Tatler magazine beslöt sig för att fira sitt 300-årsjubileum på ett lite udda sätt – genom att samla de icke-kungliga hertigarna.
12 av 24 ställde upp och förgyllde ett födelsedagsfirande. Det har visserligen inte så mycket med heraldik att göra, men det är lite kul att se dessa män tillsammans och få en liten lättsam förklaring till deras position. Och så får man se deras vapensköld vilket glädjer en heraldiker.
Matthew Bennet har försökt klämma in 1000 års krigshistoria på 272 sidor och 264 illustrationer. Och det har gått förvånansvärt bra. Bennet är lärare vid the Royal Military Academy Sandhurst, och har haft god hjälp av andra forskare.
Boken är ett översiktsverk som tar sig an krigsteknikens utveckling från romarrikets fall till 1500-talets början. Tonvikten ligger på europeisk och arabisk militärteknik, men boken avslutas med ett långt kapitel om Indiens, Kinas, Koreas och Japans krigshistoria.
Få enskilda slag beskrivs. Istället läggs fokus på att förklara vilken betydelse ny teknik fick på den militära strategin, och hur logistiken också utvecklades. De tre viktigaste kapitlen handlar om mongolernas påverkan, pikarnas betydelse och krutets värde för strategins förändring för såväl anfallare som försvarare.
Boken rymmer även en del idéhistoria och en mängd illustrationer som visar utrustning, fästningar och slagfält.
”The Medieval World at War” är därför en mycket bra referensbok för krigshistoriker.
London har man ju sett. Så varför inte upptäcka det medeltida England i ny tappning.
Arundel Castle and Gardens är en samlingsplats för alla möjliga medeltida lajv. Varje vecka händer det något här och det är sällan samma typ av evenemang. Så se på normandiskt tornerspel eller något senmedeltida arrangemang.
Slottet är även hemmaslottet för The Duke of Norfolk och släkten Howard (de som gjort förnamnet Howard så populärt)
Arms of H.R.H. Prince Nicolas, Duke of Ångermanland. Artist: Vladimir Sagerlund
Sveriges riksvapen är påfallande stabilt sedan 1448, men ändå så fullt av variationer. Traditionens makt är stor.
Här är de två enda lagarna som reglerar riksvapnets utseende. Den första är från 1908 och den andra från 1982.
Det är egentligen inget som skiljer dem åt, men sättet att beskriva ett vapen har ändrats . Det är mer formellt idag och utan den strikta fackterminologi som präglar dagens blasoneringar.
Lag om rikets vapen
den 15 maj 1908
1 §. Rikets vapen äro två, stora vapnet och lilla vapnet.
2 §. Stora riksvapnet består af en genom ett utböjdt guldkors
fyrdelad sköld med hjärtsköld.
Hufvudsköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fälten med
tre kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje
fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med
ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.
Hj ärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis
tre-deladt i blått, silfver och rödt med en däröfver ställd väse af guld.
Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann
med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn,
och i fältets öfversta del synes karlavagnens stjärnbild af guld.
Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna
svansar och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.
Skölden täckes af en kunglig krona, och kring densamma hänga
serafimerorden insignier.
Hela vapnet omgifves af ett vapentält under kunglig krona.
Stora riksvapnet må brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier
eller vapentält.
3 §. Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor
af guld, ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig
krona och omgifven af serafimerordens insignier. Vapnet må dock
brukas äfven utan dessa insignier.
4 §. Brukar någon offentligen vapen eller märke, som utgör
efterbildning af stora eller lilla riksvapnet, sådana desamma blifvit
i 2 och 3 §§ här ofvan beskrifna, men i väsentliga delar skiljer sig
från det efterbildade, böte från och med 10 till och med 100 kronor.
Samma lag vare, där någon till salu håller vapen eller märke, som nu sagts.
5 §. Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909; dock att hvad i
4 § är stadgadt icke skall tillämpas i afseende å dessförinnan
registre-radt varumärke, så länge skydd därför åtnjutes.
Det alla, etc.
Lag om Sveriges riksvapen
(1982:268)
1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.
2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.
Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Polska riksvapnet 1637, men vasadynastins vapen i centrum
Även Polen har ju haft vasakungar, även om det gärna förträngs i de svenska historieböckerna.
Därför visar jag här en version från 1637. Notera att det polska kungahuset då fortfarande heraldiskt såg sig som rättmätiga arvingar till den svenska tronen. Det märks genom att vasavapnet ligger på svenska riksvapnet som i sin tur ligger på det polska. Ju längre fram desto mer fokus på enskild familj och ägare. Ju längre bak desto mer fokus på området som man styr över. Eller åtminstone anser sig ha rätt att styra över.
Omslag till Otto von Schedwins bok ”Adliga vapensköldar i Sverige”
”Adliga vapensköldar i Sverige” visar i bokstavsordning upp de omkring 800 adliga vapensköldar som förs av den adel som ännu finns kvar i Sverige. Illustrationerna är hämtade från Adelskalendern respektive Ointroducerad adelskalender och alltså avsedda att vara ett komplement till en släktartikel. Syftet har aldrig varit att de ska vara självständiga heraldiska konstverk. Därför håller inte bilderna högsta klass, men de är av gott hantverk och ger en klar bild av hur sköldarna ska se ut. I boken är endast sköldarna avbildade, inte släktens fullständiga vapen med hjälm och hjälmprydnad. Men det är gott nog och den är ett bra komplement till den äldre ”Den svenska adelns vapenbok” (1967) som finns på de flesta bibliotek.
Till bilderna har von Schwerin skrivit en förklarande text om den svenska adeln som lättfattligt förklarar adelns historia på svenska och engelska.
Författaren Otto von Schwerin var tidigare riddarhussekreterare och redaktör för Svensk adelskalender.
Svenska målarförbundets logotyp. The Swedish Painters´ Union,
Varför har målarna tre sköldar i en sköld som symbol?
Målarna har haft sitt märke med de tre små sköldarna allt sedan senmedeltiden. Det äldsta exemplet är från 1400-talets Tyskland.
Formen på de tre sköldarna har ingen betydelse och även färgerna växlar, även om det vanligaste är en röd sköld med tre vit sköldar. Ibland finns det även med andra symboler i skölden,
Ibland förekommer det en kvinnofigur i vapnet (oftast då på hjälmen, som hjälmprydnad). Vem det föreställer vet vi inte men flera heraldiker tror att det är jungfru Maria som i sin tur lär ha avbildats av S:t Lukas, konstmålarnas skyddshelgon.
Men varför har målarna sköldar som symbol
Jo, här får vi gå tillbaka till medeltidens värld. Målare utbildades då till konstmålare och fick därför ofta uppdrag att måla vapensköldarna till tornerspelen. De sköldarna var av en helt annan konstnärlig kvalitet än de sköldar som användes i strid. Detta uppdrag höjde målarna över andra hantverkare vilket tog sig uttryck i detta vapen En svensk tornersköld är bevarad och finns på livrustkammaren i Stockholm och där kan man se vilket konsthantverk det var.
I äldre litteratur finns uppgiften att målarsigillet ar sitt ursprung i det adelsvapen som kejsar Maximilian gav till Albrecht Dürer år 1572. Även om det är smickrande för Dürer så är det fel, för dels fanns målarskråets vapen i Tyskland långt före 1572, dels hade Dürer ett helt annat vapen. Den ursprungliga vapenskölden sägs ibland också föreställa tre takpannor.
Skråbilder spred sig ofta från en stad till en annan när borgarna kopierade varandras motiv. Karlhamns guldsmedssigill från 1600-talet är i stort sett en kopia av Kristianstads sigill som gjordes femtio år tidigare, och som i sin tur har en dansk föregångare i Odenses guldsmedsskrå.
Enligt svensk lag skulle ett skrå bildas när antalet utövande mästare i en stad var fler än tre. Mindre städer eller specialistyrken hade därför inte alltid behov av ett sigill. Därför finns det inte många svenska målarsigill men bland de som finns bevarade har de från Göteborg, Norrköping, Karlstad, Uppsala, Linköping, Kalmar och Kristianstad alla de tre sköldarna som motiv. Lika ofta förekommer en palett med pensel.
Arms of Stenbock, count no 12 at the House of Nobility in Sweden
Läs en heraldisk handbok och du ser snabbt att man har kvadrering av sköldar som en självklarhet för högadlig heraldik. Och så är det från 1561, men hur var det innan dess?
Den nordiska högadeln har kvadrerat sina släktvapen sedan 1561-talet då Erik XIV skapade de första grevliga och friherrliga ätterna. Han lät dessutom dessa få en hjärtsköld i mitten av huvudskölden, precis som man gjort på riksvapnet sedan Erik av Pommerns tid.
Hjärtskölden är därefter av sed och vana ett högadligt privilegium, men kvadrering kan alla göra.
Arms of Stenbock, 15th century
Stenbock var först
Det första släktvapnet som kvadrerades i Sverige var emellertid Stenbock, egentligen den yngre ätten Stenbock som är densamma som Drake av Intorp.
Arvid Knutsson (Drake av Intorp) gifte sig med och Anna Gustafsdotter (Stenbock), som saknade bröder. Deras son Olof, riksråd och herre till Torpa valde då som främste arvtagare till både Drakarna och Stenbockarna att slå samman sina föräldrars vapen till ett. Var han fick idén ifrån är omöjligt att veta. Detta skedde någon gång under tidigt 1500-tal. Hans son samt sonson upphöjdes båda till friherrar av Erik XIV, och som nära släkt till kungahuset var de också samtidens största innehavare av förläningar.
Namnet Stenbock är känt först från 1560-talet.
Gustav Vasas gemål, drottning Katarina Stenbock, förde endast stenbocken i sin hjärtsköld som drottning, inte den kvadrerade varianten.
Jag hade inte tänkt skriva något om internationella kvinnodagen eftersom den inte har något med heraldik att göra. Men några tittar på Facebook visar att jag hade fel.
Internationella kvinnodagen är inget att fira; ingen vettig kvinna blir glad över att jag firar henne på denna dag. Däremot är dagen något att reflektera över. Det märkte jag inte minst när jag gick igenom Facebook idag.
Från heraldiska vänner och bekanta kom mängder av heraldiska hänvisningar till kvinnor. Det var kvinnor i vapensköldar, kvinnor som sköldhållare och kvinnor som gift sig och därmed fått sitt eget vapen satt till sinister medan makens satt på den något förnämare dexter-sidan. Endast en person (Hans Cappelen) hade lagt ut ett vapen som faktiskt helt och hållet var hennes eget genom arv från fadern (precis som denne fader hade sitt vapen genom arv). Och så Björn Fridén som la ut en bild av en kvinnlig konstnär, med kommentaren att det finns väldigt få kvinnor i heraldiken.
Inget vapen för en kvinna
Men inte en enda har lagt ut ett vapen som förts av en kvinna som också var den person som antagit skölden, och helst då efter att ha uppmärksammats av staten genom ex adelskap (har aldrig skett i Sverige) eller statsorden, ex Serafimerorden (har heller aldrig skett för en svensk kvinna).
Just det här visar hur långt samhället har kvar, även vi heraldiker, när vi på allvar tycker att vi hyllar kvinnor genom att presentera vapen för de kvinnor som endast har sitt giftermål och börd att tacka för sin position, inte sitt arbete. Det finns ju mängder av kvinnor som skulle kunna nämnas före diverse prinsessor från bland annat Storbritannien (som jag sett), som ex baronessan Margaret Thatcher.
Tydligen har statsheraldikern fått svara på om man kan/bör tatuera Intressant fråga, men jag är tveksam till Raabs slutsats. Den känns lite omodern.
Så här skriver Elias
Att tagga en underdånig hyllning
HÄSSELBYfredagen den 10 juli 2015
Riksarkivet, som genom statsheraldikern är ansvarig för offentlig heraldik i Sverige, har avrått en man från att tatuera in Sveriges riksvapen på sin kropp (DI). Inte för att det är olagligt – det är det inte – utan för att de kan ge fel signaler.
Biträdande statsheraldiker Carl Michael Raab avrådde, för att riksvapnet kan ge en antydan om att den tatuerades kropp tillhör statsverket. Korrekt så.
Riksvapnen är ju nämligen bara statens symboler. Till skillnad från Sveriges flagga, är de inte också en symbol för svenska folket. Statens härolder bar förr i tiden tunikor med tre kronor på.
Fast i rätt kontext, alltså om riksvapnet skulle ingå i ett större tatuerat motiv, så skulle det nog hyggligt tydligt framgå att vapnet inte fanns där som en egendomsmarkör utan mer som en underdånig hyllning till Konungariket Sveriges krona.
Mina tankar om tatueringar
Flaggan och statsvapnet är i lagen identiska som representation för staten Sverige. Det är det ena och den saken kan vi lägga åt sidan.
Det andra är nationalsymbolen tre kronor.
Här skulle jag vilja säga att det finns två parallella spår. Det ena är att det är statens symbol. Samtidigt är det St Eriks symbol och har så varit sedan åtminstone tidigt 1400-tal. Sannolik lite längre (utan att för den sakens skull påstå att kung Erik själv förde detta vapen – för det gjorde han inte). Som St Eriks symbol är det en symbol för svenskar och svenskhet, inte Sverige. Det är en liten men viktig skillnad.
Dekorativa vapen
Sedan kommer vi till aspekten vapen som dekoration eller igenkänningsmärke.
Jag tror att den som i något officiellt sammanhang låter framhäva åsikten att en tatuering av riksvapnet betyder ”tillhör statsverket” snarare än ”är svensk” kommer att få det svårt att argumentera för sin sak, för personen kommer inte att tas på allvar av sin omgivning. Det är exakt som att hävda att den som ha en Appel-logga är underordnad företaget Apple och dess lednings beslut. Man måste förstå att symboler används som dekoration och inget annat.
Inte heller kan man på allvar i ett demokratiskt statsskick ens på skoj (jo kanske, om man är en känd humorist) få folk att se en tre kronor-tatuering ”som en underdånig hyllning till Konungariket Sveriges krona.”
Att statens härolder periodvis bar kläder med tre kronor på betyder inte mer än att någon av kronan anställd annan gjorde det. Häroldskåpornas utseende har dessutom varierat över tid.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
