Kategoriarkiv: Vapensköld

Missa inte heraldikhelgen i Stockholm

Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk
Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk

Den 12-13 mars händer det- heraldikhelgen i Stockholm.

Det är Svenska Heraldiska Föreningen som firar 40 år och då samlar sina medlemmar i Stockholm.

Det blir medaljutdelning, föredrag, guidade visningar och samkväm samt en mycket trevlig middag med kul människor som alla vill prata heraldik. Och eftersom man inte stöter på såna dagligen är det här verkligen din stora chans att verka helt normal.

Jag kopierar programmet direkt från Svenska Heraldiska Föreningens hemsida.

Svenska Heraldiska Föreningens styrelse kallar till föreningsstämma lördag 12 mars 2016 på Kungl. Myntkabinettet, Slottsbacken 6, Stockholm.

Program lördag 12 mars

13.00 Inledning
13.15 Förtjänstmedaljörer 2016
13.30 Medaljörföredrag av Magnus Bäckmark: Bondesigill
14.10 Medaljörföredrag av Alexander Ulltjärn: Territoriella vapen, särskilt sockenvapen
14.30 Kaffe
15.00 Medaljörföredrag av Lars O. Lagerqvist: Titel annonseras senare
15.30 Visning av Myntkabinettets samlingar
16.15 Föreningsstämma med föredragningslista enligt stadgarna
17.15 Avrundning (vi måste lämna lokalen senast 17.30)
18.00 Middag på Restaurang Arsenalen, Arsenalsgatan 3 (ca 750 m promenad från Slottsbacken)

Till mötet behövs ingen anmälan och det är kostnadsfritt, men för trerättersmiddagen måste vi ta en avgift på 250 kronor för medlemmar och 369 kronor för övriga.

Anmälan är bindande och görs genom att beloppet sätts in på SHFs pg 22 27 90-8. Anmäl er senast torsdagen den 25 februari och glöm inte att skriva ”Årsmötesmiddag” och namn på inbetalningen! För att ange vilken meny ni önskar, vänligen klicka här.

Program söndag 13 mars

11.00 Visning av utställningen ”Dödens teater” på Livrustkammaren, Slottsbacken 3. Samling vid entrén kl. 10.50.
12.30 Visning av Ordenssalarna på Kungl. Slottet. Guide: Ordensintendent Tom C. Bergroth. Samling vid Västra valvet kl. 12.20 för erhållande av passerkort och inpassage. Om det är möjligt kommer vi även få en kortare visning av Skattkammaren, men den är stängd tillsvidare p.g.a. förhöjd säkerhet på Slottet så detta är avhängigt att den är öppen vid tiden för vårt besök.

Efter detta informell gemensam måltid för de som önskar och/eller eget fördjupat besök på Livrustkammaren. Alla visningar är kostnadsfria, men det är begränsat antal platser och obligatorisk föranmälan senast torsdag 10 mars.

OBS! På den senare visningen måste av säkerhetsskäl individuella passerkort bäras av alla deltagare och det kommer inte vara möjligt att bli in- eller utsläppt under pågående program.

Anmäl er alltså i god tid och kom i god tid till Slottet. Avanmäl vid förhinder. För anmälan, vänligen klicka här.

För frågor hänvisas till mötessamordnare Sami Nahas (sami [snabel-a] heraldik.se, 070-111 29 94).

Varmt välkomna!
Styrelsen

 

Yttertjärnas heraldik på nätet

Vad har Yttertjärna med heraldik att göra?
Jo, här finns ett fantastiskt vackert begravningsvapen för Sparre.

Det är Kyrkokartan som fortsätter att lägga ut material på nätet. Just det här är nästan det bästa med vår nya digitala värld. All heraldik blir så mycket närmare.

Nu var det alltså Yttertjärnas tur. Titta gärna in på sidan.
Yttertjärna ligger i Sörmland, om någon undrar.
Fotat har Barbro Thörn gjort.

Vasamuseet slarvar med vasen

Jag tittade in på Vasamuseet och deras vackra (men inte så informativa) hemsida. 

Det är fantastiska bilder som har informativa bildtexter. På en av sidorna har de lyckats klämma in heraldik, men jag är lite besviken på Vasamuseet för de slarvar med formuleringarna.

De skriver:

Galjonsfiguren – entréplan

Vasa galjonsfigur är ett tre meter långt lejon och håller Vasaättens vapensköld i sina framtassar. Det så kallade Folkungalejonet var ända sedan medeltiden en symbol för den svenska kungamakten.

Folkungalejonet är ett lejon i en vapensköld. Om man ska vara petig. Däremot kan man konstnärligt, som i det här fallet, låta lejonet kliva ut ut sin vapensköld för att hålla kungaskölden.

Inte fel av Vasamuseet, men det hade kunnat förklaras lite tydligare.

De skriver:

Vasas akterspegel – plan sex

Här ser du Vasas rikt utsmyckade akterspegel och spana lite extra efter de två änglabarnen. De håller i ätten Vasas vapensköld. Det kan liknas vid skeppets namnskylt och berättar om kungaätten. Vase är ett äldre namn för sädeskärve och det är just en kärve som syns på vapenskölden.

— Om det är en sädeskärve som man avsåg med ordet på 1300-talet vet vi inte. Samtida sigillbilder stöder inte den teorin, men motsäger den inte heller. Vad vi däremot vet är att man på 1500-talets andra hälft blev övertygad om att kärven var just en sädeskärve och först då fick den sina sädeskorn.

Jag personligen tror (med betoning på tror – inte vet) att vase avser en kärve av vad slag som helst, och för en militär på 1300-talet tänkte man i första hand på en stormvase som lades i sumpmarker etc för att ge stabilitet.

 

Missa inte Martin Sunnqvist

Den 18 februari föreläser Martin Sunnqvist om häradsvapen och sigill i Lund. Missa inte det.

Det här är verkligen en föreläsning som jag gärna skulle vilja lyssna till. Häradsvapen är en speciell företeelse som inte är så lätt att begripa sig på. Och till häradsvapen räknar jag även häradssigill samt för Dalarnas del sockensigill, eftersom Dalarna saknar härader.

Vissa häradsvapen är väldigt nyskapade (som de i Skaraborg), andra har en längre historia. På många håll gjorde man aldrig vapen utan bara sigill. Häradssigillen har ofta i modern  tid legat till grund för kommunvapen, som Grästorp och Mark.

Wikipedias redaktörer och heraldik

Av någon anledning har någon på Wikipedia skrivit en lång artikel om den (normandisk-)engelska släkten Roffey.
Förutom att vara lexikografiskt undermålig visar skribenten en sällsynt bristande insikt i heraldik.

Läs om Roffey här.

Skribenten förvånas över en blasonering av släktens vapen. Blasoneringen finns med i en bok från 1828 men anges vara skriven på ålderdomlig engelska. I sjjälva verket är den skriven på heraldiskt fackspråk och i tidstypisk stil (dvs tidstypiskt för bokens tillkomst).

När man skriver på Wikipedia eller annat lexikon bör man veta något litet om sitt ämne. Då kan man inte skriva så här, för det blir pinsamt:

Familjens vapensköld finns beskriven i William Berrys ”Encyclopedia Heraldica” utgiven 1828. Där står på ålderdomlig heraldisk engelska, följande citat: Roffey, az a lion, passant,or on a cheif ar. three Cornish choughs prr.. Vad som menas med detta är oklart även i dagens England, men fritt översatt till begriplig modern svenska blir det: Roffey: En trekantig sköld, på azurblå botten, med ett silverlejon stående på tre tassar, med den ena framtassen höjd till slag, och på den övre delen av skölden (ginstam) tre svartaalpkråkor, ”från Cornwall”, på rad, på gul/guldfärgad botten. (Artens latinska artnamn: Phyrrhocorax phyrrocorax).

Vapensköldens färger bör ha varit djupblå, silver, gul/guld och svart. De heraldiska beteckningarna för dessa färger är Az, A, Or och Prr, ”Proper” dvs ”ordentlig, sann, verklighetstrogen”, vilket i detta fall blir svart. Alpkråkorna skall avbildas ”sanna” dvs svarta. Färgerna silver och guld anses representera månen respektive solen. I Fairbairn´s Book of Crest, från 1905, sägs så här om Roffeyvapnets utsmyckning, On a mural Cornet A serpent No wed, All Prr. Fritt översatt till modern svenska betyder det att ovan skölden må bäras en bild av ett krenelerat murvärn (borgmur med skyttevärn för bågskyttar) och i denna en orm, ringlad i formen av en liggande åtta. På heraldisk svenska kallas detta för en murkrona. Kungar, hertigar och andra har givetvis en kungakrona/hertigkrona ovan sin sköld.

Jag kan kort översätta blasoneringen:

”az a lion, passant,or on a cheif ar. three Cornish choughs prr.

Sköld: I blått ett lejon av guld, och ovan en ginstam av silver vari tre naturfärgade (svartalps-)kråkor.

Blasoneringen är INTE det obegripliga:
Sköld: En trekantig sköld, på azurblå botten, med ett silverlejon stående på tre tassar, med den ena framtassen höjd till slag, och på den övre delen av skölden (ginstam) tre svartaalpkråkor,

När man läser skribenten så ser man att hen verkligen har försökt att ta reda på fakta men att hen inte har lyckats klura ut det heraldiska språket. Inget konstigt med det, men varför då inte försöka hela vägen ut? Eller ha med en bild? Eller – i det här fallet – inte ha med heraldiken alls och sluta tro att personer som står med i Domesdays book är släkt med personer med samma namn som är mer i första världskriget.

En heraldisk webbtidning

De är penseln i häroldens hand. Ja, så säger de om sig själva, Heraldry international. Och det ligger en hel del i det.  

Healds international har många framträdande heraldiska konstnärer som medlemmar, som Neil Bromley, Clare McCrory och Andrew Stewart Jamieson.

Det finns en hel del vackra bilder här så besök den gärna. Är du (aspirerande) heraldisk konstnär tycker jag även att du ska bli medlem.

 

Så blev jag medlem i IAAH

My own Membership Certificate of international association of amatuer heralds
Mitt eget medlemskort för medlemskap i International association of amateur heralds.

IAAH – International Association of Amateur Heralds. En sällskap för heraldiker som nu fått sin 441 medlem. Undertecknad.

Jag blev medlem igår och fick ett fint diplom för att hänga på väggen. Funderar på det. Vet inte riktigt nyttan med det, men lite kul är det. Kanske något som Svenska Heraldiska Föreningen också ska ge sig på.

Riktigt vad jag kan ge IAAH vet jag inte heller, men det skadar inte att vara med och lära sig mer om heraldik.

Vem vet, jag kanske ska satsa på att komma in i den styrelsen med.

Inte bara svenskar

 

Det finns flera fantastiska heraldiska konstnärer i Sverige men jag måste tipsa om några ännu mer fantastiska konstnärer.

Mina tre favoritkonstnärer idag är tyvärr inte svenskar eller ens skandinaver. Det är istället två britter och en italienare

Andrew Steward Jamieson

Neil Bromly

Marco Foloppi

Knallen i heraldiken

Coat of arms of the University of Borås (Högskolan i Borås).
Coat of arms of the University of Borås (Högskolan i Borås).

 

Kan människor vara med i heraldiska vapen?
Klart att de kan, men det kan vara svårt att beskriva dem. Därför brukar man numera föreslå att inte använda människor i nya vapen.

Det är svårt att beskriva en människa eftersom heraldiken ska tåla att stiliseras. Så vad skiljer en modern hipsters ansikte från en renässnasädlings, sett ur en 1700-talsmänniskans perspektiv?
Inget.

Och hur definieras utseentet på en gårdfarihandlare, när deras verksamhet varit igång i många hundra år.
Inget där heller.

Alltså måste man använda attribut. En figur som dykt upp på sistone är den västgötske gårdfarihandlaren, knallen.

Vapen för familjen Claesson från Borås.
Vapen för familjen Claesson från Borås.

 

Knallen finns nu i vapnet för Högskolan i Borås och i familjen Claéssons vapensköld. Han finns dessutom i hjälmprydnaden för familjen Werner, nämnd av Arvid Berghman redan 1949.

De attribut som återkommer är fässingen (en tygsäck för att förvara varor), en alnstav för att mäta tyget, och en speciell hatt med breda brätten av 1600-talssnitt. Detta för att det finns en gammal bild som visar just en sån knalle. Klockan är också ett föremål som förknippas med knallarna medan vågen faktiskt inte alls har att göra med deras verksamhet. Vågen hos Claéssons har istället en innebörd som refererar till deras yrkesverksamet.

Arms of the city of Borås.
Arms of the city of Borås.

Knallens ullsaxar

Ullsaxen som finns hos både Claéssons och högskolan samt i Borås stadsvapen har mycket att göra med knallarna men inget att göra med textilindustrin. De syftar istället på den smidesindustri som fanns i Sjuhärad förr och som jämte träsnideri var knallarnas ursprungliga varor. Textilen kom först på allvar på 1700-talet och kom att dominera totalt under 1800-talet. Då hade knallarna varit ett skattetekniskt problem i flera hundra år.