ljus och kalla händer som inte lämpar sig för finlir. Ingen balans i det vita.
Det var som vanligt ett packat arrangemang där programpunkterna kom med korta intervaller. Det ger förstås en hel del, men ibland tänker jag att det ändå saknas otvungna träffar där medlemmar får en chans att vädra sina tankar och funderingar. Som det är nu är det främst de redan etablerade som får föra fram vad vi nu har att föra fram. Tillfällen till att lära känna oss kommer främst på middagen efter.
Nu är det såklart svårt att få till såna träffar eftersom vi har ett årsmöte att genomföra och vi aktiva bor utspridda runt om i Sverige. Då får det som är viktigast för föreningen komma i första hand. Det är jag den förste att skriva under på. Men drömma om en större förening med fler aktiva, det tänker jag ändå göra.
Det är lite oklart när Svenska heraldiska föreningen har nästa arrangemang, men vi medverkar på Släktforskardagarna i Borås i augusti så då kan du titta förbi.
Hur som helst var det roligt att få besöka ordenssalarna igen och det blir nog ett inlägg strax med material därifrån.
Här sitter jag med några idéer på böcker jag vill ge ut. Men hur ska jag lyckas med det?
Jag undrar om det är någon där ute som har några bra tips på hur jag bäst gör en e-bok och hur jag får ut den på nätet så att den kan generera någon form av intäkter. Jag väntar mig inte stora intäkter, men för sakens skull tänkte jag att jag inte skulle ge bort materialet. det har ändå tagit både tid och kraft att samla ihop.
Har du någon kunskap om detta så får du gärna av dig. Antingen som kommentar här, som PM på Facebook eller Instagram eller via mejl till Jesper@heraldik.se
Eller så kan du titta förbi Postmuseet i Gamla stan i Stockholm på lördag, för då är jag där.
Militär heraldik helgen vecka 22. Eller snarare, från torsdag den 30 maj till söndag 2 juni. I Oslo hålls den i vilket fall.
Det blir enklare föredrag och trivsamt umgänge i dagarna fyra för den som tar sig till norska huvudstaden i slutet av maj. Så är du intresserad, anmäl ditt intresse ögonaböj.
Karl Sverkersson sigill, 1160-tal, Sveriges äldsta kungliga sigill.
Heraldiska sigill är vår främsta källa till kunskap om den äldsta heraldiken. Så vad kan sigillens historia berätta om heraldiken?
Sigill i sin moderna form började användas på kontinenten under 1000-talet. Seklet senare finns de här i Norden. Först hos kungar och biskopar och mot slutet av seklet även hos en och annan storman (som jarl Birger Brosa av Bjälbo-/Folkunga-ätten). De äldsta bevarade i Sverige är kung Sverker och Ärkebiskop Stefan, båda från 1160-talet. Båda håller sig redan då väl till den mall som en kung respektive ärkebiskop förväntades följa: Kung på tron eler kyrkans man i anspråkslös dräkt inom en spetsoval.
Sigill tycks ha varit ett speciellt föremål, nästan övernaturligt. I ett gåvobrev till Nydala kloster bekräftar kung Erik Karlsson sin och sina föregångares donationer ”med det kungliga sigillets myndighet”, vilket då var ett helt nytt uttryck. (Bjarne Larsson, s 185) Straffet för den som bröt mot hans vilja skulle bli ”bannlysningens svärd”. Allt enligt det kungliga brevet som i Svenskt diplomatarium har ID-nummer DS 139. Liknande uttryck användes vid samma tid även av biskopar.
Sigill användes inte heller under alla brev. Det är lite oklart varför, men av de brev som finns bevarade och som rör Nydala kloster fram till 1280 har 6 av 11 kungliga brev och 1 av 6 biskopsbrev bekräftats med ett sigill. (Bjarne Larsson, s 182)
När skrevs breven
De flesta brev kan vara svåra att datera eftersom man fram till 1260-talet nöjde sig med att sätta ut dag och kunglig regent, inte vilket år det var. Det gäller i Sverige likväl som i Danmark och Norge. I Danmark fanns ändå datum redan på de äldsta bevarade breven från 1130-tal och i Norge infördes årtalsdatering under kung Magnus Lagaböter. (Bjarne Larsson, s 182)
Bjarne Larsson hävdar att det är påvestolens inflytande , och så kan det ju vara. Men att det ska ta femton år från att Vilhelm av Sabina reser runt i Norden till att de personer han mötte (ex Birger jarl) börjar skriva årtal i ett brev tycker jag känns som en lång tid. Trots allt, mer komplicerade saker, såsom kyrkans omorganisering, genomfördes betydligt snabbare av samma personer. Jag tror mer att det är embryot till det svenska kansliet som gör att man tar till sig denna nyhet.
Tinget och breven skapade sigillet
Fram till 1300-talet kräver varken kung eller kyrka böter av den som bryter mot uttalade domar. Kungen hotar enbart med våld, biskopen enbart med bannlysning (Bjarne Larsson, s 182) trots att böter som begrepp finns omnämnt redan i äldre västgötalagen från 1220-talet.
Ett skäl till det kan vara, enligt Bjarne Larsson, att kungen verkade vid fasta ting. Tveksamt ens om dessa fanns i Sverige och Norge förrän sent under 1200-tal. Det som fanns var mer ad-hoc-ting, som Jörn Oyrehagen Sunde kallar det. Och när det inte fanns några rejäla ting blev rättsväsendets uppgift mer att medla mellan parter än att döma.
Det kan ha haft en viss inverkan på bruket av sigill. För vi har betydligt fler bevarade från sekelskiftet 1300 än bara femtio år senare. Det är knappast så at bruket av heraldik drivit på användandet av sigill. Då är det mer troligt att formella rättstvister blivit vanligare och med dem behovet av skriftlig dokumentation. Och denna kräver någon form av underskrift, sigill, som i sin tur förutsätter någon form av igenkänningstecken, och här passar nymodigheten heraldiska sköldar bra.
Av Guds nåde eller valt på tinget?
Värt att notera är att kungen är kung ”av Guds nåde”. Det står i (med variation i formuleringen) danska brev från 1172 fram till 1223 och i svenska från kung Sverker Karlssons regering (1196-1208). I samtliga brev från denna tid och framöver är det klart att kungen 1) har sin makt av Guds nåde samt 2) att han har den genom arvsrätt (vilket Sverker betonar i de svenska breven). Ingen annan har gett kungen dennes makt.
Vilket är ett intressant eftersom det ställer diskussionen om kungen valdes av Svear enbart, Svear och Göter tillsammans eller av rikets stormän i en annan dager. Min tolkning är att den gamla tvisten här kan anses vara löst – landskapslagarna beskriver inte hur man valde kung utan de beskriver hur kungen och hans män ansåg att det var bäst att legitimera sin makt. Jämför gärna med valfri diktatur under modern tid som gärna framhäver hur demokratiskt de är valda.
Det hade däremot troligen ingen påverkan på vare sig sigillbruket eller heraldiken.
Läs mer
Gabriella Bjarne Larsson; Kunglig auktoritet i det medeltida Sverige före 1280 (I antologion Statsutveckling i Skandinavia i middelaldern, 2012)
Clara Nevéus; Medeltida småkonst – sigill i Riksarkivet (1997)
Harald Fleetwood; Svenska medeltida kungasigill 1-3
